KNIPPA knip³a² sbst.¹ r. l. f. ((†) n.
SvMerc. IV. 3: 66 (
1759));
best. -an; pl. -or ((†) -er TullbSthm 3/11 1548, KKD 12: 83 1703. Anm. Pl.formen -er kan äv. hänföras till KNIPPE, n.); l. KNIPPE knip³e, n. l. (numera nästan bl. i Finl.) r. l. f. l. m.; ss. n. best. -et; pl. -en (VarnhusR 1539, s. 20 b, osv.) ((†) == (VaruhusR 1539, s. 20 b, KOLMODIN Rök. Föret. 5 b (1728)); -er jfr anm. ovan); ss. r. l. f. l. m. best. -en; pl. -ar; förr ngn gg äv. KNIPP, sbst.², f. ( knep- 1555 (: Knep höö). knepp- c. 1696. knip- 1560 (: kniper pl.) – 1685 (: knipan, sg. best.). knipp- 1526 osv. – knipp 1784. knippa, nom. 1563 osv. knippa, obl. form 1548 osv. knippo, obl. form 1582–1629. knippå, nom. 1535. knippe 1539 osv.) [fsv. knyppe, n.; jfr d. knippe,
n. l. r., ävensom östfris. knippe, f., garnbunt av viss storlek; sannol. till stammen i KNIPA, v. (jfr sv. dial.hyfse, garnknippe till sv. dial. hypä, knipa, taga, sv. dial. klyfse, knippa, bunt, till sv. dial. klypa, knipa)] [KNIPPA.sbst1 1]
1) samling av föremål som äro hopbundna l. på annat sätt sammanfästa (i sht föremål av lång o. smal form som äro förenade i den ena ändan l. på midten o.. för övrigt fria); i sht förr äv. allmännare: bunt, packe; förr äv.: hop, hög; äv. i mer l. mindre utvidgad l. oeg. anv. En knippa (l. ett knippe) halm l. hö l. ris. En knippa (l. ett knippe) lök, persilja, violer. Binda i knippor (l. knippen). Hemter först ogräszit vpp, och binder thet tillhopa j knippor. Mat. 13: 30 (
NT 1526. Tagher itt knippe Jsop.
2Mos. 12: 22 (
Bib. 1541. I som .. / .. gaddat Er ihop, likt Ormar i ett knippe.
HESSELIUS Zaletta 44 (
1740).
Knippjern.. utan afseende om det är i knippor sammanbundit eller i lösa stänger. Bergv. 2: 310 1744.
(Fadern,) lade framför dem
(dvs. sina sju sener) sju käppar, starkt sammanbundna i en knippa.
LbFolksk. 7 1868.
(Kärlvävnaden i växternas blad) uppträder
(meremdels) i form af strängar eller knippen.
ARESCHOUG Blad. 7 (
1878).
Hon håller ett knippe blommor i handen. SNOILSKY Hex. 14 (
1887).
(Soc- ker-) Rören buntas.. i knippor till vidare försäljning.
HETZIUS Nil. 93 (
1891).
Barren.. (på lärk- trädet) sitta i knippen på kortskott, växlande mellan 30–49, mera sällan 60 i hvarje knippe. HALLER o. JULIUS 55 (1908). Föregångare till kodexen var det av ålder brukade knippet av i ryggarna hopfästade vaxtavlor. SvTeolKv. 1932,
s. 160. – jfr
BAST-,
BLAD-,
BLOMSTER-,
BORST-,
FJÄDER-,
GARV-,
GREN-,
HALM-,
HUMLE-,
HÅR-,
HÖ-,
KONVALJE-,
KORALL-,
KÄRL-,
LIN-,
LÖK-,
LÖV-,
MUSKEL-,
NERV-,
NYCKEL-,
PELAR-,
RIS-,
SPÖ,
TRÅD-,
TÅNG-,
VEDKNIPPA l.
-KNIPPE m. fl. – särsk.
