KNIPA kni³pa², v. -er, knep kne⁴p, knepo kne³pω, knipit kni³pit, knipen kni³pen, äv. (föga br.) -te, -t, -t; förr äv. KNYPA, -er, knöp l. -te, -t, -t (ipt. knep (kneep) Fosz 555 1621 osv.; knipte SCHULTZE Ordb. 2348 (c. 1755 LAGERKVIST Kämp- Ande 10 1930; knöp GIESE Sprachm. 1– 3: 282 1730; knöpte SAHLSTEDT TuppSag. 59 (1759: knöpte till). p. pf. knipen LINDAHL L'avoc. sav. 37 1757 osv.; knipt SCHRODERUS Dress. 242 1610, ÖSTERGREN 1930; knypt GIESE Sprachm. 1– 3: 282 (1730)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se KNIPNING), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.); jfr KNIP, KNIPA, sbst.¹ ( kni(j)p- 1560 (: kniip saxer), 1610 osv. knipp- 1543 (: knippe tengger) – c. 1635 (: Knippstoop). knyp- 1697–1820) jfr AV-, BE-, FRÅN-, ROP-, IN-, SAMMAN-, TILL-KNIPA m. fl. 1) (med fingrarna l. med ngt värktyg) fatta om o. hårdt trycka l. pressa l. klämma (ngn l. ngt); nypa, klämma; äv. mod sakligt subj. betecknande föremål vari ngn l. ngt fasthålles o. klämmes o. d.; äv. intr., i uttr. knipa om ngt; i uttr. knipa om ngt äv. övergående i bet.: hålla l. fatta l. gripa (hårdt) om ngt o. d.; äv. med innehållsobj., i sådana uttr. som knipa tag (om l. i ngt) o. d.; äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Knipa ngn i armen, näsan, örat. (Anförna för vederdöparna i Münster) worde (1535) lefwandes grepne, och strax ther efter knijpte medh glödande tänger. SCHRODERUS Dress. 242 (1610). Klåfwan honom (dvs. björnen som fastnat i en kluven eksam) bitterligh kneep. Fosz 60 (1621). När man träder spöet in i.. (musslan), så kniper hon väl så hårdt derom, at hon måste följa med spöet up. SCHULTZE Fisk. 252 (1778). Om en stund kände han (dvs. björ- nen, som satt med svansen i en vak) likasom något knipa kring svansen. TOPELIUS Lb. 1: 34 1860. Jag vred, jag knep mitt kolstift som i hopp / att få det glöda. HEIDENSTAM Vallf. 152 (1888). Hennes ögon knipa tag som ett par tänger, när det är något hon riktigt vill se. KOCH Arb. 60 (1912). – särsk. a) (†) oeg., med avs. på tärningar: gm att fatta om tärningarna på ett visst sätt åstadkomma att de vid kastet falla såsom man önskar. HOF Underr. 53 (1766). WESTE (1807). DALIN FrSvLex. 1: 271 (1842). b) (i sht vard.) oeg., i fråga om hopknipande rörelser medmun l. öga, i uttr. knipa på mun- (nen) (förr äv. på läppen), knipa med ögat l. ögonen o. d. Fru Arnman knep litet på läppen och sade (osv.). CARLÉN Rosen 355 (1842). (Han) knep med ögonen som om han ville se efter hvad borgmästaren verkligen menade. STRINDBERG SvÖ 1: 400 (1883). Om ni bara vill låta bli att sitta der och knipa på mun och se högtidlig ut. BENEDICTSSON Eftersk. 149 (c. (1885). SJÖBERG Kvart. 28 (1924). c) i p. pf. i adjektivisk anv., oeg.: "hopknipen"; smal, tunn; trang. De smala onda ögonen och de korta saxaktigt knipna läpparne (på ett porträtt av Henrik VIII av England). ARSENIUS MannKläd. 165 1902. (Den korta jackan är) stundom mera vid, stundom mera knipt (dvs. åtsittande i midjan). Därs. 267. – särsk. hippol. o. veter. i fråga om kroppsdel hos djur; i sht i fråga om has(led) hos häst. (Den argentinska hästen) är ofta knipt under knä och hasar. SD 1900, nr 342, s. 1. Hästar .. med smala, knipna hasleder. BOHM Husdj. 228 (1902). 2NF 26: 602 (1917; om has hos häst). 2) i bildl. l. överförda anv.

