KNÄPPA knäp³⁶a², v.² -er, -te, -t, -t ((†) pr. ind. sg. -ar DAHLSTIERNA (SVS) 231 (c. 1696; rim- mande med Leppar); ipf. -ade RUNIUS (SVS) 2: 12 (c. 1698)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.). ( knäpp- (knepp-) 1541 osv. knäp- (knep-) (bl. framför konsonant) 1541 (: knepte, ipf.) – 1819 (: knäpt, p. pf.). knäfft, p. pf. 1703 (: knäffte, pl.)) 1) i fråga om fästande l. hopfästande l. förenande med knapp o. därtill svarande knapphål l. med häktor l. knäppe l. låsanordning o. d.; i sht i fråga om hopfästande osv. av klädesplagg.

[KNÄPPA.v2 1.a]

a) inpassa (en knapp resp. häkta) i motsvarande knapphål resp. hyska; äv. med obj. betecknande klädosplagg o. d.: gm inpassande av knappar i motsvarande knapphål (l. av hakar i motsvarande hyskor) fästa l. tillsluta (klädesplagg o. d.); äv. utan obj. Knäppa rocken. Knäppa alla knapparna. Sielf knepte hon hielmen om hans halss. Visb. 2: 344 (c. 1600. HUNIUS (SVS) 2: 12 (c. 1698; i bild). Bussarna hafwa intet sina skintröijor knäffte i byxorne. KKD 10: 316 (1703). Såkalladegrekiska vestar .., som knäppas bak. KonstNyhMag. 4: 16 (1821). Ett svart förskinn, som i kall väderlek knäpptes utanpå tröjan. HJILLJEBJÖRN Hågk. 1: 11 (1865). Dräkten hade icke varit använd på många år och satt förfärligt illa,.. flera knappar gingo icke att knäppa. BERGMAN NHådT 86 (1910). Han hjälpte henne att knäppa i ryggen. SIMERTZ Sel. 1: 166 (1920). Blåsten ../.. blåser igenom .. /.. alla knäppta rockar. BERGMAN TrAllt 143 (1931). jfr DUBBEL-, HEL-, HÖG-, LÄG-KNÄPPT. – särsk. α) ss. vbalsbst. -ning, konkret: anordning för hopknäppande av klädesplagg o. d.; äv.: rad av knappar med knapphål (l. av hakar med hyskor o. d.) som användas för hopknäppande av klädesplagg o. d. KLEEN Kvinn. 100 (1910). Knäppningen (på den s. k. nationella svenska hovdräkten för herrar) når över hela magen. GustStil 36 1926. Tältdörren) skall vara både myggtät och försedd med praktisk knäppning. TurÅ 1927, s. 203. β) i uttr. knäppa på en knapp l. på knapparna, omväxlande knäppa o. knäppa upp en knapp osv.; särsk. (†) oeg., övergående i bet.: vara likgiltig, "låtsa som om det rägna'. Porthan skrattar i mjugg och knäpper på sina västknappar. KELLGREN (SVS) 6: 66 (1776). b) (mindre br.; se dock slutet) i p. pf., i överförd anv., om person: som bär klädor som äro (mer l. mindre) fuliständigt knäppta. Herrarna (i Ryssland),.. ofta småväxta, knäppta ända upp till halsen. LAURIN Folkl. 22 (1915). – särsk. (i Finl., fullt br.) bildl.: stel, reserverad, avvisande, "tillknäppt". BERGROTH Finlsv. 205 (1917). c) i fråga om avtagande l. lossande av klädesplagg l. smycke l. vapen o. d. gm att från knapphål l. hyskor frigöra de knappar l. hakalo. d. som sammanhålla l. fashålla klädesplagget osv.; i sht i förb. KNÄPPA AV, NED, UPP (se särsk. förb.). Då knäppte Frithiof brynjohataren från länd. TEGNÉR (WB) 5: 159 (1822). Konungen .. knäppte från deras öron de ringar med hvilka han sjelf smyckat dem. CRONHOLM Lig. 270 (1839). Knäppa pistolen ur remmen. BJÖRKMAN 1889. JANSON CostaN 2: 123 (1910). 2) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av l. a) (i sht i fackspr.; se dock ) hopfoga, förena; fästa (ngt vid ngt). För flottningen genom sundet samt knäppande av ringbommar .. åtgå 4 man. HbSkogstekn. 399 1922. (†) (De) bundo itt golt snöre ther widh (dvs. vid diademet), at thet motte kneppas offuan på hatten. 2Mos. 39: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917.: satte den ovanpå huvudbindeln). – särsk. α) (fullt br.) i uttr. knäppa händerna o. d. (jfr b slutet), föra händerna samman med (handflatorna tätt intill varandra o.) vardera handens fingrar instuckna i mellanrummen mellan den andra handens fingrar; i sht i fråga om dylik rörelse ss. tecken på andakt. Knäppa händerna till bön. (Rolf) knäpte .. båda händerna om handkaflan (på svärdet) och högg twähändes. VERELIUS Gothr. 253 1664; jfr d. Ack! sade mannen, ack!!! med knäpta händers bön. BELLMAN Gell. 81 (1793). Den gamle knäppte sina händer efter gammal sed och allt folket med honom. TOPELIUS Fält. 1: 142 (1853). MOBERG Sedebetyg 233 (1935). β) (i vissa trakter) hopsätta l. hopfoga l. hophugga (byggnad l. delar av byggnad) medelst knuttimreg. OJEKMAN 1697 i SvMerc. 2: 791. (Björsäters kyrka i Östergötland) är icke, som andraträdkyrkior, uptimbrad, knäpt och knutad. AO RHYZELIUS 1752 i Fornv. 1911, s. 69. Knutarna knäpptes och dymlingarna drevos för tunga träklubbor. SUNESON GGrund 197 (1926). SvKulturb. 7– 8: 172 1931. γ) (†) förena (gärdagård) med redan förefintlig sådan, ansluta (gärdagård) till redan förefintlig sådan. VDAkt. 1702 nr 231. Därs. 1749, Syneprot. F III 7. – särsk. utan obj. VDAkt. 1677, nr 37. Tårsten i Hiortsiö (skall vid et sit intag knäpt och fäst i samma giärdagåråsstycke. Därs. 1734, Syneprot. F III 7. b) klämma ihop (ngt om ngt); äv.: tillsluta (ngt); numera bl. i anv. som närmare ansluta sig till 1. (Ryttaren) står med det tiocka under Footen i Bygelen, Tåerne rätt framwredne och Knäen wäl åt sadelen knepte (osv.). BeskrExCav. 1695, s. 5. Tå ungarne utkläckas, föras the strax af modren (dvs. knipan) uti hennes mund omkring theras hals sachta (dvs. försiktigt) knäpter .. utur boet til närmaste siö. BROMAN Glys. 3: 506 (c. 1740. Slutligen knäppas tvennerernringar kring hammarskaftet. JernkA 1848, s. 104. – särsk. α) (†) i uttr. knäppa en hand l. handen o. d., hårdt sluta handen o. d., knyta handen o. d. (Den tilltalade böfälles) för att han "för rätten sigh ohöfweligen schicker och rätten till last knäpper knytnäfwan ..." BtÅboH I. 4: 162 (1632). En knäpt näfva rifvit Såcker. WARG Bih. 82 1765; jfr KNÄPPNÄVE. – särsk. bildl., i uttr. knäppa sina händer (jfr a ), tillsluta sina händer, vara njugg. SPEGEL SalWijsh. 25 1711. β) med avs. på "ring" l. "kedja" av människor: göra sluten, sluta; särsk. (förr) jäg. i uttr. knäppt skall, drev (se d. o. 1 c ) som är helt slutet; jfr KNÄPP-SKALL. FALK Björnaskall 12 (1819). Knäppt kallas ett skall, då drefvets armar hunnit förenas med hållets; äfven ett sådant der platsen först omgifves af skallfolket, hvilket sedan gör kretsen trängre genom att gå inåt. KÄLLSTRÖM Jagt 238 (1850). CVASTRANDBERG 3: 199 1869. SD(L) 1896, nr 182, s. 8. c) (†) klämm a, trycka, tränga. α) med avs. på person: fjättra, fängsla; äv. bildl. Ett oundvikeligit tvång, i hvilket de knäppas. MÖRK Ad. 1: 318 (1743). En narr till skälm / Som, knäppt i stocken, skyler skammen dermed/ Att många sutit der och skola sitta. HAGBERG Shaksp. 