KNYLA kny³la², r. l..f.; best. -an; pl. -or ((†) -er,, äv. att hänföra till sg. knyl, BOLAVI 85 a 1578, ÖoL (1852))- förr äv. KNY,
r. l. m.; best. -en; pl. -ar (HOORN Jordg. 1: 85 1697 NormFört. 53 (1894)) l. -er (se ovan). ( kny(y)l 1682–1894. knyla 1538–1930) [fsv. o. sv. dial. knyla; bildat till stammen i KNULA]
[KNYLA 1]
1) (ss. enkelt ord numera bl. begdemålsfärgat i vissa trkter) knöl; klump; knuta; upphöjning på ytan av ngt, utväxt, bula, särsk. i l. på människo- l. djurkropp l. växt. BOLAVI 81 b (
1578).
The matskar, .. hvilke växa i småknylar på boskapen. BROMAN Glys. 3: 186 (
c. 1730. De knylar, som sitta iholige på blad och bladskafft
(av poppeln). LINNÉ Bref I. 2: 24 (
1742).
Besmanen utgöras ej sällan af en trädgren med en oformlig själfvuxen knyla. WISTRAND NordMAllmog. 61 (1909).
ÖSTERGREN (
1930;
angivet ss., lands- delsord, mindre vanl.). jfr
HORN-KNYLA. – särsk.
[KNYLA 1.a]
a) fotknöl, ankel; förr äv. allmännare: benknota. VarRerV 6 1538;
om benknota).
Innan på foten baak om knylan. BOLAVI 182 a (
1578).
Vida, påsiga byxor, tillknutna vid knylarna. Konsum- Bl(A) 1931, nr 13, s. 9. jfr ANKEL-, FOT-KNYL(A). [KNYLA 1.b]
b) (
†)
hårdnad i hudon, hudvalk (på innersidan av handen l. undersidan av foten). SCHRODERUS Comenius 320 (
1639).
THUNBERG Resa 1: 81 (
1788).
[KNYLA 1.c]
c) (
†)
puckel. SPEGEL GW 226 (
1685;
i fråga om kamel.).
DENS. 242 1712.
LIND 1749.
[KNYLA 1.d]
d) om översta partiet (hjässan, toppen) av en bärgshöjd, klint (se KLINT, sbst.¹ II ¹). Med stor möda och trotsamhet hinte vij om sider öfverst på knylen åht vänstra sidan (av Norbykullen). LINNÉ Skr. 5: 19 1732.
[KNYLA 2]
2) (
†)
ört tillhörande släktet Stachys Lin.,; vanl. i pl.; jfr KNYL-ROT. LILJEBLAD Fl. 225 (
1792;
pl.).
MEURMAN (
1846;
sg.; med hänv. till stinknässla). ÖoL (
1852;
pl.).
Ssgr (till1; i sht
bot. Här anförda ssgr beteckna växter med knöl- l. lökformiga ansvällningar, särsk. på stjälk l. skott l. rotstock):
GOSSELMAN BlekFl. 44 1865.
–
KNYL-BRÄCKA,
r. l. f. örten Saxifraga granulata Lin., stenbräcka. FRIES BotUtfl. 3: 241 (
1864).
–
KNYL-GRÖE.
örten Poa bulbosa Lin., lökgräs. .
–
KNYL-HAVRE.
gräset Avena elatior Lin., franskt rajgräs, knölhavre; jfr HAVREGRÄS. LINNÉ Fl. nr 98 (
1745).
–
KNYL-KAMPE.
örten Phleum nodosum Lin. (
1785).
–
KNYL-KLOCKA.
örten Campanula rapunculoides Lin. FRIES Ordb. 11 (
c. 1870.
– (jfr
2)
KNYL-ROT.
örten Stachys palustris Lin., svinknylor, knylor. (
1752).
–
KNYL-SOLÖGA ~⁰²⁰. [jfr nor. knylsolöje]
örten Ranunculus bulbosus Lin., solviva. (
1865).
–
KNYL-SPÄRGEL.
örten Sagina nodosa Fenzl. (Spergula nodosa Lin.), knutnejde. LILJEBLAD Fl. 155 (
1792).
[KNYL-TÅG.ssg 1]
1) örten Juncus supinus Moench., löktåg. GOSSELMAN BlekFl. 59 (
1865).
[KNYL-TÅG.ssg 2]
2) (
†)
örten Juneus triddus Lin., klynnetåg. NJournHush. 1791,
s. 278.
–
KNYL-VIPPÄRT ~⁰², äv. ~²⁰. örten Orobus tuberosus Lin., gökmat, gökärt. GOSSELMAN BlekFl. 124 (1865).
Avledn. –
KNYLIG , äv.
KNYLOT, adj.
( knyl- 1640–1787. knyll- 1675. -ig 1699–1787 -og(h) 1640–1743. -ot 1734 – c. 1755 (†) till 1: försedd mod knöl l. knölar; full med knölar, knölig; valkig; jfr KNU LIG.
Ther sora huden tiock och knylogh är påhänder och fötter. Linc. K 6 a
1640. Han stödde sig mot sin knyloga Klubba.
MÖRK Ad. 1: 94 (
1743).
FISCHERSTRÖM 3: 389 (
1787).
Avledn. (†)
–
knylighet ,
r. l. f. SERENIUS XXX 3 a (
1734,
1757).