KLASSISK klas⁴isk, adj.; adv. -T. (förr äv. skrivet cl-) prole- tarius, låg, simpel (användt av den romerske förf. GELLIUS på 100-talet e. Kr. i uttr. classicus scriptor, om högtstående författare); till classis (se KLASS)]

[KLASSISK 1]

1) som är av högsta l. förnämsta rang l. betydelse, obestridt förstklassig; särsk. om konst l. litteratur l. musik: som beständigt äger ett (av smakriktningar o. d. oberoende) allmänt erkänt högt värde, som framstår som ett mönster i sin art, normerande, mönstergill; förträfflig, fulländad, mästerlig; äv. om tidsskede varunder dylik konst, litteratur osv. framträder l. om det mest betydande skodet i en kulturs l. en konsts l. vetenskaps o. d. utveckling; äv.om språk l. framställningssätt o. d.: högt utvecklad, klart o. regelbundet uppbyggd, mönstergill o. d.; jfr 4. Ett klassiskt arbete. Våra klas- siska författare. Vår litteraturs klaissiska skede. (d'Alemberts) skarpsinnighet att upptäcka misstag i en bok, som i Frankrike då ansågs för klassisk. ROSENSTEIN 1: 84 (1787). Klassiskt är ett språk icke blott genom sin egen inre utbildning, utan äfven oth i synnerhet genom sin litteratur. TEGNÉR (WB) 4: 111 1824. WEGELIUS MusH 378 1893. (Perioden omkr. 1200 – omkr. 1375 har) blivit kallad den klassiska fornsvenskans tid. DANELL SvSpr. 3 (1927). En översättning av klassisk fransk prosa. BÖÖK 4Sekl. 5 (1928). SvD(A) 1930 nr 187, s. 4. Holbergs "Jeppe" är i mitt tycke den roligaste klassiska fars som finnes. LAURIN 3Minn. 352 (1931). – särsk. a) i numera obr. anv. En lustig taffelmusik gjorde, att vi mindre noga pröfvade matens ejalldeles classiska beskaffenhet. ATTERBOM Minn. 202 (1817). Hon har.. en utmärkt intellectuell bildning, en classisk sångröst. Därs. 587 1819. b) nat.-ekon. om den liberala (o. länge som den förnämsta ansedda) doktrinen inom nationalekonomien. FAHLBECK Stånd 64 (1892). SCHAUMAN o. CHRISTIERSON Gide 18 1897. SOMMARIN EkonL 1: 42 1915. 2) (mest) berömd, bekant; äv. (i sht i fråga om plats, lokal n. d.): som har "anor", traditionsrik, traditionsfylld o. d.): äv. (ifråga om handling, yttrande o. d.): monumental. Indien, religionernas klassiska mark. Den klassiska kro- gen de klassiska kvarteren i staden. SvLitTidn. 1820, sp. 473. TEGNÉR (WB) 9: 157 (1841). Liksom denEngelska Sovereign utgör det klassiska guldmyntet, så utgör Hamburger-Banko-Riksdalern det klassiska silfvermyntet. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 1: 28 (1854). Han erinrade henne.., att drufvan var jordens mest klassiska frukt, som konstnärer och skalder förherrligat i alla tider. HEIDENSTAM End. 252 (1889). Östeuropa.. de hätska nationalitetsgrälens klassiska mark. HJÄRNE SvFräm. 143 (1897, 1908). Till de klassiska kärleksparen, de i dikten frejdade.., höra också Abailard och Heloisa. SvD(A) 1932, nr 290, s. 7. Den med klassiskt jesuitisk ondska igångsatta kampanjen. Därs. 1934, nr 43, s. 3. 3) som tillhör l. har avseende på l. förskriver sig från l. är utmärkande för den grekisk. romerska forntiden l. fornromersk-forngrekisk kultur l. litteratur l. konst, antik. Den klas- siska litteraturen. klassiskt latin. Klassiska studier. Klassisk bildning, klassiskt bildad. (De) klassiska språk(en) (grekiska o. latin). Klassisk filologi, fornkunskap, arkeologi. Han äger mycken kännedom af classiska Auctorerna. GT 1788, nr 14 s. 3. Jag ilar, /.. till Rom ur kulen Nord./.. jag vill trampa/ klassisk jord. TEGNÉR (WB) 2: 113 (1813). Klassiska minnen följa vandraren på hans väg. NYBLOM Bild. 102 (1864). En del ord af klassiskt eller Ny-Romaniskt ursprung. RYDQVIST SSL 4: 358 1870. DE GEER Minn. 2: 278 (1892). De arkeologiska upptäckterna i den klassiska södern och den forna Orienten. NILSSON (1933; boktitel).. – särsk. i utvidgad anv., i uttr. den klassiska linjen, om den linje i en skola där undervisning meddelas i båda de klassiska språken l. endast i latin; numera särsk. om dylik linje vid högre allm. lärovärk: latinlinje; ofta motsatt: den reala linjen, reallinjen. BerRevElLärov. 1843, s. 51 (i fråga om förh. vid Filipstads skola). BtRiksdP 1890, I. 1: nr 17 s. 13. jfr HALV-, HELKLASSISK. 4) som påminner om l. präglas av l. efterbildar ngt för grekisk-romersk forntid typiskt; särsk. i fråga om stil, utseende, framställningssatt, form(givning) o. d.: (gm enkelhet, klarhet, harmonisk avvägning o. d.) påminnande om antika mönster o. ideal (ofta motsatt: romantisk); stundom övergående i bet.: (sublimt) enkel, ren, harmonisk; fullkomlig, fullänadad; jfr 1. Hos ingen (nation) finnes i vitterheten.. den classiska tonen och enfald förenad med styrka til en högre grad (än hos den tyska). LittT 1795, s. 127. Det ramsvarta håret, de mörka ögonen och ansiktets klassiska fulländning. LUNDEGÅRD Stormf. 26 (1892). Klänningarna snäva, uppslitsade. En.. klassiskt skön och ren linje. DN(A) 1934, nr 251, s. 3. Tor Hedbergs drama "Perseus och vidundret", i vars klassiskt klara och ädla vers den gamla grekiska sagan får en.. symbolisk tydning. SvD(A) 1934, nr 1, s. 9. jfr PSEUDO-KLASSISK m. fl. 5) (vard., skämts.) besynnerlig, originell; löjlig, "kostlig", "dyrbar". Nordstjernan 1847, s. 130. Receptionerna (i ordenssällskapet Amicitia et Concordia på 1820-talet i Sthm) skola hafva varit särdeles roande och klassiska. BERG SvOrdn. 297 (1873). Den äldre (tibetanen) var en i hög grad klassisk typ, mera lik en apa än en människa. HEDIN Transhim. 1: 263 (1909). ÖSTERGREN (1930) .