KNÄPPA knäp³a², v.¹ -er, -te, -t, -t ((†) pr. ind. sg. -ar WARNMARK Sinnew. 43 (1687)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr KNÄPP ( knäpp- (knepp-) 1620 osv. knäp- (knep-) (bl. framför konsonant) 1608 (: knepte, ipf.) – 1900 (: knäpte ipf). knäfte, ipf. 1613 FRIESEN Mediagem. 32 (1897). Med avs. på bet.-utvecklingen jfr BULTA v.³] I) åstadkomma l. giva ifrån sig ett kort, smällande, men klanglöst o. relativt svagt ljud (ss. då ngt knäckes l. då två föremål hastigt slå emot varandra) l. en följd av dylika ljud, smälla; äv. i p. pr., i överförd anv., om ljud; äv. ss. vbalsbst. -ande l. -ning, konkret. 1) med sakligt subj.; äv. opers. Ingen är så rädd .. som Haran: Ehwadh som hälst thet knepper, så reeser han vp öronen, eller tagher til fötters. SCHRODERUS Comenius 204 (1639). En Bondedräng hittade ett Ur-värck; och som han hörde, att dhet knäpte (så osv.). SCOLUMEUS Vitt. 296 (c. (1678). Det höres et knäppande i bistocken. MÖLLER (1790). Regnet .. / .. knäpper mot takets bräder. REUTER NSång. 138 (1888). Hela tiden var det så tyst i salen att man då och då kunde höra hur det knäppte litet betänksamt i väggarnas murkna trävirke. DN(A) 1934, nr 85, s. 11; jfr b. Det knäppande ljudet från en spänd hane. BÖÖK Lejon 375 1955; jfr 2 c. – särsk. a) (†) övergående i bet.: knastra. Hårdtmältat Malt, som knepper, smäller och är hårdt under Tänderna. RÅLAMB 13: 76 1690. VetAH 1772, s. 277. b) (föga br.) i överförd anv., i uttr. knäppande tyst, knäppande tystnad, så tyst resp. så intensiv tystnad att man kan. höra de svagaste knäppningar. LARSSON Vandr. 10 (1909). DENS. Hemmab. 124 1916. c) (i vissa trakter) om ur, med innehållsobj. angivande tidpunkt. Redan knäpper klockan tolf. QVANTEN LyrDikt 62 (1859). TAVASTSTJERNA NVers 52 (1885). d) (i Finl., vard.) bildl., opers.: det stämmer, slår in, går ihop, "går i lås". Jag ska väl inte lämna halfgjord sak häller. Jag ska envisas tils det knäpper (ock jag får ja på mina fierier), ska jag säga. TAVASTSTJERNA Aff. 32 (1890). jfr BERGROTH FinlSv. 246 (1917). 2) om person l. djur. Diuret som knäpper i träväggar. LINNÉ Bref I. 2: 179 (1752; om vägg- smeden). Rågknarren knäppte, men tyst var i parken. CFDAHLGREN 1: 266 (1832). Och Olle .. han knäpper med sejortbröstet och sprakar med fodret. STRINDBERG RödaR 139 (1879). (Kattugglan) knäppte med näbben. QUENNERSTEDT Värld 6 (1904). Ro SENIUS SvFågl. 1: 13 1913. – särsk. a) jäg. i fråga om ett av tjäderns läten under parningstiden. VetAH 1787, s. 203. Knäppningar .. (dvs.) Första och förberedande tonerne af Tjäderns spel. SVEDERUS Jagt 339 (1831). PåSkid. 1931, s. 157. b) (numera knappast br.) bildl., övergående i bet.: låta höra det allra minsta l. svagaste ljud, yttra litet l. det allra minsta, "knysta",; särsk. ss. uttr. för motsägelse l. protest; särsk. i förb. knäppa och (l. eller) kny, kny eller knäppa o. d. (Den klenmodige) Törsz .. hwarken kneppa, eller knyy. SCHRODERUS Comenius 895 (1639; t. tex- ten.: mucken). THOMANDER 3: 294 (1826: kny eller knäppa). HAGBERG Shaksp. 11: 345 (1851). jfr (†): Jag har en kammare der det är mycket ensligt i och ej ett knäppande kny. ALMAVIST Ekols. 1: 335 (1847). c) spänna mekanismen på ett eldvapen; äv.:. klicka med oladdat eldvapen (o. därigm åstadkomma ett smällande ljud). Ett gammalt flintlåsgevär, som .. (patrioten) brukar knäppa med. STRINDBERG NRik. 97 (1882). Karl skall veta, att Gustaf är till den grad förtviflad. Han sitter och knäpper tag på tag med Karls pistol. MICHAELSON Ungk. 197 (1892). 3) (ngt vard.) hastigt fotografera (ngn l. ngt), taga ett ögonblicksfotografi av (ngn l. ngt). SD(L) 1897, nr 10, s. 1. Nitiska fotografer "knäppte" den ena gruppen efter den andra (vid kongressen). Därs. 1898, nr 471, s. 3. SvD(A) 1935, nr 184, s. 6. II) mer l. mindre härdt slå l. stöta o. d., eg. så att ett knäppande Ijud höres, samt l. därmed sammanhängande anv.

