KONTO kon⁴tω, äv. ³², n. (WIDEGREN) 111 1788 osv.) ((†) r. l. m. l. f. BRASK Pufendorf Hist. 31 1680, JUNGBERG 102 (1873)); best. -ot; pl. -on l. (med it. pl.-änd., i sht i fackspr.) konti, äv. == (LINDER Regl. 105 (1886; jämte -on)) ((†) -os ALMQVIST TreFr. 1: 32 1842, DENS. Ekols. 3: 81 (1847)). (förr äv. skrivet con-) 1) i sht handel. räkning som från en persons l. ett företags sida föres över viss sak l. viss person; särsk. konkret: i debet- o. kredit form ordnad sammanställning av alla räkenskapsposter som avse ett visst bokföringsföremål; äv. oeg., om enskild avdelning i räkenskapstablå, kassabok o. d. för visst slag av inkomster l. utgifter. Upplägga l. öppna konto (hos ngn). Insätta en summa på sitt konto i ban- ken. Debitera l. kreditera (gottskriva) ett konto (för ngt). Spärra ett konto. Ha (förr äv. hålla) konto hos ngn firma o. d. (ha räkning hos ngn firma o. d.). Ha ett konto (i kassaboken) för oförutsedda utgifter. BIURMAN Brefst. 122 (1729). Uti Rotterdam är anlagd Bank .. 1635 .., här äga de Handlande frihet hålla Conto både uti Banco och Courant Mynt. ZETTERSTEN AnmMynt 118 (1771). SMEDMAN Kont. 4: 10 (1872). Allteftersom de olika kontona afse personer eller saker (sakliga förhållanden), kan man skilja mellan personliga (personella) l. lefvande konton och opersonliga (impersonella) l. döda konton. 2NF 1910. RAMSTEDT BokförGr. 15 (1915). Pengarna lär S. själv ha behållit och insatt på sina privata konti i en rad olika europeiska banker. SvD(A) 1930, nr 262, s. 3. jfr AGIO-, AVRÄKNINGS-, BALANS-, BANK-, BEKLÄDNADS-, BRÄNSLE-, CHECK-, DEBET-, DELKREDERE-, DEPOSITIONS-, DETALJ-, DISPOSITIONS-, FÖRLUST-, GENERAL-, GIRO-, HUSHÅLLS-, INVENTARIE-, KASSA-, POSTGIRO-, VARU-, VINST-KONTO m. fl. – särsk. a) (†) övergående i bet: kassabok; särsk. i uttr. hålla konto, föra kassabok; äv. mer l. mindre bildl. (jfr b). JEPALMSVÄRD 1807 hos WEDBERG Palmsv. 37 (bildl.). Nu ser hon (dvs. hus- mamsellen) orsaken, hvarför jag aldrig mer som förr håller konto och skrifver upp utgifter, ty hon mins allt sådant åt mig. ALMQVIST Amor. 226 (1822, 1839). b) i mer i mindre bildl. anv. TOPELIUS Dagb. 1: 74 (1833). Hans erotiska konto uppvisade två brutna förlovningar. DN(A) 1929, nr 352, s. 14. – särsk. i vissa bildl. uttr. α) avsluta sitt konto, avsluta sin livsgärning, "göra sitt bokslut". Våren 1844 avslutade han (dvs. Sturzen-Becker) sitt konto så att säga. Till de skissamlingar han förut utgivit i bokform fogade han ännu en. SYLWAN SturzenB 35 1919. jer (†) Hans Conto har sitt Sluth. BROBERGEN 139 (1691, 1708). jfr LIVS-KONTO. β) skriva ngt på ngns l. ngts konto, tillskriva ngn l. en omständighet o. d. ngt (ngns l. ngts skuld l. förtjänst). SCHULTHESS (1885). Landsbygdens folkökning (under tiden 1810–1850 kan icke) skrifvas uteslutande på jordbrukets konto. FAHLBECK JordbrAfk. 17 (1893). SIWERTZ JoDr. 345 (1928). γ) (†) för egen konto, för egen räkning, på egen hand. Jag (dvs. Calonius) skulle säkert drögt längre (i Uppsala), om jag fått lefva för egen conto (och ej alltid blivit bortbjuden). CALONIUS Bref 87 (1795). CALLERHOLM Stowe 81 (1852). 2) (†) fördel, vinst; i uttr. finna sin konto (hos ngn l. ngt), finna sin fördel (hos l. i ngn l. ngt). Tå nu .. gemene Borgerskapet (i Rom) emoot Rådet illa affectionerat war, sällade sigh åthskillige .., hwilka sin Conto hoos Rådet icke finna kunde, .. til menige Man. BRASK Pufendorf Hist. 31 (1680). STENBOCK (o. OXENSTIERNA) Brefv. 1: 73 1693. 3) (†) beräkning, förhoppning. Twifle Wi icke, at enär de (dvs. Dan- mark och Brandenburg) warse blifwa Wår Flottas utredning, de sig lära finna bedragna uti den conto de göra uppå wår magtlöshet. HC11H 2: 132 1682. SILLÉN BokförMet. 1: 148 (1915). HEMBERG o. SILLÉN Bokföringslag. 33 (1930). – -BOK; pl. -böcker. bok vari ngns l. ngts konto föres; äv. mer l. mindre bildl. BoupptSthm 1680, s. 690 b. AHRENBERG Männ. 4: 201 1909. HERNBERG Rättsh. 213 (1922). NF 8: 1500 (1884). CASSEL TeorSocEkon. 384 (1934). Upsala(A) 1925, nr 69, s. 5.