© Svenska Akademien. SAOB spalt: K2071; tryckår: 1937
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
KONA kω³na², sbst.¹, l. KÅNA kå³na², f; best. -an; pl. -or ((†) -ar SthmStadsord. 2: 12 1632;-er SynodA 2: 5 1583, VDAkt. 1764, nr 426; -ur EKEBLAD Bref I: 142 (1652; rättat efter hskr.)). ( kona (kohn-, koon-) 1526 (: hoorkona) osv. konis. gen. sg. 1525. kuna 1769. kåna (kåhn-) 1563–1930. köna 1583 (: köner, pl.). konna 1589–1651. kånna 1589–1591)
[fsv. kona, kuna; jfr dan. o. nor. kone, isl. kona, mht. kone; sidoform till KVINNA]
[KONA.sbst1 0]
() utom i
[KONA.sbst1 .d]
d) kvinna.
G1R 17: 19 (1545). Een ährligh Kona skulle jagh icke wara, / Om jagh skulle fruckta någon -fara. BRASCK TyKr. E 3 b (1649). Får någor död (av trolldom)..; tå skal man steglas, och kona halshuggas, och i båle brännas. MB 2: 1 (Lag 1734. SCHULTZE Ordb. 2468 (c. 1755. jfr DRIFTE-, FÄSTE-, HOR-, HUS-, LEGO-, LÖNSKE-, LÖS-, SAT-, SKVALLER-, TJUV-, TROLL-KONA m. fl. – särsk.
[KONA.sbst1 .a]
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt (oftast att ansluta till c). Kåt kona kettias: En sultin grijs altid oolætas. BUREUS Suml. 78 (c. 1600. Fattig man skall icke hafue fager kona eller fethan hest. SvOrds. A 6 b (1604). Styr häst medh bessel, och kona medh käpp. Därs. C 2 b. Try ting giör wee i Bondans Hws, Ond Kohna, Röök och Wäggelws. GRUBB 818 1665.
[KONA.sbst1 .b]
b)
[jfr uttr .. vara karl l. man för (att göra) ngt]
i uttr. vara kona till (göra) ngt, om kvinna: duga till (att göra) ngt, vara i stånd till (attgöra) ngt, "vara man för (att göra) ngt". VDAkt. 1694, nr 99. Tidfördrijf B 4 b (c. 1695.
[KONA.sbst1 .c]
c)
[jfr motsv. anv. i d.]
hustru. JönkTb. 111 (1525). Min Kona skal rät strax bryggia ock baaka. CHRONANDER Surge C 7 b (1647). SCHULTZE Ordb. 2468 (c. 1755.
[KONA.sbst1 .d]
d) (numera bl. arkaiserande l. starkt vard.) med nedsättande bet., dels i förb. med adjektivbestämning som betecknar dålig egenskap, dels ensamt i pregnant anv: dålig, särsk. lättfärdig l. sedeslös kvinna; äv. ss. okvädinsord. Lösa konor. HH XI. 1: 54 (1531). Hon sielf war een uppenbahr kåna .. och (har) här stadigt medh åthskilliga hafft horiskt umgänge. ConsAcAboP 4: 495 (1679). Den satans konan (dvs. skådeepelerskan Frédéri- que Löf) hade så kallt som i en källare. KELLGREN (SVS) 6: 257 (1790). Med konor och gigare drog jag. FRÖDING Guit. 186 (1893). – särsk. () : (ngns) frilla l. älskarinna. VDAkt. 1684, nr 42. (Madam Dåse till sin man:) Gå och fölg dina kohnor. Miss- förståndet 42 1740. VDAkt. 1764, nr 426.
Ssgr (†):
A
(c)
KON-RIDEN, p. adj. om gift man: "toppriden" av sin hustru. SERENIUS Cccc 3 a (1734, 1757).
(d) KON-TROSS. om skökor. WESTE 1807.
(d) KON-TYG. om skökor. SERENIUS Bb 2 b (1734). WESTE (1807) . jfr: Vi säga .. hvardagligt fans-ty .. kon-ty. RYDQVIST SSL 2: 108 (1857).
B
(d)
KONE-PÄNNINGAR, pl. böter för hor. RUDBECKIUS MemQvot. 81 b. 1636.
KONE-SKVALLER "käringskvaller". GöstringDomb. 19/5 1603. VDAkt. 1657, nr 358.
C
(d)
KONO-BARN. oäkta barn, "horunge". KOF II. 2: 44 (c. 1655.