KLEN kle⁴n, adj. -are adv. -T. ( klein (kläin) 1540–1666. kle(e)n (cle-) 1524 osv. klenn 1543. klinn 1563 1) (†) liten; oansenlig, ringa. a) i mera eg. bem.: liten, av ringa storlek; stundom övergående i bet.: oansenlig, obetydlig. Tungan (är) en cleen lemme och kommer mykit affstadh. Jak. 3: 5 (NT (1526). Moabs herligheet som stoor och mykin är, (skall kleen warda. Jes. 16: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917 varda aktad för intet). Enn klinn mersse kreyer (dvs. ett slags far- tyg). BtFinlH 4: 206 (1563). Bethlehem then staden kleen. Ps. 1695, 146: 1. Små diur .. så klena, at de med möda kunde med blåtta ögon skådas. VetAH 1740, s. 275. Därs. 1817, s. 146. – särsk. α) om person: kortväxt, småväxt; anträffat bl. i öknamn. Klene mo(n)g(es) jens. SthmSkotteb. 1524, s. 270. (De båda brödernas) fader, klene Jochim be(nämn)d. ALMQUIST CivLokalförv. 3: 254 (i handl. fr. 1620. β) liten, späd, icke fullvuxen, outvecklad; äv. i överförd anv., om ålder o. d. Wår Son är lijkwäl kleen, / Jagh beder j wille honom spara, / Til han blijr starck på been. RUDBECKIUS StarckeA 7 b 1624; jfr 3 b. Ett Barn aff een spädh och kleen Ålder. RelCur. 382 (1682). SWEDBERG SabbRo 443 (1688, 1710). (De) klenaste Barndoms åren. Fennia XVI. 2: 75 (i handl. fr. 1746. b) i fråga om antal l. mängd: liten, ringa, obetydlig. Fructer idher icke j clene hiord, för ty idhers fadhers godhwilie är så ath han will giffua idher riket. Luk. 12: 32 (NT 1526; Bib. 1917 lilla hjord). En kleen fyande (bör) ey förachtas. G1R 8: 363 (1532). Tu lilla Bethlehem besinna, / Tu klena hiord se här tit hopp. LYBECKER 33 (c. (1715). Huru klen är icke den gnista af ära som lyckan tänder, och som af döden släckes! LANTINGSHAUSEN Young 2: 87 1790; jfr 7 b. – särsk. substantiverat, i uttr. i klen, i minut, i mindre partier. STIERNMAN Com. 2: 374 (1643). 2) tunn, smal. a) (i sht i fackspr.) om sak: tunn, icke grov, fin; i sht om föremål av långsträckt form. Kläinth smidherij. ALMQUIST CivLokalförv. 3: 150 (i handl. fr. (1540). (Guldet) drags ut i klena Trådar. SPEGEL GW 287 (1685). Alle hus (i Rom, hafva klena takställningar. PALMSTEDT Resedagb. 103 (c. 1780. 2:ne klena örnhängen. BoupptVäxjö (1860). Ett starkare fyrkantjern på ett järnkors) .. orneras med klenare band- och rundjern. ADLER Meyer 193 (1893). Grovt virke (blir) värdefullare än klent. HbSkogs- tekn. 157 1922. – särsk. (†) om tyg, papper o. d.: tunn, icke tjock. Papir 14 Risz aff alla klennesthe slaggitt. TullbSthm 8/11 1543. Kleentt lärofftt. Därs. 17/5 (1582). Klent och tunt lijntygh. SYLVIUS Curtius 598 1682. b) om person l. kroppsdel: smal, spenslig, "spinkig". SERENIUS (1734; under puny). Klena lemmar. SCHULTZE Ordb. 2299 (c. (1755). Ni har för klena händer, magister Wolmer. JOLIN MSmith 3 (1847). Ett litet klent fruntimmer. BJÖRKMAN (1889). Klen kroppsbyggnad. WoH 1904. – särsk. α) (†) smal, späd, fin; jfr 1 a β. Tin Hals så kleen / förvthan meen / Är lijk een hwijt Albaster steen. WIVALLIUS Dikt. 55 1630. β) (†) bildl.: eterisk (se d. o. I 2). (De saliga warda och ifrån all fleck och smitto rena, / Och til sitt wäsende så sarliga och klena, / At the som solens skeen sig kunna tränga fort. SPEGEL ÅPar. 21 (1711). 