KONTRA- ssgr (forts jfr
anm. sp.
226¹):
– (
1)
KONTRA-INDICERA ¹⁰¹⁰⁴⁰, i Sveal. äv. ~³². [jfr t. kontraindizieren, av nylat. contraindicare]
eg.: angiva l. anvisa motsatsen; i sht mned. i fråga om behandling av sjukdom o. d.: anvisa l. angiva (ngt som i vanliga fall ansos ss. lämpligt botemedel o. d.) ss. icke lämpligt l. tillrådligt; motsatt indicera (se d. o. 2 a); numera särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: ioke tillrådlig. BIBERG 3: 368 (c. 1523.
(Ett läkemedel kan) i ett fall vara indiceradt, men af en anhan omständig-het contraindiceradt.
ASScF 5: 267 1858.
LbKir. 1: 434 (
1920).
Under dagar, då åderlåtning är kontraindicerad. NoK 30: 76 1924.
– (
1)
KONTRA-INDIKATION ³⁰~¹⁰⁰² resp ⁴⁰~¹⁰⁰¹ l. ¹⁰¹⁰⁰⁴. [jfr t. kontraindikation, fr. contreindication; av nylat. contraindicatio (gen. -ŏnis); vbalsbst. till -INDICERA]
med. symtom l. omständighet som föranleder undvikande av visa medicinsk åtgärd, motindikation. TLäk. 1833,
s. 111.
LbKir. 1: 454 1920.
– (
1)
KONTRA-KARRERA,
v. -ade. ( konter- c. 1800. kontra- 1676–1769. kontre- 1637–1837. -car- 1676 – c. 1800. -carr- c. 1800–1837. -quarr- 1637–1691) [jfr t. konterkarieren; av fr. contrecarrer, sätta sig emot, motvärka (ngt) till carrer eg.: göra fyrkantig, refl: brösta sig av lat. quadrare (se KVADRAT)]
(
†)
sätta sig emot l. motarbeta (ngn l. ngt); motvärka (ngn l. ngt). HSH 7: 117 (
1637).
Många contracarera H. H. Ex. Rikscancell. meningar i ett och annat. RUDBECK Bref 129 (
1676).
PFEIFFER 83 1837.