KLINK kliŋ⁴k, sbst.¹, r. (m. WESTE (1807)),användt bl. i obest. form.

[jfr d. paa) klink; till KLINKA v.²,; jfr holl. klink(er)-, t. klinker-, eng. clin- ch(er). (i ssgr), ävensom KLINKARE, KLINKERT, sbst.²]

[KLINK.sbst1 0]

skeppsb. sådant läge av en båts l. ett fartygs bordläggningsgångar att den ena bordläggningsgångens underkant skjuter ngt ut över den underliggande bordläggningsgångens överkant; motsatt: kravell; nästan bl. i uttr. (bygga, läg- ga) på klink. STIERNMAN Com. 4: 247 (1680). NILSSON Skeppsb. 170 1932.

Ssgr(skeppsb.):

– KLINK-ARBETE. (†) klinkbyggnad. CALWAGEN (1851, 1853).

– KLINK-BORDLÄGGNING ~⁰²⁰. bordläggning med bordläggningsgångarna lagda på klink, 2UB 9: 820 1906.

– KLINK-BYGGD, p. adj.

[jfr d. klinkbygget, t. klinkergebaut, klinkeweise gebaut, eng. clinch(er)-built]

byggd på klink. En klinkbyggd båt. SKOGMAN Eug. 1: 99 (1854). VFl. 1929, s. 132.

– KLINK-BYGGNAD. metod(en) att bygga fartyg på klink. HÜLPHERS Norrl. 4: 28 (1779). BonnierKL 2: 896 1923.

– KLINK-BÅT. (föga br.) båt byggd på klink. ReglArméenFlFörv. 1796, s. 54. SvSkog. 1243 1928.

– KLINK-FARTYG ~⁰² l. ~²⁰. (föga br.) . jfr -BÅT. HÜLPHERS Norrl. V. 2: 62 (1797). 2NF 30: 269 1920. jfr HALV-, HEL-KLINKFARTYG.

– KLINK-MANER, n. ( klink- 1691. klinke- 1698 (†) metod(en) att bygga på klink; i uttr. på klinkmaner. Båtar som bygges på klink maneer. RÅLAMB 19: 35 b 1691. RUDBBCK Atl. 3: 291 1698.

– KLINK-SKUTA. (†) jfr -FARTYG. HÜLPHERS Norrl. V. 2: 23 (1797).

– KLINK-VÄRK, n.

[jfr holl. klinkwerk, t. klinkewerk, eng. clinch(er)-work]

(†) jfr -BORDLÄGGNING, -BYGGNAD. Ett .. Schip .. aff Furu och medh Klinckuerk giort. SthmTb. 1584, s. 76 a.

(†):

– KLINKE-MANER, se A.