KLÖV klø⁴v, sbst.³, r. l. f. (r. l. m. l. f. Jer. 17: 22 (Bib. 1541), ÖSTERGREN (1930)), äv. n. (SkrGbgJub. 6: 540 1619, WISTRAND NordMAllmog. 31 (1909)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar (SkrGbgJub. 6: 541 1619, ÖSTERGREN (1930)), ss. n. == (STIERNMAN Com. 2: 225 1639, LUNDELL -(1893)); ngn gg KLÖVA klø³va², sbst.³, r. l. f.; best. -an; pl. -or. ( klev (kle(e)f(f)) 1527–1788. klöv (klö(ö)(f)f) 1538 (: klöffsadel), 1619 osv. klöva 1912 [fsv. klyf (klif), f., motsv. sv. dial. klyv, klev, klöv, nor. dial. klyv, f., isl. klyf (gen. klyfjar), f.; av urnord. kluiō-, avledn. av stammen i KLYVA, v.² I bet. 3, som endast är anträffat ss. n., beror detta genus möjl. på inflytande från DJUR]
[KLÖV.sbst3 1]
1) (
numera nästan bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
börda l. last som transporteras (l. är avsedd att transporteras) på ryggen av ett lastdjur, fördelad i två så vidt möjligt lika delar som hänga ned på var sin sida om djuret, klövjebörda; äv. om tvådelad påse som kan föras på ryggen av ett lastdjur. Förer ingen kleff på Sabbaths daghen vthu idhor hws. Jer. 17: 22 (Bib. 1541;
Bib. 1917 börda).
Hästen hade intz vthan lempeligit klöff. VRP 1642,
s. 1073.
Alla Renar låta tämja sig, at bära Klöf och draga lass. VetAH 1774,
s. 138. Knektarna .. packade ner proviant i sadelsäckarna och gjorde iordning stora klövar med såväl öl som brännvin.
PERSSON Björnh. 102 (
1918).
ÖSTERGREN 1930. jfr
HÄST-,
ÅSNE-KLÖV. – särsk.
[KLÖV.sbst3 1.a]
a) i uttr. (lägga l. transportera ngt o. d.) i klöv, (lägga ngt osv.) i tvådelad börda på ryggen av lastdjur. De kostbarheter, hvilka Sigurd tagit i Fafnes bol .. (hade han) i två kistor lagt i klöf å Grane. 2 VittAH 26:346 1869.
Rig 1931,
s. 105.
[KLÖV.sbst3 1.b]
b) (
†)
närmande sig l. övergående i bet. av ett måttsord. (302) bultar lærefft, j (dvs. en) kleff silke. OPETRI Tb. 166 (
1527;
uppl. 1929).
Een Klöff näfver 1/8 öre. OrdnLilleTull. 1622, s. B
3 a. Merendels bekommes et pund Beck efter et klöf
tjäru-ved.
FISCHERSTRÖM 1: 404 1779.
[KLÖV.sbst3 2]
2) (
i vissa trakter,
bygdemålsfärg at)
underlag för börda som lägges på ryggen av lastdjur, klövsadel. (Vid transport använda) Kärror, Wagnar, Sadlar och Klöff .. äre frij för Tullen. STIERNMAN Com. 2: 225 (
1639).
SCHRÖDER 2Jagtm. 58 (
1891).
ÖSTERGREN (
1930) .
[KLÖV.sbst3 3]
3) (
†)
övergående i bet.: djur som är lastat med klövsadel. Klöfvet jo! / Slår i sko; / Backen är branter. BELLMAN (BellmS) 4 98 1770.
(Där) rider advocaten, / Han tuktar väl sit klöf.
Därs. 145 1771.
Ssgr(i allm. till
1; numera nästan bl. i vissa trakter, i sht bygdemålsfärgat. Vissa här nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till
KLÖVJA v., :
A
–
KLÖV-DJUR,
sbst.² (sbst.¹ se sp. 1515) (†) klövjedjur. LIND (
1749;
under lästig).
–
KLÖV-FÖRSEL [fsv. klif försl l. försla, klöf försla]
(†) konkret, == KLÖV, sbst.³ 1. VERELIUS 141 1681.
–
KLÖV-HÄST.
[jfr fsv. klyfia häster]
klövjehäst. LIND 1738.
HÜLPHERS Dal. 221 1762.
AUERBACH 1909.
–
KLÖV-MES,
r. l. m. klövjekorg. Balck Idr. 2: 374 1887.
–
KLÖV-REDSKAP ~²⁰ l. ~⁰². klövjedon. Landsm. VII. 5: 6 1888.
–
KLÖV-SADLA.
lägga klövsadel på (lastdjur); i sht i p. pf. Hamb. (
1700).
SCHOLANDER I. 2: 213 (c. (1870). LUNDELL 1893.
–
KLÖV-SKAL.
[ifrågavarande musslas undre, på stenar o. d. fästa skal antager vid tillväxten form efter underlaget, vari-.gm musslan på ett kullrigt underlag kan få form av en klövjebörda]
(
†)
zool. mussla tillhörande släktet Anomia Lin., sadelmussla. RETZIUS Djurr. 109 (
1772).
DELEEN 603 1829.
– (jfr
1 b)
KLÖV-TALS,
adv. ( klöv- 1642. klöve- 1751 (†) i klövjebördor. FERNOW Värmel. 670 (cit. fr. (1642). Sedan tjäru-veden samlats af Furorna, föres den tilsammans klöfvetals, och sedan han väl är torr, brännes til tjära. LINNÉ Sk. 55 (
1751).
–
KLÖV-ÅSNA.
jfr -HÄST. LIND (
1749;
under last-esel).
B
(
†):