KONTRA- . ssgr (forts) jfr amn. sp. 2261):

– (2) KONTRA-FAKTUR. (†) avbild, bild, "konterfej". RP 3: 8 1633. At Lucas hafwer och warit förfaren vthi Målarekonsten, och målat Christi, Mariæ, Petri, Pauli och the andre Lärjunganars Contrafactur, thet (osv.). SCHRODERUS Os. 1: 32 (1635). BoupptSthm 1677, s. 91 b 1676.

– (1) KONTRA-FINT. (†) fäkt. jfr FINT sbst., 1. PORATH Pal. 1: H 2 a 1693. MÖLLER (1745, 1755; under contre-appel).

– (3) KONTRA-FORDRAN. (numera föga br.) motfordran. BoupptRasto 1787. BL 13: 57 1847.

– (2) KONTRA-FUGA. (kontra- 1802–1904. kontre- 1857–1868)

[jfr t. konterfuge, fr. contrefugue]

(mindre br.) mus. dubbelfuga. ENVALLSSON 60 1802. EKBOHRN 1: 144 (1868; äv. i den postuma uppl. 1904.

– (1) KONTRA-FÄKTNING. (numera föga br.) fäkt. fäktning med motståndare (i motsats till fäktning på led utan motståndare); 'fri fäktning'; jfr FÄKTNING 2. LING 3: 683 1820. Balck Idr. 3 373 1888.

– KONTRA-GARD, se KONTER-GARD

– (1) KONTRA-GRUNDTÅG. sjöt. tåg (kätting l. kabel o. d.) som vid kölhalning av ett fartyg går i motsatt riktning mot grundtåg; jfr GRUND-TÅG 1. PIHLSTRÖM SkeppAflön. 1: 188 (1796). HÄGG Segel 39 (1935).