KONST kon⁴st, r. l. f. ((†) m.
NORDENFLYCHT (SVS) 3. 111 1756 JGOXENSTIERNA 2: 166 (
1796, 1806));
best. -en ((†)
-an ConsEcclAboP 157 (
1658));
pl. -er ³². pl. best. -erna (-ne) BlBergshV 19: 2 1660 osv. ((†)
-ren SWEDENBORG RebNat. 1: 253 (
1716)).
( konst (konsth, konnst) 1526 osv. koonsth 1526. kunnist 1679–1773. kunst(h) 1535–1729. kånst(t) (cånst) 1597 – c. 1786 [fsv.
konst, kunst, liksom d.
kunst. av mnt.
kunst, motsv. mnl.
const, t.
kunst; av germ.
kunsti-, avledn. av
KUNNA; eg. således: kunskap, vetande; jfr äv. (de på annat sätt bildade) fsv.
kunnist(a), kunskap, förstånd, skicklighet, förmåga, list m. m., isl.
kunnasta, förmåga, kunskap, insikt. – Jfr
KONSTA,
KONSTIFIK,
KONSTIG,
KONSTLA,
KONSTNÄR,
KONSTRA]
[KONST 1]
1) förmåga, skicklighet; förr stundom övergående i bet: förslagenhet, klokhet o. d; äv. konkretare: ngt som fordrar l. röjer (stor) förmåga l. skicklighet; numera i sht (med anslutning till 3 o. 4) i fråga om teknisk l. konstnärlig skicklighet o. d. Ther hörer konst til at så förswara förräderij at (osv.). OPETRI Kr. 76 (
c. (
1540).
Ther som Swårheet finnes, / Sigh läter Konsten see. SKOGEKÄR BÄRGBO Klag. C
1 b (
c. (
1632).
Fem wittr' och snälle Män, / Som hade Konst, och mod. STIERNHIELM Jub. 64 (
1644,
1668). Fånga Räff medh Räff, dhet hörer konst til.
GRUBB 228 (
1665).
Konst behöfer lycka, och lyckan konst. DENS. 424. Fadrens sinne och Sonens äro så tvärt emot hvarannan, at der vil Konst til at vinna bägges förtroende.
LAGERSTRÖM Gir. 8 (
1731). Den konst hvarmed Ers Majestät förstår att mildra det rysliga i en tidning
(dvs. underrättelse), som förkrossar.
GRANBERG Dram. 13 (
1811).
(Tegnérs lev- nadsöden) hafva med öfverlägsen konst blifvit tecknade af .. skalden
C. W. Böttiger.
NYBLÆUS Forskn. 2: 201 (
1881).
Med mycken konst rörde han (dvs. den spelande) strängarna. LAGERLÖF Troll 2: 259 (
1921). – särsk.
[KONST 4.a]
a) (
†)
i förb. med (o. ofta motsatt) makt. Jag (vill) altid .. finnas Redebogen (till eder tjänst) meth kunsth och macht. VgFmT I. 8–
9: 80 1538.
(Sv.) Konsten går öfver magten,
(eng.) Policy goes beyond strength.
WIDEGREN 1788; jfr
GRANLUND Ordspr. (
c. 1880.
[KONST 4.b]
b) (
numera i sht vard.)
konkretare, övergående i bet: ngt som kräver stor skicklighet l. ansträngning, svår sak, svårighet, "konststycke" (se d. o. 2; numera i sht i nekande l. inskränkande sats. När .. (Gud) begynnar lätas som han intit wille thet halla han haffuer sagdt,.. Thå .. är konst kunna settia troo til gudz ordh. OPETRI 2Post. 92 b (
1530).
Att refutera samma book (dvs. Rudbeckius' "Privilegia quædam doctorum") är fuller ingen stoor kunst. RP 6: 422 (
1636).
Det är ock kånst bära goda dagar. Därs. 16: 4 (
1654).
Hela konsten består deruti, att få mig snart på fria fötter. HSH 6: 335 (
1742).
Detär ingen konst för den som är rik. WESTE 1807. Det var ingen konst att få en disk gjord samt lådor och hyllfack inhyggda.
SAHLIN SkånFärg. 32 (
1928). – särsk. (
†)
i uttr. det år l. bliver konst efter ngt, det ät resp. blir svårt att skaffa ngt, det är resp. blir ondt om ngt. Det är vist at effter hand blir det konst effter gott folk. BARK Bref 1: 93 (
1703).
Därs. 201 1704.
[KONST 2]
2) (†; se dock slutet) kunskap; lärdom; vetenskap. G1R 7: 137 (
1530).
Apg. 26: 24 (
Bib. 1541.
Then Astrologische konsten. GISÆUS Alm. 1603, Pract. s. A
2 a. Om Bureus ägde kunnist och snille, så fick han ock sysla nog.
FAGGOT PVetA 1747,
s. 16 (Lat.) Eruditio ..
(sv.) Undervisning, lärdom, konst.
EKBLAD 323 1764. jfr
STJÄRN-,
ÖRT-KONST. – särsk.
[jfr t. freie künste, pl., lat. ars liberalis pl. artes liberales]
(
numera knappast br.)
i uttr. boklig(a) konst(er), förr äv. fria konster (jfr 4) l. bokliga fria konster l. fria bokliga konster. VarRerV 9 b (1579). Han .. studeradhe Philosophiam, samt allahanda friya konster. PERICI Musæus 6: 52 b (
1582).
Alle .., som icke .. wele vthreeea til studier ooh frija Boklige Konster. STIERNMAN Com. 1: 759 (
1626).
(En regents plikt är att) främja en san Guds dyrkan, bokliga konster, goda seder
(osv.).
LALLERSTEDT Dygdel. 106 (
1746).
De fria konsterna, vetenskaperna, o! huru lyckliga de menniskor, som få studera dem. BREMER Hertha 80 (
1856).
FORSSELL Hist. 1: 196 (
1869). SCHUL-THESS
1885.
[KONST 3]
3) (gm teoretiska studier o. praktisk övning förvävad) insikt o. skicklighet i ngt; färdighet, konstfärdighet; särsk. konkretare: utövande av en färdighet o. d., sysselsättning (kall l. yrke) som fordrar särskilda insikter o. färdigheter; numera bl. i fråga om utövande av ngt praktiskt o. ofta med bibegrepp av konstnärlig begåvning l. kunnighet (jfr 4. Visa sin konst. Försöka sin konst på ngt. Livet är kort, konsten lång, ordstäv uppvisat tidigast 1867 [efter lat. ars longa, vita brevis, som återgiver grek. ὁ βίος βϱαχύς, ἡ δὲ τέχνη μακϱή (HIPPOKRATES); eg. med syftning på läkekonsten]
. Mester Hans Skipbyggiare haffuer .. bewijsat oss och rijkena sina .. tienst med sin konst och handewerk. G1R 7: 233 (
1531).
Ey hielper Rijkdom, Gull och Godz, / Ey konst, ey gunst, eller höghmodh (emot döden). Ps. 1626,
s. 461; jfr
Ps. 1695, 384:
5. Förfahrenheet lährer konsten bäst.
GRUBB 662 (
1665).
Det är sjelfva hufvudkonstev af alt, at kunna skrifva och tala så, at ingen konst märkes. BERGKLINT MSam. 1: 226 (
1781).
Ack! LÄkarkonstens Gud var dock en halfgud blott – / Mot plågan sätte vi en oviss konst allena. TEGNÉR (WB) 2: 142 (
1813).
Apg. 17: 29 (Bib. 1917. – särsk.
[KONST 3.a]
a) i uttr. efter (alla) konstens regler, förr äv. bl. efter konsten, i enlighet (noggrann överensstämmelse) med de regler (äv.: med iakttagande av vederbörliga ceremonier o. d.) som gälla för utövningen av ett visst förehavande l. yrke o. d; konstmässigt; äv. (vard.) övergående i bet.: "ordentligt", "grundligt" o. d. Här aff (dvs. av vissa uppräknade ingredienser) gör ett Cathaplasma effter Konsten. BERCHELT PestOrs. B 2 b
1589.
LINDFORS (
1815).
Hon tog helt resolut och klådde upp gubhen efter alla konstens regler. VL 1905,
nr 262, s. 5.
Årets riksdag är nu enligt konstens alla regler öppnad på rikssalen. ST(A) 1930,
nr 10, s. 7.
[KONST 3.b]
b) i uttr. med (stundom (för)medelst l. genom) konst, med användande av konstfärdighet l. konstgrepp; särsk: på artificiell väg (motsatt: gm naturlig utveckling o. d; jfr c). Is, som .. blir .. förmedelst konst tilverkad. BLOCK MotalaStr. 29 (
1708).
Det, som hos .. djuren är genom kånst lärdt, det fortplantae icke på deras afföda. NOHRBORG 185 (
c. (
1765).
Kiseljorden förekommer aldrig fullkomligt ren, utan måste med konst renas. BERZELIUS Kemi 1: 290 (
1808).
Födoämnen framställda med konst. WALIN Födoämn. 2 (
1906).
HYLIN Munn. 1: 108 (
1930).
[KONST 3.c]
c) i uttalad l. underförstådd motsättning till natur(en) (o. dess krafter, värkningar l. alster). Konsten bättrar naturens feel. GRUBB 421 (
1665).
Är naturen emot, så hjelper näpliga konsten. NICANDER GSann. 7 (
1766).
Hvad .. dessa provinser kunde blifva .., om konsten kom naturen något till hjelp. QLm. I. 3: 57 (
1833).
Naturen är mäktigare än konsten. CAVALLIN 1876. Konstens triumf öfver den råa naturkraften. HAMMARSTRÖM
Sportfiske 60 1925.
[KONST 3.d]
d) med bestämning av olika slag (ofta en inf. inledd av att) angivande det vari ngn äger färdighet; stundom närmande sig o. svårt att skilja från e o. f. Konsten att läsa, skriva, teckna. Konsten att behaga, att ställa sig in hos ngn). Han förstår konsten att leva lycklig. (Lat.) Ars histrionica .. (sv.) sådana konst at en kan wel skemta och herma en annan. Var- RerV 33 (1538). Ändoch then konst aldrigh finnes hoos migh, / At dichta. Fosz 262 (1621). Smickrarns konst. STENHAMMAR 6 (
1794).
Vår konst att njuta är, hans (dvs. odalmannens) var umbära. GEIJER Skald. 1 (
1811,
1835).
(Den engelska ministären var) sedan årtionden väl hemmastadd i konsten att köpslå med Europas makter om sina understöd. FORSSELL i
3SAH 3: 193 (
1888).
