KOMPROMISS kom¹prωmis⁴ l. -pro- l. -prå-, r. l. m. l. f. (RP 12: 196 1647 osv.) ((†) n.
TEGEL G1 2: 41 1622,
EBERHARDT AllmH 3: 110 (
1776));
best. -en ( ss. n. -et); pl. -er. (förr ofta skrivet com-. -mis 1603 (:. compromis-handell) – 1751. -miss 1575 (: compromiss handell) osv.) [jfr t.
kompromiss, fr.
compromis; av lat.
compromissum, p. pf. n. av
compromittere (se
KOMPROMITTERA)]
[KOMPROMISS 1]
1) jur. i fråga om hänskjutande av en tvistefråga till skiljedomares avgörande. [KOMPROMISS 1.a]
a) överenskommelse mellan tvistande parter att låta en tvist avgöras gm skiljedom, skiljedomsavtal; äv: förbindelse l. utfåstelse att låta en tvist avgöras gm skiljedom. TEGEL G 1 2:
41. (
1622).
De makter, som vilja anlita skiljedom, underteckna en kompromiss, i hvilken angifvas tvistens föremål. SFS 1910,
nr 153, s. 31.. SvUppslB
15: 855 (
1933;
angivet ss. förekommande i utlänsk rätt,
särsk. folkrätt).
[KOMPROMISS 1.b]
b) skiljedom; skiljedomares avgörande i en till honom l. dem hänskjuten fråga, utalag i skiljedom. BtÅbOH I. 13: 240 (
1638).
Her R. Drotzen: Ettera måste gode män dedh componera, eller compromissen stelles i exsecution. RP 12: 196 (
1647).
Tvisten om tre kronor skulle genom compromiss i Rostock vidare afgiöras. DALIN Hist. III. 2: 23 (
1762).
Aftal om kompromiss. FLIESBERG HbKöpm. I. 1: 146 (
1897).
[KOMPROMISS 1.c]
c) (
numera knappast br.)
nämnd som utses för att avgöra viss tvistefråga, skiljedomstol, skiljenämnd. PH 2: 1297 (
1736).
En i bestämd ordning tillsatt kompromiss. 1NJA 1903,
s. 326.
[KOMPROMISS 2]
2) [anv. utvecklad ur 1]
överenskommelse på grundval av ömsesidiga eftergifter; ömsesidig eftergift; sammanjämkning (av olika meningar o. d.), sammanjämkningsförslag; äv. bildl; stundom närmande sig bet: medelväg (mellan olika synpunkter l. krav o. d.). Ingen kompromiss med verlden, så snart det rör samvetet! GEIJER I. 6: 34 (
1839;
angivet ss. de första kristnas grundsats). (Vår nuvarande skolstadga är fruk- ten av) en kompromiss emellan två motsatta uppfattningar.
Verd. 1884,
s. 133.
I riksdagskorridorerna avgöras många ärenden. Där sker agitationen. Här uppgöras kompromisser. KUYLENSTIERNA Statsmaskin. 98 1926.
Ssgr (2)
–
KOMPROMISS-ARTAD,
p. adj-. Kompromissartade överenskommelser. SvD(A) 1929,
nr 215, s. 3.
– (
1)
KOMPROMISS-BREV.
(nnmera knappast br.) jur. skriftlig förbindelse att låta en tvist avgöras gm skiljedom. NEHRMAN PrCiv. 366 (
1751). SCHREVELIUS
CivPr.7 1853.
– (
1)
KOMPROMISS-DOM jur. skiljedomstols utalag.
WESTE 1807.
1NJA 1899,
s. 186.
– (
1)
KOMPROMISS-DOMSTOL. (
mindre br.)
jur. skiljedomstol; jfr KOMPROMISS 1 c. – (
1)
KOMPROMISS-HANDEL, (
†)
[KOMPROMISS-HANDEL.ssg 1]
1) underhandling l. beslut om hänskjutande av tvist till skiljedomare; äv: fördrag om skiljedom. Såsom wii haffwe begäredt, att thenn compromiss handell måtte bliffwe på någre åhr förlengett,.. så (osv.). SvTr. 5: 15 (
1575).
GUSTAF II ADOLF 171 1617.
[KOMPROMISS-HANDEL.ssg 2]
2) skiljedomsförfarande. VRP 18/10
1736.
– (
2)
KOMPROMISS-KANDIDAT.
vid politiskt val. – (
1)
KOMPROMISS-KONVENTION.
jur. inom folkrätten: konvention mellan tvenne stater rörande skiljedom i viss, bestämd tvist. (
1925).
– (
1)
KOMPROMISS-NÄMND. (
mindre br.)
jur. skiljenämnd; jfr KOMPROMISS 1 c; särsk. om på vissa ställen förekommande permanent skiljedomstol för vissa frågor, särsk. rörande handeln. NF 8: 1143 (
1884).
(
1897).
– (
2)
KOMPROMISS-POLITIK.
,
nr 268 A, s. 2.
– (
1)
KOMPROMISS-RÄTT,
r. l. m. (
numera knappast br.)
jur. skiljedomstol, skiljenämnd; jfr KOMPROMISS 1 c; särsk. om på vissa ställen förekommande permanent skiljedomstol för vissa frågor, särsk. rörande handeln. 2RARP 6: 135 (
1731).
HERNBERG Rättsh. 578 (
1922).
Avledn.
–
KOMPROMISSARIE ,
m. [jfr fr. compromissaire, av mlat. compromissarius]
[KOMPROMISSARIE.avl 1]
1) jur. till 1: skiljedomare, skiljeman. OSPT 1686,
nr 19, s. 7.
FLIESBERG HbKöpm. I. 1: 148 1897.
[KOMPROMISSARIE.avl 2]
2) (
skämts.,
mindre br.)
till 3: person som (gärna) kompromissar, kompromissare. SUNDÉN (
1886).
SPÅNGBERG PosseHansson 86 (
1936).