[KNIPPA.sbst1 1.a]
a) (i sht förr; jfr dock ) ss. måttsbeteckning (ofta angivande ett mer l. mindre bestämt antal) vid försäljning av vissa varor; förr ofta i fråga om föremål som numera icke pläga buntas samman i knippen. Höiiende (dvs. hyenden) – 1 knippe. TullbSthm 24/7 (
1557).
Gröna boler (dvs. bårder).. 3 knippe. SkrGbgJub. 6: 122 (
1589).
Trädhkärill widh paass 100 knippor. BtÅbon I. 8: 218 – (
1636).
Näfver.. knippor 18. OxBr. 11: 789 1640.
1000 knipper tobak.
KKD 12: 83 (
1703).
Svafvelstickor här, sex knippor för en hvitten. BELLMAN (SVS) 1: 90 (
c. 1771,
1790). Bast afyttrades
(under medeltiden) i knippor, af hvilka en innehöll 24
st(ycken). FALKMAN Mått 1: 453 (
1884). jfr
Fatab. 1928 s. 42. – särsk.
antal [KNIPPA.sbst1 1.a.α]
α) (
numera mindre br.)
i fråga om fisk. ij (dvs. två) knippor beenlösa geddor. NH XI. 1: 21 (
1530).
Flächte flundror och vthi soolen torckade föras, vthi knippor. SCHRODERUS Comenius 169 (
1639).
ÖoL 1852. jfr
ÅL-KNIPPE.
[KNIPPA.sbst1 1.a.β]
β) (
numera vanligen i formen knippa)
(i fackspr. fullt br.) i fråga om järn, stål l. koppar i smala stänger. 26. knippenn ståell. VaruhusR 1540.
Band-jernet bör.. bindas 1/2 Centner i hvarje knippa. RINMAN Jernfrädl. 92 (
1772).
(Koppar utfördes på 1600-talet) i fat eller stycken och "knippen". Sthm 1: 134 1897.
[KNIPPA.sbst1 1.b]
b) i fråga om garn: (mindre) bunt; numera i sht ss. beteckning för ett vist antal härvor allt efter garnets finhetsnummer. Enn knippa rötth sikhe. FörtnertJohLösegend. 1563,
s. 40.
Af finare (bomulls-)garn från n:r 60 äro nästan alltid 30 härfvor packade i ett knippe. UB 6: 389 1874.
LAGERLÖF Liljecr. 27 (
1911).
[KNIPPA.sbst1 1.c]
c) (
†)
kärve. HELSINGIUS (
1587;
med hänh. till kärffwe).
SAHLSTEDT (
1773).
Knippa eller kärfve foderhalm. ÖoL 1852. [KNIPPA.sbst1 1.d]
d) (
†)
i fråga om brev l. dokument: bunt som är fäst tillhopa (o. försedd med ett gemensamt sigill). G1R 29: 826 1560.
SCHRODERUS Waldt 37 (
1616).
Den som breffuen ähre tilsehreffne, nähr han dem affordrar, då löse dem igen aff Postmästaren ett breff medh 2 öre, och ett knippe 4 öre. AOXENSTIERNA 1: 362 1624.
STIERNMAN Com. 2: 50 1636. – särsk.
bildl. Mijn offuerträdhelse haffuer tu (Gud) försigit vthi itt knippe och samman fattat mna misgerning. Job 14: 17 (
Bib. 1541; LUTHER: jnn einem bündlin).
[KNIPPA.sbst1 2]
2) (bl. i formen knippe, n.) bot. begränsad blomställning (vilken utmärkes därigm att en blomma utvecklas i huvudaxelns spets, varigm dennas tillväxt begränsas, o. att utvecklingen av blommorna sker inifrån utåt). Ensidigt, två- sidigt, flersidigt knippe, knippe med en rep. två l. flera sidoaxlar. ARESCHOUG BotEl. 34 (
1863).
