KNAPPHÄNDIG knap³~hän²dig, adj. -are adv. == (†, BRASCK Apg. H 3 a (1648)), -T. ( -händig 1597 osv. -hännigh 1648)

[jfr sv. dial. knapphännit, adv., skyndsamt, i hast, fintligt, behändigt, d. knap-hændig, nt. knapphandig, 'flyhändt', rask, holl. knap- handig, rask händig, skicklig; till KNAPP, adj., o. HÄNDIG I. Anm. Ordet synes äldst vara bildat (efter nt. knaphandig) till KNAPP, adj. B (jfr bet. 1–2 nedan). men har i senare tid (åtminstone för språkkänslan) anslutit sig till andra betydelser av KNAPP, adj.]

[KNAPPHÄNDIG 1]

1) (†) snabb, rask; i sht ss. adv.: raskt (o. smidigt l. skickligt). UrkFinlÖ 1: 123 (1597). Emedan the sutto til hest och drabningen skulle skee, så sprungo the knaphendigt aff. SCHRODERUS Liv.311 (1626). Min Båga weet jagh wäl at bändha, / Och honom knapphännigh vpspänna. BRASCK Apg. H 3 a (1648). En qvinna (kan).. sticka 3 par strumpor i vickan, der hon är knapphändig. DAHLMAN Reddej. 195 (1743). DALIN (1852; angivet ss. tillhörande 'äldre språket').

[KNAPPHÄNDIG 2]

2) (†) behändig, bekväm? Att plåcka bort äggen för kåhlmaskarne (är lönlöst).. Mon det voro ej något sätt knaphändigare att sätta kiäppar i kåhlgården, öfverstrukne med terpentin och Honung (för att få fjärilarna att fastna). LINNÉ Bref I. 2: 318 (1769).

[KNAPPHÄNDIG 3]

3) som är i minsta laget, som nätt o. jämnt räcker till; i sht om framställning, meddelande o. d.: kortfattad; stundom äv. övergående i bet.: flyktig, hastig; ytlig, nonchalant o. d. Knapphändigt.. meddela frukterna af vidsträckta undersökningar. RYDQVIST i 2SAH 12: 295 (1827). Knapphändiga underrättelser. NYBLOM Bild. 41 (1864). Mer knapphändigt affärdades Franzéns dramer i Dagligt Allehanda, sora otillbörligt nedsatte dem. WIRSÉN i 3SAH 2: 667 (1887). Oaktadt den knapp händiga kursen ej medgaf annat betyg än admittitur. WISÉN Därs. 4: 138 (1889). DN(A) 1931, nr 151, s.3.

[KNAPPHÄNDIG 4]

4) (mindre br.) avmätt, reserverad, 'kylig'; snäv; jfr KNAPP adj. 6. REMMER Theat. 2: 118 (1815). SUNDÉN (1886). Hvad skulle han tänka ora han visste hur hon skilts från honom, med en kylig blick, ett knapphändigt handslag sådant man ger en främling. ROOS Skugg. 285 (1891).

[KNAPPHÄNDIG 5]

5) (†) snål, girig;) jfr KNAPP adj. 8. MÖLLER (1807). ÖoL 1852.

Avledn.

– KNAPPHÄNDIGHET , r. l. f.

[KNAPPHÄNDIGHET.avl 1]

1) (†) till 1: snabbhet, raskhet. SCHULTZE Ordb. 1752 (c. 1755.

[KNAPPHÄNDIGHET.avl 2]

2) till 3: korthet; brådska; flyktighet DALIN (1852). BJÖRLING Sol. 80 (1870). AUERBACH (1909) .

[KNAPPHÄNDIGHET.avl 3]

3) (mindre br.) till 4: snävhet, kylighet. BJÖRKMAN 1889.