3) svag, försvagad. a) (mindre br.) om sak: bräcklig, icke hållbar, icke hållfast, svag; ofta svårt att skilja från 2 a. War .. tå året så framlidhit at isana wordo klene. OPETRI Kr. 321 (c. (1540). Allmogen hafva klene sehldon, och kuna ej gerna köra vagnar. BtVLAnd 2: 116 (1760). Mejseln är allt för klen. WoH 1904. – särsk. i bild. Den politiska uppfostran .. befinner sig på så klena fötter, att (osv.). BEMALMSTRÖM 7: 407 1845; jfr c. Sålunda hvilade hans skolstudier på skäligen klen grund. WISÉN i 3SAH 4: 124 1889. b) (mindre br.) om person l. djur: kraftlös, som icke har stora kroppskrafter, svag. BERCHELT PestBeg. A 5 b 1588. The (dvs. biskoparna) hafwa esomofftast lagt vppå sijne klene Fåår itt sådant Kyrkiestraff, som the icke hafwa förmåttdragha. SCHRODERUS Os. 1: 562 (1635; i bild). En del bergamän .. skicka så klent folk åstad, att de ej förmå göra skäl för ett riktigt dagsverke. Nora- skogArk. 4: 298 (1745). Man hade nu efter det myckna rängn nog besvärlige vägar, hästarne voro ock rätt klene, så at vi mot förmodan .. icke kunde hinna i dag fram till Viborg. BtVLand 2: 106 (1760). Dessa hjerteqval skulle dödat en klenare karl. HEDENSTIERNA FruW 62 1890. – särsk. (†) övergående i bet.: ömtålig, vek; äv. i överförd anv.; äv. närmande sig bet.: klemig. Så gagnelige som Fåren äro, så klene och veklige äro de ock, i ty de lätteligen i hvarjehanda siukdomar råka kunna. ALSTRÖMER Får. 32 (1727). Man fostrar oss (kvin- nor) så klent ifrå vår första linda: / .. / Vi måste säf ooh rör och svaga käril bli. KOLMODIN QvSp. 1: 237 (1732). c) om kroppsdel l. kroppskonstitution l. kroppslig funktion l. kropp: svag, försvagad; orta svårt att skilja från 6. Galenus (skall) .. hafwa lefwat 140 åhr, omskiönt han hade warit af en mycken klen och kraszlig constitution. BLOCK Progn. 65 (1708). Klena ögon. SAHLSTEDT (1773). Men faller sig er syn då verkligen så klen, / Att bruk af glasögon är alltid oumbärligt? REMMER Theat. 1: 19 (1814). Pulsen (hos kolera- sjuka är) merendels klen. SPF 1831, s. 214. Af svag eller knapp föda blir kroppen klen och sjuklig. BERLIN Lrb. 14 1876. d) (†) om egenskap l. förhållande: som icke har ngn styrka, svag. Snart månens sken vardtklenare. (CAVALLIN o.) LYSANDER 286 (1875). Landets konung, så klen än konungamagten må hafva varit i Polen, betydde dock alltid något. SVEDELIUS i 2SAH 54: 153 1878. e) (mindre br.) om röst l. stämma: svag (o. på samma gång liggande högt på skalan). GADELIUS Tro 2: 274 (i handl. fr. 1728. Barnens små klena röster. BENEDICTSSON Folkl. 191 (1887). Den andre (soldaten) .. upp)yser oss med klent och lagmäldt målföre att han heter – Lejon. QUENNERSTEDT Indsold. 9 (1887). f) om maträtt l. dryck: svag, "tunn", "mager"; numera nästan bl. med anslutning till 7 b. (Den som har fallandesot skall) äta kleenan maat, och dricka lijthet, som then Siuke kan snarliga smälta och fördöfwa, som är ägg. MÅNSSON Åderlåt. 17 (1642). Om jag hade tusen söner, – den första menskliga grundsats jag skulle lära dem vore, att afsvärja alla klena drycker och hålla sig till vin. HAGBERG Shaksp. 3: 348 (1848). Klen buljong kan betydligt upphjelpas genom att bryna litet smör och mjöl i kitteln och sedan påspäda buljongen. LANGLET Husm. 153 (1884). Klent öl. WoH 1904. g) om person l. sinne: modfälld; försagd; äv.: feg; jfr KLEN-MODIG; numera bl. i ssgr. (De som bo i sydligare länder) äre .. brune eller swarte, klene til Modz, och .. lefva (icke) länge. PALMCHRON SundhSp. 25 (1642). Ett klent och sorgfult modh. PolitVis. 309 (1644). DALIN Vitt. II. 5: 34 (1742, 1755. 4) (†) om sinnelag: öm, ömsint, ömmande. JRUDHELIUS 1662 i 2Saml. 35: 217. Hennes klena och medlidande hierta. HUMBLA Landcr. 564 (1740). 