(möjl. att hänföra till sg. kok)
)); förr äv.
pl.
)) l.
(jfr ovan).
[fsv.
koka; jfr sv. dial.
kok, koka,
kocka (uttalat med slutet ŏ), d.
kok, r., höstack, hög (av exkrementer), nor.
kok, m. (nor. dial. äv.
koke, m.), jordkoka, jordklump; i avljudsförh. till
KAKA sbst., – Jfr
KOK, sbst.³]
).
).
). – jfr
m. fl. – särsk.
).
) .
).
). – särsk. (
). Torf fins
icke i tillräcklig myckenhet, och derför har man sedam länge tillbaka bränt "kokor", d. v. s. torkad kreatursspillning.
).
). jfr
.