[KNIPA.v 2.a]

a) (†) klämma, pressa, ansätta (ngn) o. d. Then som sielf försökt hvar son om foten kniper. KOLMODIN QvSp. 1: 333 (1732). Lyckan (dvs. ödet) kniper mig då och då. SERENIUS Xx 2 b 1757. – särsk. : "klämma åt" (ngn); äv. med sakligt subj.: hårdt ansätta (ngn). (Invånarna i Posen) borde billigt blifva knipta effter dheras förtiänst, för dhet at dhe underståt seh at stängia portarna. CARL XII Bref 249 (1703). Han är knipt af hunger. SCHULTZE Ordb. 2349 (c. 1755. JGRICHERT 1842 hos WARBURG Richert 2: 151. b) i fråga om "klämmande" l. tryckande – smärtor i ngn kroppsdel l. ngt organ; opers. l. med sakligt subj. betecknande den smärtande kroppsdelen l. orsaken till smärtorna; förr äv. med personobj. i uttr. det. (l. ngt) kniper ngn ngnstädes o. d.; numera nästan bl. dels i fråga om smärtförnimmelser på grund av köld, dels i fråga om magplågor ("magknip", bukrev, koliksmärtor). Itt stadigt Knipande i Magen. LINDH Huuzapot. 140 (1675). (Han) berättade, at det.. hade ovanligen mullrat och knipit i benen. VetAH 1765, s. 196. Det kniper allaredan mig / I magen. THOMANDER 3: 434 (1826). Kylan kniper mig förfärligt. HAGBERG Shakep. 7: 187 (1849). Reumatismen kniper i benet. LUNDGREN Res. 301 (1875). BRATE Edda 244 (1913). c) (vard.) . gripa, fasttaga, fånga (ngn l. ngt); (i sht på ett listigt l. förstulet sätt) vinna l. förvärva (ngt) l. tillägna sig l. bemäktiga sig (ngt), "lägga beslag" på (ngt); äv. (starkt vard. l. skämts.): stjäla (ngt), "hugga" (ngt); äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; äv. med indirekt refl. obj., i uttr. knipa sig ngt o. d. Knipa applåd(er); äv. med sakligt subj. betecknande prestation, framförande o. d. Öfw. Daldorf (sän- des) uth att knipa eller bortjaga någre Ryska troupper. KKD 6: 161 (1708). Knip några oljebröd utaf de gamla qvinnor. BELLMAN 1: 176 1771. Jag grep mig an med höga hjeltesången, / Och knep mig då den stora guldjettonen. MarkallN 2: 10 (1821). Som han föll, så föll ock jag omkull, och i detsamma / Han min plånbok knep och sprang. WENNERBERG 4: 147 (1851, 1885). Becksten der höll på att knipa en rik flicka i Potsdam. WETTERBERGH SamhKärna 2: 4 (1857). Två räfvar, som.. knipit hvar sin "pulla" i hönsgården. SDS 1900, nr 323, s. 2. Ett trick att knipa medlidande. HELLSTRÖM Kusk. 171 (1910). Fästfolkets scen i andra akten höll på att knipa applåd. DN(A) 1934, nr 161, s. 10. – särsk. bildl., i uttr. knipa ngn l. ngns hjärta o. d., dels: vinna (ngns) bifall l. intresse l. "hjärta", hänföra (ngn), intaga (ngn), dels: röra l. gripa (ngn), "taga" (ngn); med personligt l. sakligt subj.; i p. pr. äv. i adjektivisk anv.: som "kniper" (folk l. folks hjärtan o. d.), betagande, gripande. Hon kan knipa hjertan.. WESTE FörslSAOB (1823). TOPELIUS Fält. 5: 296 (1867). Fyrverkeriet "knep" honora fullständigt. STRINDBERG Hum. 1: 34 (1878). Gunås jag ej publiken kniper / Med djup och gåtfull poesi. NORDLUND Bit. 7 (1894). En liten färgorgie .. originel och "knipande". SD(L) 