KLIBBA klib³a², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr KLIBB ( klebb- 1736–1787 (: Klebb-ört). kilbb- 1690 osv.) [liksom d.
klabe efter t.
kleben; i sv. gm ljudsubstitution med
bb för
b jfr ä. nsv.
prubba, fängelse, av lat.
proba, se
PROBA) o., i sht i centralsv. dial., med ersättning av det korta betonade
c med
i; jfr mnt.
klibbere, nt.
klibberig, klibbig; av germ.
klib-, som föreligger i fsax.
klibon, mnt.
klenen, fht., t.
kleben, feng.
clifian, klibba vid; besläktat med
KLI. – Jfr
ANKLEVA,
KLIBBA, sbst.,
KLIBBIG,
KLIBBLA,
KLIBBRIG,
KLIVA, v.¹]
[KLIBBA.v 1]
1) intr., förr äv. refl. med intr. bet.: gm klibbighet l. på grund av väta o. d. fastna l. sitta fast (vid ngt); äv. abs.: vara klibbig, hava egenskapen l. förmågan l. benägenhet att gm klibbighet fastna vid ngt l. fästa ngt vid sig; äv. opers.; vanl. i förb. med prep. vid, stundom mot l. på. Jord som klibbar wijd Händerna när hon wätes. RÅLAMB 13: 6 1690.
(Mjölet i barnvällingen) klibbar sig vid tarmarne.
PH 6: 3865 (
1755).
Tungan klibbar vid gommen. BÖRJESSON Statshv. 55 (
1866).
(Ett slags) oljekitt utmärker sig .. genom sin starkt klibbande förmåga.
TT 1872,
s. 241.
Kläderna klibba på kroppen. SIWERTZ Lat. 54 (
1924).
Däcket.. / klibbar av beck och fernissa. ERDTMAN Sav 27 1927. – särsk.
[KLIBBA.v 1.a]
a) (
föga br.)
opers. i uttr. det klibbar om ngt, ngt är (mycket) klibbigt. De ekmålade borden voro nytvättade, så det klibbade om dem. SANDBERG GHusH 4 1897.
[KLIBBA.v 1.b]
b) i p. pr. i adjektivisk anv.: klibbig.
SCHULTZE Ordb. 2304 (c. (
1755).
En äcklig klibbande vätska. NYBLOM Österut 14 (
1908;
om vattnet i Röda havet).
[KLIBBA.v 1.c]
c) bildl. [KLIBBA.v 1.c.α]
α) (
ngt vard.)
om person l. ngns sinne l. blickar o. d.: hänga (sig) fast (vid ngt), häfta (vid ngn l. ngt), icke kunna lösgöra sig l. slita sig ifrån ngt. Det jordiska förnufftet, som altid klebbar vid det, som för ögonen synes. SROSÉN 1736 i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 11.
VLitt. 3: 803 1902.
[KLIBBA.v 1.c.β]
β) om ngt obehagligt l. förkastligt l. komprometterande: sitta fast (vid l. på ngt), vara knuten l. fäst (vid ngt), läda (vid ngt), häfta (vid ngt); jfr HÄFTA v. II 4 c. Nu känner han / Hur dessa lönnmord klibba vid hans hand. HAGBERG Shaksp. 9: 302 (
1850).
Vid sensualismen klibbar för oss alltid en bismak av synd. SCHÜCK AlimLittH 1: 83 (
1919). – särsk.
[jfr t. blut klebt an seinen händen, eg. om det förhållande att en mördare vid utförandet av sitt dåd fått blod på händerna]
i uttr. blod klibbar l. det klibdar blod vid ngns händer, ss. uttryck för att ngn har ådragit sig blodsskuld; äv. allmännare, i uttr. blod klib- bar vid ngt l. det klibbar blod vid ngt för att beteckna att förvärvet av ngt varit förenat med blodsutgjutelse l. med ngns död. SvTyHlex. (
1851, (
1872).
HEDBERG Dekker MaxH 244 (
1902).
[KLIBBA.v 1.c.γ]
γ) [jfr t. der kleisterteof klebt voll fliegen]
(
†)
med subjektsväxling, i uttr. klibba av ngt eg.: innehålla ngt som är fastklibbat därvid; bildl.: vara bemängd (med ngt). Denne (satsen) har smak och klibbar af kiätteri. LUNDBERG PAULSON Erasmus 152 (
1728;
lat. orig.: hæc hæresin olet;
t.: schmäckt nach ketzerei).
[KLIBBA.v 2]
2) (
i sht i fackspr.)
intr., förr äv. refl., förr äv. i pass. med intr. bet.: klibba ihop sig till klumpar, klimpa sig. Den jord är den besta, som.. intet klihbar sig, utan löser sig uti små klimpar. SERENIUS EngÅkerm. 119 (
1727). DENS. Bbh
1 a (
1734: klibbas).