5) (ngt vard.) knapp; ringa; otillräcklig; äv. i överförd anv.; ofta svårt att skilja från 7 b. Ther ær klen fethalie oppå gårdhen j vpsala Så ma tw ther henn skicke nogot. G1R 4: 108 1527. 1633 års missväxt .. efterföljdes af flera klena skördar. GEIJER II. 4: 302 (1836). Det måste vara bra klent för öfverstlöjtnantens på Tunefors nu för tiden, efter fröken får pantsätta sina grannlåter. CARLÉN Skjutsg. 302 1841; jfr 7 b. Kosthållet var för min konstitution så klent, att (osv). DE GEER Minn. 1: 28 (1892). Ett klent fruktår. SD(L) 1893, nr 189, s. 35. Tiligången å hare, som under nära tjugu år .. varit mestadels synnerligen klen. Uppl. 2: 133 1903. När folk fått klent om pengar i Stockholm (så osv.). DN(A) 1932, nr 314, s. 26. 6) (ngt vard.) i fråga om hälsotillstånd: sjuk, sjuklig, skral, krasslig, svag, dålig; i sht i fråga om varaktigt försvagad hälsa. Klena lungor. Såsom min helssa een tijdh bort åth haf(ve)r varit, och ännu är myckit kleen. VDAkt. 1677, nr 283. Then sjuke är nu klenare. LIND (1749). En gammal klen man. SCHULTZE Ordb. 2299 (c. (1755). Det står klent till med honom. NORDFORSS 1805. Mina bröder .. blefvo klena till hälsam. DE GEER Minn. 1: 28 1892. DagbrKongo 275 (1911). Folk, som .. har klena nerver. HELLSTRÖM Malmros 334 (1931). jfr BRÖST-, NERV-KLEN. 7) (ngt vard.) i allmänt klandrande l. nedsättande anv.: underhaltig, otillfredsställande, dålig (se d. o. 1, eländig (se d. o. 3, "skral", usel.

[KLEN 7.a]

a) om person: föga duglig l. kunnig, ofullkomlig, svag, "skral", dålig; i allm. med angivande av det område l. den värksamhet med avseende varpå ngn är ofullkomlig osv. J clostren .. haffuer nw j en long tijd varit eth skröpeligit regimente mest j ty att the haffua hafft clena forståndare. G1R 4: 230 (1527). Klen i Theologien. LUNDBERG PAULSON Erasmus 209 (1728). Cronstedt var en tapper krigare men en klen fältherre. SvH 8: 280 1905. Hæckel är .. klen såsom religionsstiftare. SÖDERBLOM StundVäxl. 1: 109 (1909). Han var klen i att läsa. HEIDENSTAM Svensk. 2: 149 (1910). Hon (var) kanske en smula klen till förståndet. HELLSTRÖM Storm 88 1935; jfr 6. b) om sak l. förhållande: dålig, otillfredsställande, bristfällig, ofullkomlig, som det är föga bevändt med, oduglig, ynklig, ömklig; ofta svårt att skilja från 5. En klen tröst. Det går klent med arbetet. Det är klent med hans kun- skaper. Boken är skriven på klen svenska. Klent begåvad. Han har klena utsikter att få platsen. Closteren .. haffua vtj en long tijd hafft eth klenth regimente åff ondha forståndare. G1R 4: 254 (1527). När man öffuer sijn blindheet och klena troo, för Gudhi således sigh beklaghat. LPETRI 1Post. F 1 a (1555). (De) blifva ändå K. M:t och kronan skyldiga 10 1/2 fat osmundsjärn, som de klen råd hafva att betala. NoraskogArk. 4: 26 1591. De klena framsteg jag giorde uti mina studier. SÄFSTRÖM Banquer. Ff 4 a (1754). Klena kunskaper. BERGKLINT Vitt. 289 (1777). (Sv.) Klent hopp: (lat.) spes exigua. LINDFORS (1815). Vattnet, som dref qvarnhjulen, rann med obetydligt buller. Det var en klen rennil. ALMQVIST Skälln. 21 (1838). Kongl. Teaterdirektionen kunde .., om också för klena hus, .. ge sina .. spektakler. SöndN 1866, nr 47, s. 2. Socknen (har) mager, stenbunden jord, hvarföre åkerbruket är klent. HÖJER Sv. 2: 919 (1879). En .. person, med klen ekonomi. STRINDBERG NRik. 44 1882; jfr 5. En sjuklig och till förstånd och vilja klent utrustad yngling. HJÄRNE K12 48 (1902). Den nya stadsplanen för Kungs klippan har fått ett ganska klent betyg av byggnadsstyrelsen. SvD(A) 1933, nr 124, s. 3.