[KNÄPPA.v1 II.1]

1) åstadkomma ett smällande ljud gm att hårdt trycka insidan av yttersta leden av långfingret mot inre sidan av tummens yttersta led o. sedan låta långfingret hastigt glida av mot handens insida; särsk. dols ss. tecken på hån l. förakt i. likgiltighet o. d., dels ss. tecken på belåtenhet, tillfredsställelse o. d.; numera bl. i uttr.knäppa med fingrarna, förr äv. i uttr. knäppa fingrarna l. abs. (Messemus') discipler .. gingo i dören och knäfte medh fingren åt honom (dvs. rek- torn) och gingo ther medh sin kooss. PKENICIUS 1613 hos ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 102. (Han) sadhe, att honom tilfoghas stoor orätt och knäpte fingren in för retta emott Casper. BtHforsH 1: 204 (1634). Peltier (knäpper m ed fingrarna:) "Nu har jag hittat egget!.." CRUSENSTOLPE Tess. 3: 136 (1847). Jag visslade levnadslustigt och knäppte med fingrarna. FRÖDING ESkr. 2: 94 (1892). ÖSTERGREN 1930. 2) giva (ngn l. ngt) ett lätt slag med fingret gm att trycka utsidan av pekfingrets l. långfingrets yttersta led mot insidan av tummens yttersta led o. sedan låta pekfingiet resp. långfingret hastigt glida av mot ifrågavarande person l. föremål; numera vanl. med av prep. på inledd bestämning. Knäppa en på pannan eller näsan. LIND (1749). Tanterna knäppte på sina snusdosor och sade: "Hvad är det för slag?.." BREMER Dal. 161 (1845). Nu knäppte Kammarrådet sin gyllene dosa / och sade: (osv.). JENSEN Mickiewicz 16 (1898). LB 3: 559 1905. – särsk. bildl., i uttr. knäppa (ngn) på fingrarna l. på näsan, förr äv. för l. undernäsan, tukta l. "stuka" l. "kväsa" (ngn), "slå (ngn) på fingrarna"; förr äv.: övermodigt, men betydelselöst o. ofarligt trakassera l. hota (ngn). Man .. skulle (icke) achta Konungen i Danmarckz små offenser, och så länge han allenast knäpper een för näsan; men (osv.). RP 6: 503 (1636). Gud kan .. tig, då tu som högst sitter, kasta till Marck, och knäppa tig vnder Näsan. FERNANDER Meatr. 275 (1695). GEIJER Brev 150 (1813). Om det senare (dvs. om livet efter detta) kan man åtminstone profetera utan att bli knäppt på fingrarna. JOHANSON RecBakt. 149 1928. 3) gm en hastig rörelse med pekengret l. jfr långfingret (jfr 2) framdriva l. kasta (ngt). SvMag. 1766, s. 720. Han knäppte plommonstenar på som mig. WESTE (1507). TOPELIUS Fält. 2: 11 (1856). ÖSTERGREN 1930. 4) (†) i uttr. knäppa en dörr i lås, smälla en dörr i lås (så att det knäpper). MÖRK Ad. 1: 349 (1743). VDAkt. 1774 nr 69. 5) med fingret (l. med en pinne o. d.) sätta en sträng i dallrande rörelse o. därigm bringa densamma att ljuda; särsk. dels i uttr. knäppa på en sträng resp. ett musikinstrument (en lyra o. d.), dels, med innehållsobj., i uttr. knäppa en ton, en melodi o. d., dels i uttr. knäppa en sträng o. dyl. l. (med obj. betecknande med strängar försett musikinstrument) knäppa ett musikinstru- ment (en lyra o. d.). DURÆUS NaturK. 