(Ss. stoppning i dynor använd vass) varar i många år utan att klibba sig. BARCHÆUS
LandthHall. 8 (
1773).
Oljans benägenhet att klibba. i 1879, s. 92. 2NF 32: 1288 1921.
[KLIBBA.v 3]
3) (
mindre br.)
tr.: medelst ngt klibbigt ämne fästa (ngt vid ngt), smeta (ngt fast vid ngt); äv. oeg. Klibba muschlappar i ansigtet. MEURMAN 1846.
(Koleran i häxgestalt överfaller honom o.) Klibbar munnen vid hams mun.
CVASTRANDBERG 2: 111 (
c. 1859.
[KLIBBA.v 4]
4) (tillf., †) tr.= göra klibbig. Fast mat, som ej klebbar magen. LINNÉ 1759 hos
FRIES 2Linné 1: 325. [KLIBBA.v 5]
5) översmeta l. nedsöla (ngt) med ngt klibbigt ämne; i förb. KLIBBA NED, ÖVER (se nedan).
Särsk. förb. –
KLIBBA FAST ¹⁰ ⁴ jfr
FASTKLIBBA.
[KLIBBA FAST.fb 1]
1) till 1: fastna (vid ngt) på grund av klibbighet l. gm förmedling av ngt klibbigt ämne; äv. refl.; äv. (i sht vard.) bilill. WARG 8 (
1755;
refl.).
HUMMEL Fruarne 6 (
1797;
bildl.).
Degen .. klibbar fast vid händerna. Landsm. 1911,
s. 310.
[KLIBBA FAST.fb 2]
2) till 3: medelst ngt klibbigt ämne fästa (ngt vid ngt), smeta fast (ngt), klistra fast (ngt). DALIN 1852.
LbFolksk. 221 (
1890).
(Han) klibbade frimärket fast i ena hörnet. LUNDEGÅRD Prom. 1: 237 (
1893).
[KLIBBA FAST.fb 3]
3) (
i Finl.)
till 3: medelst ngt klibbigt ämne tillsluta (ngt). Klibba fast ett hål. MEURMAN 1846.
–
KLIBBA FRAM ¹⁰ ⁴ (enst., †) "smörja ihop" (verser); jfr
KLIBBA,
v. 1. SWEDBERG Schibb. 105 (
1716).
–
KLIBBA IHOP ¹⁰ ⁰⁴, äv. HOP ⁴. jfr
HOPKLIBBA [KLIBBA IHOP.fb 1]
1) till 1: på grund av klibbighet förenas till en sammanhängande massa l. fastna vid vartannat; stundom i pass. med intr. bet. SWEDBERG Ordab. (c. (
1730).
MONTELL Frun 71 (
1898;
pass.).
SÖDERSTRÖM LäkKvacksalv. 119 (
1926).
[KLIBBA IHOP.fb 2]
2) till 3: fästa ihop (ngt) medelst ngt klibbigt ämne; äv. med saksubj. THOMSON Insect. 204 (
1862).
Svetten klibbade ihop det långa håret på (hästarnas).. pannor. HEDIN Tsangpo 2: 21 (
1922).
–
KLIBBA NED ¹⁰ ⁴ l. NER ⁴. (vard.)
till 5: nedsöla (ngt) med ngt klibbigt ämne. WESTE (1807).
(
1852) .
–
KLIBBA SAMMAN ¹⁰ ³² l.⁴⁰, , TILLSAMMAN(S) ⁰⁴⁰ l. ⁰³². jfr
SAMMANKLIBBA.
[KLIBBA SAMMAN.fb 1]
1) till 1: klibba ihop (se d. o. 1. RUNIUS Dud. 3: 11 (
c. 1698.
LAHT. 1912, s.
96. [KLIBBA SAMMAN.fb 2]
2) (
†)
till 3: klibba ihop (ngt) (se KLIBBA IHOP 2. BERZELIUS Kemi 4: 265 1827.
–
KLIBBA VID ¹⁰ ⁴ till 1: på grund av klibbighet fastna vid ngt; stundom i pass. med intr. bet.; äv. bildl.
SPEGEL 1712.
Oec. 94 (
1730;
pass.).
TOPELIUS Planet. 1: 50 (
1889;
bildl.). jfr
VIDKLIBBA -
–
KLIBBA ÖVER . (
†)
till 5: översmeta (ngt) med ngt klibbigt ämne. LINDFORS 1815. MEURMAN 1846..
