KONSORTIUM konsor⁴tsium, n; best. -let; pl. -ier. (förr äv. skrivet con-) [jfr t.
kosortium, eng.
consortium; av lat.
consortium, sällskap, gemenskap, avledn. av
consors (se
KONSORT)]
[KONSORTIUM 0]
i sht
handel. för viss affärstransaktion bildad sammanslutning (vanl. av mera tillfällig art) av personer (affärsmän) l. affärsföretag o. d. Bilda, sammansluta sig till ett konsortium. Lånet förmedlades genom ett konsortium av landets största banker. TT 1877,
s. 183. Om enskilda konsortier eller kommmuner önska på egen bekostnad utvidga ett läroverk.
LärovKomBet. 1884–85,
2: Bil. B,
s. 65.
SFS 1915,
s. 37.
SJÖBERG Kvart. 24 (
1924). –
Anm. Ordet anföres av
SWEDBERG Schibb. 259 1716 i bet: delaktighet, gemenskap.
Ssgr –
KONSORTIE-AVTAL ~⁰² l. ~²⁰. handel. Det är vanligen .. en ofta genom s. k. konsortieavtal sammanhållen grupp av större aktieägare, ur vilkas krets styrelsen (för bolaget) brukar utses. NordT 1931, s. 115.