Man har försvarat .. den råa boxningen genom att giva den heder och namn av "självförsvarets ädla konst". HAGLUND HållnRörOrg. 1: 166 1924 [efter eng. the noble art of self-defence]
. I hennes yrke .. ingick .. att inviga nyfödda i .. livets svåra konst. HALLSTRÖM Händ. 35 1927. – särsk. (
†)
i uttr. konst i l. på ngt l. till att göra ngt, färdighet i ngt l. att göra ngt. Then konst han sadhe sig hafva uti saltsiuderijot. RP 8: 667 1641.
(Klockare bör) hafwa gåfwor af natur och konst till att förswarligen siunga psalmer.
KOF II. 2: 254 (
c. (
1655).
Ladan är nu tächt, doch illa och aff några hans wälb(orenhe)tz bönder, som ther på ingen konst hade. VDAkt. 1656,
nr 108.
[KONST 3.e]
e) om (utövande av) färdighet i ngt visst förehavande i. yrke o. d.; ofta övergående i bet: teknik av visst slag, yrkesutövning o. d; förr äv. om vetenskaplig sysselsättning, andlig idrott o. d.; numera i sht ss. senare led i ssgr l. ellip-tiskt för dylika. Känna sin konst i botten, kunna sin konst. Idka, utöva en konst. G1R 8: 321 (
1533).
Ehrlige konster och Handewärck. RARP 3: 258 1642.
(Rolof lärde, alla ridderliga öfningar, idråtter och konster.
VERELIUS Gothr. 83 (
1664).
En brödlös kånst. SCHULTZE Ordb. 2488 (
c. 1755.
Vanligen plägar man indela konsterna i Mekaniska och Fria eller sköna. NORRMANN Echenbg 1: 98 1817; jfr
4. Häraf ser man, at Taktiska konsten är oumbärlig för Fältherren.
KrigVAH 1827,
s. 212. En så ädel och nyttig konst som trädgårdsodlingen.
(AGARDH o.) LJUNGBERG 4: 6 1863.
Lockar som försmå / Frisörens konst. SNOILSKY 2: 42 (
1881).
Det finne former av fantasi, .. vilkas rätta vårdande kräver mycken människokännedom och pedagogisk konst. LARSSON Kumsk. 132 (
1909).
HELLSTRÖM Malmros 118 (
1931;
om biljardspe- let). jfr
BALANSER-,
BRYGGERI-,
FLYG-,
FORTIFIKATIONS-,
FÄLTSKÄRS-,
FÖRLOSSNINGS-,
GULDMAKARE-,
HYTT-,
INGENJÖR(S)-,
JUVELERAR(E)-,
KOK-,
KRIGS-,
LANDTMÄTAR(E)-,
LANDTMÄTERI-,
LEVNADS-,
LITOGRAFERINGS-,
LIVS-,
LÄKAR(E)-,
LÄKE-,
LÄRAR(E)-,
LÄS-,
MASKERINGS-,
MINNES-,
MÄTAR(E)-,
OBSERVATIONS-,
PERSPEKTIV-,
PREDIKO-,
PROBER-,
PRÄNT-,
REGERINGS-,
REKLAM-,
RID-,
RIM-,
RIT-,
RUN-,
RÄKNE-,
SEGEL-,
SEGLAR(E)-,
SIAR(E)-,
SIM-,
SJÖMANS-,
SKILDRAR-,
SKJUT-,
SKRIV-,
SLUT-,
SPINN-,
SPRÅK-,
SPÅ-,
SPÅDOMS-,
STATS-,
STIL-,
STJÄRN-,
STJÄRNKIKAR(E)-,
STYRELSE-,
STYRMANS-,
TAL-,
TALAR(E)-,
TANDLÄKE-,
TECKNINGS-,
UMGÄNGES-,
UNDERVISNINGS-,
VAPEN-,
VATTENBYGGNADS-,
VERS-,
VÄVNADS-,
YMP-,
ÅKERBRUKS-,
ÖGONLÄKE-KONST m. fl. – särsk. (
†)
mera utpräglat övergående i bet: grke, förvärv, näringsfång; handtvärk, industri. Jngen .. skall koma vdij szame screddere embete, wett mindre han är ferdlig vdij szame kunst, ath göra allehanda cledinga. G1R 11: 214 (
1536).
Wåre konungar .. ha .. förskrifit några främmande från Tyssland, Nederland, kolland, Frankrijke, som allahanda konster ok manufacturer ha inrättat. COLUMBUS Ordesk. 11 (
1678;
uppl. 1908). I Freds-tider uphiälpas de afmattade Konster.
FRESE Sedel. 13 (
1726).
(BlÅsröret) var länge användt i konsterna, innan
(osv.).
BERZELIUS Blåsr. 1 (
1820).
Kemien som .. har anvist ämnen och medel för slöjder och konster. FRANZÉN Minnest. 3: 639 (
1844).
[KONST 3.f]
f) allmännare, övergående i bet: förfaringssätt, förfarande, metod; konstgrepp; förr äv.: utväg, medel. Stjäla konsten av ngn. GIR 11: 248 (
1537).
(Man) bruker .. alle Konster som man weet, at han (dvs. den pestsjuke) kan komma til swett, medh heete Steenar (osv.). BERCHELT PestOrs. F
5 a (
1589).
När Gudh vndandragher sina Hielp, så äro alla Konster och Medel plat intet. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 72 a (
1623).
Jag försökte ock, huru jag skulle hitta på någon konst at fläta korgar. DeFoë RobCr. 69 (1752). Bästa konsten mot att retirera / Är helt enkelt att stå qvar. RUNEBERG 2: 91 (
1848).
Konsterna äro mångahanda, sad' gumman åt välling med syl. WENSELL Ordspr. 46 (
1863).
BERGMAN Patr. 51 (
1928).
[KONST 4]
4) värksamhet som avser frambringandet av ngt skönt (estetiskt värkningsfullt), produktiv estetisk värksamhet; äv: gren av dylik värksamhet, konstart, konstform; ofta i förb. skön(a) l. fri(a) konst(er), förr äv. vacker konst (vackra konster); stundom, i inskränktare anv., om den bildande konsten; äv. konkret (se b). Bil- dande konst,konst som arbetar med ett materiellt stoff (måleri, skulptur, arkitektur; motsatt: musik o. diktkonst). Dekorativ l. ornamental konst. Kyrklig, profan konst. Plastisk konst, skulptur. Tillämpad konst, (i fackspr.)
nyttokonst (ofta liktydigt med: konsthandtvärk). Ägna sig åt konsten l. en konst. Utöva en konst. Akademien för de fria konsterna (grundlagd 1735. Kiärlek för konst och vettenskap. EHRENADLER Tel. 45 (
1723).
Alla nöjen, hvilka hämtas af de vackra konsterna. BOËTHIUS Sedol. 87 (
1782).
De fria konsters philosophi. CÅHRENSVÄRD (
1786;
bok- titel).
De sköna konsterna hafva det gemensamma syftemål att väcka behagliga känslor af ädlare slag. LIDBECK Anm. 7 (
1796).
Endast genom .. konsten kan det Guddomliga blifva allmänt fattligt. HT 1916,
s. 90 (
1819).
Arkitekturen, som af alla konster tydligast och fullständigast aftecknar tidslynnet. ESTLANDER KonstH 5 (
1867).
Medeltidens konst var från begynnelsen kyrklig. HILDEBRAND Medelt. 1: 482 (
1884).
Operan .. gäller (ju) för att vara den högsta sammanfattningen af all skön konst. DE GEER Minn. 1: 27 (
1892).
Konsten lika död i Ryssland som musiken är levande. SvD(A) 1929,
nr 74, s. 8 (rubrik).
Rig 1931,
s. 78. – jfr
BILD-,
BILDHUGGAR(E)-,
BYGGNADS-,
DEKORATIONS-,
DIKT-,
FOLK-,
INOMHUS-,
KYRKOGÅRDS-,
LANDSKAPS-,
MEDALJ-,
MONUMENTAL-,
MÅLAR(E)-,
MÅLNINGS-,
NOVELL-,
NYTTO-,
ORD-,
ORGEL-,
PASTISCH-,
PORTRÄTT-,
PROSA-,
PRYDNADS-,
RENÄSSANS-,
ROKOKO-,
ROMAN-,
RUMS-,
SAMTIDS-,
SCEN-,
SKALDE-,
SKOL-,
SKÅDESPELS-,
SMÅ-,
SOLIST-,
STAFFLI-,
SÄNG-,
TEATER-,
TEXTIL-, TIDs-,
TON-,
TRÄSNIDAR(E)-,
ÖGONBLICKS-KONST m. fl. – särsk.
[KONST 4.a]
a) abstraktare, närmande sig bet: konstnärlighet, konstnärlig kvalitet l. prägel. detta är stor (förstklassig) konst. SWEDBERG Schibb. 104 (
1716).
Med konsten i dit spel gör heder åt din Lyra. GYLLENBORG Skald. 65 (
1798).
Hvad i sin art är helgjordt och fulländadt, / det står på konstens höjd. TEGNÉR (WB) 6: 52 (
1829).
[KONST 4.b]
b) konkret: konstvärk; numera bl. koll. Ett stort stycke af tre konster, gjordt af Hr Ehrenstrahl. BÖTTIGER Drottnh. 132 (
i handl. fr. c. 1700.
Göteborgare köpte konst vid konstnärsmötet i Göteborg (1881). PAULI Konstn. 79 (
1915).
Nationalmusei inköp av levande konst. SvD(A) 1928,
nr 178, s. 4.
[KONST 5]
5) utförande av ngt som fordrar stor färdighetj vanligen konkretare, om det som utföres : konststycke; i sht om ngt som fordrar stor kroppslig färdighet (fingerfärdighet, vighet o. d.) o. som göres ss. lek l. för att roa en åskådarskara o. d; företrädesvis i pl. Göra konster med kort, med en trolleriapparat. En hund (apa) som kan göra konster. Ondt lähra gammal Hund kuhra .. (dvs., lähra konster. GRUBB 624 (
1665).
Det var Greken förbehållet, att göra .. (poesien) till bara konst, hvilket alltid snart urartar till bara konster. TÖRNEROS Bref 2: 73 (
1826).
Gymnastiska och akrobatiska konster. WETTERBERGH Sign. 35 (
1843).
Var och en som stiger fram på arenan och gör konster för publiken vill ha applåd. CASTRÉN Schildt 304 (
cit. fr. 1920;
i bild). jfr
CIRKUS-,
KORT-,
TASKSPELAR(E)-KONST m. fl. – särsk.
[KONST 5.a]
a) spelt. i biljardspel, i uttr. (göra en boll o. d.) med konst, dvs. så att spelbollen bringas att studsa mot vallen l. mot en annan boll l. del., innan den träffar den boll mot vilken den spelas. [KONST 5.b]
b) [urspr. enfemistiskt för ett starkt vulgärt uttr.]
