KOMMA kom³a², v. -er, kom, kommo, kommit, kommen ( inf. o. pres. ind. pl. koma (-e) G1R 1: 32 1521, WETTERSTEN Forssa 66 (c. 1750. komma (-e) G1R 1: 32 1521 osv. kumma (-e) OPETRI MenFall G 8 b (1526: til kumma), HORN Lefv. 197 (c. 1640. kåme HSH 3: 91 1566. kåmma (-e) HSH 3: 91 1566, SCHULTZE Ordb. 2154 (c. 1755. komma BrölBesw. 200 (c. 1670. – pres. ind. sg. komber G1R 1: 63 1523, SvOrds. C 6 b 1604. komer HH XI. 1: 16 1530, WETTERSTEN Forssa 35 (c. 1750. kommer G1R 1: 254 (1524: bort kommer), Därs. 2: 95 1525 osv. kåmmer RA 8. 2: 85 1563, SCHULTZE Ordb. 2154 (c. 1755. kömmer Mark. 13: 36 (NT 1526. – imper. sg. kom(m) Mat. 8: 9 (NT 1526 osv.; kåmm SCHULTZE Ordb. 2154 (c. 1755. – ipf. ind. sg. kom(m) SthmSkotteb. 1521, s. 225, osv. komb SthmTb. 1554, s. 71 a. koom G1R 2: 93 1525. kum LUCIDOR (SVS) 439 1674. kåm(m) HSH 3: 95 1566, SCHULTZE Ordb. 2154 (c. 1755. – ipf. ind. pl. kommo (-e) Mat. I: 18 (NT 1526) osv. komo (-e) Mark. 3: 13 (NT 1526), KKD 3: 107 1708. kummo (-e) GUSTAF II ADOLF 151 1617, KKD 2: 253 (1718: inkummo). kumo (-e) BUREUS Suml. 26 (c. 1600), (STENBOCK o.) OXENSTIERNA Brefv. 1: 250 (1701). khåme HSH 3: 97 1566. – pres. o. ipf. konj. kome (-o) RA I. 1: 4 1522, ConsAcAboP 4: 43 1672. komme (-o-, -d-) Apg. 25: 5 (NT 1526 osv. kum(m)' LUCIDOR (SVS) 444 (1674; i vers), DÜBEN Boileau Sat. 74 (1722; i vers). kumo (STENBOCK o.) OXENSTIERNA Brefv. 1: 230 (1697). kumme SKOGEKÄR BÄRGBO Wen. 7 (c. 1635), POLHEM Bet. 1: 32 (1721). – sup. komit (-et) SthmTb. 1557, s. 253 b (: åstadh komit), VDAkt. 1679, nr 367. kommit (-ed, -et, -idh, -ith, -itt) G1R 1: 58 1523 osv. kumit KKD 7: 62 1704. kummit REENHIELM OTryggv. 251 1691, BLOCK Progn. 54 1708. kåmmit (-edt) RA I. 2: 85 1563, SCHULTZE Ordb. 2154 (c. 1755. – p. pf. komen (-in) Luk. 2: 36 (NT 1526), CELSIUS G1 1: 127 (1746: ankomen); kommen (-in, -än) G1R 1: 48 1523 osv.; kompen HB 2: 294 1596; kåmmen SCHULTZE Ordb. 2157 (c. 1755. n. sg. komlt SthmTb. 1552, s. 262 a; komme ÄARäfst 186 1596; kommet Luk. 22: 18 (Bib. 1541 osv.; kommit G1R 1: 36 1522. ) pl. kombne (-a) G1R 7: 536 (1531: ffor kombnä), VDAkt. 1731, nr 706 (: å sig kombna); komna (-e) Cal. 2: 4 (NT 1526: inkomne), RA I. 1: 717 1560 osv. kompne (-a) G1R 1: 265 1524, SPEGEL Dagb. 153 (1680: inkompne); kåmpne BtFinlH 3: 476 1560; kömpne NAv. 19/5 1658, s. 6 (: ankömpne)); förr äv. KOMMAS, v. dep. ( pres. ind. sg. koms LPETRI Psalt. 142: 5 (1560: koms .. wid). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), KOMNING (†), ALMQVIST Går an 69 (1839; i bet. I 1 a); -ARE (i ssgn EFTERKOMMARE); jfr KOMMA sbst.² (se avledn.), KOMME (se avledn.), KOMST (se avledn.). ^u[comb_032F]em-), gr. βαίνω, går lat. venio, kommer (av ieur. g^u[comb_032F]emi[comb_032F]ō), o. sskr. gam-, komma (av ieur. g^u[comb_032F]m[comb_0325]-), möjl. äv lit. gemù, gim[comb_0303]ti, födas (eg.) komma till världen; jfr I 1 a )] jfr AN-, AV-, BE-, BI-, BORT-, DIT-, EFTER-, FORT-, FRAM-, FRÅN-, FÖR-, FÖRE-, GEN-, GENOM-, HEM-, HIT-, HOP-, HÄR-, I-, IFRÅGA-, IGEN-, IHÅG-, IN-, MED-, MELLAN-, NED-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, UND-, UNDAN-, UPP-, UT-, VEDER-, VID-, Å-, ÅSTAD-, ÅT-, ÅTER-, ÖVER-, ÖVERENS-KOMMA m. fl., ävensom EFTER-, FÖRE-, NÄST-KOMMANDE, p. adj., samt AVSIG-, FÖRSIG-, HÄR-, NY-, SEN-, VÄL-KOMMEN m. fl. Översikt av betydelserna. I. intr. 1) anlända, ankomma, begiva sig l. föras (från l. till ett ställe o. d.) o. i bet. som närmast sammanhänga med dessa. a) med subj. betecknande person l. annan levande varelse. Härunder bl. a.: komma ngn till hjälp o. d. (),; komma med ngt (); komma ngn l. ngt nära l. in på livet o. d. (); komma till orda o. d. (); bildl., om kvinna: nedkomma (med barn) (). b) med sakligt subj.

[KOMMA.v 2]

2) nå, hinna (ngnstädes) o. d.

[KOMMA.v 3]

3) inträffa, inträda o. d.

[KOMMA.v 4]

4) härstamma, härröra, härleda sig (av l. från ngn l. ngt).

[KOMMA.v 6]

6) i fråga om ordningsföljd o. d.

[KOMMA.v 6]

6) med prep. till: (böra l. kunna) läggas l. fogas (till ngt), öka (ngt).

[KOMMA.v 7]

7) falla på (ngn), tillfalla (ngn); tillhöra (ngn); höra till (ngt).

[KOMMA.v 8]

8) falla (under ngt); höra l. hänföras (till l. under ngt) o. d.

[KOMMA.v 9]

9) taga vägen, bliva av. 10) användas (till ngt), "gå" (till ngt). 11) med förbleknad bet., betecknande väsentligen bl. en förändring av läge l. tillstånd l. situation o. dyl. l. inträde i ett (nytt) förhållande o. dyl. l. ett skeende i allm. Härunder bl. a.: med prep. (vanl. till l. i), övergående i bet.: uppnå ernå vinna (ngt) o. d. (a); råka l. "falla" (i ngt) o. d. (b); komma i ngns hand l. händer o. d. (c); komma ngn ifrån handen l. händerna o. d. (d); komma under behandling, överläggning, övervä- gande o. d. (e); komma i betraktande, i fråga o. d. (f). 12) med efterföljande inf.: bringas l. föranledas (att göra ngt o. d.); ofta övergående i bet av ett modalt l. temporalt hjälpverb. 13) lända vara l. bliva (ngn till ngt, numera nästan bl. till nytta l. gagn o. d.). 14) ställa sig, "falla sig", bliva (sådan l. sådan l. så l. så). II, refl. med intr. bet. 1) == I 1.

[KOMMA.v 2]

2) härleda sig (av ngt), bero (på ngt).

[KOMMA.v 3]

3) opers.: ske, hända (sig), slumpa sig, falla sig (så l. så).

[KOMMA.v 4]

4) råka (i ngt), bringas (till ngt).

[KOMMA.v 5]

5) i abs. anv.: bliva bättre, hämta sig, repa sig. III. tr.

[KOMMA.v 1]

1) förmå (ngn) att komma l. begiva sig, sända (ngn till ett ställe o. d.), föra, bringa (ngn l. ngt till ett ställe o. d.). Härunder bl. a.: komma (sin) hand vid ngn l. ngt o. d. (a).

[KOMMA.v 2]

2) försätta (ngn l. ngt) i en viss belägenhet l. ett visst tillstånd o. d. resp.: åstadkomma att ngn l. ngt befrias ifrån l. tages ur en viss belägenhet osv.

[KOMMA.v 3]

3) medefterföljande inf.: föranleda, bringa (ngn l. ngt att göra ngt o. d.).

[KOMMA.v 4]

4) åstadkomma (ngt).

[KOMMA.v 5]

5) få, bekomma, skaffa sig (ngt). IV. i uttr. kom- ma ihåg. I) intr. 1) i eg. bem.: anlända, ankomma, begiva sig l. föras (från l. till ett ställe o. d.) o. i bet. som närmast sammanhänga med dessa. a) om person l. annan levande varelse l. ngt som tänkes ss. levande varelse l. om ngt (fordon, fartyg o. d.) varmed ngn befordras o. d.: anlända (till l. från ett ställe), infinna sig l. inställa sig (ngnstädes); nalkas (till ett ställe l. till ngn); fara l. färdas l. gå l. träda fram (till ett-ställe l. till ngn); äv. i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv. Komma med tåget, båten, spårvagnen. Tåget kommer kl. 1. Vilken väg har du kommit? Komma för sent, för tidigt, i förväg (till ngt). Komma i grevens tid, se GREVE a . Du kommer, som om du vore kallad. Kom hit, jag vill tala med dig! Komma hem till ngn, komma på besök l. visit (hos ngn). Kom och hälsa på mig någon gång! Kommer du på balen i kväll? Komma lägligt, olägligt, oväntat, objuden. Kom- ma tillstädes, infinna sig, inställa sig (ngnstädes). Komma ngn till mötes; äv. bildl.; se MÖTE. Sedan H. May.tt war kommen vthi Stockholm. G1R I: 21 (1521). (Jag) holler .. för best,.. att de draga den vegen de era komna. OxBr. 6: 28 1628. Kalla intet på dhen onda, han kommer fulle obedin. GRUBB 411 (1665). Dhen först kommer, han först mahl. TÖRNING 21 (1677). Några af siön kommande Holländska skepp. NORDBERG C 12 2: 235 235 (1740). En till Jönköping nyligen kommen tysk krämare. RYDBERG Vap. 113 (1891). Skaror af kom-mande och farande gäster. DE GEER Minn 1: 59 (1892). Stanna! Kom mig icke ett steg närmare! BERGMAN JoH 49 (1926). Dagens lag var Sirius, som kom tvåa i mål. SvD(B) 1927, nr 185, s. 9. – särsk. α) med efterföljande verb i p. pr., förr äv. ngn gg p. pf. angivande sättet för rörelsen l. beledsagande omständigheter o. d. komma gående, springande, skrattande, gråtande. Man kom plötsligt instör- tande. När .. (Jesus) kom på the andra strandenna .., kommo twå besätte medh dieffwulen emoot honom löpande. Mat. 8: 29 (NT (1526). När som Carel kom marcherat, / Segren fölgde honom med. ROSENFELDT Vitt. 185 (1704). Gammelgäddan kom simmande utefter stranden. FORSSLUND Djur 172 (1900). β) i uttr. komma ngn till hjälp l. undsätt- ning o. dyl. l. till ngns hjälp osv.; äv. i överförd anv. (utan tanke på att den hjälpande infinner sig ngnstädes o. d.): hjälpa, bispringa, undsätta ngn o. d. Om os .. noger nödh .. oppa gar, bedie vi eder kerlige, at I kome os til hielp, tröst och untsätning. RA I. 1: 4 1522. (Gran- narna böra vid svedjebränning? komma til hielp, ther så omträmger. BB 15: 1 (Lag (1734). Att Danskarne ej kunde komma provincen (dvs. Skåne) till undsättning. EKELUND 1FädH 1: 115 (1829). ANNERSTEDT Rudbeck Bref LXIII 1899. γ) i uttr. komma med ngt (l. ngn), eg.: föra ngt (l. ngn) med sig då man kommer; ofta i oeg. l. överförd anv.: framföra l. framlägga l. framställa l. framdraga (ngt); i uttr. ha (ngt) att komma med o. d. äv. (vard.) : ha (ngt) att (fram)visa l. "bjuda på" o. d., särsk. (numera föga br.): ha (förmögenhet l. medel) till sitt förfogande, äga (ngt). Betjänten kom med kaffe. Kom till mig med boken i morgon! Hur kan du komma med ett sådant påstående? När iach kommer til idher, wardher iach kommande medh euangelij Christi wälsignilse. Rom. 15: 29 (NT 1526. Seent komma medh Miölken seåhan föhlet är dödt. GRUBB 713 (1665). Se, nu kommer han med sine tvifvelsmål igen. STENBORG Jäg. 6 (1780). Den fattiga flickan (i Mytilene) får ingen (firare) .. om icke hon har åtminstone ett halft hus att komma med. BREMER GVerld. 4: 228 (1861). Hon blev rörd .. därför, att han inte hade kommit med några förebråelser. LAGERLÖF ChLöw. 27 (1925). δ) i uttr. komma sin väg, äv. sina färde l. sin kos o. d., gå sin väg l. sin kos, komma bort, gå bort; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; numera bl. (i Finl.) i uttr. komma sin väg, gå sin väg avlägsna sig. Skepmennena (sökte) effter hurw the skulle komma sina färdhe vthwr skepet. Apg. 27: 30 (NT 1526. (Tjuvar o. rövare) tagha .. (guda- bildernas) guld, silffuer och klädher bortt, och komma sin wägh. Bar. 6: 57 (Bib. (1541). Inspectores pro tempore (på riddarhuset) wele danka af: synnerligen kommer H: Gustaff Bonde sin koos. RARP 4: 198 (1649). Hvad har du der att göra. Kom din väg. HERTZBERG Canth 2: 154 (1886). Borta var han. Ingen kunde förklara, huru han kommit sin väg. LÖNNBERG Sigtr. 70 (1892). ε) (i sht vard.) i lörb. med annat verb, utan självständig innebörd, väsentligen tjänande ss. en inledning till det egentliga verbet l. ss. en förstärkning av utrycket l. ss. uttr. för harm l. förargelse l. förakt o. d; särsk i imper., i jakande sats ss. ett slags lystringsord, i nekande sats för att starkare framhäva negationen. Sedan som vij haffva upfunnit ooh handhafft samma ort (dvs. Spetsbärgen) öffver 4 eller 5 åhr, kommer Danua (dvs. Danmark) och säger, att thet är een deel aff Grönland. RP 8: 149 (1640). Fader Movitz, Bror! / Spänn igen dina skor, / Kom tag ditt Valdthorn. BELLMAN (SVS) 1: 220 (c. 1773, 1790). När det gäller att komma och besvära andra. BERGMAN FrkSöderl. 3 (1969). Kom inte och säg att livet inte är värt att leval DN(A) 1921, nr 63, s. 5. ζ) i mer l. mindre pregnant anv; ofta övergående dels i bet: kunna l. lyckas komma (till l. från ett ställe o. d.), taga sig fram l. bort (till resp. från ett ställe), dels i bet: ha tillfälle att l. bruka besöka ngn l. ett ställe l. vistas ngnstädes; äv. bildl. Komma (lyckligt) i hamn, i land; äv. bildl. Komma i l. inom håll för (ett villebråd o. d.) l. komma ngn l. ett villebråd o. d. inom hpll, se HÅLL sbst.¹, VII ² a. Har han kommit i väg ännu? Jag kommer sällan på tea- tern nu för tiden. (Jesus sade) Ingen kommer till fadhren vtan genom migh. Joh. 14: 6 (NT 1526. Hans Tommeson skall ware siuk och bräckligh szå att han ingenstädz färdes eller komme kan. G1R 18: 223 (1547). Utom sitt sjelfmedvetande kan .. ej någon komma. BOSTRÖM Lag 12 (1845). Palmblad kom .. aldrig utom Upsala. STURZEN-BECKER 1: 19 (1845, 1861). CEDERSCHIÖLD Artist. 39 1915. – särsk. α') i förb. komma och gå o. d; äv. i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv. Ett ställe där folk ständigt kommer och går. Lärjunge som kommer och går (motsatt: internatlärjunge). MEURMAN 1846. (Han tankar) kommo och gingo smått dystra och melankoliska. TAVASTSTJERNA Inföd. 179 (1887). OLJELUND GrRidd. 370 (1926). β') i uttr. komma nära ngn l. ngt l. komma ngn l. ngt nära (l. närmare l. för nära o. d.) l. in på livet o. d; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; äv., rent bildl., i uttr. komma ngn l. ngt till livs, se LIV. STIERNHIELM Arch. B 2 b (1644; bildl.). Om .. ("lerpottan" o. koppargrytan) komma hwar andra för när, så gåret intet vthan skada aff. GRUBB 369 (1665). En gång jag kom dig dock så när, / At du mig kyssa lät et finger. KELLGREN 3: 126 1781. (Den förföljda älgen) stannade för att låta hundar och jägare komma honom inpå livet. LAGERLÖF Holg. 2: 39 (1907). Det var sjukt hos grannen; .. han blev varnad för att komma nära någon därifrån. HALLSTRÖM Händ. 165 (1927). γ') med bestämning inledd av prep. till, hildl., övergående i bet: få tillfälle till (ngt), få (ngt); jfr KOMMA TILL I 4; numera bl. i vissa uttr., ss. komma till orda, få ordet (äv. i bildl. anv.), komma till tals tmed ngn) o. d. (äv. i bildl. anv.) samt (i sht jäg. o. mil.) komma till skott, få tillfälie att avlossa skott. (De) kunde .. mötas ått på dammen, och der alenna best komma till tals. OxBr. 6: 27 (1628). Till then ända att komma till sin räste betalning. RP 8: 129 1640. Fosterlandakärleken .. kommer aldreg till orda i det nya (testamemtet). THOMANDER 2: 57 (1831). Här måste handlas hastigt eljest skulle jag ej komma till skott. Jäg. 1897 2: 46. BERG Ariz. 251 (1927). jfr (†) Om han (dvs. Reynicke) til munnen komma han (dvs. om han får tillfälle att tala o. försara sig). Fosz 271 1621. – särsk. (†) i uttr. komma till daga, se DAG I 9 d.

