KOMPASS kompas⁴, r. l. m. ((†) n.
SPEGEL GW 288 1685,
RYDBERG Frib. 370 (
1858,
1866;
uppl. 1877 r. l. m.));
best. -en; pl. -er; förr äv. KOMPÅSS l.
KOMPÅS,
r. l. m; best. -en; pl. -er (OxBr. 11: 697 (1637)) l. -ar (OxBr. 11: 697 1637, RUDBECK Bref 379 (1700)). (förr äv. skrivet com-. kampåss 1637. campåås 1620. compas 1579–1839. kompass (-pasz) 1538 osv. compos 1623–1700. kompås 1563–1749 (angivet ss. "vulg."). compåss (-påsz) 1618–1641. compåås 1608–1648. kumpas 1553 [fsv. kompaass; jfr d. kompas, isl. kompáss, kumpáss, cirkel, ring, holl. kompas, t. kompass, i ä. t. äv: solur,eng. compass, fr. compas, mått, passare, cirkel, kompass; ytterst av lt. compasso, passare, kompass (jfr it. compassare, avmäta), till lat. passus, steg (jfr PASS, trång väg)]
[KOMPASS 1]
1) instrument för bestämmande av nordsydriktningen, antingen baserat på magnetnålens egenskap att, fritt upphängd, visa åt ett o. samma håll (magnetkompass) l. konstruerat enligt principerna för gyroskopet (gyroskop-, gyrokompass); jfr BUSSOL Styra, gå efter kom- pass. Nautisk kompass. Kompenserad kompass. BtFinlH 3: 284 (
1553).
Dook håller han (dvs. sjöman- nen) then Cours Compassen teknar. SPEGEL GW 95 (
1635).
(Man) tager (vid kartläggning).. sin Compas och effter honom sätter på Papperet Norrstreket. RÅLAMB 1: 87 (
1690).
Han (fastnade), till följd af kompassens missvisning, på ett sandref utanför jutland. DE GEER Minn. 1: 231 (
1892).
ULFF o. NAUMANN Nav. 271 (
1926). jfr
ASIMUT-,
DEKLINATIONS-,
DIOPTER-,
GRUV-,
GYRO(SKOP)-,
HÄNG-,
INKLINATIONS-,
LUFT-,
MAGNET-,
PEJLINGS-,
SJÖ-,
SKEPPS-,
STYR-,
VÄTSKE-KOMPASS m. fl. – särsk.
[KOMPASS 1.a]
a) mer l. mindre oeg., med syftning på de olika väderstrecken som äro utmärkta på kompassen.
I dag tycks vinden snurra kompassen runt. ÖSTERGREN 1930. – särsk. (
†)
i vissa uttr. Skärgården, där man hela Compassen omsegla .. måste, innan man därifrån uthinner. HC11H 11: 122 (
1697).
(Jag) For .. rundt omkring Compassen. RUNIUS (SVS) 2: 110 (
1712).
[KOMPASS 1.b]
b) i mer l. mindre bildl. anv; vanl. om ngt som tjänar till rättesnöre o. d.
Wij (hava) hafft Gudz ord til ledsagare och Compass. PERICI Musæus 1: 111 b (
1582).
Rättskänslan var den aldrigmissvisande kompass som ledde honom i hans handlingar. CAKULLBERG i 2SAH 41: 94 1866. – särsk. (
†)
i uttr. förrycka kompassen för ngn o. d., störa l. rubba ngns planer. Denna Wänskapen (mellan K. X G. o. kurfursten) lärer fuller dhe Påfwiskes Compass mycket förryckia. NAv. 15/2 1656, s. 3. BARK Bref 1: 139 (
1703).
[KOMPASS 2]
2) [jfr motsv. anv. i ä. t.]
(
†)
solur; äv. om visaren på solur. VarRerV 48 (
1538).
Hamb. 1700.
Ssgr (till
1; i sht i fackspr.):
–
KOMPASS-CIRKEL (
†)
geogr. jfr CIRKEL I 2 a o. DISTANS-CIRKEL. Compass-Circlarna .. wijsa migh från Zenith eller mitt Rum under hwart Compas-strek andra (rum) äre belägne (på globen). RÅLAMB 4: 5 1690.
–
KOMPASS-DOSA.
den dosformiga metallbehållaren på en kompass; jfr -SKÅL.
RINMAN 2: 137 (
1789).
SMITH 206 1916.
