KONVERGENS kon¹värgän⁴s l. -vær- l. -ver-, ngn gg -jän⁴s, r. l. f; best. -en; pl. (föga br.) -er (WoJ (1891)). (förr äv. skrivet con-, -ence) [jfr t.
konvergens, eng. o. fr.
convergence , till KONVERGENT. – Jfr
DIVERGENS]
[KONVERGENS 1]
1) (
i sht i fackspr.)
motsv. KONVERGENT I 1 o. KONVERGERA 1: förhållande(t) l. egenskap(en) att vara konvergent, konvergering. ConvLex. (
1821).
Convergerande räta linier .. med nästan alla grader af convergens. PASCH ÅrsbVetA 1838,
s. 65. (Långsynthet) beror på en bristande konvergens hos de ljusstrålar, som passera genom ögats vätskor.
THORELL Zool. 1: 190 (
1866).
CARELL o. EDELSTAM 72 1931.
[KONVERGENS 2]
2) mat. motsv. KONVERGENT I 2, i fråga om oändlig serie o. d: förhållande(t) l. egenskap(en) att vara konvergent. BJÖRLING Anal. 44 (
1866).
HEDSTRÖM o. RENDAHL Alg. 146 (
1915).
[KONVERGENS 3]
3) oftalm. inriktning av båda ögonens blicklinjer samtidigt mot en inom ändligt avstånd belägen punkt (varvid blicklinjerna skära varandra). WREDE ÅrsbVetA 1840,
s. 28.
Löwegren Oftalm. 583 1923.
[KONVERGENS 4]
4) (
mindre br.)
motsv. KONVERGERA 4: överensstämmelse, sammanfall. Uppfattningarnas påtagliga konvergens. KyrkohÅ 1923,
s. 148.
Ssgr (till
3; oftalm.): –
KONVERGENS-FJÄRRPUNKT ~⁰²l. ~²⁰. den längst bort belägna punkt mot vilken båda ögonens blicklinjer samtidigt kunna inrikta;
2NF 14: 946 1916.
Löwegren Oftalm. 583 1923.
–
KONVERGENS-NÄRPUNKT ~⁰² l. ~²⁰ motsatt: konvergensfjärrpunkt. 2NF 1910. Löwegren Of- talm. 583 1923.