[KOMMA.v I.1.a.zeta.delta-prim]

δ') med bestämning inledd av prep. från l.ur l. av l. motsv. adverb: (lyckas) lämna l. begiva sig bort från (ett ställe o. d.); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl; i bildl. anv. särsk: slippa ifrån, undslippa (ngt) o. d; jfr KOMMA IFRÅN I 3. Der de med eran kunde komma derifrån, skolle de der eij helåer lenge villia förtöve. OxBr. 6: 15 (1627). Han hade så när kommit illa därifrån. WIDEGREN (1788). Jag har vissa idéer, hvarifrån jag aldrig kan komma LVHAUSSWOLFF 1810 i För hundra år sen 1: 232. Det upplösningstillstånd som råder i vår tids andliga liv (och).. nödvändigheten av att söka komma därur. VASENIUS Harm. 80 (1908). ε') övergående i bet: framträda, visa sig, upptrada (ngnstädes) o. d.; äv: bliva till, födas (ngnstädes); särsk. i uttr. komma till världen, födas (till världen). J skolen icke mena ath iach är kommen till ath vplossa laghen eller propheterna. Mat. 5: 17 (NT (1526). Fast barnet kommit lefvande til verlden, får det dock (osv.). PH 6: 3860 1755. I mörker suto Folken / och natt låg öfver jord; / Då kom den store Tolken / af Herrans glömda ord (dvs. Luther). TEGNÉR (WB) 3: 37 (1817). JOHANSSON SmedBrukspatr. 112 (1933). h ζ') (†) bildl., om kvinna: nedkomma (med barn). VDBötB 1641, s. 347. Hon kom 7. weckor förbittida. VDAkt. 1663, nr 340. Till des han får se hwadh tijdh Elin kommer medh barnet. Därs. 1691, nr 94 1690. η) med starkare l. svagare förbleknande av verbets innebörd av aktiv o. frivillig rörelse; ofta övergående i bet: gm andras åtgöranden l. omständigheternas makt l. av en slump l. tillfällighet o. d. begiva sig l. förflyttas (till l. från ett ställe) l. försättas (ngnstädes) o. d., råka komma (i ngt), råka l. falla (i ngt) o. d; äv. i oeg. l. bildl. anv., närmande sig l. övergåendei bet. 11. Komma i färd med (ngn), se FÄRD 3 b. Komma i följe l. sällskap (med ngn). Komma på flykten, se FLYKT sbst.¹, ¹ b. Komma i vägen för ngn l. ngt; äv. bildl. Komma i skola(n), sättas i skola(n). Komma i lära, i tjänst hos ngn. Komma på tronen, bestiga tronen. Komma på ngns spår l. ngn l. ngt på spåren; äv. bildl. Komma fel. Komma på villospår. Komma på fel plats i livet. (Han) lät honom komma til jordena (dvs. bliva begraven). 2Mack. 9: 29 (Bib. 1541. Nu kommer tu i annat Karbaadh (dvs. nu får du smaka på annat). CHRONANDER Bel. D 7 a (1649). Att hon kom i siön, och blef borto. VDAkt. 1678, nr 311. Det var att komma ur rägnet i takdroppet. Landsm. XI. 2: 34 (1896; ordstäv). De två yngsta (av änkans barn) hade kommit på socknen. LAGERLÖF Holg. 2: 76 (1907). Han kanske kommer i stads fullmäktige också, vad det lider. SJÖBERG Kvart. 509 (1924). – särsk. α') (i sht vard.) oeg., i uttr. komma i klä- derna l. skorna o. d., taga på sig ("krypa i") kläderna osv. Jag vet inte, hur fort jag kom i kläderna. GEIJERSTAM LycklMänn. 154 (1899). Vi kommo i skorna fortare än någon kan ana. NORDSTRÖM Kåt. 193 (1916). WÄGNER Kärleken 112 (1919). β') med huvudsaklig tanke på det läge l. den ställning l. de förhållanden vari ngn gm l. vid förflyttningen l. rörelsen försättes l. som han lämnar; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl., närmande sig 11 b . Komma på benen, se BEN, sbst.¹ II ¹ a ). Komma på fötter, se FOT 1 c ŋ. Komma ovanpå (vid brottning l. strid o. d.); äv. bildl. komma i säng(en), (få) lägga sig till sängs. Komma i barnsäng. Komma ur sängen, stiga upp. Komma i fängelse, på fäst- ning. Komma på fri fot, försättas på fri fot. När Barnet födes dubbelt, och kommer med Rumpan först. HOORN Jordg. 1: 59 ((1697). Han kom med huvudet emot väggen. AUERBACH 1911. b) med sakligt l. därmed likställt subj: vara i rörelse l. förflytta sig l. föras l. förflyttas l. sändas, närma sig l. anlända (till l. från ett ställe l. till ngn o. d.); läggas l. sättas l. placeras (ngnstädes l. i ett visst läge o. d.); äv. i mer l. mindre oeg. o. bildl. anv. Säden har lyckligt kommit under tak. Maten kom snart på bordet. Har posten kommit än? Det kom brev nyss om saken. Komma i l. ur sikte, se SIKTE. Wädhret blåås hwart thet will,.. och tu weest i ey huadhan thet komber, eller hwart thet faar. Joh. 3: 8 (NT 1526); jfr . (Postejdegen) bör .. vara väl hård, eljest spricker degen när han kommer i ugnen. WARG 65 (1755). Hvad är det för sorl der borta?.. det kommer hitåt. JOLIN Barnhusb. 204 (1849). När vinet kom över .. (schejkens) läppar, fövandlades det på grund av hans helighet till honung. NILSSON Festd Vard. 42 1925. – särsk. α) med efterföljande verb i p. pr., beteck. nande sättet för rörelsen l. beledsagande omständigheter o. d; jfr a . Då och då kom en sten plumsande. FORSSLUND Djur 172 (1900). En jättevåg kom brusande. AUERBACH 1911. β) (numera i sht vard.) med mera utpräglad bet: anbringas l. placeras (sättas, läggas, hällas osv.) (på l. i ngt l. ngnstädes). Kom så strax lååss för porten. G1R 6: 165 (1529). Skriften .., som skall komma på (lik.)kistan. ATTERBOM Minnest. 1: 225 (cit. fr. (1686). Småningom kommer vatten i kaffepannan. BygdFolk 1: 31 1927. γ) med bestämning inledd av prep. från l. ur, förr äv. (ut)av, l. till bet. motsv. adverb: utgå ifrån (ngn l. ngt l. ett ställe); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl., närmande sig bet: här. stamma (från), leda sitt ursprung (från ngn l. ngt); jfr 4 c. Thå kom en röst aff himmelen och sadhe (osv.). Joh. 12: 28 (NT (1526). En lång, rakt ur hjertat kommande blick. KNORRING Torp.. 2: 130 (1843). Det kom doft ifrån klöfvern på blommande vallar. FRÖDING Guit. 43 (1891). SIWERTZ Varuh. 213 (1926). – särsk. om varor o. d: sändas (ifrån ett ställe l. en person), levereras (av ngn), införas (från ett ställe). Det theet, som kommer ifrån China. HÖPKEN 2: 17 (1763). De från Herman Kähler i Næstved komna föremålen. MeddSlöjdF 1898, 1: 51. δ) övergående i bet: framkomma, framträda, visa sig; bildl: yppa sig, "erbjuda sig" o. d., äv.: uppstå, uppkomma; äv. med bestämning inledd av prep. på l. över: hända l. träffa l. drabba ngn; ofta närmande sig o. svårt att skilja från 3. Tårarna kommo henne i ögonen. Förståndet kmmer med åren. Det har kommit smolk i mjölken; äv. bildl. det har kommit en fnurra på tråden, se FNURRA sbst., Komma i han- deln. Komma i dagen, se DAG II 5 c; komma för en dag l. för dagen, se DAG II 7 a ; komma å daga, se DAG II 7 b . Komma i dagsljuset, se DAGSLJUS, sbst. 1 b . Komma i ljuset, se LJUS sbst., Något kommer någon på halsen o. d., se HALS 1 i . Komma till synes, se SYN. En sky kom somöffuerskygde them. Mark. 9: 7 (NT (1526). Iagh skal läta komma mina herligheet jbland Hedhninganar. Hes. 39: 21 (Bib. (1541). Upå Renarna kommer stundom en sinka lijka som Pestilentzia. BUREUS Suml. 62 (c. (1660). Offta kommer eld, j sotarens hws. SvOrds. B 7 b (1604). När nöden är störst, kommer hielpen först. QRUBB 576 (1665). Kommer skada å pant (så osv.). HB 10: 4 (Lag (1734). Dödskall kyla kom i hvarje lem. FRÖDING Guit. 74 (1891). Ja, hvad skulle jag väl göra? Jag fick ta hvad som kom. HELLSTRÖM Kusk. 127 (1910). När stämningen (vid gravölet) blev högre, kom det fart i brorskålsdrickningen. NILSSON FestdVard. 47 (1925). – särsk. α') om bok l. skrift o. d: utkomma, utgivas, publiceras; äv. i sådana uttr. som komma i bok- handeln o. d. FörsprPsalt. (Bib. (1618). Julqvällen kom i går i hokhandeln. RUNEBERG 1841 hos STRÖMBORG Runebg IV. 1: 376Det finns ett par äldre arbeten om dessa frågor .. båda komna (1901). LINDROTH Språkfr. 49 (1928). β') om yttrande o. d: uttalas, yttras, "höras"; ofta opers; äv. pregnantare, om ord l. uttryck o. d: "infinna sig", "komma fram". Hvad rör ditt prästbetyg mig? kom det lungt och kort från Kalle Pihl. TAVASTSTJERNA HårdT 163 (1891). Jag sökte säga: "Vattuskräck", men ordet ville ej komma, ty jag visste att jag ljög. CAVALLIN Kipling Emir. 37 (1898). "Huru syntes han?" kom frågan tveksam. Hö GBERG Vred. 3: 434 1906. γ') i förb. med (o. motsättning till) gå l. fara o. d., för att beteckna ngt ss. varande avkort varaktighet l. ofta återkommande o. d. Medn alt (dvs. allt vad vi röva) så gånger, som thet kommer. STIERNHIELM Fred. 8 (1649). I tankens verid systemer gå och komma. TEGNÉR (WB) 3: 102 (1826). En sjukdom som kommer och går. WoH 1904. – särsk. (†) i p. pr. i adjektivisk anv., i förb. kommande och farande l. kommande och gångande, flyktig, ovaraktig; icke fast, icke att lita på. Penningar äro kommande, och farande. SvOrds. B 8 b 1604; jfr: Penningen .. är kommande och gångande. GRUBB 671 (1665). En Recommendation är bådhe kommandhe och farandhe. VDAkt. 1666, nr 95. ε) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr under o. ); äv. med mer l. mindre förbleknad bet., närmande sig bet. 11 b . Komma ngn till handa, se HAND 13 h o. Komma för (l. inför) l. under ngns ögon, för (l. inför) l. lill ngns öron o. d., se ÖGA, ÖRA. Saken (målet) har kommit inför domstol. Komma (p)å bane(n) l. banan, se BANA sbst.¹, ⁴ b. Komma i tidningen l. tidningarna, bliva omtalad i tidningen (tidningarna). Komma på tapeten, se TAPET. Något kommer någon ur händerna, se HAND 9 j slutet. Gören bätring, himmelrikit är kommit hart när. Mat. 3: 2 (NT 1526. Det nttryok hvarvid du fäst dig kom mig i pennan naturligt nog. GEIJER Brev 118 (1811). – särsk. α') i uttr. komma till ngn (förr ngn gg med indirekt obj. komma ngn), övergå till ngn, nedärvas på ngn o. d.; i sht förr äv. allmännare: komma i ngns besittning, tillfalla ngn. Allt hans rätte arff ooh afflingegodta .. (skall) komme till hans käre bröder, G1R 27: 148 (1557). Jaghgerna höra wille, / Hwadhan tigh kom then skatt? Fosz 170 (1621). Detta hade min far ../ Ärft ... / Åter från honom kom det till mig. RUNEBERG 1: 92 (1882). Vid det karolingiska väldets delning kom Bajem till Tyskland. NF 1: 1454 (1876). Komma till eftervärlden. AUERBACH 1911. β') (numera föga br.) i uttr. ngt kommer ngn i sinnet, stundom i huvudet o. d., förr äv. i hjär- tat, ngn får ngt i sinnet l. huvudet, ngn kommer att tänka på ngt, ngt faller ngn in, ngn får den tiken l. önskan (att osv.); förr äv. i uttr. komma i ngns tro, bliva trodd av ngn. Thå han wort fyratiyo åår gammal, kom honom i hiertat ath han wille besee sina brödher. Apg. 7: 23 (NT 1526, Bib. 1917 fick han i sinnet). (Nå- got) som aldrij kommer uthi min Troo. VDAkt. 1706,, nr 26 (1705). Thesse ord kommo mig på resan städs i sinnet. HUMBLA Landcr. 73 (1740). Tidnings-grillerna komma mig ännu stundom i hufvudet. BESKOW 1825 i 3SAH XXXIX. 2: 147. γ') i uttr. ngt kommer ngn ihåg, se HÅG 6 a. 2) mer l. mindre utpräglat övergående i bet: komma (så l. så långt) fram, nå, hinna (ngnstädes); med personligt l. sakligt subj.