(vard.) i överförd anv., i uttr. göra en konst i, förr äv. (o. urspr.) på ngn l. ngt, "ge ngn l. ngt en god dag", "strunta" i ngn l. ngt. WESTE (
1807;
betecknat ss. lågt).
ALMQVIST Amor. 226 (
1822,
1839). Uff! jag gör en konst i alla nådiga prepositioner och nådiga grefvar!
BACKMAN Reuter Lifv. 1: 57 (
1876).
Sofisten, vilken gör en konst i alla livets värden. LILJEDAHL Norström 1: 265 (
1917).
SDS 1929,
nr 229, s. 8.
[KONST 6]
6) om hemlig förmåga l. hemliga medel som användas för att förutsäga framtiden l. för att på övernaturlig väg åstadkomma ngt; spådomskonst, trolikonst, svartkonst; äv. i uttr. hemlig(a) l. svart(a) l. vidskeplig(a) konst(er), förr äv. förvetna konster (jfr FÖRVETEN e. Monge vthaff them som förwitna konster brukat hadhe, båro fram theres böker och brände vpp. Apg. 19: 19 (
NT 1526,
Bib. 1917: vidskepliga konster). Onde menniskiors troldom oc dieffuulens kunst.
TEGEL E14 293 (
i handl fr. (
1568).
(Man) sade, han (dvs. den falske Dimitrij) war en stoor Trolkarl, och hade lärt konster af Lapparna. PETREIUS Beskr. 2: 188 (
1614).
Blåmän, voro .. de, som brukadesvarta Konster. MÖRK Ad. 2: 55 (
1744).
Hemliga konster. KARLIN KultM 17 (
1888).
VÄRING Frost. 230 (
1926). jfr
BESVÄRJELSE-,
DJÄVULS-,
HÄX-,
SPÅ-,
SPÅDOMS-,
SVART-,
TROLL-,
TROLLDOMS-KONST m. fl.
[KONST 7]
7) konstgrepp, knep, (listigt) påfund, intrig, list, (listigt) streck, skälmstycke; äv. (vard.): handling(en) att "konstra", ofta övergående i bet: undanflykt, krångel o. d; vanl. o. numera nästan bl. i pl.
Bruka, göra, förr äv.
spela konster. Ha konster för sig. Vara full av kons- ter. Det där är bara konster av henne. Ill- fundiga, nedriga konster. Hon använder alla möjliga konster för att behaga. Hopes oss ath eder koonsth .. icke skal haffua noghen framgongh. G1R 3: 138 (
1526).
På thet I måge thess bättre see och giörligen förstå konung Sigismundi konster. GUSTAF II ADOLF 128 (
1616).
Med alt för många konster kan man offta skada sig sielf (vid upprättandet av köpekontrakt). NEHRMAN InlJurCiv. 283 (
1729).
Konst och bedrägeri, som man nyttjat för at förföra de större Nationer. ROSEN STEIN PVeta 1789,
s. 173.
Biskop H. .. (hade) skrutit af, att han spelat konster vid .. riksdagamannavalet. LILJCRONA RiksdKul. 471 (1841).
Sådana konster, att inte kunna underrätta mig! BENEDICTSSON Folkl. 188 (
1886).
Med orättfärdighetens alla bedrägliga konster. 2Tess. 2: 10 (Bib. 1917.
SIWERTZ Låg. 142 (
1982). – särsk.
[KONST 7.a]
a) (
†)
i uttr. på konst (jfr 8 slutet), med list l. knep. Jag har på konst skaffat mig underrättelse om Brenner. BREMER Dagb. 244 (
1843).
SPARRE Stand. 532 (
1847).
[KONST 7.b]
b) (
vard.)
konkretare: (konstigt) påfund, konstigsak, konstighet. Sådana konster som bena eller lugg hade han aldrig varit med om. BACKMAN Reuter Lifv. 1: 22 (
1870).
[KONST 8]
8) (
numera knappast br.)
förkonstling; tillgjordhetj förställning. FREESE VerldslD 16 (
1715, (
1726).
Han talar utan konst. MÖRK Ad. 1: 87 1743. Säg fritt och utan konst: månn Johan trolöst tänker?
LIDNER (SVS) 1: 232 (
1782).
Man höll min saknad för konst, förställning eller en daraktig ytterlighet. ALTÉN Landförv. 127 (
1796).
(Luther) såg här (dvs. i Rom) vid gudstjensten prål och konst; men ingen innerlig andakt. AFZELIUS Sag. 6: 68 (
1851).
SUNDÉN (
1886).
CANNELIN 1921. – särsk. (
†)
i uttr. på konst (jfr 7 a), med förställning. Jag leer åth sådan en .. / Som jämrar sig på konst, som yrar vid fult vett. DÜBEN Boileau Skald. 13 1721.
[KONST 9]
9) [jfr t. kunst (i bet. a – c); het. utgår från 3]
(
numera bl. i a – c)
konkret: (inventiös) mekanisk inrättning, maskin, maskineri, maskinell anläggning. G1R 24: 563 1554. Så att man medh samme konst
(för uppdrivande av vatten) .. kunne lede wattnedt k till badstugun och seden i kökett.
HB 1: 193 1572.
VetAH 1817,
s. 204. – särsk.
[KONST 9.a]
a) (
numera bl. i vissa ssgr)
bärgv. om mekanisk anordning vid bärgsbruk; särsk. om uppfordringsvärk för malm l. personer. LReg. 164 1620.
JernkA 1846,
s. 101.
Konster och spel vid Kopparherget drifvas af vatten, kommande från trenne mindre sjöar. HÖJER Sv. 1: 431 (
1874).
ALMQUIST Bergskoll. 67 (
1909;
efter äldre handling). Bonnier- KL 6: 1117 (
1925;
angivet ss. äldre benämning). – jfr
FAR-,
GRUV-,
RULL-,
SKOVEL-,
UPPFORDRINGS-,
VÄDERKONST m. fl. [KONST 9.b]
b) (
fullt br.)
bärgv. (med vattenkraft l. ångkraft drivet) pumpvärk med tillhörande ledningar o. d. för uppfordring av vatten ur gruva. G1R 24: 455 (
1554).
Alla konster stå, och fördenskul förtager oss vatnet bästa rumen i grufuen, som vij hafue. OxBr. 11: 216 (
1635).
RINMAN (
1788) .
(För vattnets avledande från gruvor) använder man vanligtvis konster eller pumpverk.
UB 3: 129 1873.
Konsten gnisslar och gnyr. FORSSLUND Bergf. 22 (
1919). jfr
GRUV-,
HÄST-,
TRYCKPUMPS-,
VATTENKONST m. fl.
[KONST 9.c]
c) (
fullt br.)
anläggning varigm vatten drives l. fria strålar upp i luften (för bevattningsl. prydnadsändamål); i ssgn VATTEN-KONST. jfr ADEPT 3 slutet. NYBLOM i 3SAH 5: 55 (
1896).
DN(A) 1931,
nr 269, s. 10.
–
(4 b) KONST-AFFÄR.
i sht konkret. –
KONST-AKADEMI.
av staten inrättat o. understödt samfund som har till uppgift att främja de sköna konsterna i ett land; under dylikt sam funds ledning stående högre lärovärk för undervisning i de bildande konsternas utövning; särsk. i sg. best., om akademien för de fria konsterna i Sverge. SC 3: 41 1822.
(Wermüller) blef ledamot af franska konstakademien.
EICHHORN Stud. 2: 64 (
1872).
.
–
KONST-ALBUM.
jfr ALBUM 3. .
[KONST-ALSTER.ssg 1]
1) (
†)
till 3: alster av teknik l. industri l. handtvärk o. d. (motsatt: naturprodukt). Nya, alltmer sammansatta konst-alster uppkomma med näringsflitens utveckling. GEIJER I. 6: 186 (
1839).
WESTEE (
1842) .
[KONST-ALSTER.ssg 2]
2) till 4; jfr -VÄRK 3. SP 1792 nr 7 s. 2.
Genom anordnande av skolresor och billighetståg har möjlighet beretts för även avlägset boende att taga städernas konstalster i betraktande. BtRiksdP 1917, XIII.
1: nr 1, s. 2.
–
KONST-ALSTRING.
äv. konkret. (
1872,
konkret). PAULI Paris 3 (
1915).
–
KONST-ANDA,
r. l. f. (
i vitter stil)
jfr ANDE VIII 5. Medeltidens heliga konstanda. BRUNIUS Resa 1838 254
1839.
.
–
KONST-ANLAG ~⁰², äv. ~²⁰. jfr
ANLAG II 5 b. I den rika d. v. Sparreska tafvelsamlingen .. fingo ..
(J. C. Boklunds) konstanlag sin första väckelse och näring.
NF 2: 808 1877.
(
1897).
ÖSTERGREN 1930.
LARSEN 1884.
SundsvP 1886,
nr 70, s. 2.
–
KONST-ANSTALT ~⁰² l. ~²⁰. anstalt förundervisning i l. utövning av konst; äv. i mer l. mindre oeg. l. utvidgad anv. CYGNÆUS 5: 203 1860.
(
1878).
Med teatern som konstanstalt .. har jag .. (sedan 1770- talet) haft föga beröring. AHRENBERG Männ. 5: 282 (
1910).
–
KONST-ANTIKVARISK. (
i fackspr.)
konstnärligtantikvarisk. .
[KONST-APPARAT.ssg 1]
1) till 3: teknisk apparat o. d. ANCKARSVÄRD PVetA 1842,
s. 25.
[KONST-APPARAT.ssg 2]
2) till 5: apparatur för taskspelarkonster. DALIN 1852. WOJ
1891.
–
KONST-ARBETAD ~⁰²⁰, p. adj. (i sht i vitter stil) bearbetad l. utarbetad med konst. (ELGSTRÖM o.) INGELGREN 304 1810.
Konstarbetade silfversmycken. SANDER Ros 184 (
1876).
LAGERLÖF HomOd. 120 (
1908). .
–
KONST-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. (numera föga br.)
person som sysslar med bildande konst; särsk. om konsthandtvärkare. RADEMINE Knigge 3: 121 (
1864).
STRINDBERG NRik. 66 (
1882).
–
KONST-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. [KONST-ARBETE.ssg 1]
1) till 3: med konstfärdighet l. konstskicklighet gjort arbete; i sht konkret; numera nästan bl. tekn. om vissa vid väg- o. vattenbyggnad förekommande arbeten, ss. broar, tunnlar, färjor o. d. Vhrwärck, och .. annat som medh Konstarbete är stält til at röhra och föhra sigh sielff omkringh. SYLVIUS Mornay 9 (
1674).
