KLOSÅGklω³~så²g, förr äv. KLOGSÅG l. KLOTSÅG l.KLOVSÅG, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. ( klogsåg1841. klosåg1773–1912. klotsåg1827–1878. klovsåg (klof-)1835–1912)
[jfr d. klovsav, nor. klosag, nt. kloofsaag, t. klobensäge; av KLOV sbst., o. SÅG. Formerna klosåg o. klotsåg bero på folketymologisk ombildning]
[KLOSÅG 0]
(förr) i sht snick.värktyg som bestod av ett i ram (som utgjordes av en träställning med två armar l. en båge) inspänt sågblad; förr äv. om ett slags klyvsåg, som be stod av en i ram inspänd sågklinga o. som var i avsedd att dragas av två personer. Rig1931, s. 65 (1773). STÅLByggn.1: 151 (1834). Landsm.XVIII. 1: 81912.