[KOMMA.v I.2.a]

a) i eg. bem. Icke komma av l. ur fläcken, av l. från stället (jfr FLÄCK, sbst.¹ 3 b, åv. bildl. (jfr c. Som the wore komna någet vp om Henemora, såge the (osv.). SVARTG1 157 (1561). Jag hade just kommit uppför .. trappstegen .., när dörren tvärt öppnades. HALLSTRÖM Händ. 7 (1927). b) i överförd anv., med sakligt subj: sträcka sig "gå" (till ett ställe o. d.), gå fram (ngnstädes). (De fattiga må flytta från sjukstugan) effther wallen will komma ther egenom gården, szom (osv.). G1R 17: 55 (1545). Skärgården .. försvann, och det vida, öppna havet kom ända fram till fastlandet. LAGERLÖF Holg. 2: 471 (1907). – särsk. (†) : gränsa (till ngt); vetta (åt ngt). Dhen eena sijdan (av huset), som kommer tilt gatun. OxBr. 9: 683 (1648). Der Härads eller Sockne allmänningarne komma til Siös. ResolAllmogBesvär 1725, & 54. c) i bildl. anv. Komma ngn väg l. ngn vart med ngn l. ngt o. d., äv. (i sht vard.) : lyckas komma till rätta med ngn l. ha framgång med ngt; vanl. i nekad sats. Icke komma långt med ngt, i sht viss pänningsumma o. d.), (i sht vard.) icke få (ngt) att räcka långt l. förslå till mycket. När det l. allt kommer till stycket, se STYCKE. När det kommer till kritan, se KRITA sbst., Medh kokeskårstenen äre the kåmpne 3 alne åffuen före hualffuerne. BtFinlH 3: 476 1560. Med 150 D. kommer man eij långt i våra tjder. ÅgerupArk. Brev 18/4 (1772). Underhandlingarne voro ej långt komne. FRANZÉN Minnest. 2: 149 (1823). Menniskan .. måste kämpa, arheta, sträfva; eljest kommer hon ingen väg. WALLIN 1Pred. 3: 369 (1839). Härmed hafva vi egentligen kommit till slut på vårt ämne. RUDIN OrdUngd. 1: 87 (1894). Lille Mats är död, .. sade hon, och rösten darrade, så att hon inte kom längre. LAGERLÖF Holg. 2: 348 1907. (†) Hennas synder äro kompne vp till himmelen. Upp. 18: 5 (NT 1526; Bib. 1541: reckia alt vp j himmelen; Bib. 1917 räcka ända upp till himme-len). – särsk. α) med bestämning inledd av prep. till (förr äv. i) l. motsv. adv. l. adverbielit uttr: nå fram till ngt (i sht kunskap, mening, beslut, resultat o. d.), ernå l. vinna (ngt); stundom med förbleknad bet., närmande sig l. övergående i bet. 11 b . Komma till insikt om ngt, se INSIKT 4. Komma till kunskap, visshet om ngt. Komma på det klara med ngt, se KLAR 9 e. Komma till, förr äv. i en viss mening o. d. Komma till resultat med ngt. OPETRI Kr. 129 (c. (1540). Någre .. äro .. i then meeningen kompne, at (osv.). LPETRI Kr. 7 (1559). Under tiden rådgjorde drottningen med Hårdh och Brahe utan att komma till något heslut. MALMSTRÖM Hist. 4: 205 (1874). Det var icke dit (dvs. till det resultatet) han ville komma. STRINDBERG RödaR 232 (1879). Lars hade kommit till den åsikt, att (osv.). RYDBERG VAP. 101 (1891). β) "gå" l. driva det l. bringa det (så l. så långt) (i ngt) resp. (med saksubj.): "gå" l. drivas l. utvecklas (så l. så långt). Han har kom- mit långt i sitt fack. G1R 19: 95 1548. (De and- ligas) okyskheet .. är så wijdt kommin, at (osv.). Fosz A 2 b (1621). Det onda är för långt kommit. WESTE 1867. – särsk. α') i uttr. komma därhän, förr äv. därtill (att osv.), nå därhän (att osv.). När skal lagh ther til komma, at iagh måtte see Gudz ansichte? Psalt. 42: 3 (Bib. (1541). Skole vi då aldrig komma derhän, att vi (osv.). BOSTRÖM Lag 82 (1845). HJÄRNE SvFräm. 197 (1897, 1908). β') opers; i sht i uttr. det kommer l. har kommit så långt l. därhän (förr äv. därtill) o. d.(att osv.), det går l. har gått så långt l. därhän (att osv.). Det har nu kommit därhän att (osv.). Så långt har det kommit. Mat. 2: 13 (NT (1526). Medh wår Academim bygning är nu så wida .. kommet, at (osv.). BraheBrevväxl. II. 1: 110 (1658). Thertil lärer thet ännu komma, at etc. LIND 1749. Hon var aldrig min förlofvade. Det kom aldrig .. så långt. ALMQVIST Col. 47 (1835). ÖSTERGREN 1930. γ) i uttr. komma ngn l. ngt nära, förr äv. nära till ngn l. ngt, (nära) likna l. vara nära likvärdig med, kunna mäta sig med ngn l. ngt; äv.: nära l. något så när överensstämma med ngt. Din gissning kommer sanningen nära. Modern till sin dotter: Gudharna ästu myckit kiär,/ Tin skäpnat är kommen them när. PRYTZ OS D 1 b (1620). Englands constitution kommer närmast till vår. HÖPKEN 2: 196 (1755). Konung Carl IX kom (av Gustav Vasas söner) honom väl närmast, i nit för Fäderneslandet, i mod, drift (m. m.). SCHÖNBERG Bref 1: 249 (1778). I sina bättre porträtt kommer han (dvs. Culmbach) Dürer nära. NF 3: 673 1879. δ) i fråga om framställning i tal l. skrift, i uttr. komma till ngt o. d., övergående i bet: övergå till, vända sig till, börja tala om, upptaga (en viss sak l. ett visst ämne l. moment o. d.); äv., i uttr. sådana som vart vill du (osv.) komma? det var dit jag ville komma o. d: leda samtalet in på ngt visst, komma in på ngt visst, draga en viss slutsats l. konstatera ngt ss. resultat av samtalet o. d. Komma till ämnet, till saken. SVART Gensv. I 6 a (1558). Jag förstår eder, det var dit som jag ville komma ÖSTERLING Ter. 2: 375 (1700). Men låt oss komma nu igen til detdu sade / Om Leonor. KNÖPPEL Mannsschol. 55 (1741). Jag undrar vart du vill komma med allt det här. LAGERLÖF Holg. 1: 139 (1906). WÄGNER NattS 141 (1926). ε) i fråga om tid. α') i fråga om ålder: hinna (till en viss ålder o. d.). Komma till åren, börja bliva äldre l. gammal. Vara till åren kommen, förr äv. vara kommen till år och ålders, vara (ganska) gammal. Komma till myndiga år, nå myndig ålder; förr äv. komma till sina år l. till åren l. till sin laga ålder o. d., hinna till mogen l. myndig ålder. Hon war komen till en stoor ålder. Luk. 2: 36 (NT (1526). För än thenne här nest effther regerende konung till sin laga ålder kommen våre. RA I. 1: 387 (1544). Wj hafwe (på tronen) .. en Fröiken, som till sine Åhr inthett är kommen. RARP 2: 14 (1633). Skulle en Landtmätare, som til åhr och ålders kommen är, nödigt behöfva en Substitut, må han (osv.). ILandtmät. 1725, s. D 1 b. Som jag begynner komma til åren. VDAkt. 1797, nr 421. Bonden hade ej Kommit långt på fyrtitalet. CEDERSCHIÖLD Riehl 2: 14 (1878). (Hon) var nu till åren kommen. Fatab. 1911, s. 195. β') om tid: lida, hinna. Året var inte längre kommet än till den tjugonde mars. LAGERLÖF Holg. 1: 11 (1906). – särsk. (†) opers: det lider (så l. så långt) l., med prep. till: det bliver (den l. den tiden). När så när kommer. G1R 24: 227 (1554). Barnen hafva Freqventerat Scholen i Vexiö uti 3 åhr, när det kommer till midsommar. VDAkt. 1725, nr 249. 3) inträffa, inträda o. d. a) om händelse l. företeelse l. förhållande o. d.: inträffa, möta, förefalla, äga rum; förr äv. med indir. personobj: hända ngn. En olycka kommer sällan ensam (ordspr.). Något kommer oväntat, plötsligt, som en blixt (från klar him- mel); jfr BLIXT 1 a . Huadhan komber mich thetta ath min herres modher kommer till mich? Luk. 1: 43 (NT 1526; Bib. 1917 varför sker mig detta). Dhet onda kommer hastigt, men går långsampt bortt. GRUBB 612 (1665). Som för mig tillfälle att skrifva endast kommer sällem. LUNDGREN MålAnt. 1: 45 (1870). Enstaka förebud om hvad komma skulle. VRYDBERG i SvTidskr. 1875, s. 516 SEGERSTEDT Händ. 7 (1919, 1926). – särsk. α) om naturföreteelse o. d: inträda, inträffa. Snön kom tidigt det året. det kom ett. häftigt åskväder. Tå kom flodhen fyratiyo daghar på iordena. 1Mos. 7: 17 (Bib. (1541). Så snart frost kommer och ijsen bär. RP 16: 652 (1656). Mörkret kom hastigt. LAGERLÖF Holg. 1: 143 (1906). β) i uttr. (taga ngt o. d.) som det kommer, övergående i bet: såsom det gestaltar sig l. erbjuder sig; äv. opers: såsom det faller l. slumpar sig o. d., efter omständigheterna; jfr . Taga dagen som den kommer, se DAG I 3 b; jfr b. Iag måte nu så taga til godo som thet kom. HORN Lefv. 129 (c. 1657; rättat efter hskr.). Sömnen och hvilan tog Hans May:t som det kom. NORDBERG C12 2: 687 (1740). γ) (†) opers: det händer l. sker l. "går" (sål. så). Epther annorlwnda kommidt aer, aen wthij malmöö dagtinghan beslwtath .. worth. G1R 2: 19 (1525). Det kommer vnderstundom, att (osv.). RARP 3: 253 (1642). BORG Luther 1: 498 (1753). b) om tid l. tidsmoment: inträda, infalla, taga sin början. Påsken kommer sent i år. Kom- mer dag, så kommer råd (ordspr., anträffat tidigast 1604. Åren komma och gå. När sabbatzdaghen kom begynte han (dvs. Jesus) ath lära j synagogan. Mark. 6: 2 (NT (1526). Aldrig är Daghen så långh, dhet kommer jw qwäller en gång. GRUBB 532 (1665). Kommen är Trojas yttersta dag, och kan ej fördröjas. ADLERBETH Æn. 38 (1804). Hvar gång som våren kommer i sin skönhet. TEGNÉR (WB) 7: 51 (1834). SvD(A) 1930, nr 200, s. 4. c) för att beteckna att ngt inträffar l. inträder i framtiden; särsk. i p. pr. ss. adj: tillkommande, stundande, frimtida; i p. pr. ss. adj. äv. med konkret(are) huvudord: som hör framtiden till, som kommer att finnas l. framträda osv. i framtiden; i p. pr. ss. adj. äv. (i sht i vitter stil) substantiverat, i uttr. det kommande, framtid(en). I veckan som kommer, (numera bl. vard., ngt bygdemålsfärgat) i nästa vecka. Kom- mande år, äv: nästkommande år. I wekan som komer skohle wij (osv.). ÅgerupArk. Brev 3/7 1709. Mins att en gång Tidehvarf som komma / fordra din förmyndarräkning in. TEGNÉR (WB) 2: 24 (1809). Åtgärder under freden för ett kommande krig. EKELUND 1FädH II. 2: 6 (1831). De förgångna och kommande släkter. RUNDGREN Minn. 2: 211 (1870, (1883). Vi kunna med lugn möta kommande stormar. STRINDBERG NRik. 124 (1882). Det kommande har sina rötter i det förgångna. NILSSON FestdVard. 