Stundom äro blommorna i knippet mycket tätt sammanträngda och blomställningen kallas då hufvudlikt knippe. FORSSELL InlBot. 73 (
1888).
BotN 1909,
s. 106. jfr
AX-,
BLOM-KNIPPE.
[KNIPPA.sbst1 3]
3) i bildl. l. överförda anv. [KNIPPA.sbst1 3.a]
a) (numera bl. i formen knippe, n.) (i sht dels i fackspr., dels i vitter stil) samling av linjer l. strålar som utgå från samma punkt. WREDE Årsb vetA 1840,
s. 6 (i fråga om ljusstrålar). Ett helt knippe af enkla.. strålar hvilket från stjernan tillardes ögat.
LINDHAGEN Astr. 125 (
1858).
(Projektilernas) banor bilda tillsammans en knippa eller böjd spridningskon, utgående från vapnets mynnin.
HOLMBERG Artill. 1: 2 (
1881).
Tid efter annan.. bryter sig ett nrppe solstrålar i midten af en dunkel tjärn. RYDBERG Vap. 265 (
1891).
Knippen av kraftlinjer. RAMSTEN o. STEFELT 1917. jfr
LJUS-,
SOL-,
STRÅL-KNIPPE. – särsk.
mat. i uttr. harmoniskt knippe, om fyra från samma punkt utgående räta linjer så belägna att sinus för de vinklar som två av dem bilda med de två övriga äro proportionella. LINDELÖF AnGeom. 115 1864.
[KNIPPA.sbst1 3.b]
b) (
numera mindre br.)
för att beteckna ett antal personer l. föremål l. freteelser l. begrepp osv. ss. befintliga nära varandra l. ss. samhöriga; i sht förr äv. i sådana uttr. som
binda samman l.
förena l.
sammanfatta o. d.
i en knippa l.
ett knippe. 1Sam. 25: 29 (
Bib. (
1541).
En geenstijgh på huilken man kan komma til at gripa.. lika som vthi en knippa then heela helgha Scrifft. AAANGERMANNUS VtlDan. 145 (1592). Jag kan nu intet vända mig til en och en, utan ville gena omfamna Eder alla i ett knippe. SROSÉN 1742 i KyrkohÅ 1912, MoA.
s. 72.
(En) sträfvan att binda stater och folk samman i allt större och större knippen. SVENSÉN Jord. 138 (
1885). I de allra flesta satser fördela sig ljuden eller tecknen i grupper (klungor eller knippen).
CEDERSCHIÖLD o. OLANDER SvSpr. 3 1904. [KNIPPA.sbst1 3.c]
c) (
numera i sht i vitter stil)
i allmännare anv., ss. beteckning för ett (numera vanl. mindre) antal (mer l. mindre sammanhörande) föremål l. företeelser osv.: grupp, hop, förr äv. i fråga om personer: skara; numera ofta övergående i bet.: ett litet antal, några få. Thesse få Decreter.., som vthaf een sådan otaligh stoor knippa äre vthdragne, SCHRODERUS Sleid. 175 (
1610).
Af en bundt intryck gör (empirismen) ett begrepp, af en knippa sinnen – en själ. GEIJER I. 1: 141 (
1818).
Så körde vi hela knippan (av danska knek- tar) från gård och grund. BLANCHE Engelbr. 5 (
1846).
Det knippe dikter, som vår lyriske mästare bringar till årets jul. GHT 1897,
nr 279 A,
s. 3.
Vid minnet av en knippa ljusa år. TÖRNELL Aning. 50 (
1919).
Årets stora knippe av planerade beredskapsarbeten. SvD(A) 1933,
nr 10, s. 4. En knippa jultid-. ningar.
Därs. 1935,
nr 324, s. 10.
A
(2)
–
KNIPP-ARUN. (
knappast br.)
bot. örten Erythræa centaurium Pers. (med blommor i knippen). NYMAN VäxtNatH 1: 150 1867.
