KONFESSION kon¹fäʃω⁴n l. -eʃ- r l. f; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. -er. (förr äv. skrivet con-) [jfr t.
konfession fr.
confession; av lat.
confessio (gen. -
ōnis), bekännelse, vbalsbst. till
con- fiteri, bekänna, av
com (se
KON-) o.
fateor, bekänna]
[KONFESSION 1]
1) (
†)
syndabekännelse ss. en kyrklig banding. MURENIUS AV 107 (
c. 1644.
(Bönderna skola vara tillstädes i kyrkan) när confession läsess.
Därs. 415 1659. HSPEGEL 1688 i
KyrkohÅ 1901,
s. 235.
[KONFESSION 2]
2) (
i sht i vitter stil,
föga br.)
bekännelse l. förtroligt meddelande av känslor l. förhållanden o. d. som man dolt l. döljer; äv. allmännare: erkännande, vidgående. Nu må det vara nog med konfessioner om karlar. MoB 2: 120 1795.
GEIJER I. 7: 371 (
1836).
CANNELIN (
1921) .
[KONFESSION 3]
3) relig. trosbekännelse (gemensam o. normerande för visst religiöst samfund o. d.); bekännelse (se d. o. 8; äv. övergående i bet: trossamfund, kyrkosamfund. CHESNECOPHERUS Skäl D
3 a (
i handl. fr. (
1586).
Därs. G 4 b (
1607).
Städhernes Fullmyndighe .. bekände sigh til then Augszburgiske Confession. SCHRODERUS Os. III. 1: 339 (
1635).
Stiftaren af vår konfession, Doktor Luther. Phosph. 1810,
s. 55. (Medlemmarna av landtdagen i Han nover skola) tilhöra en af de tre .. i .. likhet med hvaran satta Christliga Confessionerna ..
SC 1: 14 1820.
JNORDSTRÖM 1924 hos
STIERNHIELM (SVS) II. 1: 79.
Ssgr (till
3; i sht
relig.):
–
KONFESSIONS-FRI.
som icke tillhör ngn bestämd konfession.
SvD 30/5
1920, Söndagsbil.
s. 2.
Ett privat, konfessionsfritt läroverk i Stockholm. STIERNSTEDT Sneck. 166 (
1924).
–
KONFESSIONS-FRIHET ~⁰² äv. ~²⁰.
(
1871).
–
KONFESSIONS-FÖRVANT,
m. ||ig. trosförvant; i sht i pl., om till samma konfession hörande personer; numera bl. ngn gg (i fackspr.) i uttr. augsburgska konfessionsförvanter o. d., om anhängare av den augsburgska bokännelsen. SCHRODERUS Dress. 265 (
1610).
(
1680).
Frey 1843,
s. 239.
NF 8: 1155 1834.
–
KONFESSIONS-LÖS.
jfr -FRI. KÔ
ERSNER PolHlex. (
1883).
,
nr 9127, s. 1.