Manufacturer och Konst-Arbeten. SALANDER Gårdzf. 240 (
1727).
Hamnbassänger utan konstarbeten. TT 1894, Byggn.
s. 9.
Arbetsplan, vari ej ingår brobyggnad, färja eller annat konstarbete. SFS 1925,
s. 104.
[KONST-ARBETE.ssg 2]
2) till 4: konstnärligt arbete; ofta konkret: konstvärk, konstföremål. FörarbSvLag 5: 333 (
1706;
abstr.).
Konstarbeten af Agat .. (o.) Marmor. DA 1771,
nr 22, s. 3.
Konstarbetet i stämpeln till detta sigill är alldeles utmärkt. REUTERDAHL SKH II. 1: 294 (
1843).
SFS 1911,
nr 112, s. 1 (konkret).
–
KONST-ARKEOLOG.
person (vetenskapsman) som sysslar med studiet av äldre konst. WIESELGREN Samt. 16 (
1869,
1880). NISLSSO
ArkeolUppt. 29 1933.
–
KONST-ARKEOLOGI.
vetenskap(en) om den äldre konsten. NORRMANN Echenbg 1: 103 (
1817).
NILSSON ArkeolUppt. 23 (
1933).
–
KONST-ARM,
r. l. m. [KONST-ARM.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till 3 b: konstgjord arm. HAGLUND HållnRörOrg. 2: 74 1924.
[KONST-ARM.ssg 2]
2) bärgv. till 9 b; jfr ARM sbst. III 4. JOHANSSON Noraskog 3: 71 (cit. fr. (
1676).
Därs. 70 (
1884,
sannol. efter handl. fr. 1675.
–
KONST-ARTIKEL.
konstföremål (ss. handelsvara). Konst- och Konstslöjdartiklar. SFS 1911,
nr 80, s. 22.
–
KONST-ATELJÉ.
LUNDIN NSthm 515 1889.
–
(4 b) KONST-AUKTION.
PT 1892,
nr. 129, s.
1.
2NF 36: 1152 1924.
–
KONST-AVDELNING ~⁰²⁰. i museum, på utställning o. d. EICHHORN Stud. 2: 133 (
1869,
1872). Nationalmusei konstafdelning.
BtRiksdP 1880,
I. 1: nr 1, Bil.
7,
s. 3.
2NF 31: 167 1920.
–
(3 b) KONST-BEFRUKTA,
-ning. (i fackspr.)
befrukta på artificiell väg. BotN 1872,
s. 77 (:
konstbefruktning).
Den 17 maj 1910 konstbefruktades i Aneboda braxenrom på enris och utlades i s. k. kläckningslådor i sjön Stråken. ArkZool. IX. 4: 16 1914.
SONESSON HusmTrädgB 225 (
1927: konstbefruktning).
– (
3)
KONST-BEGIRIG. (
†)
vetgirig i fråga om tekniska l. vetenskapliga metoder o. d. STIERNHIELM Arch. O
2 b
1644.
–
(3 b) KONST-BEN. (
i fackspr.)
konstgjort ben. 2NF 36: 1146 1924.
– (
3,
5)
KONST-BERIDARE. (
i sht förr)
person som (vid cirkusföreställning o. d.) giver uppvisning i en högt uppdriven (ofta skrobatisk) ridkonst; Cirkusryttare. WESTE (
1807).
Till Riket med vederbörligt tillstånd inkomne utländske Konstberidare. SFS 1826,
s. 863.
DN(A) 1955,
nr 55, s. 16 (bildl.)
Ssgr (i sht förr):
–
konstberidar(e)-sällskap .
SvT 1852,
nr 169,
s. 2.
–
(4 b) KONST-BESTÅND. (
i sht i fackspr.)
jfr BESTÅND 11. UpplFmT 43: 32 (
1931).
Det japanska konstbeståndet i Sverige. SvD(A) 1931,
nr 289, s. 12.
– (jfr
5, 8)KONST-BESYNNERLIG. (
vard.)
(mycket) konstig l. besynnerlig. SvTyHlex. (
1872).
En språkform,som skulle förefalla högst "konstbesynnerlig" .. för den infödde fransmannen. SvFlicksk. 48 (1888). Jag .. kommer ihåg, hur konsthesynnerlig han (dvs. den gamle professorn) tog sig ut på S:t Eriks torg. LAURIN 2Minn. 18 (
1930).
–
KONST-BETRAKTARE. särsk. (
i sht i vitter stil)
: konstgranskare, konstkritiker. BE MALMSTRÖM 7: 281 (
1849).
SvD(A) 1932,
nr 16, s. 5.
–
KONST-BETRAKTELSE. (
i sht i vitter stil)
jfr -GRANSKNING, -KRITIK; äv. konkret, om konstkritisk uppsats o. d. BEMALMSTRÖM 7: 283 1849.
2NF 23: 1243 1916.
–
(3 b) KONST-BEVATTNA,
-ing. bevattna på artificiell väg; i sht ss. vbalsbst. ing. PALMBLAD Nov. 3: 17 (1841: konst-bevattning). Vitt utbredda konstbevattnade risfält. MÖRNER Hagenbeck 82 (1924). SvUppslB (1933: Konstbevattning).
–
KONST-BIBLIOTEK.
konstvetenskapligt bibliotek. MeddsSlöjdF 1886,
s. 107.
–
KONST-BILDAD,
p. adj. [KONST-BILDAD.ssg 1]
1) (
†)
till 3: med konst bildad l. utbildad. Phosph. 1812,
s. 39.
Konstbildade glas och instrumenter. EKMAN Jakob 23 (
1822).
Konsthildade röster. RYDBERG Kultförel. 4: 477 (
1887).
[KONST-BILDAD.ssg 2]
2) till 4: bildad i fråga om konst, som känner o. förstår konst. THOMANDER 2: 126 1831. Det konstbildade Tyskland hade vid denna tidpunkt
(dvs. c. 1913) ett enormt intresse för fransk modern ytterlighetskonst.
LAURIN 4Minn. 91 (
1932).
–
KONST-BILDNING.
bildning på konstens område; förr äv: konstodling. Huru vill Förf ... bestämma graderna, tilväxten och orsaken til (den svenska) Nationens konstbildning? JournSvL 1801,
s. 407.
(Sergel) med sin fulländade konstbildning.
FRANZÉN Minnest. 1: 174 1815.
STRÖMBOM EgyptK 257 1928.
–
KONST-BLAD.
[KONST-BLAD.ssg 1]
1) grafisk reproduktion i bladform, grafiskt blad. EICHHORN Stud. 2: 203 (
1872).
Äfven i Frankrike börja de fina konstbladen leta sig väg till de ringare hemmen. 2NF 7: 1006 1907.
NoK 20: 116 1923.
[KONST-BLAD.ssg 2]
2) (
ngt vard.)
konsttidskrift. ESTLANDER KonstH 505 (
1867).
–
(3 b) KONST-BLEKA,
v., -ning.
tekn. bleka (ngt) på artificiell väg; i sht l. p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; jfr -BLEKE. DALIN (
1852: Konstblekning). Äpplen, torkade, skola levereras .. mögelfria, ljusa men ej konstblekta.
SFS 1891,
Bih. nr 50, s. 11.
TLev. 1903,
nr 18, s. 1.
–
(3 b) KONST-BLEKE.
tekn. konstblekning. DALIN 1852. WoJ
1891.
–
(3 b) KONST-BLOMMA,
r. l. f. (
i sht i fackspr.)
konstgjord blomma. SvLittFT 1835, sp.
569 (bildl.). Garneringarna med konstblommor .. tillhöra .. hattmodistens hantverk. Sömnadsb. 397 1915.
–
(3 b) KONST-BLOSS. (
†)
med konst gjort (upptändt) bloss (motsatt: naturligt ljus); anträffat bl. i bildl. bemärkelse, närmande sig bet: irrbloss. Folkets samveten, dem de (dvs. de and- liga).. villade med heliga konstblos. BOTIN Hem. 2: 48 (
1756).
MÖLLER (
1790,
1807).
–
KONST-BOK; pl.
-böcker.
( konst- 1675–1891. konste- 1579–1596) [KONST-BOK.ssg 1]
1) (
†)
till 3: (hand)bok innehållande rön l. råd l. recept o. d. i vetenskap l. teknik. PREUTZ Kempis 145 (
1675;
bildl.).
En konstbok eller samling af hvarjehanda tekniska rön. EICHHORN Stud. 2: 128 (
1872;
om en av P. Månssons skrifter).
[KONST-BOK.ssg 2]
2) till 4: bok som handlar om o. innehåller reproduktioner av konst. Små konstböcker, titel på serie av böcker innehållande reproduktioner av konstvärk vilken utgavs under åren 1906–1927. [KONST-BOK.ssg 3]
3) (†) till 6: svartkonstbok. MARCI Und. 13 b (
1579).
LINDFORS (
1815).
LILJEGREN Runl. 12 (
1832).
–
(5 a) KONST-BOLL.
spelt. i biljard: boll som göres "med konst". WILSON Spelb. 74 (
1888).
–
KONST-BRODERI.
konstnärligt broderi. MeddSlöjdF 1884,
s. 125.
2NF 33: 764 1922.
–
KONST-BRONS.
[KONST-BRONS.ssg 1]
1) tekn. bronslegering som användes till gjutning av konstföremål. TT 1874,
s. 142.STARCK
Kemi 128 1931.
[KONST-BRONS.ssg 2]
2) konstföremål av brons. 2NF 16: 374 1912.
–
(9 a, b) KONST-BROTT.
bärgv. anordning varigm konstledning bringas att ändra riktning l. grena sig. RINMAN 1: 731 1788.
JernkA 1903,
Bih. s. 12.
– (
3)
KONST-BRÄNNERI. (
†)
fabriksmässig anläggning för brännvinsbränning (motsatt: husbehovsbränneri). SFS 1836,
s. 607.
WIESELGREN Samt. 56 (
1871,
1880).
–
(9 a, b) KONST-BYGGMÄSTARE.
( konste- 1636 (†) bärgv. jfr
-BYGGARE.
Bergv. 1: 78 1636.
–
KONST-BYGGNAD.
( konst- 1720–1921. konste- 1736 [KONST-BYGGNAD.ssg 1]
1) (
†)
till 3 o. 4: konstfullt uppförd byggnad; ofta bildl. (Den) menniskliga Kroppens konst-byggnad. DALIN Arg. 1: 166 (
1733,
1754). At förstöra en sådan konstbygnad
(som Tessinska palatset) voro at
(osv.). WRANGEL TessPal. 22 (i hamdl. fr. (
1772).
En hel konsbyggnad af lärda gissningar. LEOPOLD 6: 113 (
1803).
MÖLLER (
1807) .
