KLINKA kliŋ³ka², v.² -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.

[y. fsv. klinka (PMÅNSSON 171), liksom likbetydande d. klinke av nt. l. holl. l. t. klinken; sannol. etymol. identiskt med KLINKA, v.¹; besläktat med fht., mht. klenken, binda, knyta ihop, meng. clenche, eng. clench, clinch, fästa, nita, hålla fast; jfr KLINKA sbst.¹,-⁴.]

[KLINKA.v2 1]

1) (i fackspr.) (med hammare) tillstuka (en ngnstädes insatt l. inslagen bult l. nit o. d.) iena ändan (för att den icke skall falla ut). WIDEGREN 1788. SMITH 1916. jfr AV-KLINKA.

[KLINKA.v2 2]

2) fastsätta (ngt) med nitar (som tillstukas i ändan), fastnita. Desse järn gallror gå tvärs igenom väggen och (äro) innan till klinkade. VDAkt. 1790, nr 524. jfr AN-KLINKA.

[KLINKA.v2 3]

[jfr motsv. anv. i dan. o. ä. t.]

skeppsb. delst nitar) fastgöra (fastspika) bordläggningsplankorna (vid varandra) på (ett klinkbyggt fartyg); bygga (ett fartyg) på klink, lägga bordläggningsplankor) på klink. (Spik) som han (dvs. båten) klinckades, och bordlades m[edh] .. i stam[m]ana. SkeppsgR (1543). Bordläggningen (på båten) är byggd på kravell med de två översta borden klinkade. VFl. 1921. s. 136.

Ssgr (till 1; i fackspr.):

– KLINK-BRICKA. plåtbricka l. plåt- l. järnring som sattes över ändan av en bult l. nit som skall klinkas. KONOW 1887. NoK 13: 207 1922.

– KLINK-BULT. bult som slås tvärsigenom ngt o. därefter klinkas i ena ändan. DALMAN 9 (1765). NILSSON Skeppsb. 113 (1932).

– KLINK-HAMMARE. ( klink- 1556–1891. klinke- 1544 hammare använd för klinkning. Skeppsivent. 1544. WoJ 1891.

– KLINK-NAGEL. nitnagel; jfr -BULT. CARLBERG SthmArchitCont. F 1 b 1740. Rig 1929, s. 171.

– KLINK-PLÅT. (numera mindre br.) jfr -BRICKA. EKBOHRN NautOrdb. 1840. STJERNCREUTE 1863.

– KLINK-RING. jfr -BRICKA. UGGLA Skeppsb. SVEngLex. (1856). KONOW 1887.

(†):

– KLINKE-HAMMARE, se A.