KOLLEGIAT , m;
best. -en; pl. -er. [jfr senlat. collegiatus, skråmedlem, till collegium (se KOLLEGIUM)]
[KOLLEGIAT 0]
(
†)
medlem av kollegium (ämbetsvärk o. d.); äv. allmännare: medbroder l. kamrat (i ett företag l. en värksamhet). THYSELIUS HdlLärov. 1: 61 1617.
(Johan von Leyden) och hans förföriske Collegiater Bernhardus, Cnipperdolingus och Melchior Bunttemaker.
PHRYGIUS Föret. 24 (
1620).
Att .. Krigzcollegium icke ännu är .. medh så månge collegiater försörgd som der wara böör. HSH 33: 212 1636.