KONTRA kon³tra² l. ⁴⁰, prep. o. adv. I) prep: emot, gentemot; i sht för att beteckna motsättning l. motsatsförhållande. SWEDBERG Schibb. 259 (1716). MATTSSON VSkr. 1: 123 (1908). Mannens vilja och personlighet kontra kvinnans. SÖRMAN AdRevb. 7 (1929). Talfilm contra stumfilm. NDA 28/7 1629, Söndagshil. s. 8. II) adv: emot. – särsk.

[KONTRA .a]

a) (†) i uttr. spela (ngn) kontra, göra så att det går tvärtom mot vad man beräknat?; jfr c. Andre tänckia wäl an sigh at giffta, men upskiuta wilia / Länge til dhesz dhe åldrige blifwa, doch spelas dem contra. 2Saml. 35: 226 1665. b) i förb. pro och l. et kontra, se PRO.

[KONTRA .c]

c) (†) spelt.

[KONTRA .c.α]

α) (jfr motsv. anv. i fr.] i vissa kortspel, användt för att angiva att en spelare önskar övertaga en motspelares bud ss. sitt eget; äv. i uttr. spela kontra, spela ett spel som man med budet "kontra" övertagit från en motspelare. HOLMBERG 1: 439 (1795). Det fordras stora kort för att spela Contra (i labet). HbiblSällsk. 1: 296 (1839). SCHULTHESS (1885) . β) i fråga om biljard. Att spela contra, är, när 2 spelare, som båda tappat partiet, komma öfverens om, att sins emellan spela ett parti om partipenningarne. HbiblSällsk. 2: 99 1839. LINDSKOG Spelb. 314 1847.