KLUBB klub⁴, sbst.¹, äv.
KLOBB klob⁴ l. KLUBBE klub³e², r. l. ra.; best. -en; pl. -ar. ( kobb 1798 (: klobb-sjukan)– 1926. klubb 1609 osv. kubbe 1935 [sv. dial. klubb(e), klobb(e), motsv. d. klub, grov trästock (i ä. d. äv.: jordklump), nor. dial. klubb, klump, kimp, bärgknalle; jfr äv. (de från nord. spr. inlånade) eng. club, grov trästock m. m., eng. dial. clob, jordklump, ävensom sv. dial. (Dalarna) klumb, stryklod; av omtvistat urspr.; enligt O.V.
FRIESEN i
BtNordFilol. 319 ff. 1936 av stammen i KLYVA, v.² – Jfr
KLUBB, sbst.²,
KLUBBER,
KLUBBIG] (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
[KLUBB.sbst1 1]
1) grovt trästycke, klabb; kubb, (stor) kloss. Bosze, hiulbosze.. (dvs.) then runda klubb, i hwilken ekarna fästas och nafwen boras. SPEGEL 63 (
1712).
Utan för ingången till Bygningen.. är en bro anlagd uppå tvenne klubbar under hörnen. .. HFinLappm. 3: 136 1758.
2SvKulturb. 1–2: 248 1934. – särsk.
[KLUBB.sbst1 1.a]
a) Om ""slagvalen' på slaga; jfr KLUBBA sbst. 3 a; i ssgn SLAG-KLUBB. [KLUBB.sbst1 1.b]
b) träkloss som fästes (i allm.) om foten på djur (i sht häst l. hund) för att inskränka djurets rörelsefrihet; förr ngn gg om liknande fängsel för människa, black; jfr KLUBBA shst. 3 b, KLUMP 1 a α. Springer ther fänadher öfuer (dvs. över gärdesgård), thet är owaner fänadher, och ther äghe the klubb och krook å hänge. Lagförsl. 188 (
c. 1609.
HT 1892, s.
73 (
1731;
ifråga om människa).
BERG SkansenVagnh. 23 1926.
[KLUBB.sbst1 2]
2) klump (se d. o. 1, klimp. – särsk. [KLUBB.sbst1 2.a]
a) (†) Om tyngden l. vikten på ett besman; jfr KLUMP 1 c. SCHRODERUS Comenius 767 (
1639).
[KLUBB.sbst1 2.b]
b) om vissa, i sht f-rr hos allmogen i vissa traktter förekommande maträtter som (till väsentlig del) utgöras av klimpar; klimp. SPEGEL 340 (
1712;
om palt; fr. Dalarna). andra dagen
(vid bröllop) bjudes.. ""klubb', d. ä. hvetemjölsklimp med sirapssås.
AXELSON Vesterdal. 49 (
1855;
fr. Lima i Da- nara).
KEYLAND Allmogekost 1: 89 (
1919;
fr. Jämtl.).
LEVANDER Landsv. 10 (
1935;
fr. Älvdalen i Dalama). jfr
SÖT-KLUBB.
[KLUBB.sbst1 3]
3) (i folkligt spr. i Norrl.) för viss sjukdom hos ren utmärkande svullnad på foten (ovanför l. under djurets klövar); äv. Om näninda sjukdom; jfr KLUBBA sbst. 4. ArkNorrlHembygssf 1922, s.
26 (c. 1830.
[KLUBB.sbst1 4]
4) [med avs. på betydelseutvecklingen jfrKLABB, sbst.², KOBBE]
över havsytan uppskjutande klippa l. sten, skär. BARK Bref 2: 26 1705; möjl. till
1 l. I lä hörs låtar / af klobbens fåglar. REUTER
NSång. 151 (
1888).
Bjurö klubb i mellersta Västerhotten. NYSTRÖM Sv Geogr. 19 1895.
[KLUBB.sbst1 5]
5) [urspr. sannol. om ett slags vagga förfärdigad av en stock- med avs. på föreliggande bet.utveckling jfr
EKSTOCK sbst.², KUBB (i bet.: båt)]
benämning på ett slags hos lapparna förekommande bärvagga i vilken barn placeras under resor o. d.
(Lappkvinnan) hade en s. k. ""klubb' ryggen. FITINGHOFF Taflfl. 109 (
1886).
FrÅdalsb. 1928,
s. 81.
Ssgr (jfr ssgrna under
KLUBBA, sbst.; i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1)
–
KLUBB-DANS.
[jfr STABB- l. STUBB-DANS ss. benämning på bröllopsdans i vilken brudparet placeras på en i bröl lopsstugan uppställd stubbe l. huggkubb l. dyl.]
(
förr)
benämning på ett slags dans, sannol. liknande, möjl. identisk med ""stabbdansen'. Rig 1922,
s. 141.
– (
1)
KLUBB-HJUL. (
förr)
hjul bestående av en enda sammanhängande träskiva. – (
1)
KLUBB-HJULS-VAGN. (
förr)
vagn försedd med ""klubb. hjul'. LEVANDER Landa. 206 (
1935).
–
KLUBB-HÄNDT,
p. adj. (
†)
som har stora, tjocka händer. SERENIUS (
1734;
under fist).
SCHULTZE Ordb. 1753 (c.
1755.
– (jfr
3)
KLUBB-SJUKA.
(l. folkligt spr. i Norrl.) Renhjordar starkt minskade .. af klobh-sjukan, svullnad i fötterna. NorrlS 1: 96 1798.
– (jfr
3)
KLUBB-SJUKDOM ~²⁰ l. ~⁰². (i folkligt spr. i Norrl.) Ark- NorrlHembygdsf. 1922, s. 25 (c. 1830.
–
(1 a) KLUBB-SLAGA.
slaga bestående av två mot varandra ledade delar (""handval' o. ""slagval'). Af slagor hafva .. två hufvudtyper: a) kvistalagor och b) klubbslagor förekommit (i Finland under 1800-talet). GROTENFELT JordbrMet. 465 (1899). NORLIND AllmogL 112 (
1912).
– (
1)
KLUBB-VAGN.
[KLUBB-VAGN.ssg 1]
1) ((örr) klubbhjulsvagn. LEVANDER Landsv. 26 (
1935).
[KLUBB-VAGN.ssg 2]
2) (i Norrl., förr) ett slags tröskvagn som i stället för hjul var utrustad med stockar, varmed säden tröskades ut. HÜLPHERS Norrl. 4: 240 (
1779).
ARENANDER ÅngEkomByggn. 17 1906,
Avledn. –
KLUBBA ,
v.¹ -ning.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) [KLUBBA.avl 1]
1) till 1 b, tr.: sätta ""klubb' på (djur). Renbeteskomm. 1907, I.
2: 167 (i handl. fr. (
1866).
SFS 1919,
s. 1090.
[KLUBBA.avl 2]
2) till 2, intr., om snö: klumpa sig, ""klabba'. Snö, som klubbade under skidorna. HEMBERG Jaktsk. 92 (
1896).
BiblJäg. 4: 189 (
1897).
Ssg (till KLUBRA, v.¹
[KLUBBA.avl 2]
2):
–
klubb-före,
n. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
""klabbföre'. TurÅ 1905,
s. 396.