KLUT klω⁴t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (4Mos. 15: 38 (Bib. 1541 osv.) ((†) -er GRUBB 117 1665, STIERNMAN Com. 3: 833 (1670)). ( klut (-uu-, -w-, -th) 1526 (: klwt) osv. klutt 1697 (: Linne-Kluttar, pl.)) 1) avrivet l. avklippt (mindre) stycke avtyg, tyglapp; utom i a o. c numera nästan bl. om dylikt stycke av sliten o. kasserad klädespersedel, i sht av bomull l. linne, vanl. ss. tillfälligt användt för visst ändamål l. med tanke på dylik användning, trasa; äv. mer l. mindre bildl. BOLAVI 4 b (1578). Om man borttladhe thenna gambla Catechismum, och lappadhe tilhopa en annan nyian aff.. dieffuulens lappar och klwtar. BALCK Musæus Nn 5 b (1596). När .. (moset) har stått ett dygn, så sijla. thet genom et klut uthi en ny potta. LINDESTOLPE Färg. 60 (1720). Du ej mer är värd en klut. ENVALLSSON Nybygg. 19 (1783). (Schamanerna hos polarfolken) söka ofta bortskrämina de onda andarne genom att uppsätta förtrollade klutar invid husen. Verd. 1887, s. 230. Var gång .. (bildhuggaren) hytte våta klutar på det (dbs. lermodellen) var det som om han skalade bort något av vad han förut lagt in däri. HALLSTRÖM Händ. 236 1927. jfr LINNÉ-, LÄRFTS-, PLÅSTER-KLUT m. fl. – särsk. a) (numera föga br.) i pl. med kollektiv bet., förr äv. i sg. ss. ämnesnamn: trasur, lump(or); förr ofta om trasor ss. vävnads- l. stoppningsmaterial, ävensom ss. material för tillvärkning av papper. SthmTb. 1547, s. 23 a. (Ägaren av visst pappersbruk tillåtes) tullfritt at införa här i Rijket allehanda gamla Kluter eller Lumper. STIERNMAN Com. 3: 833 1670. (Jag har måst) finna, huru såsom lumpen el. kluten alt mehr och mehr upstegras. AMBROSIANI DokumPprsbr. 89 (i handl. fr. (1730). Guld och Purpur i Skåfveln, den där, / Byts til grus och klutar. BELLMAN (SVS) 1: 261 (c. 1785, 1790). 5 st: g(amla) täcken, väfde af Klutar. BoupptVäxjö (1802). Små dockor ("trolidockor") a.f hoplindade klutar. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1: 116 (1863). SFS 1908, nr 39 s. 72. – särsk. (†) i uttr. nappa klut, riva upp l. klippa trasor o. d.; anträffat bl. i bildl. anv. SmålAlleh. 1883, nr 23 s. 3. b) (numera nästan bl. i vitter stil) tygstycke varmed ngt (i sht klädesplagg) är avsett att lagas l. är lagat (l. förstärkt), (påsatt) lapp; vanl.

