KLASS klas⁴, r. l. m.; best. -en. pl. -er ³² ((†) -ar HärnösDP 1661, s. 45; -or RHYZELIUS Ant. 5 (c. 1750)). Anm. I ä. tid förekommer ordet i sv. äv. med lat. pl. classes. RARP I: 2 1626. BOLINUS Dagb. 8 (c. 1675. (förr vanl. skrivet class, stundom med fransk stavning classe) 1) hist. benämning på var särskild av de på förmögenhetsvillkor grundade o. med hänsyn till beskattning, krigstjänst, rösträtt m. m. skilda sex grupperna av medborgare i det gamla Rom. SCHRODERUS Liv. 36 (1626). Servius Tullius .. delade alla borgarna .. uti 6 Klasser (classes). LINDFORS RomAntiqv. 60 (1814). Den förmögenhet, som låg till grund för medborgarnas fördelning i klasser (i det gamla Rom), var säkert fast förmögenhet, jordegendom. NorstedtVärldH 3: 125 1929. 2) grupp av medborgare vilka med hänsyn till börd l. social ställning, grad av välstånd, förvärvsarbete, bildning osv. te sig ss. en enhet; samhällsklass; jfr KAST sbst.³, STÅND. Stånd och klasser. De högre, lägre klasserna. De lyck- ligare lottade klasserna. De rikare, fattigare klasserna. Den bildade, härskande klassen. Hos alla folkslag, der icke varit värsta slag af Despotisk Regering, hafva funnits classer af medborgare. SCHÖNBERG Bref 1: 198 (1775). KELLGREN 3: 290 (1790). Den arbetande Classen. BondP 1809 – 10, 1: 651. Den åkerbrukande klassen, .. bondeståndet. GEIJER I. 4: 182 1822. En viss grad af bildning tillkommer alla klasser i ett ordnadt samhälle. BEMALMSTRÖM 7: 397 (1545). Jag vill för att kunna användas på alla tider och alla förhållanden skapa nya och bättre namn för de båda klasserna (dvs. "de berättigade" o. "de rätslösa" m. m.) i uttrycken: öfverklassen och underklassen. QUIDING Slutliqvid 17 (1871, 1886). Folkviljan 1882, nr 12, s. 1. Ungar af s. k. "bättre klasser". Därs. nr 13, s. 1. De egendomsbesittande klasserna. SvSocialdemKongr. 1889, s. 23. Stånd och klasser. FAHLBECK (1892; boktitel). HANSSON Krisuppg. 11 (1934). jfr ADELS-, ALLMOGE-, ARBETAR(E)-, BETJÄNT-, BONDE-, BORGAR(E)-, DAGLÖNAR(E)-, FOLK-, HANDELS-, HANDTVÄRKAR(E)-, HERRE-, HERREMANNA-, HERRSKAPS-, MEDEL-, NÄRINGS-, ODALMANNA-, PARIAS-, PROLETÄR-, SAMHÄLLS-, SLAV-, STÅNDS-, TJÄNSTEMANNA-, UNDER-, VÄLJAR(E)-, ÖVER-KLASS m. fl. 3) vid indelning av (större) organisation, sammanslutning, enstitution o. d.: grupp l. avdelning av i fråga om rang l. börd l. utbildning l. fack l. intresseriktning o. d. jämställda l. sammanhörande personer. – särsk.

[KLASS 3.a]

a) (förr) om var särskild av de tre grupper ("herreklassen", "riddarklassen", "svenneklassen") i vilka ridderskapet o. adeln 1626–1719 o. 1778– 1809 indelades. RARP 1: 2 (1626). Befalttes (på riddarhussammankomsten) att nederste Classen först schole votera. Därs. 181 (1632). 2RARP I. 1: 1071719. AdP 1809, 1: 277. jfr HERRE-, RIDDAR(E)-, SVENNE-KLASS. b) (förr) om var särskild av de tre resp. två grupper i vilka hovrätternas ledamöter (assessorerna) 1614–1698 voro indelade från synpunkten av deras värdighet. BraheBrevväxl. II. 1: 94 1657. (Mellan rättegångsterminerna) skulle presidenten .. samt tre assessorer, en av varje klass (ett riksråd, en annan adlig samt en oadlig assessor) residera i Stockholm. BENDZ GötaHovr. 