Ssgr(i allm. till
1. I ssgr som äro namn på växter betecknar första leden att bladen l. blommorna l. vissa andra delar äro klibbiga; jfr
KLIBBIG 1
a): –
KLIBB-AKTIG. (
knappast br.)
som klibbar, klibbig. VetAH 1743,
s. 304.
LoW 1862.
–
KLIBB-AL bot. trädet l. busken Alnus glutinosa Gærtn., (vanlig) al, grönal. WAHLENBERG FlSv. 629 (
1826).
GEETE o. GRINNDAL 52 1923.
–
KLIBB-FINGERSVAMP ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. bot. svampen Calocera viscosa (Pers.) Fr. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 234 1907.
–
KLIBB-FRI. (
i fackspr.)
i sht om (klädesplagg av) oljeduk o. d.: som icke klibbar. LoW. 1862. KatalÅhléHolm 1928 nr 95 s. 19.
– (
3)
KLIBB-FÖRMÅGA.
tekn. i sht om bindemedels förmåga att binda. NDA 1912, nr 254, s. 1.
–
KLIBB-HORNÖRT ~⁰² 1 ~²⁰. bot. örten Cerastium glomeratum Thuill., knipparv. NYMAN HbBot. 314 (1858).
–
KLIBB-HÅRIG bot. försedd med "klibbhår", glandelhårig. FISCHERSTRÖM 4: 403 (c. (
1795).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 8 1883.
–
KLIBB-KORN.
zool. på spindelväv: klibbig partikel som kvarhåller insekt som kommit i beröring därmed. UVTF 34: 20 1886.
–
KLIBB-LAV.
bot. lav tillhörande familjen Collemaceé Fr., särsk. släktet Collema Hoffm. gelélav. VetAH 1794,
s. 251.
Därs. 1804,
s. 29.
–
KLIBB-LERA.
lera som är så vattenhaltig att den fastnar vid beröring. VetAH 1776,
s. 117.
Alm(Gbg) 1787 s. 39.
– (
3)
KLIBB-MEDEL.
tekn. bindemedel (se d. o. 2. TT 1878 s. 75.
2NF 4: 779 1925.
–
KLIBB-NÄBBA bot. växten Geranrum viscidulum Fr. NYMAN VäxtNatH 1: 364 (
1867).
–
KLIBB-NÄVÖRT ~⁰² l. ~²⁰ bot. == -NÄVA. LILJA SkånFl. 494. 1870.
–
KLIBB-RIS bot. en form av ris, Oryza sativa Lin. vars frön vid kokning bilda en. klibbig, sammanhängande massa. ELFVING Kulturv. 27 (
1895).
2NF 23: 463 1915.
–
KLIBB-RÖTA,
r. l. f. zool. o.
landt. en av bakterien Bacillus larvæ orsakad sjukdom hos biyngel, vilken förorsakar ynglets omvandling till en klibbig massa, nymfröta. LAHT 1924,
s. 393.
–
KLIBB-RÖTTER,
sbst. pl. (
†)
landt. benämning på ett. slags röta hos vitkål, sannolikt rotfruktsröta, förorsakad av svampen Schrotinia Libertiana Fuck. HushBibl. 1757,
s. 296.
–
KLIBB-SKIVA,
r. l. f. bot. benämning på ett hos växter av familjerna Asclepidaceæ o. Orchidaceæ förekommande organ vid vilket pollenkornen äro fästa o. vilket gm sin klibbighet fastnar på en blomman besökande insekt, vilken därigm. kan föra pollenkornen från en blomma till en annan; jfr KLÄMMARE BotN 1866, s. 25 f.
– (
3)
KLIBB-STAKE. (
föga br.)
byggn. stång omlindad med halm o. översmetad med lera, använd som vertikalt lagd fyllning vid uppförandeav fackvärksbyggnad. ROTHSTEIN Byggn. 166 (
1856).
2UB 1: 8 (
1897).
2NF 3: 1263 1905.
–
KLIBB-TORKA,
v. (
föga br.)
om fernissa o. d., intr.: torka endast så pass mycket att den blir klibbig. Vid förgyllningar.. låter (man anläggningsfernissan).. klibbtorka och pålägger sedan.. bladmetallen. AHB 131: 113 1887.
–
KLIBB-VALLA,
r. l. f. (
i fackspr.)
visst slags skidvalla avsedd att hindra snön att klibba fast under skidan. Påskid. 1928,
s. 365.
–
KLIBB-VAX biodl. sannol. från trädknoppar härstammande, vaxartad massa som av bin användes för tätning av kuporna. LEWERÉN Bisköts. 5 (
1900).
2NF 3: 304 1924.
–
KLIBB-ÖRT bot. växten Lychnis viscaria Lin., tjärblomster. vetAH 1787,
s. 269.