1901, nr 215, s. 5. Det där är ord, som kniper sin publik. CARLSSON KNilsson 309 (1921). SvD(A) 1934, nr 25, s. 10. d) (vard., numera föga br.) bildl.: "hålla hårdt" (på ngt) spara, "gnida" (på ngt); äv. abs.: spara, "gnida". Att.. hela återstoden af lifvet dag efter dig noga och spara och svälta och knipa och släpa och slita. BECKMAN Påfv. 141 (1880). Hvad tjänar det till att du kniper så argt på schaberna! KUYLENSTIERNA-WENSTER Ber. 222 1898. e) sjöt. i uttr. knipa i l. till vinden o. d., äv. enbart knipa, förr äv. knipa vinden, vid bidevindsegling hålla sig l. gå upp så nära vinden som möjligt för att vinna till lov vart. Knipa högt up i vinden är at gå vinden så ära som möjeligt är. DALMAN 31 (1765). Knipa vinden, hålla up i vinden. HOLMBERG 2: 101 1795. Om byn är mindre sträng och mera jemn, så kan man knipa dickt till vinden. ROSWALL Skeppsm. 1: 121 (1803). Knipa i vinden. HEINRICH 1814. Fall ej af en enda tum.. Knip allt hvad du kan! GOSSELMAN SNAmer. 2: 21 (1833). RAMSTEN o. STENFELT 1917. f) (vard.) opers., i uttr. det kniper (med ngt l. att göra ngt o. d.), det sitter hårdt åt (med ngt l. att kunna göra ngt o. d.); äv.: det är ondt om ngt, det tryter med ngt o. d.; ngn befinner sig i trångmål (med avs. på ngt); särsk. i uttr. om l. när det kniper o. d., ofta övergående i bet.: om l. när det (riktigt) behövs l. gäller o. d., vid behov, i nödfall. det knep med utrymmet (i den trånga stugan). (Kypar-)yrket föder sin man och andra med, om det kniper. BLANCHE Våln. 230 (1847). Det knep ibland för lilla matmor att anskaffa läckerheter. BENEDICTSSON Ber. 118 (1887). Den här utställda (mortel-)stöten är stor nog att kunna krossa sten, om det kniper. PT 1906, nr 132 a, s. 3. I legenden uppträda Vår Herre och Sankte Per som hjälpare, så ofta det kniper. TurÅ 1908, s. 101. Den stora restaurangen, vilken om det kniper kan bespisa tusen personer på en gång. SvD 28/1 1934, Söndagsbil. s. 10. Jättemusslan, som.. med sina skal kan knipa af ett ankartåg. BERLIN Lsb. 147 (1852). Tår och hälben måste knipas av med tång (på en förfrusen). GRIMBERS SvH 328 1907. jfr AVKNIPA särsk. (i vitter stil, mindre br.) bildl.: klippa av (ngns tal o. d.), häftigt avbryta (ngn l. ngns tal); anträffat bl. i abs. anv., ss. anföringsverb. DIDRING Malm 1: 122 (1914). Langs slughet irriterade honom. "Låt mig vara i fred," knep han av. "Godnatt!" Därs. 2: 110 1915. CYGNÆUS 2: 159 1858. Hur många svenska löjtnanter ha inte knipit bort våra fetaste hemgifter? PROCOPÉ Insp. 41 (1915). 1) till 1: klämma fast (handen l. fingrarna o. d. vid l. omkring ngt). Hon .. knep dem (dvs. fingrarna).. ännu hårdare fast för att hålla sig kvar nere på bänken. HEIDENSTAM Birg. 172 1901. DIDRING Malm 2: 84 (1915). 2) till 1, refl.: knipa (om ngt) o. klamra sig fast (därvid). TOPELIUS Lb. 1: 34 (1860). HEIDENSTAM Vallf. 93 (1888). Den i sitt lugn törda kräftan kniper sig fast i hans (dvs. den vadande pojkens) tår. Finland 63 1893.

– KNIPA FRAM ¹⁰ ⁴.

