© Svenska Akademien. SAOB spalt: K2265; tryckår: 1937
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
KONTRAHENT kon¹trahän⁴t, m||ig.; best. -en: pl. -er. (förr äv. skrivet con-)
[jfr t. kontrahent; av lat. contrahens (gen. -entis), p. pr. av contrahere (se KONTRAHERA)]
[KONTRAHENT 1]
1) i sht handel. o. jur. var särrskild av parterna i ett fördrag l. avtal l. en överenskommelse; person (firma) med vilken man ingått ett avtal l. en överenskommelse. CivInstr. 57 1655. Haf:e wy.. twänne lijke lydande instrumenter (dvs. dokument) förfärdigat, hwaraf ett hwardera af contrahenterne tillstelt är. AMBROSIANI DokumPprsbr. 13 (i handl. fr. (1675). HERNBERG Rättsh. 263 (1922).
[KONTRAHENT 2]
2) var särskild av två personer av motsatt kön som träffat överenskommelse om att ingå äktenskap med varandra (l. som underhålla en erotisk förbindelse). Fäst- och trolåfningar skola skee och förrättas i bäggie Contrahenternes närwaro. HSH 31: 58 (1661). SvD(A) 1934, nr 353, s. 3.