–
KOMPASS-DRAG.
bärgv. jfr DRAG I 16. Ställen .. der betydliga kompassdrag visa sig. ,
2: 25.
Vid Salmivara .. är ett delvis starkt, c:a 1 km. långt kompassdrag. TT 1900,
K. s. 50 –
KOMPASS-GÅNG.
i sht idrott. gång till viss målpunkt med kompass som enda orienteringsmedel.
.
DN(A) 1933,
nr 339,
s. 16,
–
KOMPASS-GÅNGARE.
skogsv. vid skogstaxering: person som har att med tillhjälp av kompass gå i räta, parallella linjer gm skogen. .
SvSkog. 691 1928.
–
KOMPASS-JUSTERARE.
Lang FinlSjör. 131 1932.
–
KOMPASS-JUSTERING.
sjöt. nedbringande av deviationenhos en kompass till ett minimum o. uppmätande av den kvarvaarande deviationen. WRANGEL SvFlBok 307 1898.
–
KOMPASS-KARTA. (
förr)
geogr. med hjälp av kompass utarbetad karta; i sht om visst slag av äldre sjökort; portolankarta. UB 7: 288 1874. AHLENIUS
OMagnus 72 1895.
Sv- UppslB 15: 83 1933.
–
KOMPASS-KURS. särsk.
sjöt. o.
flygv. om det gradtal på kompasskivan som skall hållas ens med styrstrecket l. farkostens långskeppsriktning för att farkosten skall gå den beräknade vågen; motsatt: rättvisande (sann) resp. magnetisk kurs. BJÖRKMAN (
1889).
SvUppslB 1933.
–
KOMPASS-LILJA. (
föga br.)
lilja(n) som utmärker nordstrecket i en kompassros; förr äv. om kompassros. RÅLAMB 4: 80 (
1690;
om kompassros).
–
KOMPASS-LÄRA,
r. l. f. fys. o.
sjöt. lära(n) om kompassen; jfr DEVIATIONS-LÄRA. BtRiksdP 1890, 5Hufvudtit.
s. 17.
–
KOMPASS-PÅHÅLL ~⁰² äv. ~²⁰.bärgv. == -DRAG. NF 6: 63 1882.
–
KOMPASS-PÅHÅLLNING ~⁰²⁰. bärgv. == -PÅHÅLL. JernkA 1874,
s. 184.
Därs. 1898,
s. 100.
–
KOMPASS-ROS.
[jfr t. kompassrose, fr. rose du compas]
sjöt. (på annan skiva fäst) rund skiva av papper, papp l. metall o. d. med gm streck gjord gradering i 32 lika delar, varmed magnetnålen i en nautisk kompass är förbunden; äv. om teckning av strecken på dylik skiva, vilken är inlagd på karta; äv. oeg., ss. sammanfattande benämning på väderstrecken; jfr VIND-ROS. RÅLAMB 4: 5 (
1690).
Lugnt och stilla hade flockarna spridt sig i kompassrosens alla riktningar. HELLSTRÖM Kusk. 177 (
1910).
(På Blaeus världskarta äro) Talrika kompassrosor .. inritade i oceanerna.
SydsvGeogrSÅb. 1925,
s. 60.
–
KOMPASS-SKIVA,
r. l. f. SERENIUS Qqq 3 b (
1734).
Kompassens viktigaste del är kompasskivan, vilken består av en stomme, varå rosen och magnetnålarna äro fästade. ULFF o. NAUMANN Nav. 272 1926.
–
KOMPASS-SKÅL.
== -DOSA. TSjöv. 1891,
s. 257.
ULFF o. NAUMANN Nav. 272 (
1926).
–
KOMPASS-STRECK.
jfr -ROS. RÅLAMB 4: 80 1690. I regel brukar ombord å fartyg riktningen
(av vinden) angivas i varje kompasstreck, å land .. blott i varannat.
CARELL o. EDELSTAM 27 1916.
–
KOMPASS-UPPHÄNGNING ~⁰²⁰. kardansk upphängning (varmed kompassdosan på en nautisk kompass är upphängd). UB 5: 27 1873.
–
KOMPASS-VÄXT bot. växt som har bladskivorna ställda vertikalt i meridianplanet norr-söder (o. som därigm skyddas mot för stark solbestrålning), meridianväxt. BotN 1882,
s. 30.
LINDMAN NordFl. 3: 30 (
1901).