92 (1935; i fråga om förh. 1614. c) grupp l. avdelning inom (vetenskaplig) akademi o. d. VetAP 1: 176 (1740). Den hysiska Classen vid Kongl. Academien i Berlin. WALLERIUS PVetA 1783 s. 9. De Inländske Ledamöterne (i Vetenskapsakademien) fördelas i Nio Classer. StadfVetAGrundregl. 1820 s. 5. BihGbg VSH 53: 23 1934. 4) avdelning (av lärjungar) inom undervisningsanstalt. – jfr ABNORM-, ARTIST-, AVGÅNGS-, AVSLUTNINGS-, B-, BARN-, ELEMENTAR-, FLICK-, FOLKSKOL(E)-, FORTSÄTTNINGS-, GOSS-, HJÄLP-, MELLAN-, NORMAL-, PARALLELL-, PROV-, REAL-, REKTORS-, SKOL-, SPECIAL-, ÅRSKLASS m. fl. – särsk. a) om var särskild av de avdelningar i vilka en skola med hänsyn till lärjungarnas ålder, kunskaper, mogenhetsgrad osv. indelas; av. konkret, sammanfattande om de lärjungar som tillhöra en dylik klass. Gossen går i (i Finl. på) första klassen. Undervisa i (ngn gg äv. på) de högre l. övre (lägre l. nedre) klasserna. ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 97 (i handl. fr. (1612). Thee twå nederste Classerna (på gymnasiet). THYSELIUS HdlLärov. 1: 9 1620. (Trivial-)Scholan bör vara fördelt i 4 Classer förutan Apologistens hvilka alla hafva sine särskilte Præceptores. Skolordn. 1724, s. 12. GEIJER I. 2: 80 1828. I skolan hade han suttit primus från klass till klass. LINDQVIST Stud. 25 (1906). SvD(A) 1928, nr 90, s. 10. – särsk. pedag. l. uttr. fast l. sluten klass, om sådan klass där lärjungarna sammanhållas vid undervisningen så att samma kunskapsstoff meddelas åt alla o. flyttning till högre klass är avsedd att äga rum samtidigt av alla på viss, förut bestämd tid (motsatt sådan klass där lärjtingarna efter olika anlag o. flit beredas tillfälle till förkovran i kunskaper o. till flyttning till högre klass vid vilken tid av året som helst); förr äv. i uttr. sluten klass, om sådan klass där hela undervisningen bestreds av en enda lärare. VCollScholP 17/9 1849. 2NF 8: 679 1907. b) om avdelning (ofta "parallellavdelning") av klass (i bet.

[KLASS 4.a]

a) vars lärjungar undervisas tillsammans (i samma rum); äv. sammanfattande om de lärjungar som tillhöra en dylik klass; äv. (vard.) i utvidgad anv., om det lärorum i vilket dylik avdelning undervisas. Bäst, sämst i (i Finl. på) klassen. Hela klassen reste sig, då rektor inträdde. Läraren gick in i (i Finl. på) klassen och började lektionen. UppsDP 5/12 (1599). Att Scholestugorna och hennes Classer .. ordenteligen bygde och reenligen håldne blifua. THYSELIUS Bidr. 50 (1637). Han hade en beundransvärd förmåga att hålla hela klassens uppmärksamhet spänd under hela lektionen. DE GEER Minn. 1: 30 1892. – särsk. (i Finl.) i uttr. på klass, i klassen, i klassrummet. Dessa öfningar (dvs. avskriv- ning ur bok med några formförändringar) ske bäst på klass och med öppen bok. VASENIUS Undspr. 61 (1894). BERGROTH FinlSv. 102 (1917). till 4 a. Enl. kungl. förordning år 1905 utbyttes vid de högre allmänna lärovärken ordet klass ss. benämning på gymnasieavdelning mot ordet ring (jfr SFS 1905 nr 6, s. 2). 5) om (lägre l. högre) avdelning l. grupp l. grad o. d. vid gruppering l. indelning av sådan art att en mer l. mindre klart uttryckt värdering l. gradering äger rum. jfr ARVS-, BETALNINGS-, BEVILLNINGS-, GODHETS-, LÖNE-, MÄSTAR(E)-, RANG-, RISK-, SÄR-KLASS m. fl. – särsk.