109 1925. jfr NÄST-KOMMANDE. – särsk. (†) i p. pr., substantiverat i pl: efterkommande. Enn .. Skrifft .. / Som kunde kommandom til effterdöme blifwa. LUCIDOR (SVS) 327 1673. WALLIN Vitt. 2: 168 (1837: Kommanderne best.). 4) härstamma, härröra, härleda sig (av l. från ngn l. ngt), komma till stånd (gm ngt) o. d. a) härstamma l. förskriva sig (från ett ställe o. d.); stamma, härröra, leda sitt ursprung l. sitt upphov (från ngn); med bestämning inledd av prep. (i)från, förr äv. av. Kan någhot gott komma aff Nazareth? Joh. 1: 46 (NT 1526. (Eng.) Ancestral .. (sv.) ifrån förfäder kommen, ärfd. SERENIUS B 2 b (1734). Dessa omdömen äro något värda, derföre att de komma från personer, som (osv.). WIRSÉN i 3SAH 2: 703 (1887). Var är han kommen ifråm LAGERLÖF Troll 2: 49 1921. b) (numera vanl. ngt vard.) i fråga om släktskap: härstamma (från ngn l. viss släkt l. familj o. d.); numera nästan bl. i fråga om härstamning i avlägsnare led från ngn viss person l. i fråga om tillhörighet till ngn viss familj l. släkt l. samhällsklass o. d; förr äv. om barn i förh. till sina föräldrar: vara född av ngn, vara son l. dotter till ngn; förr äv. om avkomma av djur. Det syns, att hon är kommen av bättre folk. Sägher icke scrifften ath Christus skall komma aff Dauidz sädh. Joh. 7: 42 (NT (1526). Thet tiuter alt i vlfluen kommit är. SvOrds. C 4 b 1604. Iagh är som iagh war aldrigh född / eller kommen aff Qwinna. WIVALLIUS Dikt. 86 (1652). Äro ock then dödas halfsyskon til, och komma the alle af ssmma fader eller moder, som död är; ärfven (osv.). ÄB 3: 2 (Lag (1734). Lilla krögarmadam. Som är kommen av statsflolk. BERGMAN Mark. 123 (1919). . c) uppkomma l. uppstå (av ngt); leda sitt ursprung (från ngt), ha sitt upphov (av ngt), härleda sig (av l. från ngt); vara förorsakad (av ngt), bero (på ngt); med bestämning inledd av prep. av l. (numera mindre br.) från, ngn gg (i)ge- nom, l. med till bet. motsvarande adv; förr äv. med indirekt personobj. betecknande den som ngt händer l. drabbar o. d. Hela olyckan kom därav att (osv.). Aff ioord äst tu kommen, och ioordh skal tu bliffua jgen. OPETRI Hb. F 3 b 1529. Ther aff kommer migh nu all thenna olyckan. 1Mack. 6: 13 (Bib. (1541). Aff een lithen gnista kommer en stoor eldh. SvOrds. A 2 a (1604). De Siukdommar, såmm Kåmma av alt för slappa hinnor. PARTEDI 1759 hos LÖNNBERG Artedi 53. Förnämligast kom detta (dvs. K. XII:s motvilja mot Lewen- haupt) från de Polska förhållandena. CARLSON i 2SAH 61: 357 (1884). Så snart det ådagalagts, att åskan kom af elektricitet. LfF 1916, s. 137. – särsk. α) (numera mindre br. i strängt fackmässigt spr.) i fråga om språklig härledning l. härstamning l. släktskap; om ord o. d: (kunna) härledas (av), deriveras (av), utgå (ifrån), vara bildad (av ett annat ord l. av en stam l. rot o. d.); äv.(jfr a): härstamma, vara inlånad (från ett språk l. en dialekt o. d.). (Ordet) Jsrael kommer aff Sara, thet vthtydhes kempa eller offuerwelda. Gl1Mos. 32: 28 (Bib. (1541). Alla the verballa, som gåd uth på ion, hwilka komma utaff Latinske tungemåålet. Pourel de Hatrize 34 (1650). The .. Tempora, som af Præsente komma. Cellarius LatGr. 68 (1705). Avledda ord (stavas) så som de ord, av vilka de komma. VELANDER 2SvRättskr. 18 (1932). β) (numera i sht i högre l. vitter stil) opers., med syftning på ngt i det föregående l. efterföljande omtalat, ofta en (efterföljande) att- sats l. dyl; jfr II 2. SVARTG1 116 (1561). Hvij kommer att i dag I icke glade ären. DÜBEN Boi- leau Sat. 18 (1722). Om han (dvs. Dumbom) ej söng så satans bra, / Så kom det mest af den resonen .. / At Salig Dumbom ej höll tonen. KELLGREN 2: 170 (1790). Herre, varav kommer det att du tänker uppenbara dig för oss, men ioke för världen? Joh. 14: 22 (Bib. 1917. γ) i uttr. komma (alldeles) av sig själv eg:. uppkomma l. komma till stånd utan ngn särskild orsak l. anledning; med lätthet l. helt naturligt komma till stånd l. följa av ngt. Sedan de särskilda elementen (i kantonerna i Schweiz o. småstaterna i Italien) sammanarbetat sig till känsla af gemensamhet, kom föreningen så att säga af sig sjelf. Samtiden 1874, s. 582. WoH 1904. 5) i fråga om ordningsföljd o. d. a) i uttr. ordningen l. turen kommer till ngn, l. ngns tur kommer o. d., det blir ngns tur. MontLouis FrSpr. 262 (1739). När hans tur kom (att bli spådd), försökte han smita. BERGMAN JoH 6 (1926). År 480 ledo kartagerna ett avgörande nederlag, och sex år därefter kom turen till .. etruskerna. GRIMBERG VärldH 3: 360 1928. b) få l. ha sin plats (ngnstädes i en serie o. d.); följa (på l. efter ngn l. ngt); med personligt l. sakligt subj.; äv. i uttr. komma efter ngn l. i ngns ställe o. d., efterfölja, efterträda ngn. Apg. 13: 25 (NT (1526). Efter en god aflare, kommer en god slösare. SvOrds. A 5 b (1604). Offta kommer swede effeer sööt klåda. Därs. B 7 b; jfr GRUBB 470 1665. (Den nye ledamoten i Sv. Ak.) skrifve .. namn sitt under thens namn efter hvilken han kommen är. 1SAH 1: 30 (1786, 1801). De äldsta (barnen) voro fem söner i rad ... Sedan-kommo sex flickor. DE GEER Minn. 1: 3 (1892). Hör på nu, för här kommer något märkvärdigt. HEDIN Svar 48 1910. 6) med bestämning inledd av prep. till: (böra l. kunna) läggas l. fogas (till ngt); öka (ngt); särsk. i uttr. härtill l. därtill (förr äv. hit) kommer o. d., för att beteckna ett tillägg till ngt förut nämnt l. omtalat. Och kommo tillhopen (dvs. den kristna församlingen) på then daghen wedh trytwsend siälar. Apg. 2: 41 (NT 1526; Bib. 1917: så ökades församlingen).. Kommer och så ther till att (osv.). KOF 1: 190 (1575). Hijt kommer och den olycka och skadeståndh iagh deraff taget hafwer att (osv.). VDAkt. 1702, nr 133. Dertil (dvs. till annan omvårdnad om hästen, kom ock det goda fodret. DALIN Vitt. II. 6: 111 (1740). Till alla andra intressen som fyllde hans tid, hade .. kommit lusten att (osv.). LAGERLÖF Top. 20 (1920). 7) falla på (ngn), tillkomma, tillfalla (ngn);tillhöra (ngn); höra till (ngt). a) i uttr. komma på ngn l. ngt l. på ngns del l. lott o. d: (vid fördelning l. beräkning av ngt o. d.) falla på ngn l. ngns del l. på ngt; tillkomma l. tillfalla ngn; höra till ngt; äv. (vid beräkning av antal o. d.): svara emot ngt. Hälften av utgiften kom på mig l. på min del. Det komer på din lott att göra detta. På varje herre kommo tre damer. xiij (dvs. tretton) lest[er] iern som kom wpaa hans dell ept[er] syn fad[er] och mod[er]. OPETRI Tb. 25 (1524; uppl. 1929). All risico kommer på oss. RP 4: 86 1634. Alt arbetet kommer på honom. WIDEGREN 1788. I Vesterbotten kommer på hvarje afverkad kuhikfot (träd) endast 1, öre. Samtiden 1873, s. 659. Hafsuttern .. uppnår en längd af något öfver 1 m., hvaraf 33 cm. komma på svansen. NF 4: 562 (1881). ERIKSON HbSmågatst. 26 (1928). b) i uttr. komma ngn till del(s) l. lott, se DEL V 1 f resp. LOTT.

[KOMMA.v I.7.c]

c) (†) i uttr. komma till ngn l. ngt, tillhöra, tillkomma ngn; höra till ngt. (Något som) föga, kom thil saken. BRAHE Kr. 44 (c (1585). Sombliga (ha) ment dätta ämbetet komma till Konungens Kökemästare. RUDEBCK Atl. 4: 93 (1702). 8) (numera mindre br.) med bestämning inledd av prep. inom l. under, förr äv. ibland l. i l. till, förr äv. med till bet. motsv. adv: falla (under ngt), höra l. hänföras (till l. under ngt); förr äv: äga tillämpning (på ngt), passa (på l. till ngt). Efter the (dvs. de ridderliga övningarna) icke komme och lände til mijn Profession. SKYTTE Und. D 1 a (1604). Föreläsne Text, som nw så wälhijtt kommer. GUTHRÆUS ASchmidt A 4 b 1641. (Del är) intet så klart och afgjordt, .. om .. (munk-)ståndet skall kunna kallas eller komma ibland stånd. ENEMAN Resa 2: 61 (1712). Detta brott kommer under strafflagen. BJÖRKMAN 1889. 9) (†) taga vägen, bliva av. Kwsans h[ustrv] skal .. gere lagh ffor sich at hon eÿ.. wiste hwart kystan kom. OPETRI Tb. 28 (1524; uppl. 1929. Nu hafver man våhn å, eller nagon kunskap, hvart tiuf, eller tiufnad, är kommen. MB 52: 2 (Lag 1734. WESTE (1807). MEURMAN (1846) . 10) (†) användas (till ngt), "gå" (till); i sht om pänningmedel o. d. SthmSkotteb. 1521, s. 226. (Han, wett .. icke till huad wttgiffther samme pänninger ähre komne. SkrGbgJub. 6: 13 1587. 11) med mer l. mindre starkt förbleknad bet., betecknande väsentligen bl. en förändring av läge l. tillstånd l. situation o. dyl. l. inträde i ett (nytt) förhållande o. dyl. l. ett skeende i allm; med personligt l. sakligt subj; ofta mer l. mindre utpräglat övergående i de nedan under a o. b omtalade speciellare bet. Komma under tak, om hus: bliva försett med tak, tak. läggas; jfr 1 b. Komma i bekantskfap med ngn l. i ngns bekantskap, se BEKANTSKAP 1 a. Kom- ma i beröring med ngn l. ngt, i lag med ngn. Komma i ropet, bliva mycket omtalad, vinna berömmelse. Komma i fart(en), se FART 7 c.. Komma i gång, se GÅNG I 9 a . Komma i rörelse, sättas l. sätta sig i rörelse. Komma i växt. Han har nu kommit i bättre (ekonomiska) omständigheter. Komma under förmyn- dare, sättas undor förmyndare. Komma i godt skick (igen). komma till korta (förr äv. för kort) o. d., se KORT, adj. (Genom klosterlöfte) bebinder man sich til menniskies stadgar och kommer så .. vnder menniskios träldom. OPETRI Clost. B 1 b (1528). Theris (dvs. danskarnas) Rääff han war tå kommen j band. SVART Gensv. H 4 a (1558). Komma i slägtskap. LINDFORS (1815). De sanka ängarna omkring Gripsholm kommo under vatten. LAGERLÖF Holg. 2: 168 (1907). DENS. Mårb. 97 1922. – särsk. a) med bestämning inledd av prep. (vanl. till l. i), mer l. mindre utpräglat övergående i bet: uppnå, ernå, vinna (ngt) o. d.