3: 110 (1848). β) utan obj., bildl., i uttr. knäppa om ngn, trycka l. tränga ngn. Min Jesum jag ei släpper, / Fast nöden om mig knäpper. KOLMODIN Dufv. 190 1734. γ) refl.: innesluta sig (i ngt). Du (falska kvinna) will ey at en And' (dvs. en själ, ett sinne) i twenne Lijf (dvs. kroppar) sig kneppar. DAHLSTIERNA (SVS) 231 (c. 1696. STAGNELIUS (SVS) 3: 190 (1822). jfr AVKNÄPPA v.³ 1) till 1 a; äv. med avs. på fodral o. d. DALIN Arg. 1: 74 (1733, 1754). Knäppa igen knapparna. LIND (1749). Knäppa .. igen rocken om sig. CFDAHLGREN 4: 121 (1831). Väskor och fodral knäppas igen (vid avresan). HEDIN POL 1: 13 (1911). JANSON Lögn. 267 (1912). särsk. i uttr. knäppa igen om sig, fullständigt hopknäppa sina kläder; äv. (i vitter stil, mindre br.) bildl.: vara förtegen l. hemlighetsfull. BJÖRKMAN (1889). ESSÉN Fob 181 (1919; bildl.). 2) (†) till 2 b slutet, i uttr. knäppa igen handen, vara njugg. HörnösDP 1664, s. 93. När Gudh wälsignar, måste man intet knäppa handen för hårdt igen för den torfftiga. GRUBB 250 1665. 1) till 1 a; äv. med avs. på med spänne försedd bok. CREBRCH i 1SAml. 3: 309 (1773). Fontanara knäppte ihop rocken omkring sig, det drog kallt. JANSON Lögn. 245 (1912). 2) till 2. a) (†) ; se dock slutet) till 2 a. RUDBECKIUS Luther Cat. 136 (1667; bildl.). särsk. (fullt br.) till 2 a , i uttr. knäppa ihop hän- derna l. sina händer. ODEL Sincl. 64 (1739). VESTERLUND Skolm. 1071924. b) (numera knappast br.) klämma ihop. tillsluta; jfr KNÄPPA v.² 2 b; äv. bildl.; äv. refl.: draga ihop sig, draga sig samman. BråboDomb. 9/2 (1602). IERICI Colerus 1: 373 (c. (1645). Här öppnar sig den lummiga skogen,.. der åter knäpper den ihop sin ram omkring en dal. SÄTHERBERG Blom. 1: 77 1841. Och skalt tu göra femtiyo koppar hechte, och knäppa hechten in vthi lyckionar, at tapeten tilsamman föghas. 2Mos. 26: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917 haka in häktorna). jfr INKNÄPPA De hade knäppt ned brättena på sina hattar. AMINOFF Krigsg. 416 (1904). jfr NEDKNÄPPA. BRAUN Dikt. 1: 14 (1837). 1) till 1 a. LÆ STADIUS 1Journ. 126 1831.

[KNÄPPA SAMMAN.fb 2]

2) till 2. a) (†) ; se dock slutet) till 2 a. LUNDBERG PAULSON Erasmus 178 (1728). Så snart något in uti öpningen satt varder, knäppas bägge kanterna (av musslan) fast tilsamans. BROMAN Glys. 3: 695 (c. 1740. särsk. (fullt br.) till 2 a , i uttr. knäppa samman händerna l. sina händer; äv. refl., om händer. SWEDBERG SabbRo 1544 (1688, 1712; tr.). Hennes händer knäppte sig tillsammans. MELLIN Nov. 3: 236 (1841, 1867). Hon knäppte händerna samman. BENEDICTSSON Peng. 299 (1885). särsk. (†) bildl., i uttr. knäppa samman händerna, lägga händerna i kors. En dåre knepper samman hendernar och fräter sitt kött. Pred. 4: 5 (Bib. 1541. b) (†) till 2 b slutet, i uttr. knäppa tillsammans sin hand, vara njugg. Wi skole ock meddela med then torfftiga, at han får sitt bröd, och intet .. kneppa wåra hand tilsammans för honom. SWEDBERG Cat. 327 (1709).