[KONST-BYGGNAD.ssg 2]
2) tekn. o.
bärgv. till (3 o.) 9. [KONST-BYGGNAD.ssg 2.a]
a) (†) i allm: mekanisk inrättning, maskin. RYDELIUS Förm. 154 (
1720,
1737).
ATTERBOM Minnest. 1: 20 (
1847).
CAVALLIN (
1876) .
b) bärgv. == KONST 9 a, b. Bergv. 2: 39 ((
1737).
Beskrifning om enKonstbyggnad af stångjern vid Håkansbo Koppargrufvor. JernkA 1823,
s. 151 (rubrik). WoJ
1891.
c) tekn. om särskilda större o. mera konstmässiga byggnader vid väg- och vattenbyggnadsarbeten (ss. broar, viadukter, slussar, dammar, hus o. d.).
TT 1899, Byggn.
s. 17.
FlygHb. 96 1921.
–
(9 a, b) KONST-DAMM,
r. l. m. ( konst- 1655–1823. konste- 1660 (†) bärgv. damm som reglerar vattenavlopp från l. vattentillförsel till konsthjul o. d. JOHANSSON Noraskog 3: 56 (citfr. (
1655).
JÄRTA Kopparb. 6 (
1823).
–
KONST-DANS. (
i fackspr.)
konstnärlig dans (motsatt: sällskapso. folkdans). HÖIJER 3: 278 (
c. (
1810).
Balletterna, konstdanserna på scenen, spelas af hela orchestern. MANKELL Lb. 161 (
1835).
NoK 96: 34 1930.
– (
9)
KONST-DIKE. (
†)
bärgv. kanal som för vatten till konsthjul o. d. POLHEM Invent. 11 (
1729).
–
KONST-DIKT estet. konstnärlig dikt; motsatt: folkdikt. SCHÜCK SvLitH 1: 115 1885.
NoK 112: 7 1931.
–
KONST-DIKTARE.
estet. jfr -DIKT. NF 19: 141 (
1895).
NoK 117: 52 1933.
–
KONST-DILETTANT.
SvT 1852,
nr 34, s. 2.
NoK 91: 102 1931.
–
KONST-DOKTOR.
(i sht vard., ofta med ngt försmädlig biton) person som förvärvat doktorsgraden i konstvetenskap (konsthistoria) o. som ägnar sig åt konstkritik; äv. allmännare: universitetsbildad konstkritiker. En lärd konstdoktor. BOLANDER ManNas. 114 (
1925).
SvD(A) 1932,
nr 289, s. 16.
–
KONST-DOMARE.
jfr -KRITIKER. MÖLLER 1: 416 1745.
(P.) Lagerlöf ..
(förenade) skaldens, konstdomarens och vältalarens förmåga.
CARLSON Hist. 5: 299 (
1879).
ENGSTRÖM Zorn 198 (
1932).
– (
3,
4)
KONST-DREJARE. (
†)
konstsvarvare. BoupptSthm 1668,
s. 1125. VgFmT I 6–
7: 101 1760.
–
KONST-DRIFT.
[KONST-DRIFT.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till 3: inneboende böjelse o. anlag för konstmässigt arbete; i sht i fråga om djur; ofta svårt att skilja från 2. Praktisk naturhistoria .. bör bl. a. handla) om djurens konstdrifter. SPRINCHORN PedUtsk. 12 (
i handl. fr. (
1804).
QUENNERSTEDT Flyttfågl. 26 1898.
[KONST-DRIFT.ssg 2]
2) till 4: drift till (böjelse för) konstnärlig värksamhet. STIERNSTOLPE Arndt 4: 81 (
1808). Vår själs spontana och åt sig själf lämnade konstdrift bygger .. efter romantiska och syntetiska lagar.
VETTERLUND StDikl. 142 (
1901).
NoK 90: 182 1928.
–
(9 a b) KONST-DRÄNG. (
†)
yngre arbetare (biträde) vid gruvkonst. NoraskogArk. 4: 54 1658.
Bergv. 1: 588 1712.
–
(3 b) KONST-DUN. (
i fackspr.)
på artificiell väg framställt dun. VaruhbTulltaxa 1: 35 1931.
–
KONST-EFFEKT.
konstnärlig värkan. LEOPOLD 5: 36 (
1801).
ENBERG i
2SAH 7: 289 1815.
–
(3 b) KONST-ELD. (
numera knappast br.)
med konst framställd eld; illumination; fyrvärkeri(pjäs). Callinichus .. fann på en Konsteld, som kunde bränna vnder Watnet. SCHRODERUS Os. 2: 330 (
1635).
Efter aftonmåltiden gick man åter i Trägården, för at se en konsteld, som Konungen lät afbränna. SvMerc. 1765,
s. 46.
CANNELIN 1921. särsk. bildl. Fåfängan kastar
sinakonst-eldar.
THORILD (SVS) 1: 302 (
1778).
Min eld är ej verklig, det är en konsteld, som glindrar, men slocknar. CLIVIJN 1805 hos
HJÄRNE DagDrabbn. 207.
– (
3)
KONST-ENLIG. (
numera bl. tillf.)
konstmässig. JournSvL 1800,
s. 691 (klandrat ss. osvenskt).
SKÖLD Fichte 161 (
1914).
–
KONST-EPOK.
HÖIJER 3: 338 (
c. (
1810).
Med .. Frans I börjar (i Frankrike) en ny .. glänsande konstepok. HAHR NordeurRenässArkit. 12 1927.
–
KONST-EPOS.
litt.- hist. konstnärligt epos; motsatt: folkepos. NF 3: 260 1878.
NoK 116: 9 1933.
– (
3)
KONST-ERFAREN ~⁰²⁰. [jfr t. kunsterfahren]
(
numera mindre br.)
konstförfaren; i ä. tid ofta ss. hederstitel för yrkesman (handtvärkare o. d.). AntecknSaml. 140 1684. Murmästaren Konsterfarne J. Ahlstrand. VDAkt. 1779,
nr 502 (
1775).
Darius .. såg att han (dvs. lä- karen, var konsterfaren. CARLSTEDT Her. 1: 486 (
1832).
SvD(A) 1934,
nr 261,
8. 24.
Avledn:
–
konsterfarenhet ,
r. l. f. (
numera mindre br.)
konstförfarenhet. TUDERUS Kiesewetter 121 (
1866).
WARBURG Ehrensvärd 111 1893.
–
(4 b) KONST-EXPOSITION.
== -UTSTÄLLNING. SvT 1852,
nr 20, s. 1.
SvH 10: 274 1909.
– (
3)
KONST-FAREN,
p. adj. (
†)
== -ERFAREN. Hattemakaren Konstfarne Mester Iacob Cast. VRP 1704 s. 751.
NICANDER Hesp. 273 (
1835).
–
KONST-FILOSOF.
Phosph. 1810,
s. 104.
Ehrensvärds storhet var .. den originelle .. konstfilosofens. WIRSÉN i 3SAH 11: 319 1896.
–
(3 b) KONST-FISK fisk. konstgjort agn i form av en fisk. TurÅ 1895,
s. 104.
SCHRÖDER Fiske 96 (
1900).
– (
3)
KONST-FLIT.
[jfr t. kunstfleiss]
(
numera i sht i litterärt spr.)
(flit i) utövande av konstfärdighet; ofta konkretare, övergående i bet: slöjd, handtvärk, industri. ZIBET i
2SAH 4: 4 (
1804).
Produkter af menskliga konstfliten. JernkA 1882,
Bih. s. 219.
Portugiserna funno i Indien stater .. blomstrande genom åkerbruk och konstflit. PALLIN NTidH 5 1878.
OoB 1931 s. 626.
–
(3 b) KONST-FLUGA fisk. kenstgjort agn i form av en insekt ("fluga").
SCHRÖDER Fiske 113 1900.
– (
3,
5)
KONST-FLYGARE.
utövare av konstflygning. Englands djärvaste konstflygare .. störtade i går vid Croyden. UNT 1930 nr 10562, s. 1.
– (
3,
5)
KONST-FLYGNING.
flyg. flygning som avser att gm djärva manövrer ("konststycken") uppöva (l. uppvisa) flygarens skicklighet (o. pröva l. visa flygmaskinens styrka o. stabilitet); "avancerad flygning". SFS 1921,
s. 482.
Därs. 1928,
s. 134.
–
(3 b) KONST-FODER.
landt. artificiellt foder (motsatt: naturfoder); jfr FODER sbst.¹ 2NF 38: 876 1926.
–
(9 a, b) KONST-FOLK. (
förr)
bärgv. benämning på den personal som erfordrades för gruvkonsternas byggnad, underhåll o. skötsel. JOHANSSON Noraskog 3: 39 (cit. fr. 1638.
ALMQUIST Bergskoll. 61 (
1909;
efter handl. fr. 1771.
–
KONST-FORM; pl,
-er. form i vilken konsten l. en viss konstart framträder; äv. närmande sig bet: konstart, konstgren.
HÖIJER 3: 382 (c. (
1810).
(Att) hvarje tid fordrar sin egen konstform. HAMMARSKÖLD Sv Vitt. 1: 114 (
1818).
Tragedien som utvecklad konstform uppväxte på grekisk botten. WRANGEL Diktm 259 (
1912).
BonnierLittH 4: 201 1930.
–
KONST-FORSKARE.
BRUNIUS Resa 1838 330
1839.
DENS. Metr. 10 (
1854).
(Winckelmann) var bland 1700-talets konstforskare den främste ifraren för antikens återuppväckelse. 2NF 32: 635 (
1921).
DN(A) 1934,
nr 251, s. 30.
– (
8)
KONST-FROM. (
†)
hycklat from. DALIN Arg. 1: 82 (
1733,
1754).
–
(3 b) KONST-FRUSEN,
p. adj. frusen på artificiell väg. En skridskobana med konstfrusen is. SvD(A) 1923,
nr 170, s. 13.
–
KONST-FRÅGA,
r. l. f. särsk till 4; jfr FRÅGA sbst. 3. Dagensbrännande konstfrågor. LUNDEGÅRD Prom. 1: 21 (
1893).
SvD(A) 1933,
nr 339, s. 26.
– (
3)
KONST-FULL.
konstfärdig; som vittnar om konstfärdighet, konstrik; äv. (med anslutning till KONST [KONST-FULL.ssg 4]
4) övergående i bet: konstnärlig. Then vnderliga och konstfulla rörelse, som i verlden är.
RYDELIUS Förn. 265 (
1722,
1737). Ett stort och mycket konstfullt Urverk.
ATTERBOM Minn. 580 (
1819).
De romanska språkens konstfulla strofer och invecklade rimflätning. MELIN i 3SAH 13: 36 1898.
NoK 116: 138 (
1933).