[KOMMA.v I.11.a.α]

α) med personligt subj: lyckis bliva försatt l. (en viss belägenhet l. ett visst tillstånd o. d.); ernå, uppnå, vinna, "finna" (ngt). Komma i be- sittning av ngt, förr äv. i ngts besittning. Komma i tillfälle till ngt. komma till krafter (efter en sjukdom). Komma till makten, väldet. Komma till stor heder och värdighet. Komma till ro, i sömn. Komma till sans. (Sedan) thenne skadelig kwngh (dvs. Kristiern II) nw ær kommin i rikesens besethningh. G1R 1: 48 (1523). Dhen något wil lära, han kommer til ähra. TÖRNING 19 (1677). Göran Persson förklarades oskyldig och kom åter till inflytande. ODHNER Lb. 151 (1869). Vilddjuret, det som var sårat med svärd, men åter kom till liv. Upp. 13: 14 (Bib. 1917. – särsk. α') (numera ngt vard.) i uttr. komma till ngt, med mera utpräglad bet: komma i besittning av ngt, få ngt; förr äv: tillträda ngt. Thenn tidh .. hanns nådhe kom till regementhett her ij richett. G1R 1: 122 (1523). Aldenstund han (dvs.Muhammed) war kommen til een stoor Förmögenheet. SCHRODERUS Os. 2: 214 (1635). (Efter fullbordad eriksgata, vore Konungen til Land och Rike lagligen kommen. SCHÖNBERG Bref. 1: 141 (1772). Tanken på att så snart som möjligt komma till ett lefvebröd. DE GEER Minn. 1: 112 (1892). β') i uttr. komma på (en tanke l. idé o. d.), falla på (en tanke osv.), fatta l. få (en idé osv.); jfr KOMMA PÅ I 3. Hur har du kommit på den tanken l. idén (att osv.)? Öfersten Rappe hafwer .. herättat at Cosacheme numera wore komne på andra Tanckar. OSPT 1687, nr 10, s. 6. Hur i all världen kora du på det? HALLSTRÖM HNov. 25 (1912). γ') i uttr. komma under fund med ngt, kom- ma under vädret l. väder med ngt, se FUND sbst.¹, ², VÄDER. β) med sakligt subj: uppnå l. ernå (en viss utveckling l. beskaffenhet l. ett visst tillstånd o. d.); vinna (en viss ställning o. d.); utvecklas (till ngt) l. utveckla sig (på ett visst sätt). Komma i l. till flor, se FLOR sbst.², 1 b . Komma till heder(s), se HEDER sbst.², ¹ a. Komma till, i stånd, se STÅND. Komma till ett (lyckligt) slut, förr äv. till ända o. d. Innan saken kom till avgörande. Komma till utbrott, till uttryck. Så fast wäxte thå gudz ooråh och kom till macht. Apg. 19: 20 (NT 1526; Bib. 1917 visade sin kraft). Sedan detta altså war kommit till ända, / Begynte jag mina tankar till annat wända. CARL IX Rimchr. 44 (c. (1600). Genom invärtes god hushållning kommer Riket säkrast til styrko. PH 5: 3205 (1752). Nästan ingen af .. (vensläktets) arter kommaförrän efter Juni i blomma. EconA 1807, dec. s. 51. Detta förslag kom aldrig till utförande. BetDöfstUnd. 1878, s. 18. Att katekesen kommer till friare användning vid undervisningen. SvD(A) 1929, nr 334, s. 4. b) (ofrivilligt l. av en händelse) försättas (i en viss situation l. ett visst tillstånd o. d.), råka l. "falla" (i ngt) o. d.

[KOMMA.v I.11.b.α]

α) om person: ofrivilligt försättas (i en viss situation l. visst tillstånd o. d.) l. bringas (till ngt); råka l."falla" (i ngt); råka ut l. utsättas (för ngt). Komma ur askan i elden, se ASKA sbst., 1 f . Komma i (förr äv. på) olycka l. i nöd o. d. Komma till skada, förr äv. i l. på skada l. på fördärv o. d. Komma i fara, se FARA, shst. 1 a. komma i frestelse (för ngt). komma i rykte för ngn l. ngt, se RYKTE. komma på obestånd. Komma i skuld (till ngn), äv. i bildl. anv. Komma på skam, förr äv. till blygd. Kom- ma i delo (med ngn), se DELO II slutet. Komma i dispyt, tvist, gräl (med ngn). Komma i. luven på varandra. Komma på sned med ngn l. ngt. Komma på efterkälken (med ngt). Komma i skratt, gråt. Komma i svettning. Komma på balans, se BALANS I 7 a. Komma på fall, se FALL II 8. Komma osams, se OSAMS. G1R 1: 32 1521. Står vp och hedhen athi icke kommen vthi frelstilse (fel för: frestilse). Luk. 22: 46 (NT (1526). Hon (dvs. människan) är kommen (genom synden) på dobbel skadha. OPETRI MenSkap. 55 (c. (1540). (Att) han (dvs. Hans Flörich) .. är udi onåder hooss Boris Gudononff kommen. OxBr. 5: 10 (1612). Dhen somkommer i waalet, han kommer i qwaalet. GRUBB 872 (1665). Komma på kneeken. TÖRNING 95 b 1677. Prinsessan kom .. alldeles i uppror. CEDERSCHIÖLD Riehl 2: 29 (1878). Emellertid kom ingen menniska till skada (vid explosionen). GHT 1895, nr 286 C, s. 3. BÖÖK 4Sekl. 151 1928. – särsk. α') i numera obr. uttr. o. förb. Then semio han medt molseghenena gjort hade, för thet manslag (dvs: dråp) ham wthij kommen ær. G1R 2: 137 (1525). Min hustro kom uppå stoora bööter för huuserööte. VDAkt. 1696, nr 316. Komma illa deran. LINDFORS 1815. – särsk. i sådana uttr. som komma i (ngns) avund, i förakt, förföljelse, för- tal, hat, hån, misstankar, snack o. d., bli föremål för l. ådraga sig avund, förakt, förtal, hat osv. RA I. 1: 228 (1538). Hwilkes vprichtigheet tigh icke ännu wetterlig är, gör tigh them icke alt för gemeen: Annars kommer tu i föracht. SCHRODERUS Comenius 927 (1639). En däyeligh Qwinna kommer snart i snack. GRUBB 728 1665. (Olav Tryggveson) kom .. uti monga Förnäma mens affund. REENHIELM OTryggv. 28 (1691). Kåmma i misstankar. SCHULTZE Ordb. 2154 (c. (1755). Komma i hat. LINDFORS 1815. β') (†) i uttr. komma av l. ifrån (ngt), gå miste om (ngt), förlora (ngt); jfr KOMMA IFRÅN I 4. När en eller annan (tjänsteman).. för någon sin brott ther ifrån (dvs. från tjänsten) kommer. Bergv, 1: 83 1637. (Ätten Skunk var) igenom lyckans och tidernes förändring .. af thesz Adeliga häfd kommen. PERINGSKIÖLD MonUpl. 133 (1710). γ') (†) i uttr. komma om ngt, förlora, mista ngt, berövas ngt; jfr KOMMA OM I 4. Komma om halsen l. en hals o. d., se HALS 2 c. G1R 15: 345 (1545). Wij komme om Ähra, Godz och alt thet wij åtte. SCHRODERUS Waldt 51 (1616). Sålunda kom thenne ädle och sköne Förstinnan skamlighen om sitt Lijf. DENS. Albert. 1: 145 (1638). AFZELIUS Sag. 4: 162 (1842). β) med sakligt subj: (av en händelse l. gm omständigheternas makt o. d.) försättas i ett visst läge l. tillstånd l. bliva föremål för ngt skeende l. ngn handling o. d; råka (i ett visst läge l. förhållande o. d.); råka ut (för ngt). Komma i drift (om fartyg o. d.). komma ur led (om lem o. d.); äv. bildl. Komma i glömska, förgätenhet, förr äv. i förakt o. d. komma i svang. komma i olag, oordning, oreda. Komma i strid med något. Komma på tal. Komma till (förr äv. på) skada. Komma i l. ur bruk, se BRUK 5 c. komma ur modet. Sa[m]ma dagh .. kom vppåd tall huru (osv.). OPETRI Tb. 253 (1528; uppl. 1929 H. F. Nådes skip som ther (dvs. vid Gotland) komme på skadhe. SvTr. V. 1: 130 1603. Härunder (dvs. under del man blandar färgen) får pannan ännu ej vara kommen i kokning. AHB 38: 6 (1869). På det bojrepet ej må komma oklart vid ankarets fällande. NF 1: 790 (1876). Det såg ut som om kravallplanerna helt skulle komma på skam. SvD(A) 1919, nr 43, s. 10 – särsk. (†) i uttr. komma till intet, bliva till intet, göras om intet. OPETRI Kr. 48 (c. 1540. LPETRI Kyrkiost. 20 a (1566). c) i uttr. komma i ngns hand l. händer l. i händerna på ngn, i ngns våld, under ngn l. ngns herra)välde o. d., falla i ngns händer l. våld, komma i ngns besittning, läggas under ngn l. ngns välde o. d; med personligt o. sakligt subj. Gården har nu kommit i andra händer. Komma i orätta händer. En man färdadhes nedh aff Hierusalem til Hierico, och kom j röffuara hender. Luk. 10: 30 (NT (1526). Sedhan the (dvs. norrmännen) vnder Danmarck komme. SVART Gensv. F 1a 1558. O Telemach! fruchta at komma nti Pygmalions vår Konungs våld. EHRENADLER Tel. 89 (1723). Babylon kom under grekernas välde. UVTF 12: 93 (1875). NILSSON Festd Vard. 197 (1925). d) (†) i uttr. komma ngn ifrån handen l. ur händerna o. d., gå ngn ur händerna, skiljas ifrån ngn (l. ngt); komma ur ngns besittning, frånhändas l. berövas ngn; jfr KOMMA IFRÅN I 5. Huj pe[ningene] ku[m]mo hono[m] j frå ha[n]d[en]. OPETRI Tb. 134 (1526; uppl. 1929). PH 5: 3314 1752. e) med prep. under, i vissa fall äv. i: bliva föremål för, läggas l. falla under (behandling granskning o. d.), tagas under (överläggning o. d.); med personligt o. sakligt subj; vid sakligt subj. äv. med konkretare bestämning, i sådana uttr. som komma under plogen, under pres- s(en) o. d. Komma under läkarbehandling. Kom- ma under överläggning, övervägande, omröstning. OELREICH 781 (1755). Vid 1680 års Riksdag kom i öfvervägande huruvida (osv.). AdP 1789, s. 423. I England och Skotland finnas .. hela stora gods som knappast någonsin komma under plogen. Samtiden 1873, s. 148. Osten .. (bör) nu genast .. komma uuder press. GROTENFELT Mejerih. 185 (1881). Att äfven biografernas skyltbilder måtte komma under censur. SvD(A) 1918, nr 6 A, s. 5. f) med starkt förbleknad bet., i uttr. som beteckna att ngt blir (l. bör bliva) föremål för åtanke l. hänsen o. d. Komma i betraktande, förr äv. i akt l. anseende; jfr BETRAKTANDE 1 b . Komma i l. på fråga, se FRÅGA, sbst. 5 d. Komma i åtanke. Ottonde deelen af en ottendel Jord .. Synes wara den minste delen som kommer i någon acht i Byskiffter. STIERNHIELM WgL 101 (1663). (Till regala pastorat får församlingen) begära en eller annan (prästman), som .. förtienar att komma hoos osz (dvs. K. M:t) i nådigt anseende. Kyrkol. 19: 10 (1686). Flere särskilde omständigheter kunna .. komma i beräkning. ÖDMANN AnvSkrift. 47 1822. g) i uttr. komma till rätta, se RÄTT sbst.,

[KOMMA.v I.12]

