KLOR klå⁴r, äv. (i icke fackmässigt spr. i vissa trakter) klω⁴r, r. (ALMROTH Kem. 94 1834 osv.) ngn gg n. (BERZELIUS Årsb VetA 1824, s. 60 ÖSTERGREN (1930; angivet ss. sällsynt); best. -en, äv. -n (PASCH Årsb VetA 1837, s. 69), ss. n. -et. (förr äv. skrivet c(h)l-. klor 1857 osv.) [jfr d. klor, t. chlor, fr. chlore; förkortad form av eng. chlorine (se KLORIN)]
[KLOR 1]
1) kem. benämning på ett till halogenerna hörande, bl. a. ss. blekmedel o. desinfektionsmedel användt, illaluktande, i gasform gulgrönt grundämne. BERZELIUS Kemi 2: LXVI (
1822).
Klor verkar förstörande på de flesta organiska ämnen och angriper av denna orsak häftigt andningsorganen. STARCK Kemi 21 (
1931).
WIRGIN Häls. 2: 38 (
1931).
Klor hade under världskriget användning som giftgas. BOLIN o. GUSTAVER KemGymn. 128 (
1932).
[KLOR 2]
2) (utom ss. första led i vissa ssgr numera bl. ngn gg vard.) klorkalk. Med Chlor man bleker sina väfvar, / Sitt papper, bomullagarn och lin. SöndN 1866,
nr 23, s.
4.
AHB 38: 44 1869.
Ssgr (i allm. till
1; utom i
-KALK bl. i fackspr., i allm.
kem.): –
KLOR-BEHANDLA,
-ing.
i sht tekn.; särsk.: för rening behandla (vattenledningsvatten) med klor l. vissa klorföreningar. UB 5: 472 (
1874).
WIRGIN Häls. 2: 35 (
1931).
– (
1,
2)
KLOR-BLEKA,
-ning. tekn. bleka (se
BLEKA, v.³ ¹ [KLOR-BLEKA.ssg 2.c]
c) (ngt, särsk. tyg o. papper) med användande av klor l. ngn klorförening ss. blekmedel; ofta i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. PASCH Årsb. VetA 1838,
s. 60 (:
klorblekning). Chlorblekt papper.
PASCH Årsb VetA 1846,
s. 9.
2UB 8: 494 1900.
–
KLOR-DESINFEKTION hygien. desinfektion med desinfektionsmedel innehållande klor. WIRGIN Häls. 2: 39 (
1931;
i fråga om vattenrening).
–
KLOR-GAS.
klor i gasform. BERZELIUS ÅrsbVetA 1824,
s. 62.
–
KLOR-KALCIUM.
kalclumklorid. BERZELIUS ÅrsbVetA 1825,
s. 110.
Just nu är rätta tiden att lägga ut.. klorkalcium på skolplaner, kaserngårdar (osv.).. över allt, där man vill ha dammfritt under sommaren. SDS 1936,
nr 123, s. 4 (i annons).
–
KLOR-KALK.
(smuts)vitt pulver av stark klorlukt vilket erhålles gm invärkan av klorgas på släckt kalk; i sht om dylikt för användning ss. blek- o. desinfektionsmedel beredt pulver, blekkalk. BERZELIUS ÅrsbVetA 1828,
s. 158.
STARCK Kemi 146 1931.
WIRGIN Häls. 3: 272 (
1933).
Ssgr (tekn.):
–
klorkalk(s)-lösning. särsk.
konkret: i vätska som utgöres av i vatten upplöst klorkalk. SVEDERUS Jagt 71 1832.
-mjölk. klorkalkslösning som på grund av sin större halt av klorkalk har mjölkvit färg.
SFS 1920,
s. 581.
-vatten. klorkalkslösning.
SPF 1831,
s. 217.
–
KLOR-METALL.
gemensam benämning på kemiska föreningar av klor med ngn metall; metallklorid, metaliklorur. ALMROTH Kem. 332 (
1834).
–
KLOR-NATRIIM.
natriumklorid, koksalt. BERZELIUS Årsb VetA 1828, s.
176 HimHavJord 1: 64 1925.
–
KLOR-PREPARAT farm. o.
tekn. –
KLOR-RÖKA,
-ning.
desinficera gm utvecklande av fri klorgas. NNORDENSKIÖLD 1831 hos BERZELIUS Brev 11: 129.
JUHLIN-DANNFELT 365 1886.
–
KLOR-SYRAD,
p. adj. kemiskt förenad med klorsyra; numera bl. tekn. o. farm., särsk. i uttr. klorsyrad kali.
BERZELIUS ÅrsbVetA 1828,
s. 155.
LINDGREN Läkem. (
1891,
1902).
SFS 1908,
nr 38, s. 93.
–
KLOR-VATTEN.
lösning av klor i vatten. BERZELIUS Årsb VetA 1825,
s. 72.
Verkningarne af Klor-vatten vid ögonsjuk domar. Hygiea 1867,
s. 67 (rubrik).
STARCK Kemi 22 (
1931).
–
KLOR-VÄTE.
kemisk förening av klor o. väte (i form av en färglös gas med sur reaktion samt stickande, till hosta retande lukt) vars vattenlösning är saltsyra. ALMSTRÖM KemTekn. 1: 707 (
1844).
STARCK Kemi 24 (
1931).
Ssg: