KOFF kof⁴, r. l. m; best. -en; pl. -ar, sällan -er (HÖGBERG Vred. 2: 197 (1906)). [jfr d. kuf, nor. kof, t. kuff, eng. koff; av holl. kof (pl. koffen), "koff", möjl. av ffr. coffe, tråg, fat, av mht. kobe, svinstia, bur (se KOVE)]
[KOFF 0]
(i fråga om förh. i Holland o. norra Tyskland) sjöt. flatbottnat o. rundgattat samt med "svärd" försett lastsegelfartyg, numera med galeastackling l. (mera sällan) tjalk tackling. Holländska koffar. ROSWALL Skeppsm. 1: 22 (
1803).
NILSSON Skeppsb. 7 (
1932).
Ssgr (i fråga om förh. i Holland o. norra Tyskland;
sjöt.):
IT 1791,
nr 25, s. 3.