12) med efterföljande inf. inledd av att, äv. numera bl. vard., folkligt l. begdemålsfärgat) till att, förr äv. bl. till, förr äv. med p. pr. -an- de(s) l. vbalsbst. -ande, inledt av till: (gm omständigheternas makt l. förhållandenas utveckling o. d.) bringas l. föranledas att (göra ngt); ofta mer l. mindre utpräglat övergående i bet. av ett modalt l. (se c) temporalt hjälpverb; äv. med sakligt subj. Hur har du kommit att ställa det så illaför dig? Så at Vllen kommer til hängiandes mitt i Kärillet. Hildebrand MagNat. 209 1650. Bröllopet kom wäl kostandes 800 (daler). Bouppt- Sthm 1680, s. 317 b, Bil. Hertigens resa kom til at upskintas på fierde året derefter. DALIN Hist. III. 2: 49 (1762). Hur Saxo kom att skrifva sin hok, berättar oss Saxo själf. WEIBULL LundLundag. 88 (1882). När man såg hans ögon, kom man att tänka på björkaska. SJÖDIN StHjärt. 11 (1911). NILSSON FestdVard. 13 1925. – särsk. a) (numera i sht vard.) närmande sig l. över. gående i bet: få tillfälle (att), stundom: lyckas (att); jfr KOMMA TILL I 4. Jag vet inte, om jag nånsin skall komma att göra arbetet färdigt. (Mickel:) Twij ware, at han (dvs. kaninen) kom til löpa. Fosz 321 (1621). Jag tar mig den friheten at besvära med en sak, sora jag i går ej kom at säga Hr. Bibl(iotekarien). ROSENSTEIN 1787 i SAD 1: 455. "Kom han någonsin att ta sin examem" frågade jag. LAGERLÖF Troll 2: 11 1921. b) (numera i sht vard.) betecknande att ngt sker tillfälligtvis l. av en händelse l. slump: råka (att). Jag kom (händelsevis) att nämna hans namn. Jag kommer just att tänka på (att osv.). Vi kommo att tala om det av en ren händelse. Der efter kom at talas om militiestaten. RP 8: 359 (1640). Gud vet det, hur han kom en dag / Att bo i samma gård som jag. RUNEBERG 2: 7 (1847). SvD(A) 1954, nr 44, s. 8. c) ss. temporalt hjälpverb: skola; numera vanl. för att beteckna s. k. rent futurum (utan modal bibetydelse), förr äv. med bibet. av att ngn gör ngt l. att ngt sker osv. på grund av tvång l. ödets bestämmelse o. d., mer l. mindre närmande sig bet: nödgas, vara tvungen att, "måste". På det Fär viset kommer du inte att bli färdig i tid. Du kommer att ångra dig. Det kommer snart att visa sig, om (osv.). Detta kom- mer jag aldrig att glömma. SkrGbgJub. 6: 159 1589. Hvadh skeppen medh behörlig stycken (dvs. kano- ner) och ammunition komma till att kosta. RP 6: 167 (1636). Iag kommer till att medh mine Rote bröder ähn widare præstera dhen siunde soldaten på en så kort tidh. VDAkt. 1705, nr 226. Ungkarlar och gamla fröknar komma att öfversvämma jorden. HEDENSTIERNA Kaleid. 21 (1884). En ny dansk järnvägsplan kommer snart att föreligga. SD(A) 1916, nr 286, s. 10. SvD(A) 1954, nr 34, s. 4. 13) lända, vara l. bliva (ngn till ngt, nu. mera nästan bl. till nytta l. gagn o. d., förr äv. till förbättring o. del. l. till skada, olycka, sorg o. d.); numera bl. med sakligt subj. Komma (ngn l. ngt) till gagn(s), se GAGN 1. Komma ngn l. ngt till godo, se GOD 24 c . Låta ngt komma sig till last, se LAST. The fare alth med för tækte stycker thet dogh them komher tiil bwkbeeth med tiden. G1R 1: 63 (1523). Alt hvadh .. vår siäls salighet till nytto och fördel komme kan. RA I. 1: 350 (1544). At sådana tröst och lärdom måtte komma oss til förbättring. LPETRI 3Post. 48 a (1555). Han .. kan aldrigh komma Academien til tienst. RUDBECK Bref 13 (1662). (Drott- ningens död) kom Olof till så myckin sorg, så hann swårliga kunde dän draga. REENHIELM OTryggv. 38 (1691). Den Etymologiska kunskapen .. kommer ingen annan til nytta, än någre få, som arbeta i språket. DA 1768, nr 42, s. 1. LYTTKENS o. WULFF 1Ljudl. IV 1885. – särsk. a) i uttr. komma (ngn) till måtta, se MÅTTA sbst.,

[KOMMA.v I.13.b]

b) i uttr. komma (ngn väl l. illa o. d.) till pass, vara lämplig l. fördelaktig (för ngn) resp. motsatsen, passa (ngn väl l. illa); äv: komma (ngn) till nytta l. gagn. At menniskian warder i ondora tid hasteliga bortryckt; then tiden som intet kommer tig tit pasz. SWEDBERG SabbRo 437 (1688, 1716). Brage tog ängen, sora sen intet har kommit Grollen illa til pass. DALIN Vitt. II. 6: 112 (1740). HAMMARSTRÖM Sportfiske 109 (1925). 14) (numera knappast br. utom i d, e) ställa sig, "falla sig", bliva (sådan l. sådan l. så l. så); äv. (numera bl. i e) i uttr. komma till ngt, bliva (till ngt); äv. med personligt subj., i uttr. bliva l. vara så l. så kommen, bliva l. vara så l. så ställd; förr äv. med indir. personobj: (före)falla ngn (sådan l. sådan), äv. övergående i bet: bekomma ngn (så l. så). Dett skal komma tigh wäll, som hunden gräset. SvOrds. A 5 a (1664). Thet är kommit til itt gemeent oråspråk. Fosz A 1 b (1621). Mig tycker och, att det intet kommer illa med den ena (ädelstenen), som är wphögd midt uti. EKEBLAD Bref 1: 256 (1653; rättat efter hskr; i fråga om en fingerring). (Min häst) kom mig här i staden för dyr att hålla. Därs. 2: 505 (1666). Han är illa kommen för sina räkningar. WESTE (1807). Vara illa, värre kommen, bragt i en svår, svårare belägenhet. SUNDÉN 1886. – särsk. a) (†) i uttr. väl l. bättre o. dyl. l. illa kom- men, övergående i bet: väl l. illa osv. liden l. omtyckt, välkommen (för ngn) l. motsatsen. LPETRI 3Post. 32 b (1555). (Genom någon tids frånvaro) kan han (dvs. en hovman) åther igen Ett skiffte blifwa thes bättre kommen och leden i Aoffwet. BRAHE Oec. 31 (1581; uppl. 1920. VDAkt. 1676, nr 188. b) (†) i uttr. icke komma så noga, icke falla sig så noga, icke vara så noga (med ngt); äv. opers; jfr II 3 slutet. BARK Bref 1: 65 (1703). Med budet om kärlek och rättrådighet kom ickeså noga. BÆLTER JesuH 5: 894 (1759). LÆSTADIUS 1Journ. 179 (1831). c) (†) i uttr. komma emot (ngt), svara emot (ngt); gå upp emot (ngt), kunna jämföras l. mäta sig med (ngt). Så blifuer .. Räkningen lätt. och kommer thet ene emot thet andra således. STIERNHIELM Arch. H 1 a (1644). Ämmä tvärbranta fall .. kommer i högd ej emot Kyro forss. PORTHAN Bref. Calonius 127 1794. d) (fullt br.) i uttr. komma på, förr äv. till så l. så mycket, förr äv. komma så l. såmycket, belöpa sig till l. "gå" på så l. så mycket, kosta så l. så mycket; förr äv., om mynt o. d: i värde motsvara, "gälla" så l. så mycket; förr äv i uttr. komma. till (så l. så mycket), uppgå till (så l. så mycket); förr äv. i uttr. komma så l. så hög l. stor o. d., om summa o. d: bliva så l. så hög l. stor. Det hela kommer på ungefär hundra kronor. SthmSkolleb. 1521, s. 225. Så att ducaten uthij grosser räknedt emott 4 mark-stycken kommer på 10 mark Svenske. AOXENSTIERNA 2: 467 (1622). Och kommer summan så hög (emedan osv.). MURENIUS AV 256 (1653). Hela hans underhold kommer på 1200 R:dr. RARP V. 2: 156 1655. (De ankommamde o. avgåndefartygen) finnas sombliga åhr icke hafwa kommit till hundrade. HSH 31: 29 (1663). (Då) frågar H(er)r Sellinger huru stoor hela summam kommer. HärnösDP 1694, s. 211. The nya Lecterne komma 105 .. (daler) 24./. S:mt. OfferdalKArk. N I 1, s. 130 (1725). Och meente Lenssman then (dvs. dem bestälada brudkronan) komma tiI 100 el(le)r 101 .. (daler) S:mt. Därs. 151 1729. TENOW Solidar 3: 224 1907. e) (fullt br.) opers., i uttr. det kommer till ngt, det bliver till ngt, ngt kommer till stånd l. uppstår l. inträffar. det kom till en förklaring, en uppgörelse, häftiga uppträden (dem emellan). Altså pläghar thet .. komma jfrå försmädhelse til hlodz vthgiwtilse. Syr. 22: 24 (Bib. (1541). Til Rättgång nu är kommet. Fosz 396 (1621). När de Danska Tropparna voro ankomne, kom det til et alfvarligt Fältslag. LAGERERING 1Hist. 2: 501 (1775). Det kom till förlikning. ODHNER Lb. 72 (1869). ÖSTERGREN 1956. II) refl. med intr. bet. 1) (numera bl. arkaiserande l., i vissa trakter, bygdemålsfärgat) – I 1 a; särsk. pregnantare: kunna l. lyckas komma (till l. från ett ställe), taga sig fram (till ett ställe) l. bort (från ett ställe) o. d. Hvar och eenn .. söckte .. rum till att komme sigh aff kyrkienn. HH 20 192. (c. (1585). Når som the komme sigh mit på sundh, / bölian bordhe (dvs. började) at slå. Visb. 1: 103 (c. (1620). Åboerna i ödemarkstrakter, hvilka sällan komma sig till kyrkobyn. SlöjdkomBet. 1907–08, s. 17. HÖGBERG Frib. 93 (1910). 2) härleda sig (av ngt), bero (på ngt); jfr I 4 c ; i sht opers. Huru kom det sig? SAHLSTEDT 1775. Huru kom det sig .. att du aldrig kom fram (dvs. fick befordran)? STRINDBERG NRik. 47 (1882). (Ångesten) koramer sig av att mitt bröst är så hopsjunket. SEGERSTEDT Händ. 64 (1926). Att denna .. idyll .. upphörde .. kom sig av flera omständigheter. HALLSTRÖM Händ. 79 (1927). 3) opers: ske, hända sig, slumpa sig, falla sig (så l. så); jfr I 3 o. 14. Efter det har nu så kommit sig, at han blifvit min under betient.MODÉE FruR 76 (1758). Så kom det sig en dag, att det var rektorns femtionde födelsedag. STRINDBERG Hafsb. 191 (1890). LVetA IV. 3: 56 1903. – särsk. (†) i uttr. icke komma sig så noga, icke falla sig så noga, icke betyda något; jfr I 14 b. Ni förnäma, Ni ha så mycken heder Ni, at det inte kommer sig så noga, om Ni skulle göra et litet snedsprång. BJÖRN Fanfan 42 (1786). ZEIPEL Set. 3– 4: 209 1847. 4) (numera, utom i a o. b bl. ngn gg vard., bygdemålsfärgat) försättas (i ett visst tillstånd l. en viss belägenhet o. d.), råka (i ngt), bringas (till ngt); med personligt o. sakligt subj.; med personligt subj. förr äv.: ådraga sig (ngt); jfr I 11. At .. (Sverge) aldrigh skulle komma sich til macht. OPETRI Kr. 157 (c. (1546). At the vthaff egit wållande hadhe kommit sigh vthi sådan fahra SCHRODERUS Liv. 108 1626; jfr III 2 a. Vi kommo oss.. i fullkomlig tvist. CEDERBORGH OT 4: 34 1818. HÖGBERG Storf. 163 (1915). – särsk. a) (vard., i sht i folkligt spr.) i uttr. komma sig i gång, komma i gång; med personligt subj. äv. komma sig i farten (med ngt), komma (ordentligt) i gång (med ngt); komma sig i ordning med ngt), komma i ordning (med ngt). Jag har ännu ej fullkomligt kommit mig i ordning med min läsning. TEGNER (WB) 1: 248 (1798). Mellertid kom festen (dvs. grundlagsfesten i Norge) sig icke rätt i gång förr än (1827). PALMBLAD Norige 309 (1846). Då hon kom sig i farten att göra narr. LUNDQUIST Aftonl. 31 (1891). När man .. kommit sig i gång med sopkvastarna, gick det hela som en dans. BygdFolk 1: 123 1927. b) i uttr. komma sig till ngt l. att (göra ngt).