– (
2)
KNIPP-DELAD,
p. adj. bot. om blomgren o. d.: knippvis (se KNIPP-VIS III). Knippdelade blomgrenar. NYMAN VäxtNatH 2: 176 1868.
–
KNIPP-FLOTTE.
skogsv. flotte av hopkedjade timmerstockar. Lang Finl- Sjör. 80 1932.
–
KNIPP-FORMIG. ,
BOHEMAN Årsb VetA 1847 – 48,
s. 241.
Pelarna ha här (dvs. i katedralen i Reims) en smärt, knippformig gestalt. UPMARK Lübke 421 1872; jfr
KNIPPE-PELARE.
– (
2)
KNIPP-FRYLE.
( knipp- 1905 osv. knippe- 1865–1927) bot. örten Luzula campestris (Lin.) DC. (med korta, i knippe ställda ax). GOSSELMAN BlekFl. 60 (
1865).
KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 185 (
1888).
3NF 7: 1245 1927.
– (
2)
KNIPP-GLIM.
( knipp- 1873 osv. knippe- 1865–1871) bot. örten Silene armeria Lin. (som utmärkes av blommor i täta knrppen). GOSSELMAN BlekFl. 76 (
1865).
NYMAN FanerogFl. 106 (
1873).
–
KNIPP-HAMMARE.
( knip- 1639–1904. knipp- 1825 osv.) [elliptiskt för -JÄRNS-HAMMARE]
(
i fackspr.)
förr: mindre, vattendriven stjärt- l. svanshammare för uträckning av järn o. stål till smala stänger l. till bandjärn, ävensom till vissa svartsmiden; numera: mindre ånghammare l. remdriven hammare för uträckning av stål till smala stänger l. för smidning av stålredskap o. värktyg. FörordnPrästev. 5/6 1639 s. B
4 b. Uti Vättle Härad, finnas vid Floda säterij tvenne Kniphamrar vara inrättade, hvarest smides spik af alla slag.
Vg- FmT I. 6–
7: 57 (
1755).
ALMROTH Karmarsch 172 (
1838).
2NF 36: 275 1924. jfr
SPI-KNIPPHAMMARE. Ssgr (
i fackspr.)
: . knipphammar-hjul. vattenhjul till knipphammare. JernkA 1843 s. 139.
Därs. 1859,
s. 188.
-smed. smed vid knpihammare.
JernkA 1822,
s. 181.
-smedja. jfr -hammar-värk.
DA 1793,
nr 215, s.
2. PT 1892,
nr 303 B,
s. 3.
-smide.
POLHEM Test. 51 (c. 1745).
-värk, n. jfr -hammar-smedja.
PT 1758,
nr 59, s. 4.
ArkNorrlHembygdsf 1920, s.
24 (i
fråga om förh. c. 1810.
–
KNIPP-HÖ.
( knep-) (
†)
ett slags l. Nyslotts län i Finl. i hö (knippen av hö) utgjord skatt. HFinlH 3: 227 1555.
–
KNIPP-JÄRN.
( knip- 1727–1906. knipp- 1721 osv. knippe- (knipe-) 1597–1755) [jfr t. bundeisen]
(
i fackspr.)
om smidt l. valsat järn av finare dimensioner (som vanl. föres i handeln hopbundet i knippen). SthmTb. 1597,
s. 371 a. Knipjern af
1/2 och
5/8 tum i fyrkant.
VgFmT I. 6–7:
57 1755.
SPF 1822,
s. 109.
UB 4: 99 1873.
Fatab. 1930,
s. 130.
Ssgr (i fackspr.):
–
knippjärns-hammare.
hammare för räckning av, knippjärn. HISINGER Ant. 2: 42 (
1820).
–
knippjärns-sax. (
†)
sax varmed en järnstång klipptes på längden i tunnare l. smalare dimensioner. RINMAN Jernförrädl. 167 (
1772).