Avledn:
–
konstfullhet ,
r. l. f. FRANZÉN Pred. 5: 275 (
1845).
OoB 1952,
s. 350.
–
(4 b) KONST-FYND.
i sht arkeol.
(
1898).
NILSSON ArkeolUppt. 70 1933.
–
(3 b) KONST-FYRVÄRK. (
†)
illumination; fyrvärkeri. (
c. 1700.
–
(3 b) KONST-FYRVÄRKARE ~⁰²⁰⁰. (numera knappast br.)
fyrvärkare. .
Krig VAH 1839,
s. 40. WoJ
1891.
–
(3 b) KONST-FYRVÄRKERI ~⁰¹⁰². (numera knappast br.)
illumination; fyrvärkeri. .
AB 1845,
nr 238, s. 1. WoJ
1891.
– (
3)
KONST-FÄRDIG.
[jfr d. kunstfærdig, t. kunstfertig]
som ägor (stor) färdighet i ngn (l. sin) konst, konstskicklig; äv. i överförd anv., om sak: som vittnar om (är gjord med l. fordrar osv.) konstskicklighet; äv. (med anslutning till KONST
[KONST-FÄRDIG.ssg 4]
4) övergående i bet: konstnärlig. JernkA 1835,
s. 156Underbygnaden (av gravmonumentet) prydes af .. bildverk af mindre konstfärdig hand. UPMARK Lübke 684 (
1872).
En konstfärdig dialektik. 2NF 1: 528 1903.. Det konstfärdiga handväveriet.
Fornv. 1928,
s. 2.
Avledn.:
–
konstfärdighet ,
r. l. f. Smith MennPligt.
VIII (
1799;
klandrat ss. osvenskt i Journ SvL 1779,
s. 670).
Fatab. 1928,
s. 25.
–
(3 b) KONST-FÄRGAD,
p. adj. (
i sht i fackspr.)
motsatt: naturfärgad. Konstfärgad bomull. TT 1897, Allm.
s. 218.
–
KONST-FÄRGARE. (
i fackspr.,
föga br.) jfr
-FÄRGNING.
(
1851).
SAHLIN SkånFärg. 99 1928.
–
KONST-FÄRGNING. (
i fackspr.,
föga br.)
skönfärgning. ,
s. 28.
EHRSTRÖM Konsthantv. 182 (
1934).
–
KONST-FÖREMÅL ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰.jfr KONST 4 b. DA 1825,
nr 1, s.
3.
RedNordM 1929,
s. 45.
–
KONST-FÖRENING.
förening av konstnärer o. konstvänner för främjande av konsten (l. ngn viss konstart) o. för tillvaratagande av konstnärernas ekonomiska intressen. BESKOW Vandr. 2: 45 (
1834).
År 1832 .. (förenade sig) i Stockholm ett antal konstnärer och konstälskare uti ett sällskap, som antog namnet Konstföreningen. (AGARDH o.) LJUNGBERG 4: 462 (
1863).
TIKKANEN Konsth. 324 (
1925).
– (
3)
KONST-FÖRFAREN.
erfaren l. skicklig i utövandet av en konst l. ett grke o. d.; i ä. tid ofta ss. hederstitel för yrkesman (handtvärkare o. d.); jfr
-ERFAREN.
DRYSELIUS Monarchsp. 87 (
1691).
Boktryckaren Konstförfarne Eric Flodström. ASScF 3: 762 (
1729).
Tryggt utöfver pergamentet konstförfarna handen rör sig. RYDBERG Dikt. 1: 46 (
1876,
1882).
SAHLIN SkånFärg. 34 (
1928).
Avledn:
–
konstförfarenhet ,
r. l. f. SÖDERHJELM ItRenäss. 154 (
1907).
–
KONST-FÖRFATTARE.
person som sysslar med konstkritiskt l. konstvetenskapligt författarskap;.jfr -SKRIBENT, ävonsom -FORSKARE, -KRITIKER.
.
–
(4 b) KONST-FÖRLAG ~⁰². jfr FÖRLAG, sbst.² 6 c. SD 1892,
nr 338, s. 2.
.
–
KONST-FÖRMÅGA. (
mindre br.)
konstnärlig förmåga. ,
s. 355.
SvD(A) 1932,
nr 88, s.
8.
–
KONST-FÖRSTÅND.
insikt i konsten o. förmåga att bedöma dess alster. (c. (
1845).
Med ett odladt konstförstånd väljer man det bästa i allt. MeddSlöjdF 1891,
s. 31.
JOSEPHSON Tessin 1: 50 (
1930).
[KONST-FÖRSTÅNDIG.ssg 1]
1) (
†)
till 3: konstförfaren. MÖLLER 2: 180 1785.
[KONST-FÖRSTÅNDIG.ssg 2]
2) till 4: som förstår (sig på) konst l. som vittnar om konstförstånd. Konstförståndiga filosofer. SCHOLANDER 3: 68 (c. (
1870).
Fasaden (utmärker) sig (bl. a.) genom .. en ytterst konstförståndig materialhehandling. TT 1894, Byggn.
s. 3.
GHT 1935, nr
45,
s. 3.
–
KONST-FÖRSTÅSIGPÅARE.
(ngt vard., med ringaktande prägel) konstkännare. SCHOLANDER 3: 158 1874. Enligt alla radikala konstförståsigpåare i Norden.
LAURIN 1Minn. 392 1929. SYD
18/3 1934 Söndagsbil.
s. 7.
– (
3,
4)
KONST-FÖRVANT,
m. ||ig. [efter t. kunstverwandter]
[KONST-FÖRVANT.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
(ngns) kollega i en konst(art); utövare av en konst. NORDFORSS (
1805).
CAVALLIN (
1876) .
NORDENSKIÖLD i
3SAH 8: 15 1893.
[KONST-FÖRVANT.ssg 2]
2) handtvärksgesäll; nnmera bl. (föga br.) : typograf, sättare, tryckare, boktryckeriarbetare. ASScF 3: 736 1722.
NORDFORSS 1805.
(År 1873) fick den unge typografen stt testimonium som utlärd konstförvant.
Upsala(A) 1922,
nr 287, s. 4. jfr
BOKTRYCKAR(E)., SLAKTERI-, URMAKAR(E)-KONSTFÖRVANT.
– (
3,
4)
KONST-FÖRVANTSKAP ~⁰⁰² l. ~⁰²⁰. [KONST-FÖRVANTSKAP.ssg 1]
1) (
†)
kamratskap i (utövningen av) en konst l. ett yrke; äv. konkret: lag av konst. närer o. d. WIKFORSS 1: 998 1804.
SvTyHlex. (
1851,
1872.
[KONST-FÖRVANTSKAP.ssg 2]
2) (
förr)
benämning på de utlärda tryckeriarbetarnas organisation. NordTypogrT 1883,
nr 5, s. 2.
Förvaltaren af konstförvandtskapets kassa. PT 1909,
nr 263 A,
s. 2.
–
KONST-GENI.
konstnärligt geni. Blott ett verkeligt konstgeni kan ge det underbara genom sin dikt esth [etiskt]
värde. TEGNÉR FilosEstetSkr. 330 (
1808).
EKMAN Jakob 53 (
1822).
–
KONST-GJORD,
p. adj. [KONST-GJORD.ssg 1]
1) till 3 b: gjord l. åstadkommen med konsf, artificiell. Konst- gjorda lemmar. konstgjorda blommor; pärlor. konstgjorda dammar, sjöar. Konstgjord bevatt- ning. Konstgjord andning. NORDENFLYCHT QT 1746–47,
s. 44Konstgjorda magneter, hvilk ofta betydligt öfverträffa de naturliga i styrka. FOCK. 1Fys. 513 (1855). Margarin eller konetgjordt smör. SFS 1885,
nr 57, s. 1 Konstgjorda mineralvatten.
Därs. 1901,
Bih. nr 104 s. 3.
Laura rodnade genom sin konstgjorda blekhet. SIWERTZ Sel. 1: 93 1920.
[KONST-GJORD.ssg 2]
2) (
†)
till 3 (o. [KONST-GJORD.ssg 4]
4) : konstrik, konstfärdig. De flerfaldiga, konsgjorda låsarne till en väldig kassakista af jern. KULLBERG Portf. 75 1842; jfr
KONST-LÅS. Alla
(sångfåglar) bygga konstgjorda bon.
NILSSON Fauna II. 1: 264 (
1858).
[KONST-GJORD.ssg 3]
3) (
numera mindre br.)
med anslutning till KONST 8: konstlad, tillgjord, onaturlig. MÖLLER 1867.. Stjernhjelm, hvars språk är, mera än hans samtidas, konstigt eller konstgjordt.
HJÄRTA 1842 i
3SAH XLIII. 2: 86.
Intet tröttar som konstgjorda leenden. SIWERTZ JoDr. 338 (
1928).
–
KONST-GJUTARE.
gjutare av konstföremål l. konstvärk. NYBLOM i
3SAH 5: 182 (
1890).
SvD(A) 1934,
nr 237, s. 13. jfr
HOVKONSTGJUTARE.
–
KONST-GJUTERI ¹⁰⁰⁴, äv. ³~⁰⁰² jfr. -GJUTARE; särsk. konkret: värkstad för gjutning av konstföremål l. konstvärk.
ESTLANDER KonstH 566 (
1867;
abstr.).
2UB 5: 518 1904.
–
KONST-GLAS.
konstnärligt tillvärkat l. bearbetat glas. KEYSER Kemien 2: 280 (
1871).
NDA(A) 1933 nr
251,
s. 9.
–
KONST-GLASBLÅSARE ~⁰²⁰⁰. glasblåsare som utför konstnärliga arbeten. NF 4: 11981881.
TT 1897,
K. s. 76.
–
KONST-GLASBLÅSNING ~⁰²⁰. konstnärlig glasblåsning. JernkA 1897,
s. 349.
–
KONST-GLASMÄSTARE ~⁰²⁰⁰. glasmästare som utför konstnärliga arbeten. TT 1895, Byggn.
s. 82.
PT 1913,
nr 266 A
s. 4.
–
KONST-GLASMÄSTERI ¹⁰¹⁰⁴, äv. ³~⁰¹⁰² konstnärligt glasmästeri; äv. konkret: värkstad där konstnärliga glasmästeriarbeten utföras. KatalIndUtstSthm 1897, s. 81. RTKatal. 1927, IV. 1:
1221. –
KONST-GLÄDJE. (
i sht i vitter stil)
glädje åt (l. njutande av) konst. RYDQVIST i
2SAH 12: 306 1827. Konstglädje och skönhetslängtan.
MALMBERG Fiskebyn 25 1919.