[KOMMA.v II.4.b.α]

α) (†) förmå (att göra ngt), kunna (göra ngt). När nije Månader äro omkring, hommer hon sig ey at föda. HOORN Jordg. 1: 114 (1697). β) (numera bl. i Finl.) förmå sig (till ngt l. att göra ngt), komma sig för (att göra ngt). At han intet kan komma sigh til arbetes igen. LPETRI Dryck. D 4 b (1557). Jag hade så gärna velat tacka honom; men jag kom mig ej därtill. GEIJER 1864 i MoB 7: 33. Hon kom sig ej att lofva, den unga flickan. TAVASTSTJERNA NVers 45 (1885). Till någon större produktion .. kom han sig icke mera. SvLittSällskFinl. 1885–1910 2: 39 1910. CANNELIN 1921. 5) (i sht vard.) i abs. anv., pregnant: bliva bättre, hämta sig, repa sig, "taga sig"; numera nästan bl: tillfriskna (efter sjukdom l. skada o. d.). Skal nu (den vanskötta) åkren komma sig iven så måste 2ne delar liggia träde. VDAkt. 1702, nr 18. The som hafwa kommit sig (efter pesten). SSILVIUS 1711 hos SWEDBERG Dödst. 614 ("596"). WIDEGREN (1788). Kungen / Kan tala än och kommer sig måhända. HAGBERG Shakep. 2: 337 (1847). (Dem slagrörde) kom sig väl något, men återfiok aldrig sina själs- och kroppskrafter. SCHÜCK i 3SAH 37: 27 1926. – särsk. (numera knappast br.) om växt (i sht ung planta): skjuta växt; "taga sig"; frodas. SERENIUS G 1 b 1734. Bomullen är .. En växt, som kommer sig öfveralt. VetAH 1790, s. 5. SCHULTHESS 1885. III) tr. 1) (†) utom i a) laga l. åstadkomma att ngn l. ngt kommer (till l. från ett ställe o. d.) l. kommer att vistas l. ha sin plats l. framträda l. visa sig (ngnstädes) o. d; förmå (ngn) att komma l. begiva sig, sända (ngn till ett ställe o. d.), föra, bringa (ngn l. ngt till ett ställe o. d.); med sakligt obj. äv: sätta l. ställa l. lägga (l. hälla l. gjuta osv.) (ngt i l. få ngt o. d.); äv. med sakligt subj; äv. i mer l. mindre oeg.o. bildl. anv. (jfr 2. OPETRI Kr. 271 (c. 1540. Som tu och förtröster, att komme bwdt eller breff till Calmarna, medt en god Skäriebåt iffrå Öija. G1R 15: 163 (1545). Jagh kan intet kommat j mitt sinne. HELSINGIUS Q 7 a (1587). Jaa han (dvs. vin- den) skall komma .. / mitt skep i hamn. Visb. 1: 286 (c. 1626; i bild). Feell i landet måste kommas för Regeringen. RP 7: 446 (1639). (Det) skall .. vår egen säkerheet tiäna, att man kan komma dem (dvs. kurfurstarna) till oss. Därs. 8: 76 (1646). Salta .. (all stor fisk), så snart han är ränsad; men kom då intet vatten på honom. WÅHLIN LbLandth. 66 (1804). LUNDGREN MålAnt. 3: 278 (1875). – särsk. a) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. komma (sin) hand, förr äv. (sina) händer vid (ngn l. ngt) o. d., lägga sin hand (sina händer) på (ngn l. ngt), beröra (ngn l. ngt), röra vid (ngn l. ngt); särsk: bära hand på (ngn). Joh. 7: 30 (NT (1526). Kom intit tina hand widh pilten och gör honom intit. 1Mos. 22: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: Låt icke din hanå komma vid gossen). Skrämma honom, ja .. men komma min hand vid gubben .. aldrig. TOPELIUS Dram. 70 (1851, (1881). Kom sällan hand vid korken (på spritflaskan)! Regera strängt din buk! KARLFELDT FridLustg. 74 (1901). b) bildl., i uttr. kom (ngt) i ngns l. sina händer o. d., bringa (ngt) i ngns osv. händer l. besittning l. våld. LPETRI Kr. 21 (1559). Hertig Carll haffuer .. brukeå månge sätt och medell att komme vårtt lannd och befestninger i ine hender. HT 1915 s. 102 1597. AFZELIUS Sag 4. 143 1842. c) bildl., i uttr. kom- ma nej för sig l. för ngt, eg: "ställa nej" (för sig osv.); neka (till ngt). (Hon) bleff tagin widh ferske gerningh, så att hon icke kunde komme Neij för sigh. SthmTb. 1586, s. 1 a. (Lägermålet) som Kirstin icke kommer neij före. VDAkt. 1661, nr 388. 2) (numera i sht i vitter stil, arkaiserande l. med ålderdomlig prägel) åstadkomma att ngn l. ngt kommer i en viss belägenhet l. ett visst tillstånd o. dyl. l. befrias från l. tages ur ngt o. d; äv. med sakligt subj.

[KOMMA.v III.2.a]

a) med personligt obj: försätta (ngn i en viss belägewnhet l. ett visst tillstånd o. d.), bringa (ngn till ngt); befria (ngn från ngt), taga (ngn ur ngt), förhjälpa (ngn ur ngt); äv. refl. (jfr II 4). Komma någon pa fall, se FALL II 9. Komma någon på skam. Thz är oss omögelighit at wij skulle sielffue kunna komma oss aff then wånda som wij medh syndenne vthi kompne äre. OPETRI Hb. D 2 a (1529). At han måtte komma honom vthaff then wronga meningen. LPETRI 2Post. 128 a (1555). Komma sigh sielff j olycko, eller farligheet. HELSINGIUS (1587). Här förraskar Reynick på nytt Vlfwen, och kommer honom i stoor fahra. Fosz 126 (1621). Adam ../ Kom osz i platz och möda. Ps. 1695, 226: 4. Hvad är det som har kommit Er på de tankar, at resa til Frankrike? Posten 1769, s. 956. Denna (is-)sörja, som / Ej brister eller bär,/ Mig på förtviflen kom. GELLERSTEDT GVis. 153 (1960). DN(A) 1921, nr 70, s. 9. – särsk. α) i uttr. komma (ngn) av daga, se DAG I 5 d .

[KOMMA.v III.2.a.β]

β) (†) i uttr. komma (ngn) till ngt, låta (n gn) få ngt, förskaffa (ngn) ngt, förhjälpa (ngn) till ngt; komma (ngn) från ngt, laga att (ngn) mister ngt, beröva (ngn) ngt; jfr KOMMA IFRÅN III 2. (Påvarna ha, kommit theras Öfwerheet från Lijff och Regemente. RUDBECKIUS KomReg. 346 (1618). Min Faar och Moor ../ som min Vngdom til studier kom. WIVALLIUS Dikt. 97 (c. (1635). Komma en från tjänsten. IHRE 1769. γ) (†) i uttr. komma ngn om ngt, frånhända, avhända, beröva ngn ngt; äv. i överförd anv., med sakligt subj; jfr KOMMA OM II 2. Komma någon om halsen l. om en hals, se HALS 2 b. (Goterna) kommo .. monga hundradetwsende menniskior bådhe om lijff och gods. OPETRI Kr. 11 (c. (1540). Nu ville han komma sig sielf om lifvet. BÆLTER Christen 8 (1743, 1748). LINDFORS 1815. δ) (†) föranleda, förmå bringa (nen till ngt); äv: förleda, locka (ngn till ngt); jfr 3. När man kunde komma folkit ther til at the thz trodde. OPETRI 1Post. 4 a 1528. att komma eder till bekennelsse och förlijkning. RP 8: 123 1640. BRASK Pufendorf Hist. 269 1680. b) med saklig obj.: bringa (ngt i en viss belägenhet l. ett visst tillstånd o. d.); föra l. driva (ngt till ngt). Komma något till ända o. d., se ÄNDA sbst., Han .. haffuer kommit rikit j rolighet och sin (dvs. dess) friheth igen. G1R 4: 211 (1527). Att .. komma handelen och hela staden (dvs. Reval) i sitt gode tillstånd igen. RP 8: 113 (1640). (Parternas) rytteri, hvars snabbhet och våldsamma anfall ofta kom Romerska krigskonsten på skam. EKELUND. 1GH 62 (1832). För attnu verkligen komma sådana (klimatiska) förändringar (i öknen) till stånd, har man (osv.). SVENSÉN Jord. 63 1884. – särsk. α) i uttr. komma (ngt å bane l. på banen l. till väga, se BANA sbst.¹, 4 d, resp. VÄG.

[KOMMA.v III.2.b.β]

β) (†) i uttr. komma (ngt) i l. på gång, äv. till gångs, sätta (ngt) i gång; eg. o. bildl; i bildl. anv. äv: befordra, befrämja (ngt) o. d. Dieffulen kmmer alt ondt på gång. OPETRI Kr. 17 (c. (1546). (Att) h. k. M:t .. giärna sielf vilde hielpa sådant uti värket ställe och till gångs komme. RA I. 1: 374 1544. I mening att .. komma samtalet i gång. ALMQVIST TreFr. 1: 56 (1842). c) i uttr. komma (ngt l. ngn) till rätta, se RÄTT sbst.,

[KOMMA.v III.3]

3) med efterföljande inf. inledd av att, äv. (numera bl. ngn gg vard., folkligt l. bygdemålsfärgat) till att, förr äv. bl. till: vara orsaken till att ngn gör ngt l. att ngt göres osv., föranleda, bringa (ngn l. ngt) att göra ngt; äv. med sakligt subj. Allt måste komma honom att tro på hennes skuld. Detta kommer mig att tänka på en sak. Mat. 5: 32 (NT (1526). Den räddhåga som .. kommer blodet i ådrorna at steelna. EHRENADLER Tel. 56 (1723). Hon kom alla te gråta. BODING Mick. 9 (1741). En liten lätt vind kom löfven att sakta vifta. ALMQVIST AmH 1: 12 (1840). Caracalla kommer en att tänka på Caligula. GRIMBERG VärldH 5: 17 (1931). – särsk. (numera föga br.) : (gm övertalning l. hot o. d.) förmå l. tvinga (ngn till att göra ngt); äv: locka, förleda (ngn att göra ngt). Upp. 13: 12 (NT (1526). (Riksråden) stillade (de upproriska) böndrena och kommo them til at gåå heem i gen i then gongen. OPETRI Kr. 168 (c. (1540). Man kan komma een till att blunda men icke till såffa. RP 7: 444 (1639). Sedan kom Eva sin man Adam till att göra detsamma dvs. att överträda Guds bud). SCHARTAU Und. 8 (1799). 4) (†) åstadkomma (ngt), åvägabringa (ngt); med sakligt subj. äv: giva upphov till (ngt), leda till (ngt). När man .. kommer 60 bårer malm efter hvar dags brytning. GJR 24: 438 1554. Offta kommer droppan hollet på en sten. Visb. 1: 69 (1573). När alliancen .. kommer krijg. RP 8: 246 1640. 5) (†) få, bekomma; skaffa sig (ngt). Vij haffve ju så befaledt att lathe honom komme sijnn bethalning. G1R 20. 90 1549. The äro ganska monge som noghliga kunna komma sofflet til brödhet. LPETRI 1Post. Z 5 a (1555). Dina dygdiga bref 3 har jag kommitt uppå een gång. STENBOCK (o. OXENSTIERNA) Brefv. 1: 97 1696. IV) i uttr. komma ihåg, se HÅG 6 a, b.

Särsk. förb.

– KOMMA AN ¹⁰ ⁴.

jfr ANKOMMA. 1) till I 1 a. ) (†) ankomma, anlända. På samma tijdh .. kom Knäs Adam Wesneweski ann medh 2000 Ryttare. PETREIUS Beskr. 2:231 (1614). WALLIN Bref 102 1847. b) träda fram, nalkas (till ngn); numera nästan bl. (vard.) i imper: kom (bara)! kom hit! ss. uppfordran till slagsmål l. strid; förr äv. i imper. med förbleknad innebörd, tjänstgörande väsentligen bl. ss. ett lystringsord. SCHRODERUS Liv. 727 (1626). Rätt som en Räf så kommer han (dvs. Cupido) an, then smijlamde Skacken. STIERNHIEIM Cup. 5 (1649, (1668). Kom an, här är profit. RUNIUS (SVS) 1: 248 (1712). Stryk ska han ha! Kom an bara. ENGSTRÖM 1Bok 83 (1905). c) (†) komma (ngn) nära, komma åt (ngn); i fråga om strid o. d; äv. bildl. Innan jag kunde komma fienden an. HSH 6: 208 (1712). BÆLTER Christen 59 (1743, 1748; bildl.). 2) tekn. till I 1 b, bildl; om kyp som framställes gm färgämnets lösning i jäsningsvätska: framträda (ss. färdigjäst o. klar). LINDQUIST Richter o. Braun 83 1875. 3) (†) till I 1 b, bildl; med sakligt subj: komma på l. över (ngn), träffa l. drabba (ngn). Hwar tigh .. kommer någen anfechtning an. G1R 6: 245 (1529). FRESE VerldslD 9 (1715, 1726). 4) (†) till I 3 (b); om tid(smoment): inträda. Innan jagh kunne komma på dhe orter, som migh föresagd vore, haffuer vinteren kommett an. OxBr. 11: 543 1626. 5) (†) till I 11, i uttr. komma väl l. illa an, få det bra l. illa ställt för sig; äv. abs: vinna framgång l. befordran o. d; äv: få tjänst l. anställning (hos ngn l. ngnstädes). Then skulle komma wäll an, som wille taga sådant opå sigh. RARP 6: 38 (1657; ironiskt). Så begärlig han förl(idet) år var at komma an vid scholaeverck. VDAkt. 1782, nr 600. WESTE (1807). MEURMAN (1846) . 6) till I 14. a) med sakligt subj. (äv. subj. bestående av en bisats l. därpå syftande pron. o. d.). ) (†) angå, röra (ngn l. ngt). Om Sonne Siöbergen tillåtas skall vpgraffwa lijket .. kommer mig inthet an. VDAkt. 1677 nr 358. Därs. 1757, nr 173. ) (numera föga br.) i uttr. komma an på ngt (jfr b), gälla,röra sig om ngt; bero på l. av ngt; förr äv. i fråga om mängd l. antal o. dyl. l. kostnad o. d., övergående i bet: "komma på" ngt, uppgå till ngt. SvFors. 3: 319. Jag (ville) mycket häldre .. låta min sak komma an på Tärningskast än sådane Domares utslag. ROMAN Holbg 179 (1746). Kostnaden kom an på några talg-ljus, litet Caffe (osv.). Posten 1769 s. 602. Mycket kommer (vid prätvalet) an på profvet. TEGNÉR (WB) 3: 45 (c. (1817). MEURMAN 1846. b) opers., i uttr. det kom- mer an pa ngt l. ngn), det angår l. gäller l. rör sig om ngt (l. ngn); numera vanl. övergående i bet: det beror på ngt (l. ngn), ngt (l. ngn) är av (avgörande) vikt l. betydelse (i en sak) o. d.; särsk. (ngt vard.) i uttr. det kommer an på, förr äv. det kommer därpå an, det beror på omständigheterna, äv. övergående i bet: det är ovisst, oavgjort. Nu kommer det an på dig, om (osv.). OxBr. 1: 299 (1625). På någre ören kommer det ej ann (dvs. om böckerna skulle kosta litet mer än man tänkt). PORTHAN BrefSamt. 1: 203 (1796). "Om du .. hittade en miljon, skulle du då hehålla den eller lämna igen den till ägaren? – "Tja, det kommer an på." CEDERSCHIÖLD o. OLANDER Sv. SPr. 149 (1964). SIWERTZ JoDr. 191 (1928). 1) till I 1 a: (lyckas l. råka) komma bort, begiva sig bort, avlägsna sig (från ngt); lyckas stiga av, taga sig av (ett fordon o. d.); äv. (numera föga br.) abs: komma i väg giva sig av. Det var svårt att komma av vagnen (hästen). Komma av (rätta) vägen. PHRYGIUS HimLif. 121 (1615). Då vi väl kommit af (från Göte- borg), råkade vi ut för en ännu häftigare storm. DE GEER Minn. 1: 260 (1892). JAGERLÖF Holg. 2: 227 1907. 2) (†) till I 1 a , bildl: kolnma undan, slippa undan (med ngt). OPETRI Tb. 235 (1528; uppl. 1929). I .. städerne, der de (när det skall bjudas) komma utaf med en middag, en supé &c (o. slippa liggfrämmande). KNORRING Skizz. II. 2: 20 (1845). 3) till I 1 b: tagas av l. bort (från ngt), avlägsnas; särsk. om fartyg o. d: komma loss (från ett grund o. d.); äv. abs. Skeppet har nu kommit av grundet. SD(L) 1962, nr 468, s. 4 (abs.). Rocken kommer aldrig av honom. AUERBACH (1911). CANNELIN (1921) . 4) (†) till I 11: avskaf-. fas, komma ur bruk. Att the skamliga okøpan motthe wtaff komma Som nw paa færdhe ær. G1R 1: 203 1524. RP 6: 22, 1636. 5) till I 11 b .