–
KNIPP-LAV bot. lavarten Collema fasciculare (Lin.) Ach. (Lichen fascicularis Lin.), som utmärkes bl. a. därav att de i bålens kant sittande apothecierna äro med varandra knippvis förenade. LILJEBLAD Fl. 334 1792.
VetAH 1765,
s. 11.
– (
2)
KNIPP-NACKEL, förr äv.
-NACKE .
( -nacke 1792. -nackel 1867 osv.) bot. örten Hieracium cymosum Lin. (som har blomkorgar i knippelik samling). LILJEBLAD Fl. 271 (
1792).
NYMAN VäxtNatH 1: 61 (
1867).
LYTTKENS Växtn. 122 (
1904).
– (
2)
KNIPP-NEJLIKA.
( knipp- 1867–1901. knippe- 1865–1871 bot. nejlikarten Dianthus Armeria Lin. (som utmärkes bl. a. gm blomknippen i stjälkens topp). GOSSELMAN BlekFl. 75 (1865). NEUMAN o. AHLFVENGREN Fl. 529 (1901).
–
KNIPP-PIPMASK. (
†)
zool. benämning på en viss korallart. KnippPipmask, (Tubipora fascicularis). VetAH 1788,
s. 241.
–
KNIPP-PLANTERING. (
i sht förr)
skogsv. i fråga om plantering av träd (i sht granar):nedsättnnde av flera (två till fem) plantor tillsammans i en grupp; motsatt: enkelplantering. BJÖRKMAN Skogssk. 169 1868.
LAHT 1886 s. 216.
SkogsvT 1909,
s. 9.
–
KNIPP-ROT.
i sht bot. (individ l. art av) orkidésläktet Epipactis Lin., vars rotstock har talrika hopknippade birötter. HARTMAN ExcFl. 124 (
1846).
E(pipactis) rnbiginosa..
Röd Knipprot. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 197 (
1903;
variant av E. helleborine,
skogsknipprot). BonnierKL 1925. jfr
BRUN, SKOGSKNIPPROT. Jfr
B. –
KNIPP-SMED.
( knip- 1743–1910. knipp- 1825–1923. knippe- 1614 [elliptiskt för -HAMMARSMED]
(
†)
knipphammarsmed. HALLENBERG Hist. 2: 885 (i handl. fr. (
1614).
Daniel Hansson Knipsmed vid Eksågs jernbruk. BL 4: 228 1838.
PT 1910 nr 261 A,
s. 3.
–
KNIPP-SMEDJA.
( knip- 1741–1832. knipp- 1833–1887) [elliptiskt för -HAMMAR-SMEDJA]
(
†)
smedja för tillvärkning av knippjärn. VetAH 1741,
s. 18.
JernkA 1833,
s. 498.
BERGROTH 1887.
–
KNIPP-SMIDE.
( knip- 1747–1835. knipp- 1828–1920) [elliptiskt för -JÄRNS-SMIDE]
(
†)
knippjärnssmide; äv. konkret. VetAH 1747,
s. 135 (konkret).
JernkA 1819 s. 70 (abstr.). ArkNorrlHembygdsf.
1920,
s. 24 (abstr.; i fråga om förh.
c. 1810.
– (
2)
KNIPP-STARR bot. starrarten Carex remota Lin., glesstarr. NYMAN HbBot. 358 (
1858).
NEUMAN o. AHLFVENGREN Fl. 709 1901.
–
KNIPP-STÅL.
( knip- 1772–1797. knipp- 1776 osv.) (
i fackspr.)
stångstål som föres i handeln hopbundet i knippor. RINMAN Jernförädl. 293 1772.
JernkA 1868,
Bih. s. 62. WoJ
1891.
–
KNIPP-STÄD.
( knip- 1858. knipp- 1833 (†) städ hörande till knipphammare. JernkA 1833, s. 563. SPF 1858,
s. 153 –
KNIPP-TALS,
adv. ( knip- 1846. knipp- c. 1740 osv. knippe- 1782–1839) (
numera mindre br.)
i knippen l. knippor; äv. oeg. l. bildl.: flora tillsammans l. åt gången, hoptals.
