KLOVA klå³va², äv. klω³va², v. -ade. vbalsbst.
-ANDE,
-NING.
( klov- (-ffw-, -h-) 1584 osv. klåv- (-fv-) c. 1750 – c. 1755 [sv. dial. (Jämtl.) klova (i vissa trakter]
klava) lägga (lin) i klove, sätta bave l. stock l. hälla på (djur); jfr d. klove, sätta klave på (djur) m. m.; avledn. av KLOV sbst., l. KLOVE] [KLOVA.v 1]
1) (†) motsv. KLOV sbst., 4 a, KLOVE 2 a: sätta (ngn) i l. belägga (ngn) med handklovar; bildl. anträffat bl. i bet.: fängsla. Fulhet med alt vett begåfvad, / Skönhet i all dumhet klåfuad; / Hvilkendera skal jag ta! DALIN Vitt. 5: 155 (
c. 1750.
[KLOVA.v 2]
2) (
†)
motsv. KLOV sbst., 4 b, KLOVE 3 g, i förb. KLOVA SAMMAN. [KLOVA.v 3]
3) [sv. dial. (Jämtl.) klova (klava)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. KLOVE 4 a: binda l. sätta i klave. KALM VgBah. 252 (
1746). Korna .. klofvades af Anna.
HEMBERG ObanStig. 42 (
1896).
[KLOVA.v 4]
4) (i vissa trakter o. skogsv.) motsv. KLOVE 4 b: mäta med klave. FREDENBERG Sågtimm. 9 (
1892).
Särsk. förb. –
KLOVA SAMMAN . (
†)
till 2; med avs. på näver o. d.: lägga i "klove", lägga samman i bunt rymmande en "klove". SthmTb. 1584,
s. 77 b.
Ssgr (till
4):
–
KLOVNINGS-STÄLLE.
skogsv. ställe (på trädstam) för mätning med klave. Inmätn- ReglRundvirke 13 1919.