KOKAIN kω¹kai⁴n (trestavigt), äv. kωk¹- l. kok¹-, stundom kål-, n. (UpsLäkF 1867–68, s. 307, osv.) l. r. (SAOL (1900; jämte n.) osv.); best. -et, ss. r. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==. (förr ofta skrivet cocain) [jfr t.
kokain, eng.
cocaine, fr.
cocaëne; bildat till
KOKA sbst.⁴,]
[KOKAIN 0]
av kokabuskens blad framställt ämne som (vanl. i form av ett vitt, kristalliniskt pulver med svagt bitter smak) användes ss. njutningsmedel, vavid det brukas ss. snus l. förtäres, samt till medicinskt bruk, i sht ss. bedövningsmedel. En pris kokain. Ups.LäkF 1867–68 s. 307. Den karakteristiska verkan af kokainet yttrar sig i en häftig retning af det centrala nervsystemet.
Hygiea 1891,
1: 420.
Kokainet .. användes till insprutning eller bepensling av slemhinnor. ARRHENIUS Kem. 273 (
1919).
Kokainet är ett sedan århundraden av vissa sydamerikanska folk hegagnat berusningsmedel. WIGERT PsykSj. 2: 123 1925.
NYSTRÖM Kir. 1: 59 (
1926).
Hygiea 1891,
1: 420.
–
KOKAIN-FÖRGIFTNING.
i sht med. Hygiea 1891,
1: 421.
–
KOKAIN-HANDEL.
handel med kokain.
KOCH EmigrLand 271 (
1910). I de stora kulturländerna har man måst vidtaga .. skyddsåtgärder mot den illojala kokainhandeln.
WIGERT PsykSj. 2: 125 (
1925).
–
KOKAIN-HÅLA,
r. l. f. (vard., nedsättande) jfr -NÄSTE.
Upsala(A) 1922,
nr 12, s. 6.
–
KOKAIN-INSPRUTNING ~⁰²⁰. med.
–
KOKAIN-LANGARE.
(vard., nedsättande) DN(A) 1928,
nr 109, s. 6.
–
KOKAIN-LÖSNING.
med. konkret. ÖHRVALL Smaks. 38 (
1889).
Pensling (av slemhinna) med kokainlösning. THUNBERG Livsförrättn. 144 (
1924).
–
KOKAIN-MISSBRUK ~⁰² gift. l. ~²⁰.
–
KOKAIN-NÄSTE.
(ngt vard. nedsättande) Polisen avslöjar ett kokainnäste. SvD(A) 1925,
nr 176, s. 5.
–
KOKAIN-SPRUTA,
r. l. f. med. spruta för insprutning av kokainlösning i kroppen. VaruförtTulltaxa 1: 466 1912.
Avledn. –
KOKAINISERA ,
v., -ing.
[jfr eng. cocainise]
med. i bedövningssyfte behandla med kokainlösning. Hygisa 1895,
2: 200.
Palpationen i näsan utföres .. med eller utan föregående kokainisering. LbKir. 2: 169 1922.
–
KOKAINISM ,
r. [jfr t. kokainismus, eng. cocainism, fr. cocainisme]
med. (kronisk) kokainförgiftning; äv: vanemässigt användande av kokain ss. njutningsmedel, missbruk av kokain; ngn gg om kokainhunger. Hygiea 1891,
1: 423.
WIGERT PsykSj. 1: 45 (
1924).
Sv- UppslB 15: 720 (
1933;
om kokainhunger).
–
KOKAINIST , m.||ig. person som är hemfallen åt kokainmissbruk.
Hygiea 1891, 1:
424.