© Svenska Akademien. SAOB spalt: K1225; tryckår: 1936
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
KLINGA kliŋ³a², sbst.², r. l. f.; best. -an; pl. -or.
[sannol. av sv. dial. klinge(r), f., trissa, ombildning av KRINGLA; jfr KLINGRA sbst., KLINGRIS, ävensom KLINGA, sbst.¹ 3 a slutet]
[KLINGA.sbst2 0]
(i fackspr.) benämning på den rörliga (ofta med taggar försedda) skivan l. trissan i en sporre kringla. jfr HJUL 2 f. WESTE FörslSAOB (1823). Ett par grofva jernsporrar med klingor af en piasters storlek. GOSSELMAN Col. 1: 211 (1830). SvUppslB 25: 960 1935. jfr SPORR-KLINGA.