(Flundror säljas i somliga länder) bunt-tals, som här giäddor knipptals.
BROMAN Glys. 3: 657 (c. (
1740).
På brunnshusens väggar hänga kryckor knipptals. BLANCHE Våln. 263 (
1847).
ÖSTERGREN (
1930) .
–
KNIPP-VIS.
( knipp- 1688 osv. knippe- 1640–1930) I. (†) sbst. i. uttr. i knippvis, == II 1, 2. Linc. R 4 a
1640.
WARNMARK Epigr. D
3 b
1688.
II adv.
[KNIPP-VIS.ssg 1]
1) (i shti fackspr.) i form av knippe(n) l. knippa (knippor). JUSLENIUS 157 (
1745).
Grenarne (hos lavarten Rhizomorpaha spinosa Roth) utgå (från bålen) oordentligt (dvs. oregelbundet), ofta liksom knippvis. VetAH 1814 s. 219.
(Ullen) är på fårets hud ordnad n knippvis i åtskilda 'staplar'. 2NF 30: 916 1920.
HantvB I. 1: 273 1934.
[KNIPP-VIS.ssg 2]
2) (
numera mindre br.)
i knippen l. knippor; buntvis; gruppvis; hoptals; jfr -TALS. (Växtformer vilka) liksom knippvis uppträda, hvarigenom uppstå slägten och familjer. FRIES BotUtfl. 2: 144 1852.
(Från plantskolan) utflyttas..
(bokplantorna), antingen knippvis, vid
2 à
4 års ålder, eller också hvar för sig.
BJÖRKMAN Skogssk. 233 (
1868).
2NF 17: 235 1912. III.
bot. adj. om blad l. blommor o. d.: som sitta i knippen.
HARTMAN Fl. XIII (
1820;
om blad. Växter med.. knippevisa blommor.
NYMAN VäxtNatH 1: 74 (
1867). Liten, späd vattenväxt med .. glest knippevisa blad.
HOLMBERG Hartman Fl. 1: 30 (
1922).
–
KNIPP-VÄRK,
n. ( knip- 1741–1791. knipp- 1741–1854) [elliptiskt offta för -HAMMAR-VÄRK]
(
†)
knipphammarvärk. ResolAllmBesvär 1741, s. C
3 b.
SPF 1854,
s. 132.
B
– (
1,
2)
KNIPPE-LIK,
adj. ( knipp- 1755–1903. knippe- 1879 osv.) MÖLLER (
1790).
Cymösa eller knippelika blomställningar. LUNDSTRÖM Warning 215 (
1882).
3NF 5: 252 1926. särsk. (†)
bot. om blad: som sitta i knippen; jfr
KNIPP-VIS III).
(Till ställningen kunna bladen vara) Fasciculata, (Knipplika) om ifrån en punkt utgå flera blader.
MÖLLER PrincBot. 38 (
1755).
–
KNIPPE-PELARE.
( knipp- 1873–1901. knippe- 1882 osv.) byggn. (i sht för den gotiska arkitekturen utmärkande) pelare som är sammansatt av l. omgiven av smärta halv- l. trekvartskolonner ('knektar') o. därigm ger intryck av ett knippe sammanfogade pelare. Engelska knippelare. UB 1: 262 1873.
HAHR ArkitH 261 (
1902).
(Dopfunten) består af en skål uppburen af en fot i form af en gotisk knippepelare. UpplFmT 26– 28: 298 1912.
SvD(A)) 1933,
nr 255, s. 6.
–
KNIPPE-ROT bot. knippelik rot. BJÖRKMAN 1889.
MosskT 1893,
s. 39. Jfr
A. – (
2)
KNIPPE-SKAFT bot. om det allmänna blomskaftet i en knippelik blomställning. ROSENDAHL Farm. 211 (
1897).
LfF 1898,
s. 61.