KONA kω³na², sbst.¹, l.
KÅNA kå³na², f; best. -an; pl. -or ((†) -ar SthmStadsord. 2: 12 1632;-er SynodA 2: 5 1583, VDAkt. 1764, nr 426; -ur EKEBLAD Bref I: 142 (1652; rättat efter hskr.)). ( kona (kohn-, koon-) 1526 (: hoorkona) osv. konis. gen. sg. 1525. kuna 1769. kåna (kåhn-) 1563–1930. köna 1583 (: köner, pl.). konna 1589–1651. kånna 1589–1591) [fsv. kona, kuna; jfr dan. o. nor. kone, isl. kona, mht. kone; sidoform till KVINNA]
[KONA.sbst1 0]
(
†)
utom i [KONA.sbst1 .d]
d) kvinna. G1R 17: 19 (
1545).
Een ährligh Kona skulle jagh icke wara, / Om jagh skulle fruckta någon -fara. BRASCK TyKr. E
3 b (
1649).
Får någor död (av trolldom)..; tå skal man steglas, och kona halshuggas, och i båle brännas. MB 2: 1 (Lag 1734.
SCHULTZE Ordb. 2468 (c.
1755. jfr
DRIFTE-,
FÄSTE-,
HOR-,
HUS-,
LEGO-,
LÖNSKE-,
LÖS-,
SAT-,
SKVALLER-,
TJUV-,
TROLL-KONA m. fl. – särsk.
[KONA.sbst1 .a]
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt (oftast att ansluta till c). Kåt kona kettias: En sultin grijs altid oolætas. BUREUS Suml. 78 (c.
1600.
Fattig man skall icke hafue fager kona eller fethan hest. SvOrds. A
6 b (
1604).
Styr häst medh bessel, och kona medh käpp. Därs. C 2 b. Try ting giör wee i Bondans Hws, Ond Kohna, Röök och Wäggelws.
GRUBB 818 1665.
[KONA.sbst1 .b]
b) [jfr uttr .. vara karl l. man för (att göra) ngt]
i uttr. vara kona till (göra) ngt, om kvinna: duga till (att göra) ngt, vara i stånd till (attgöra) ngt, "vara man för (att göra) ngt". VDAkt. 1694,
nr 99.
Tidfördrijf B
4 b (
c. 1695.
[KONA.sbst1 .c]
c) [jfr motsv. anv. i d.]
hustru. JönkTb. 111 (
1525).
Min Kona skal rät strax bryggia ock baaka. CHRONANDER Surge C
7 b (
1647).
SCHULTZE Ordb. 2468 (c. 1755.
[KONA.sbst1 .d]
d) (
numera bl. arkaiserande l. starkt vard.)
med nedsättande bet., dels i förb. med adjektivbestämning som betecknar dålig egenskap, dels ensamt i pregnant anv: dålig, särsk. lättfärdig l. sedeslös kvinna; äv. ss. okvädinsord. Lösa konor. HH XI. 1: 54 (
1531).
Hon sielf war een uppenbahr kåna .. och (har) här stadigt medh åthskilliga hafft horiskt umgänge. ConsAcAboP 4: 495 (
1679).
Den satans konan (dvs. skådeepelerskan Frédéri- que Löf) hade så kallt som i en källare. KELLGREN (SVS) 6: 257 (
1790).
Med konor och gigare drog jag. FRÖDING Guit. 186 (
1893). – särsk. (
†)
: (ngns) frilla l. älskarinna. VDAkt. 1684,
nr 42.
(Madam Dåse till sin man:) Gå och fölg dina kohnor.
Miss- förståndet 42 1740.
VDAkt. 1764,
nr 426.
Ssgr (†):
A
(c) –
KON-RIDEN,
p. adj. om gift man: "toppriden" av sin hustru. SERENIUS Cccc 3 a (
1734,
1757).
–
(d) KON-TYG.
om skökor. SERENIUS Bb 2 b (
1734).
WESTE (
1807) . jfr: Vi säga .. hvardagligt
fans-ty ..
kon-ty.
RYDQVIST SSL 2: 108 (
1857).
B
(d)
C
(d) –
KONO-BARN.
oäkta barn, "horunge". KOF II. 2: 44 (c. 1655.