[med anslutning till ordets anv. i NT (se språkproven nedan)]

mer l. mindre bildl. Mat. 9: 16 (NT 1526; Bib. 1917 lapp). Jngen setter en klwt aff nytt klädhe på gammalt klädhe. Luk. 5: 36 (Bib. 1541; NT 1526: ena boot; Bib. 1917 lapp). Mark. 2: 21 (Bib. 1541; NT 1526: ena boot; Bib 1917: lapp). KOLMODIN QvSp. 1: 476 (1732). Där gamla män sutto med nål i hand och satte klutar på grå vadmalssegel. LAGERLÖF Drottn. 34 (1899). När borgarrådsinstitutionen infördes 1920 gjorde man inte klart för sig, hur det gamla klädet, på vilket den nya kluten applicerades, egentligen var beskaffat. SvD 1/7 1934, Söndagsbil. s. 6. c) (vard.) i utvidgad anv., om trasigt klädesplagg; äv. o. i sht ss. nedsättande l. skämtsam benämning på klädesplagg, "trasa"; ofta i pl.: "trasor';, "paltor". HORN Lefv. 63 (c. 1657. En hygglig Svenska sätter ingen klut på sin kropp, som ej bidrager att visa hennes utseende med fördel. GEIJER I: 3: 53 (1809). Men (den trasige tiggaren) Fähund, ser jag, har tjockt af blod / På egna klutar också. RUNEBERG 5: 97 1860. Fula skinn kunna döljas under vackra klutar. SVAHN LbMuntFöredr. 141 (1903). Min sångmö bärej gärna granna klutar. GELLERSTEDT SDikt. 2: 207 (c. 1910. till 1. I 4Mos. 15: 38 o. 5Mos. 22: 12 (Bib. 1541 o. 1703 förekommer ordet klut LUTHER) Leplin (dvs. läpplein, liten lapp)] ss. översättning av de hebr. ord som i Septuangia återgivits med; κϱάσπεδον, resp. στϱεπτόν, i Vulgata med: fimbria, resp. funiculis in fimbriis, i Bib. 1917 med: tofs. 2) (numera bl. tillf., vanl. nedsättande l. skämts.) om stycke av (tunnare) tyg, avpassat att användas ss. särskilt plagg l. bohagsting l. ss. prydnad på plagg o. d. BRANTING TextilSkrud 76 (cit. fr. (1694). Klut vid sparlakanssängar. NorrlS 1: 105 1799. SVD(A) 1930 nr 213 s. 6 (om flagga). jfr BAD-, LINDE-, NÄSDUKS-, SVEP-KLUT m. fl. 3) (utom i bildl. inv. bl. i sjömansspr.) segel. Prest sail, när alla segel och klutar äro ute. SERENIUS Rrr 2 a 1734; jfr slutet. Charon i Luren tutar, / Stormarna börja hvina, / Trossar och tåg och klutar / Lossna nu til slut. BELLMAN (SVS) 1: 254 (1785, 1790). Vinden fyllde segel och klutar. SDS 1896 nr 599, s. 2. Så togo de en (sup) till.. hissade klutarne (på båten) och voro på hemvägen. ENGSTRÖM 1Bok 12 (1905). För revade klutar och stormsträckt bardun / vi länsa mot klippande fyrar. ERDTMAN Sav 48 (1927). – särsk. i uttr. sätta till (ngn gg föra) alla klutar o. d. resp. med alla klutar l. varje l. varenda klut tilsatt(a) l. för alla l. fula klutar o. d., hissa alla segel resp. med alla segel hissade, (segla) med högsta möjliga hastighet; äv. bildl.: använda resp. med användande av alla resurser, uppbjuda resp. med uppbjudande av alla krafter. WESTE (1807). Skeppet flög / Igenom bugten fram för alla klutar. CVASTRANDBERG 4: 65 (1857). En seglare, – som med alla klutar tillsatta stäfvar norrut. ZILLIACUS Vandringsdr 1: 11 (1920). Lorensbergsteatern skämde inte häller bort saken: som regissör och dekoratör hade Knut Ström satt alla klutar till. DN(A) 1934, nr 4, s. 5. 4) till den kvinnliga folkdräkten i sydligaste Sv. hörande, vid 1800-talets midt ännu bruklig huvudbonad, (i sin enklaste . ursprungliga form) bestående av en (i allm.) kvadratisk, diagonalt viken duk av fint,(vanl.) vitt tyg, bunden över huvudet med den vikna kanten lagd över pannan, den motsatta snibben fritt nedhängande i nacken o. de båda sidosnibbarna korsade över nAcken; äv. (o. i sht) om dylik (i skilda trakter på olika sätt) över särkilt underlag (ss. valk l. krans o. d.) uppbunden, konstrikt veckad o. med (breda) band o. annan utsmyckning försedel huvudbonad. LINNÉ Gothl. 317 (1745; i fråga om förh. i Stenbrohult i syd- ligaste Smål.). DENS. Sk. 67 (1751). LOVÉN Folkl. 24 (1847). Pigornas dräkt liknar min hustrus, men de få icke hära klut. HÖRLÉN GSed. 36 (1914; i fråga om ä. förh. i Ingelstads härad i Skåne). SVENSSON SkånFolkdr. 165 (1935). jfr HUVUD-, LINNÉ-, LOCK-, SPÅN-KLUT.