–
KONST-GRAFIK.
konstnärlig grafik. Vår moderna konstgrafik 1895–1920. TALLBERG (
1920;
boktitel. ROMDAHL NordeurBildK 137 (
1926;
i fråga om etsningar av Albrekt Dürer).
–
KONST-GRAFISK.
adj. till -GRAFIK, Konstgrafiska färgtryck. 2NF 9: 284 1908.
–
(9 b) KONST-GRAV,
r. l. f. (
†)
bärgv. i jorden grävd vattenledning för avlopp av vattnet från gruvkkonst. BlBergshV 19: 226 (
1660).
RINMAN 1: 645 1788.
–
KONST-GRAVERA -ing. utföra konstnärlig gravering, konstnärligt gravera (ngt); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing; jfr -GRAVYR. Konstgraverad (ur-)boett. ExposSlöjdprodSthm 1847, 57. NF 2: 1160 (1878: konstgraveringen). SFS 1919, 8. 535 (ip. pf.).
–
KONST-GRAVYR.
konstnärlig gravyr; äv. konkret. Ld VBl. 1823,
nr 13, s. 3 (konkret).
SFS 1919, s.
535 (konkret).
–
KONST-GREN.
jfr -ART. SP 1792,
nr 288, s. 3.
Batik, en i vårt lanå hittills .. föga känd konstgren .. SvD(A) 1917,
nr 163, s. 3.
– (
3)
KONST-GREPP.
[jfr t. kunstgriff]
[KONST-GREPP.ssg 1]
1) på insikt o. erfarenhet grundat särskilt förfarande (för utförande av ngt); metodiskt grepp; stundom mer l. mindre närmande sig 2. Retoriska konstgrepp. Konst- grepp och finesser. STIERNHIELM Arch. C 2 a (
1644).
Konstyrepp, som man använder för att fortplanta vexter. AGARDH Bot. 1: 271 (
1830).
(Hon) utövade .. en fulländad koketts alla konstgrepp. HILLMAN Pardo Bazán Hemsj. 100
1915.
[KONST-GREPP.ssg 2]
2) [med anslutning till KONST 7]
listigt (l. bedrägligt) tillvägagångssätt, knep, list; intrig. Bruka konst- grepp. Advokatoriska konstgrepp. SCOLUMBUS Vitt. 266 (
c. (
1678).
En man .. bevandrad i politikens trolösa konstgrepp. ENBERG i 2SAH 8: 259 1817.
–
(9 a, b) KONST-GRUVA,
r. l. f. ( konst- 1624–1684. konste. 1684 (†) bärgv. med konst(er) utrustad gruva.
JernkA 1898,
s. 365 (
1684).
JOHANSSON Noraskog 3: 245 (i handl. fr. 1684.
–
(3 b) KONST-GRYT jäg. konstgjort gryt (för prövning av hundar). SvKennelKlT 1903,
s. 38.
–
(3 b) KONST-GRÄDDE. (
i fackspr.)
konstgjord grädde, ersättningsmedel för grädde. 3NF 1929.
–
KONST-GUDINNA. (
†)
musa. LUCIDOR (SVS) 224 (
1672).
KRÆMER Sydfr. 64 1853.
–
(3 b) KONST-GUMMI. (
i fackspr.)
artificiellt gummi, dextrin. BonnierKL Suppl.
1929.
–
KONST-GÅNG; pl.
-ar.
( konst- 1740 osv. konste- 1684 [KONST-GÅNG.ssg 1]
1) (
†)
till 3 b: labyrint. LINNÉ Sk. 85 (
1751;
i bild).
[KONST-GÅNG.ssg 2]
2) (
†)
till 3 o. 7: konstgrepp, knep, list, intrig. VDAkt. 1740,
nr 696.
[KONST-GÅNG.ssg 3]
3) (
förr)
bärgv. till 9: system av stänger för överförande av kraft på långa avstånd; jfr -REGEL sbst.², o. STÅNGGÅNG. JOHANSSON Noraskog 3: 83 (i handl. fr. 1682.
RINMAN 1: 695 1788.
TurÅ 1930, s.
75 (i fråga om ä. förh.).
–
(3 b) KONST-GÖDNING.
i sht landt. artificiell gödning; äv. konkret: konstgödsel. HÖJER Sv. 2: 791 (
1878).
UtsädT 1898,
s. 167 (konkret).
Ssgr:
–
(3 b) KONST-GÖDSLA,
-ing. i sht landt. gödsla med konstgödsel. LB 2: 589 1902.
LAHT 1910,
s. 670.
–
(4 b) KONST-HALL.
byggnad l. större sal för utställning av konstvärk. TT 1875,
s. 145.
Liljevalchs konsthall (i Sthm). 2NF 37: 187 1924.
–
(3 b) KONST-HAMN. (
i fackspr.)
med konst byggd hamn (motsatt: naturlig hamn). NF 19: 218 1895.
–
(3 b) KONST-HAND. (
i fackspr.)
konstgjord hand. MARTIN Tal 22 (
1757).
HEINRICH 1814.
–
(4 b) KONST-HANDEL.
abstr. o. konkret. SYNNERBERG 1: 186 (
1815;
konkren).
SvD(A) 1934,
nr 102 s. 3.
–
KONST-HANDTVÄRK ~⁰² äv. ~²⁰. handtvärk som åsyftar framställandet av konstnärliga bruksföremål; jfr -INDUSTRI, -SLÖJD. Etruskerna utmärkte sig i konsthandtverket. UPMARK Lübke 226 (
1872).
Guldsmide är konsthantverk. SvSlöjdFT 1930,
s. 153.
Ssgr:
–
konsthandtvärks-alster,
–
konsthandtvärks-skola,
r. l. f., m. fl.
–
KONST-HANDTVÄRKARE ~⁰²⁰⁰. jfr -HANDTVÄRK. Konsthandtvärkarnas gille, en i Stockholm
1966 bildad sammanslutning av konsthandtvärkare för främjande av det svenska konsthandtvärket. Åtskilligatill slottets dekorering använda konstnärer och konsthandtverkare.
BÖTTIGER Drottnh. 12 (
1889).
JOSEPHSON Tessin 1: 120 1930.
–
KONST-HARMONIUM mus. benämning på ett slags nyare orgelharmenium av större teknisk fulländning, avsett för framförande på ett mera konstnärligt sätt av (i sht profan) musik. PT 1909,
nr 174 A,
s. 3.
SD 1928,
nr 317, s. 9.
–
(3 b) KONST-HARTS. (
i sht i fackspr.)
på artificiell väg framställt hartsartat ämne. 2NF 34: Suppl.
424 (
1922).
Konstharts, såsom bakelit ooh liknande produkter. SFS 1926,
6. 82.
–
KONST-HISTORIA (vetenskapen om) konstens utvecklingshistoria; äv. konkret, om lärobok i kensthistoria. Konsthistorien har gått i bredd med den borgerliga. LEOPOLD 6: 110 (
1803).
Frihetstidens konsthistoria. Fatab. 1927,
s. 105.
SvD(A) 1933,
nr 250 s. 7.
–
KONST-HISTORIKER; pl.
== l.
-historici. person som bedriver studier l. forskningar i konsthistoria.
EICHHORN Stud. 3: 101 (
1881).
Resestipendier för konsthistorici. NordT 1925,
s. 552 –
KONST-HISTORISK.
adj. till -HISTORIA. Konsthistorisk forskning, forskare, litteratur. Konsthistoriska studier. Konsthistoriska sällskapet, en år 1914 bildad sammanslutning för främjande av konsthistoriska studier o. forskningar. Frey 1849,
s. 52. Kyrkans inventarier av konst- och kulturhistoriskt värde.
Fatab. 1928,
s. 139.
– (
9)
KONST-HJUL (konst- 1624–1891. konste- 1624 [jfr t. kunstrad]
(
förr)
bärgv. vattenhjul som drev uppfordringsvärk (särsk. pumpvärk) vid gruva. Bergv. 1: 57 1624.
När arbetarne vilja stiga upp ur grufvan, sättes konsthjulet .. i rörelse af styraren uppe i dagen medelst vattnets pådragande på hjulet. JernkA 1846,
s. 100.
UB 3: 129 (
1873).
WoJ 1891.
–
(3 b) KONST-HONUNG, äv.
-HONING. (
i sht i fackspr.)
konstgjord honung, honungsersättning. VerdS 73: 28 1911.
LAHT 1915,
s. 705.
– (
3,
5)
KONST-HOPP idrott. benämning på alla simhopp utom huvudhopp o. fothopp. TIdr. 1896,
s. 391.
–
(3 b) KONST-HORN. (
i sht i fackspr.)
på artificiell väg framställt hornartat ämne, galalit. 2NF 35: 1203 1923.
– (
9)
KONST-HUS. (
förr)
bärgv. hus som inneslöt ett konsthjul (l. turbin), överbyggnad över konsthjul (l. turbin). OxBr. 11: 232 1644.
UB 3: 114 (
1873).
Grängesbergs sista "konsthus" brunnet. DN(A) 1934,
nr 169, s. 4 (rub- rik).
–
KONST-HÄVDER, pl. (
i vitter stil)
konstens historia. BESKOW i
2SAH 40: 229 (
1865).
Fredrik Wilhelm Scholander har ett namn bland dem, som våra konsthäfder ej skola glömma. NYBLOM i 3SAH 13: 59 1898.
–
KONST-HÖGSKOLA ~⁰²⁰. högskola för undervisning i bildande konst; jfr -AKADEMI. LJUNGMAN Univ Gbg 6 (
1880).
Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, vilken står under uppsikt av Kungl. Akademien för de fria konsterna. Flod- ström SvFolk 182 1918.
–
KONST-IDKARE.
konstutövare, konstnär. Lyceum I. 2: 47 (
1810).
Resestipendier för konstidkare. SvD(A) 1935,
nr 27, s. 4.
–
KONST-IDKERSKA.
kvinnlig konstutövare. SCHULTHESS (
1885).
ÖSTERGREN (
1930;
angivet ss. mindre vanl.).
–
(4 b) KONST-IMPORT.
SvD(A) 1951,
nr 26, s. 12.
–
KONST-INDUSTRI.
[jfr t. kunstgewerbe]
jfr -HANDTVÄRK, -SLÖJD; äv. konkret, koll:. alster av konstindustri. TT 1873,
8. 147. Produkterna af medeltidens konstindustri voro till sin yttre form rikt och vackert utstyrda.
EkonS 1: 229 (
1891).
Intet blir så fort gammalmodigt som modern konstindnstri. LAURIN 4Minn. 26 (
1932).
Ssgr:
–
konstindustri-affär.
konkret. –
konstindustri-skola,
r. l. f. –
konstindustri-utställning.
