KONTRA- kon³tra~-, i södra Sv. äv. ⁴⁰~~, i vissa fall äv. ¹⁰~. (förr äv. skrivet con-)

[jfr t. kontra-, eng., fr., it. contra-; av lat. contra (se KONTRA) – Jfr KONTER-]

ss. första led i ssgr: emot; särsk. betecknande.

[KONTRA- 1]

1) motsatt riktning l. läsge, äv. motsats, motvikt o. d; t. ex. KONTRA-BALANS, -BATTERI, -BRASS, -DICERA, -FINT, -GRUNDTÅG, -INDICERA, -KARRERA, -KURS, -MARSCH,.-MINA, -ORDER, -PART, -PROPOSITION, -PUNKT, -REVOLUTION, -SIGILL, -SIGNERA.

[KONTRA- 2]

2) motsvirighet, motstycke o. d; t. ex. KONTRA-BOK, -FAKTUR, -FUGA, -MÄRKE.

[KONTRA- 3]

3) ömsesidighet l. reciprocitet; t. ex. KONTRABESÖK, -DEDUKTION, -FORDRAN, -RÄKNING.

[KONTRA- 4]

4) mus. ton l. stämma, som är särskilt låg l. djup inom den stämma den närmast tillhör, ävensom vissa av de djupast gående basinstrumenten; t. ex. KONTRA-ALT, -BAS, -FAGOTT.

[KONTRA- 5]

5) mus. toner liggande i kontraoktaven; i ssgrna KONTRA-C, KONTRA-D, KONTRA-E osv.

Ssgr I de fall då ssg med KONTRAvid sin sida har en (numera) icke fullt br. form med KONTER- l. KONTRE- ss. första ssgsled, behandlas samtliga former här nedan; jfr anm. vid KONTER- ssgr: (4)

– KONTRA-ALT.

[jfr fr. o. it. contralto]

mus.

låg l. djup altstämma; äv: person med dylik stämma. ENVALLSSON 135 1802. LÖNNBERG Syrend. 322 (1888).

– KONTRA-APPROSCH, se KONTERAPPROSCH.

– (1) KONTRA-BALANS.

[jfr t. konterbalance, eng. counterbalance, fr. contrebalances, pl.]

(numera knappast br.) motvikt; i sht i bildl. anv. Den contrabalance, som Riksens Ständer i Regeringsformen då (dvs. 1719) etablerade, emellan Konungen, Rådet och Ständerne. Posten 1769, s. 1033.

EKBOHRN 1: 144 (1868; äv. i den postuma uppl. 1904.

– (1) KONTRA-BALANSERA ¹⁰¹⁰⁴⁰, i Sveal. äv. ~³². (kontra- 1742–1904. kontre- 1642–1797)

[jfr t. konterbalancieren, fr. contrebalancer]

(numera knappast. br.) giva (ngt) nödig motvikt; särsk. bildl; förr äv. i uttr. kontrabalansera mot ngt, motväga ngt. Frantzosen skall vara jaloux öfver vår victorie och skall sökia att contrebalancera henne. RP 9: 459 1642. GJEHRENSVÄRD Dagb. 1: 3 (1776). CHAPMAN Liniesk. 11 (1796). TT 1899, Allm. s. 255.