[KOMMA AV.fb 5.a]

a) (†) i uttr. komma av ngt l. av med ngt, gå miste om ngt, frånhändas ngt, mista, förlora ngt. När han hörde sich skola komma aff medh befalningene (dvs. tjänsten). OPETRI 2Post. 133 a (1530). BRAHE Kr. 18 (c. (1585). EKEBLAD Bref 1: 288 1653. särsk. i uttr. komma av sitt sinne, förlora sitt förstånd. HELSINGIUS (1587). ASTEROPHERUS 26 1609. b) komma l. råka ur (tonen, takten o. d.); förr äv. abs .. komma av sig (se KOMMA AV SIG 2. WESTE (1807). (Hon) hoppades, att icke mer, af hrist / På ord, så snöpligt komma af, som sist. FRANZÉN Skald. 3: 26 (1824, 1829). II. (numera bl. vard., i sht i folkligt spr.) refl.: komma i väg. Måtte nu den goda Gumman ha kommit sig af från Enköping. BREMER Brev 4: 435 (1865). HEDIN GmAs. 1: 121 (1898). III. (†) tr. 1) till III 2: förhjälpa (ngn) ur (nödläge o. d.). G1R 2: 55 (1525). The i Skåne .. trengdes på alla sidhor, och inghen macht war i Danmark at komma them vthåff sådana nöödh och twång. OPETRI Kr. 124 (c. 1540. 2) till III 4; i uttr. komma ngt av sig, åstadkomma, uträtta ngt; komma av sig (att osv.), komma sig för (att), förmå sig (att). (Jag har) eij kunnat .. så mycket af migh komma. VDAkt. 1665, nr 332. Jag kunde icke komma af mig at tala et ord. SAHLSTEDT (1773). WESTE (1807; angivet ss. folkligt). SCHULTHESS (1885; med hänv. till förmå sig att). 1) (numera knappast br.) om person: komma i dåliga omständigheter, förlora sin hälsa l. sina krafter, sjunka i moraliskt l. socialt hänseende, i anseende o. d., deklinera, komma på dekadans, förfalla; om sak: försämras, gå tillbaka, råka i lägervall l. förfall. LPETRI KO 62 b (1571; äv. i hskr. (1561). Staden är kommen aff sigh. RP 6: 121 (1636). Kommer någon Kyrckioherde eller Capellan så af sig, at han Gudztiensten icke uppehålla gitter. Kyrkol. 24: 29 (1686). Män, komne af sig i anseende, i rykte och i timliga håfvor. LIVIJN 2: 263 (1834). CANNELIN (1921) . jfr AVSIGKOMMEN. särsk. a) (†) förlora sitt förstånd, bliva sinnessjuk. SCHRODERUS Comenius 281 1639. b) (†) i fråga om ekonomiska förhållanden: komma på obestånd, bliva fattig (ruinerad). Om tin brodher warder fattigh, och aff sigh kommer när tigh, så skalt tu tagha honom til tigh. 3Mos. 25: 35 (Bib. (1541). Hennes far hade förmodligenkommit af sig i handeln. LÆSTADIUS 1Journ. 396 (1831). MEURMAN (1846) . c) (†) om sak: avskaffas, komma ur bruk; jfr I 4. At Kopparmynt .. måtte af sigh komma, och uthi desz ställe Sölfwermynt introduceras. STIERNMAN Com. 3: 347 1665. 2) om person: (i sht vid tal l. konstnärligt framförande o. d.) tappa sammanhanget l. "tråden" l. "koncepterna", icke komma längre, staka sig, nödgas avbryta talet osv; om handling l. företag o. d: icke bliva ngt av, "gå i stöpet". Komma av sig vid ingången, se INGÅNG 6 b . SWEDBERG Ordab. (c. 1730. 2 gånger hölt .. (pre- dikanten) på att komma af sig. JGOXENSTIERNA Dagb. 8 (1769). BÖÖK ResSv. 157 (1924). Därs. 65. 1) till I 1 a: begiva sig bort, avlägsna sig (från ett ställe); särsk. till I 1 a : råka avlägsna sig, förirra sig bort (från ngt o. d.); äv. bildl. Han kom tidigt bort från hemmet. Komma bort från vägen, från ämnet. Luk. 2: 37 (NT 1526. Han ville komma bort från Uppsalatraditionen, bort från minnena. SIWERTZ JoDr. 119 (1928). särsk. (i Finl.) i imper., innebärande en uppmaning att avlägsna sig l. att följa med den talande: gå bort! avlägsna dig! kom (med)! kom, så gå vi! TOPELIUS Dram. 185 (1853, 1881). Vad gör du där, kom bort genast! KalSvFolksk V 1913, s. 140. jfr BERGROTH FinlSv. 212 (1917). 2) (†) till I 1 a : undkomma (ngn). At han (dvs. björ- nen) osz är så kommen bort. Fosz 67 1621. PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 249 1697. 3) till I 1 b (o. 9. a) avlägsnas, tagas bort; röjas undan. WARG Bih. 67 1765. Då gärdesgården har kommit bort. BJÖRKMAN 1889. b) i överförd anv: försvinna, gå förlorad, förloras; äv. (vard., ofta skämts.) om person: på obekant sätt försvinna (röjas ur vägen). Boken har kommit bort för mig. Sthm- Skotteb. 3: 191 (1521). Här på Posthuuset koma inga bref bort för mig. ÅgerupArk. Brev 10/3 (1706). En Rysk Kurir skall kommit bort i Österbotten. Ur- FinlH 77 (1808). SIWERTZ Låg. 98 (1932). II. (numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) refl., till II 1, == KOMMA BORT I 1; äv. abs: förirra sig, gå vilse; äv. bildl. Det var väl at den Narren kunde komma sig bort innan Hedengren hant hit. BJÖRN FörfYngl. 43 (1792). HÖGBERG Vred. 2: 150 (1906; bildl.). Vi hade kommit bort oss och jag längtade efter mor. FOGELQVIST Minn. 217 (1930). 1) till I 1 a o. b: komma senare (än ngn annan l. ngt annat); följa efter (ngn l. ngt); äv. bildl. Gåår för migh, Iagh wil komma effter. 1Sam. 25: 19 (Bib. (1541). Farväl, o Broder ..! / det anar mig att snart jag kommer efter. TEGNÉR (WB) 2: 192 (c. 1815; i gravsång över Elof Tegnér). De förnödenheter, som ej genast voro att tillgå, kunde komma efter. MALMSTRÖM Hist. 2: 237 (1863). GRIMBERG VärldH 6: 348 (1931). 2) till I 1 a: bliva efter; komma på efterkälken; komma för sent; ofta bildl. Den fattiga kommer allestädz effter, som Koo i skitit grääs. GRUBB 459 (1665). Ingen vill komma efter (i ar- betet). CEDERSCHIÖLD Rytm. 26 (1905). 3) (†) till I 1 a, bildl: förfölja (ngn); ansätta (ngn). SthmTb. 1597, s. 455 b. SWEDBERG SabbRo 218 (1690, 1710). 4) till I 1 a: komma o. hämta (ngn l. ngt). DAHLMAN Humleg. 42 (1748). Han hade ej kunnat få hem .. (veden) före det stora snöfallet och nu kunde han ej komma efter den. JulhälsnLinköp. 1909, s. 52. 5) till I 6. a) följa efter l. på (ngt); särsk. om olycklig l. obehaglig händelse (straff, efterräkning o. d.). Ther tich hadhe kommet ewinnerlig fordömelse epter. OPETRI Hb. G 4 b (1529). Dåraktig fruktan för döden och det, som kommer efter. ANDERSSON Antol. 191 (1909). b) (i sht vard.) ha olyckliga l. obehagliga följder l. eftervärkningar; särsk., i uttr. komma surt efter. Komma efter som Arboga öl, ordstäv anträffat tidigast 1756. Then lost och frögd wij haffue ther aff ath wor barn lära bittidha argheet och ilfundogheet, hon wil komma (bådhe oss och them) swrt epter. OPETRI 2Post. 32 a (1530). Nattvak kommer nog efter! CARLÉN Rosen 459 (1842). OoB 1896, s. 28. II. (†) tr., till III 5; eg: få (ngt) tillbaka; få ersättning för (skada l. förlust o. d.). Therföre må tw än nw lathe besåte thet godz ther är, till tess wåre vndersåter måge komme theris schade effter. G1R 12: 183 1539. 1) (i sht vard.) till I 1 a , o. b: råka bliva placCerad emellan (föremål o. d.), komma i klämma (emellan föremål l. delar av föremål o. d.); med personligt l. sakligt subj; äv. bildl. Handen kom emellan, när han stängde dör- ren. Fennia XVI. 3: 65 (1761; bildl.). 2) (numera mindre br.) till I 1 a: träda emellan, gå emellan (vid strid l. tvist o. d.); äv. i överförd anv. (utan tanke pp personligt framträdande): lägga sig emellan, intervenera, ingripa, blanda sig i (en sak). OPETRI Kr. 304 (c. (1540). Der (dvs. om) Kongl. Maj:t icke med tidig hjelp .. hade imellan kommit; så hade (osv.). HC11H 9: 75 (1697). Gud skapade verlden skön, men djefvulen kom emellan. STRINDBERG SvÖ. 2: 51 (1883). 3) till I 3: (oväntat) inträffa, hända (i en sak l. medan ngt pågår); vanl. om ngt hindrande o. d: träda hindrande emellan, lägga hinder i vägen (för ngt). De hade redan bestämt sin avresa, men det kom något emellan. OPETRI Tb. 149 (1526; uppl. 1929). NORDBERG C12 1: 17 (1740). QUENNERSTEDT Ben- der 19 1910. 1) till I 1 a: gå (fram) emot (ngn), komma (ngn) till mötes; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. (Jesus) war vppå samma rwmet ther Martha hadhe kommit emoot honom. Joh. 11: 30 (NT (1526). Fägnad kom osz strax emot. RUNIUS (SVS) 2: 111 (1712). AUERBACH 1911. 2) (vard.) till I 11: (råka) stöta emot (ngn l. ngt); med personligt o. sakligt subj. Vagnen kom emot en sten. BERNDTSON 1880. ÖSTERGREN 1930. 1) (†) i eg. bem.: komma fram, komma vidare. LReg. 179 1624. Medh footfolcket kunde Baneren intet så hastigt komma fort. WIDEKINDI KrijgH 715 (1671). 2) (†) utom i b) bildl: komma ngn vart, göra framsteg, ha framgång (i l. med ngt); förkovra sig, förkovras; äv: reda sig, "klara sig" (med ngt). UppsDP 26/11 (1601). Dhe Stipendiater som på sådant sätt komma fort i studierne. RUDBECK Bref 15 (1662). Här (på hotellet, kan man komma fort med tyska, som på de flesta hôtel i Milano. BERGMAN VSmSkr. 248 1851. särsk. a) komma fram i världen, vinna framgång, befordran o. d., komma sig upp. Fosz 582 (1621). Dhen wäl kan muhta, han kommer fulle fort. GRUBB 655 (1665). Den tjenst jag sattes i, med hopp att komma fort. REMMER Theat. 2: 115 (1815). MEURMAN (1846) . b) (numera föga br.) om växt o. d: komma i växt; trivas, utveckla sig; frodas. MÜNCHENBERG Scriver Får. 98 (1725). Lärkträdet .. kommer fort på mager sandjord och vexer hastigt. BERLIN Lrb. 76 (1876). AUERBACH (1911) . II. (†) refl., till II 1, bildl., == KOMMA FORT I 2 a. Han fick ja på then skiöna Hedwig Ulrika; och ther til med .. wackra penningar at komma sig fort med. SWEDBERG Schibb. 454 (1716). Björnståhl Resa 4: 98 1782. III. (†) tr., till III 2; med avs. på växt: bringa till växt, fortplanta; jfr KOMMA FORT I 2 b. RÅLAMB 14: 65 1690.