[KLASS 5.a]

a) (i sht i fackspr.) om grupp l. kategori vid gradering av personer l. föremål. PH 3: 1649 1740. Tvenne klasser (av skog) bestämdes (i fråga om skadeersättning): bättre eller bjelk- och timmerskog, samt sämre. ENGLUND Ged. 113 (1853). Med afseende å tjenstbarheten indelas sjömanskåren uti fyra klasser. ReglFl. 1875, 1: 3. I allmänhet krossas malmen först, hvarefter den på olika slag af siktar uppdelas i "klasser". 2NF 31: 793 1920. HELLSTRÖM Storm 364 (1935). – särsk. α) (förr) i fråga om pastorat, i uttr. första, andra, tredje klassens pastorat l. pastorat av första osv. klass, pastorat som med hänsyn till avlöningsförmåner tillhörde viss grupp bland rikets pastorat. SynodA 1: 636 (1797). FAHLCRANTZ Kyrkoh. 95 (1907). 2NF 21: 207 1914. β) (förr) i fråga om Sverges städer (med avs. på deras storlek o. betydelse för rikets hushållning). RO 1810, & 14. Befolkningssiffrorna i tredje klassens städer växlade mellan 4,79 (Lund) och 2,340 (Borås). HERLITZ Stadsförv. 1830 44 1924. γ) efter grad av bekvämlighet o. d. bestämtslag av passagerarplatser (vagn, kupé, hytt osv.) på järnvägar o. fartyg. Åka (på l. i) andra (tredje) klass. Ta en andra (tredje) klass(ens) rökkupé. Första, andra, tredje klass sovvagn. En biljett andra klass (till) Stockholm. Ång- båtsresa i l. på första klass. För transport af passagerare och gods betjenar man sig (på järn- vägen Liverpool – Manchester) af vagnar, indelte uti fyra klasser. JernkA 1836, s. 154. ReglTjSJ 1858, s. 25Resorna skedde i andra klassen på järnvägsvagnar eller på ånghåt. DE GEER Minn. 2: 110 (1892). ENGSTRÖM o. CARLSON HlednTrafik. 37 (1917). – jfr ANDRAKLASS-, FÖRSTAKLASS-, TREDJEKLASS-BILJETT, -HYTT, -KUPÉ, -PASSAGERARE m. fl. δ) i fråga om hotell, näringsställen o. d. som med hänsyn till, inredning, komfort, bespisning o. d. kunna indelas i vissa avdelningar l. kategorier; äv. i överförd anv. i fråga om (mat)gäster som tillhöra ngn av dessa avdelningar osv. Första, andra klass matsal, restaura- tion. ÅrsbRonnebyHelsobr. 1570, s. 1. Vid 2:dra klassens bord (vid Medevi) severas middag och qväll för 1. 0 och vid 3:dje för 1.10. Medevi 3 1882. GHT 1895, nr 221 a, s. 4. ÖSTERGREN 1930. ε) i fråga om maltdrycker, i uttr. klass ett, klass två o. klass tre (förkortat kl. I, Kl. II, Kl. III), om maltdrycker av olika starkhetsgrad ("svagdricka", "pilarerdricka" o. "starköl"). Dric- ka klass två. Beställa en klass två. SFS 1919, s. 892. RYDQVIST Kar. 74 (1924). ζ) idrott. i fråga om idrottsmän som efter deras prestationer, ålder o. d. uppdelas i vissa grupper. IdrBl. 1922, nr 67 s. 6. I de olika klasserna startade bortåt 200 löpare. DN(A) 1936, nr100, s. 16. jfr JUNIOR-KLASS m. fl. b) om grad inom ordensväsen. Kommendör av första (andra) klassen av kungl. nordstjärne- orden. Riddare av första klassen av kungl. va- saorden. En Ny Class af Svärds-Orden .. som endast på valplatsen kunde förtjenas och utdelas. ProtOrdCap. 24/11 1794, s. A 3 b. ESTLANDER KonstH 124 (1867). HEDIN Front. 511 (1915). c) i mera abstr. anv., för att beteckna ngns l. ngts kvalitet, nivå, grad av betydenhet o. d. α) i förb. med ordningstal (första, andra osv.) l. adjektiven god, hög, låg (l. komparationsform av dessa) för att beteckna att ngn l. ngt är av en viss större l. mindre betydenhet l. förträfflighet o. d.; ofta i gen. l. styrt av prep-; äv. allmännare i uttr. av första klass l. första klassens, av prima slag, prima; stundom äv. pregnant, i uttr. av klass, av hög standard. En första klas- sens forskare, vetenskapsman. En forskare av hög l. högsta klass. Filmen, skådespelet var av hög (högsta) klass. WESTE FörslSAOB 1823. WILLEBRAND o. RANCKEN 163 (1885). Det blef mig snart klart, att, jag .. aldrig skulle komma att bland (juristerna).. tillhöra den allra första klassen. DE GEER Minn. 1: 133 (1592). En .. person med första klassens betyg. GHT 1895 nr 232 B, s. 4. En första klassens musiker. StatsvT 1900, s. 249. ESSÉN Vap. 123 (1917). Hela interiören, målning som snickeri, är