KONTRAHENT kon¹trahän⁴t, m||ig.; best. -en: pl. -er. (förr äv. skrivet con-) 1) i sht handel. o. jur. var särrskild av parterna i ett fördrag l. avtal l. en överenskommelse; person (firma) med vilken man ingått ett avtal l. en överenskommelse. CivInstr. 57 1655. Haf:e wy.. twänne lijke lydande instrumenter (dvs. dokument) förfärdigat, hwaraf ett hwardera af contrahenterne tillstelt är. AMBROSIANI DokumPprsbr. 13 (i handl. fr. (1675). HERNBERG Rättsh. 263 (1922). 2) var särskild av två personer av motsatt kön som träffat överenskommelse om att ingå äktenskap med varandra (l. som underhålla en erotisk förbindelse). Fäst- och trolåfningar skola skee och förrättas i bäggie Contrahenternes närwaro. HSH 31: 58 (1661). SvD(A) 1934, nr 353, s. 3.