1) (tillf.) till 1; eg.: gm knipande (med kniptång) draga fram (ngt); anträffat bl. i bildl. anv.: pressa l. tvinga fram (ngt). Om jag också måste knipa fram sanningen med glödgade tänger. BLANCHE Band. 269 (1848). 2) (vard.) till 1, bildl., i uttr. knipa fram med ngt, motvilligt lämna fram ngt l. lämnangt ifrån sig. De pengar modern måste knipa fram med. STRINDBERG Hems. 34 (1887). DENS. Skärk. 160 1888. 1) till 1, tr.: klämma l. pressa ihop (ngt); äv. övergående i bet.: klämma till l. sluta till (ngt) o. d. SAHLSTEDT (1773). Kanske kniper du ihop pungen, sedan du fått något i den. ZEDRITZ 2: 11 1857. Att knipa ihop ett glasrör. Balck Idr. Suppl. 218 1888. särsk. a) oeg., till 1 b, i uttr. knipa ihop läpparna l. munnen, äv. käkarna l. tänderna o. d., knipa ihop ögat l. ögonen o. d. MEURMAN (1846). Mor Möller knep ihop läpparne på ett sätt som ohjelpligt afskar samtalstråden. BENEDICTSSON Peng. 6 (1885). (Korpen) wred och vände på huvudet och knep ihop ögonen. LAGERLÖF Holg. 2: 399 (1907). Bernt knep ihop tänderna (av obehag) och förmådde äntligen sträcka fram sin hand (åt fången). KOCH Timmerd. 222 (1913). Matti knep ihop munnen och sydde som om det gällt en tävlan. STIERNSTEDT Liw. 234 (1925). b) (†) bildl.: minska på (ngt), draga in på (ngt). Dn. Pastor swaradhe: så skal iagh och knijpa ihoop Persmesshälgen för Eder. HärnösDP 1664, s. 93. 2) till 1, intr., oeg.: klämmas ihop, draga ihop sig, bliva smalare l. trängre; krympa ihop; förr äv. bildl.: minskas, "smälta ihop". (Sv.) Det kniper ihop, (lat.) Deesse incipit. SAHLSTEDT 1773. (Munstycket till sprutalangen) bör. . invändigt vara väl rundt och cylindriskt at det hvarkenkniper ihop på något ställe eller är vidare. AKEN Eldsl. 58 (1797). Det händer många gånger att träet knrper ihop bakom (såg-)klingan, och då kan olyckan vara framme. DN(A) 1934, nr 84, s. 32. 1) i eg. bem. Dragremmen (till kälken) knep djupt in i Nilas bälte. DIDRING Malm 2: 247 (1915). 2) oeg., == KNIPA IHOP 1; äv. (vard.) bildl.,

– KNIPA IHOP 1 b.

JournLTh. 1811 s. 1158 (bildl.). WAHRMAN (1814). Knipa in något af ens arfvode. WESTE FörslSAOB 1823. 3) (vard., tillf.) == KNIPA, v. 2 c. Herr Lundstedt måste.. sjunga på begrafningar och knipa in en tolfskilling på sånglektioner med handelsbokhållare. STRINDBERG Skärk. 40 (1888). 1) till 1, == KNIPA IHOP l. SWEDBERG Ordab. (c. 1730. särsk. oeg., refl., om ögonlock: sluta sig (till en sinal springa); jfr KNIPA v. 1 b. Ögonlocken knepo sig samman över de blodsprängda ögonen. DIDRING Malm 2: 294 1915. 2) (föga br.) till 1, intr.: klämmas ihop; äv. oeg., om fjäder o. d.: draga sig tillsammans, slå ihop. RINMAN JärnH 151 (1782). Då (räv-)saxen blifvit till hälften uppspänd (kan man) insätta en stark träkloss mellan fjederskalmarne, hvilken hindrar federn att ånyo knipa tillsammans. HAHR HbJäg. 173 (1865). 1) till 1: häftigt l. plötsligt knipa; äv.: knipa hårdt, knipa åt; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. På (bod-)disken hade en Tång fått i ett stycke Taft, och knöpte till, så Taftet skrek ömkeligen. SAHLSTEDT TuppSag. 59 (1759). Inga tumskrufvar knipa så hårdt till som hans (dvs. lagman Fröbergers) käftar, när han riktigt sätter sig före. BLANCHE Tafl. 3: 54 (1857). Jag kniper till med knäna, då det är min tur (att rida på kamelen över ett vatten). HEDIN Pol 1: 108 (1911). Gubbhanden kniper till kring hans skuldra. BERGMAN JoH 127 (1926). 2) == KNIPA IHOP 1. Dessa band knepo.. till skinnbyxorna nedtill. LfF 1897, s. 186. 2) bildl.; jfr KNIPA v., 2 a, b, särsk. (mindre br.) om köld: bliva bitande- "knäppa till"; av. opers. Kölden kniper til. HOLMBERG 2: 767 (1795). Hu! Det kniper till i min liktorn. CFDAHLGREN 1824 hos THOMANDER TankLöj. 114. Det kniper til därute. AHRENBERG Hih. 57 (1889). (I London börjar man känna) hur skatteuppbörden i sina olika former kniper till. SDS 1901 nr 56, s. 2. 4) (†) till 2 c, i uttr. knipa sig till (ngt) (på orättmätigt sätt) bemäktiga sig l. tillägna sig (ngt). The ther mz weelde syner, eller hemlighit rhåflyttiande, knijpa sigh til en deel vtaff andras tompter. L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 152 1631.