av en ovanligt hög klass. VästmFmÅ 16: 31 1926. Säsongens hittills så gott som enda konsert av klass. SvD(A) 1929, nr 79, s. 10. Därs. 1933, nr 281, s. 17. β) i sådana uttr. som vara l. stå i klass med (ngn l. ngt), stå i paritet, i nivå med (ngn l. ngt), fullt nå upp till (ngn l. ngt); slå i l. tillhöra en klass för sig o. d., inta en särställning (med hänsyn till skicklighet, duglighet osv.). GHT 1921, nr 28, s. 8. (Vissa tidskrifter äro att betrakta som stående i klass med övriga smutsalster. Upsala(A) 1924, nr 214, s. 8. Gerda Lundequist står i en klass för sig bland våra numera icke så få recitatriser. SvD(A) 1931, nr 49, s. 6. Därs. 1934 nr 115, s. 15. 6) (i sht i fackspr.) allmännare: grupp av levande varelser l. av föremål, företeelser o. d. som sammanförts efter vissa gemensamma egenskaper o. kännemärken l. som (naturligt) framträda ss. en enhet; grupp, flock, avdelning, kategori; typ; stundom svårt att skilja från 5. COLUMBUS Ordesk. 14 (1678; uppl. 1908). HÖGSTRÖM Lapm. 62 (1747). Statens .. Elementar-Läroverk vare fördelade i Tvänne Classer: Närings-Skolor och Lärdoms-Skolor. FörslSkolordn. 1817 s. 1. JÄRTA 2: 305 (1824). Denne ovanlige man tillhörde en class af män, som nu tyckes mig vara nästan utdöd. HWASSER VSkr. 1: 62 (1852). 3NF 1929. – jfr BÖJNINGS-, GODS-, GROVLEKS-, HANDSKRIFTS-, HÅRDHETS-, MÄNNISKO-, REKRYT-, STJÄRN-, STORLEKS-, YRKES-, ÅLDERS-, ÅRS-KLASS m. fl. – särsk. a) (†) om avdelning i en framställning l. av ett musikstycke. Äro altså Troones Articklar .. sammandragne vhti en hoop, Clasz eller ordning til at förklara .. något lärdoms stycke. EMPORAGRIUS Cat. G 1 b 1669. MECKLIN BegTonk. 18 (1802; om takt). b) om var särskild av de avdelningar i vilka ett klasslotteri drages. DALIN (1852; under klasslotteri). NT 10: 124 1886. c) språkv. om var o. en av de större grupper i vilka ett språks ord från vissa synpunkter pläga delas: ordklass. MOBERG Gr. 26 (1815). SCHILLER SvSpr. 63 (1856). jfr ORD-KLASS. d) språkv. om grupp av verb som med avs. på tompusbildningen höra samman. Starka (av- ljudande, reduplicerande), svaga verb tillhörande första, andra osv. klassen. NILSSON AnglosGr. 66 (1866). NOREEN FornsvGr. 71 (1910). HOLMBERG Ja Verb 1: 169 (1931). jfr AVLJUDS-, VERBAL-KLASS m. fl. e) mil. om grupp l. kategori av beväring l. stamanställda; särsk. i uttr. klass A, klass B, om de två stora grupper av värnpliktiga vilka bildas av dom som varit fast anställda vid krigs makten resp. av dem som avlagt studentexamen l. därmed likvärdig examen. TINGSTEN o. HASSELROT 39 (1902). SFS 1926, s. 1161. – jfr BEVÄRINGS-, MANSKAPS-KLASS. f) sjöt. vid indelning av fartyg efter deras storlek, beskaffenhet, kapacitet o. d. UFlott 2: 7 1881. Svenska flottans pansarbåtar af första klassen. Därs. 14 1556. VFI. 1908 s. 29. För täningsändamål indelas motorbåtar i olika klasser. 2NF 37: 615 1926. jfr FARTYGS-KLASS. – särsk. om de olika grupper i vilka handelsfartyg efter vissa regler (bestämda av särskilda klassificeringssällskap) indelas; särsk. i uttr. bygga (ett fartyg) till klass, bygga ett fartyg så att det (av klassificeringssällskap) godtages för viss klass. Man(har) grundat bolag för klassificering af fartyg, och dessa bolag ha faststält vissa regler, som bestämma, .. hvilken klass fartyget .. tillhör. UB 7: 525 (1875). SMITH (1916). NILSSON Skeppsb. 197 (1952). g) (högre) grupp l. underavdelning inom naturriket; särsk. om större (naturlig) grupp av växt- l. djursläkten som på grund av vissa gemensamma egendomligheter höra samman. SERENIUS EngÅkerm. 136 (1727). LINNÉ Bref I. 1: 110 (1729; i fråga om växtriket). Hvart och et utaf dessa (natu- rens) Riken indelas .. uti sina Classer. . REGNÉR Begr. 175 (1750). BottN 1865, s. 64. Ryggradsdjuren (utgöras) af däggdjur, foglar, kräldjur och fiskar. Dessa fyra afdelningar kallas klasser. BERLIN Lrb. 36 (1876). FRIES SystBot. 15 (1591). Klasserna i Linnés sexualsystem. LINDMAN FanerogFl. 1 (1918). jfr DJUR-, SEXUAL-, VÄXT-KLASS m. fl. (†):