98 (1759). Knäpp på strängen. BELLMAN (SVS) 1: 86 (1769 (1790). Josephus säger, at det (hebreiska instrumentet psaltare).. blifvit knäpt med fingren. HÜLPHERS Mus. 20 (1773). Knäpp en visa på lutan! TOPELIUS NBlad 239 (1863, 1870). (Han) gaf .. sig till att sjunga och knäppa på gitarr. KILLMA SpNov. 133 (1896). (Fiolens) ägare spelade .. icke mera på den, men knäppte någon gång dess strängar för att uttaga en melodi. VASENIUS Top. 1: 408 (1912). SvTJtusF 1930 s. 22. jfr CITTER-KNÄPPNING. 6) krossa (nnt eg. så att en knäpp l. en smäll höres), sönderslå knäcka- särsk. med avs. på nöt: krossa skalet på (en nöt för att komma åt kärnan), knäcka (en nöt). KOLMODIN QvSp. 1: 91 (1732). Knäppa nötter. SERENIUS 1741. I granen knäppte / ekorrn kottens frön. REUTER 3Dikt. 79 (1906). Knäppa en loppa. AUBRBACH (1909). DN(A) 1929 nr 352 s. 14. (†) Fru majorskans piga har knäppt den ostindiska thekoppen. PALMBLAD Nov. 4: 111 (1845, 1851). – särsk. bildl. a) i uttr. knäppa en hård (förr äv. skarp) nöt o. d., övervinna en (stor) svårighet, "knäcka en (hård) nöt"; förr äv. i uttr. få en hård nöt att knäppa på, få en svårighet att ta itu med l. att kämpa med. När .. (Alexander den stores) Soldater widh stadens Tyri Belägring funnes owillige, at knäppa then skarpa nöten (så osv.). Iso GÆUS Segersk. 1077 (c. (1700). Jag har nog fått mina hårda nötter att knäppa på jag med. BLANCHE Våln. 430 (1847). Det hör icke till hans tjenst att knäppa gåtornas nötter. STRINDBERG SvÖ 2: 247 (1883). b) (ngt vard., mindre br.) i uttr. ngn är icke god att knäppa nötter med, ngn är svår att komma till rätta med, svår att "kväsa" l. "stuka". Josias Carl, som icke var god att knäppa nötter med. LEVERTIN Gest. 216 (1903). SOMMARSTRÖM Thackeray FåfM 2: 303 1917. 7) (vard.) grundligt tukta l. tillrättavisa (ngn), grundligt "stuka" l. "kväsa" (ngn), giva (ngn) en "minnesbeta"', giva (ngn) en "näsbränna"; få övertag över (ngn). HSH 37: 282 (1635). Jag skall knäppa honom, at han skall minnas det. SAHLSTEDT 1773. Jag stämmer karlen (som skrivit skandalöst om mig), jag offrar hvad som helst för att få honom knäppt ROOS OsynlVäg. 193 (1903). JANSON Ön 173 (1908). jfr: Efter vanligheten går democratien sin utstakade gång fram till dess den finner bödelsyxan som knäpper den, om motståndaren vet sitt bästa. HSH 7: 279 (c. 1800. 8) (vard.) träffa (ngn) med skott, nedlägga (ett villebråd) med skott, skjuta (ngn). Jag lade strax bössan til ögat i mening at knäppa haren. KNÖPPEL Förtret. 25 1740. "Hvad är du för en sakramenskad tjuf midt i skogen? Dig skall jag väl knäppa". ALMQVIST Skälln. 86 (1838). Knäppa livet ur vem som helst. SÖDERHJELM Uppror. 42 (1918). HELLSTRÖM Storm 45 (1935). 1) (ngt vard.) till I 3. GUSTAFSSON Köping 15 1894. ENGSTRÖM Häckl. 235 (1913). 2) (†) hugga av, slå av, skära av; jfr KNÄPPA v.¹ II. VästeråsDp 20/9 (1620). WESTE 1807. 3) till II 3. SD(L) 1897, nr 447 s. 2. 4) (mindre br.) med avs. på eldvapen: avfyra; jfr KNÄPPA v.¹ I ² c, II 8. BJÖRKMAN 1889.