–
KONST-INDUSTRIELL.
adj. till -INDUSTRI. Konstindustriellt museum. Konst- indusiriella föremål, samlingar. En konstindustriel skola. BtRiksdP 1878,
I. 1: nr 1, Bil.
7,
s. 50.
EICHHORN Stud. 3: 221 (
1881).
Konstindustriell fackteckning. SvStatskal. 1918,
s. 653 –
(9 a, b) KONST-INSPEKTOR ~⁰⁰². (förr)
bärgv. titel för tjänsteman som hade överinsikt över konsterna vid en gruva (l. ett antal gruvor). FERNOW Värmel. 607 (
1779).
MoB 7: 9 1800.
–
KONST-INSTITUT.
institut för undervisning i l. främjande av konst; jfr -ANSTALT. LEWIN Port. 75 (
1838).
OSCAR II 6: 139 (
1885,
1895,
om Akademien för de fria konsterna i Sthm).
–
KONST-INTRESSERAD,
p. adj. äv., i sht ( pl., substantiverat. Det nya museet (dvs. Nationalmuseum) – hoppas de konstintresserade – skall medföra bättre tider för den inhemeka konsten. NORDENSVAN SvK 298 (
1892).
Inom konstintresserade kretsar. PedT 1964,
s. 308.
SvD(A) 1934,
nr 248, s. 5.
–
(3 b) KONST-IS. (
i sht i fackspr.)
med konst frusen is (motsatt: naturis). SUNDBERG Mikroorg. 113 (
1895).
SvD(A) 1930,
nr 322, s. 24.
–
(3 b) KONST-ISTER. (
i sht i fackspr.)
med konst framställd (till människoföda avsedd) isterliknande vara som innehåller annat fett än svinfett. SFS 1898,
nr 62, s. 1.
VaruförtTulltaxa 1: 55 1912.
–
(9 a, b) KONST-JÄRN.
( konete- c. 1680 (förr)
till bärgmästare (urspr. i järn utgående) ersättning för vidmakthållande av konsterna vid en gruva. NoraskogArk. 4: 72 (
1675).
Ssg (förr):
–
(3 b) KONST-JÄST. (
i fackspr.) särsk.
om i sht för bryggeriändamål avsett jästsurrogat framställt av jäsande vört, pressjäst o. öljästj jfr VÖRT-JÄST. UB 5: 153 (
1873).
NF 7: 1526 1884.
BonnierKL 3: 1249 1923.
–
(4 b) KONST-KABINETT.
( konst- 1702–1930. konste- 1750 (numera i sht i fråga om ä. förh.) lokal för (i sht mindre, men mera utsökt) samling av konstvärk l. konstföremål (o. kuriosa), (mindre) konstmuseum; äv. om själva samlingen; i sht i fråga om privat samling. HOLM NSv. 186 (1702). Det högst dyrbara konstkabinett, som Königs marck i Prag eröfrat. FRYXELL Ber. 9: 176 (1841). Drottning Christinas konstkabinett. BÖTTIGER Drottnh. 106 (1889). ÖSTERGREN (1930) .
–
(3 b) KONST-KAKA.
biodl. med konst gjord bikaka (bestående av en pressad vaxskiva med cellformiga fördjupningar). JUHLIN-DANNFELT 37 1886. LEWERÉN Bisköts. 33 1900.
–
(4 b) KONST-KAMMARE. (
numera bl. i fråga om ä. förh.)
== -KABINETT. Konst-Cammaren uthi Mönchen. RP 2: 256 1632.
I de forna konstkamrarna funnos .. även imitationer av antikens tonverktyg. SvTMusF 1927,
s. 117.
–
(9 a, b) KONST-KARL. (
†)
arbetare som tjänstgjorde vid konsterna vid en gruva; jfr -KNEKT. PlacatFahlKopp V 1721,
s. 3.
–
KONST-KERAMIK.
konstnärlig keramik. SvSlöjdFT 1924,
s. 149.
–
(9 a, b) KONST-KNEKT.
( konst- 1616–1969. konste- 1614–1616) (
förr)
bärgv. arbetare som tjänstgjorde vid konsterna vid en gruva; jfr -KARL OxBr. 11: 16 1614.
SUFinlH 5: 119 (
1616).
RINMAN (
1788).
ALMQUIST Bergskoll. 67 (
1909;
i fråga om förh. före 1682.
– (
3)
KONST-KRAN.
[jfr t. kunstramme]
(
föga br.)
tekn. maskindriven pålkran. ROTHSTEIN Byggn. 264 (
1857).
IKONEN (
1889) .
–
KONST-KRETS.
krets av konstutövande l. konstintresserade personer; vanl. i pl. EICHHORN Stud. 2: 201 (
1872). Roms konstkretsar.
GÖTHE Sergel 66 (
1898).
CORNELL Gotik. 242 (
1935).
–
KONST-KRITIK.
(vetenskaplig l. fackmässig) granskning av konstalster; jfr -GRANSKNING; äv. konkret, om skrift l. uppsats o. d. som innehåller konstkritik. JournSvL 1797,
s. 534.
Den allmäna smaken,som utan mina konstkritiker skulle återfalla i barbari. WETTERBERGH Sign. 317 (
1843).
(O. Mirbeaus) radikala konstkritik banade väg för en riktigare uppskattning af de impressionistiske målarna och Rodin.
2NF 18: 647 (
1912).
SvD(A) 1934,
nr 102, s. 26.
–
KONST-KRITIKER;
pl. == l. -kritici person som (vetenskapligt l. fackmässigt) bedriver konstkritik, konstdomare, konstkritisk författare. Théophile Gautier är det andra kejsaredömets officiösa konstkritiker. ESTLANDER KonstH 191 (1867). SvD(A) 1934,
nr 23, s. 5.
–
KONST-KRITISK.
adj. till -KRITIK o. -KRITIKER. Konstkritiskt författarskap. (B. v. Beskows) ganska lärorika konstkritiska reflexioner. SvLittFT 1835, sp.
203.
HENRIKSSON Tyskl. 138 (
1901).
–
KONST-KULTUR.
jfr -ODLING 2. 2NF 7: 1005 (
1907).
Det underlag av materiell kulturblomstring, sora en konstkultur kräver, hade den tidigare frihetstiden hunnit att skapa. SvRokoko 3 (1924). KJELLBERG GrekRomK 263 1932.
–
KONST-KUNNIG.
[KONST-KUNNIG.ssg 1]
1) (
†)
till 3: konstförfaren. LUCIDOR (SVS) 224 1672.
KULLBERG Syskonb. 57 (
1846).
[KONST-KUNNIG.ssg 2]
2) till 4. NYBLOM i
3SAH 5: 91 1890.
LAURIN KonstSv. 126 (
1915).
– (
3)
KONST-KVARN. (
i fackspr.)
maskinell anläggning för malning (ångkvarn o. d.); motsatt: hand-, vatten- l. väderkvarn. TT 1874,
s. 75.
WoJ 1891.
–
KONST-KÄNNARE.
[jfr t. kunstkenner]
person som äger (goda) kunskaper i o. förstår att bedöma konst. WIKFORSS 1: 998 1804. Hammarsköld var mera konstkännare än skald.
SCHWARTZ Tegnér 26 (
1903).
WRANGEL TessPal. 16 (
1912).
Avledn.:
–
konstkännarskap ,
n. SNELLMAN Tyskl. 228 (
1842).
JOHANSON SpeglL 47 (
1921,
1926).
–
KONST-KÄNNEDOM ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰.jfr -KUNSKAP. .
LUNDIN NSthm 473 (
1889).
ÖSTERGREN 1930.
–
KONST-KÄNNERSKA. (
mindre br.)
kvinnlig konstkånnare. .
ÖSTERGREN (
1956;
anfört ss. sällsyntform).
NILSSON ArkeolUppt. 61 (
1933).
–
KONST-KÄRLEK ~⁰² l. ~²⁰. (i sht i vitter stil)
kärlek till konst(en). (i senare bearbetat brev fr. (
1817).
Det würtembergska (furstehovet) i Stuttgart (har) lagt sin konstkärlek i dagen i märkliga byggnadsverk. NoK 87: 107 1928.
–
KONST-LAG,
r. l. m. estet. jfr -REGEL, sbst.¹ ². Sonnettens konstlagar. Phosph. 1810,
s. 217.
LEOPOLD 5: 204 (c. 1827.
–
(9 b) KONST-LEDNING.
bärgv. ledning för uppfordrande av vatten ur gruva. JernkA 1818,
1: 91.
WETTERDAL Grufbr. 307 (
1878).
2NF 31: 856 1920.
–
KONST-LITTERATUR.
[KONST-LITTERATUR.ssg 1]
1) litteratur om konst. ESTLANDER KonstH 511 (
1867).
ROOSVAL Altarskåp 34 1903.
[KONST-LITTERATUR.ssg 2]
2) i sht litt.-hist. konstnärlig litteratur; motsatt: folklig litteratur; jfr -DIKT. Norrl. 6: 4 (
1907).
SÖDERHJELM Prof. 133 (
1913).
–
KONST-LIV.
sammanfattningen av vad som hör till konstens utövande o. utveckling l. dess tillägnande osv. (under viss tid l. på viss plats). ATTERBOM Minn. 191 (
1817).
Karl Gustaf Tessin och .. (Karl Hårleman) gåfvo sin prägel åt, Sveriges konstlif för en tid framåt. WARBURG Ehrensvärd. 34 1893.
KJELLBERG GrekRomK 33 (
1932).
–
(3 b) KONST-LJUS,
n. (
numera föga br.)
artificiellt ljus. RYDQVIST i
2SAH 12: 300 (
1827).
NYBLOM FantH 46 (
1910).
–
(4 b) KONST-LOTTERI.
lotteri. vari vinsterna utgöras av konstföremål.
LUNDIN NSthm 486 (
1889).
2NF 27: 985 1918.
–
KONST-LYRIK.
litt.-hist. motsatt: folklig lyrik. BÅÅTH WagnerS 1: 14 (
1903).
NoK 116: 105 1933.
–
KONST-LYSTNAD. (
†)
kärlek till konst(en). TESSIN Bref 2: 184 (
1754).
GADD ÅmVetA 1770,
s. 22.
– (
3)
KONST-LÅS. (
i sht i fackspr.)
lås av mera invecklad konstruktion (som fordrar särskild kännedom om låsanordningarna för att kunna öppnas); kombinationslås, säkerhetalås. ROTH KägIeh. 38 (
i handl. fr. (
1686).
Den med konstlås försedda kassakistan af jern. VexjöBl. 1838,
nr 38, s. 1.
Fatab. 1929,
s. 93.
–
(3 b) KONST-LÄDER. (
i sht i fackspr.)
imiterat läder. IndUtstMalmö 1896 s. 40.
SFS 1919,
s. 427.
KatalÅhlénHolm 95: 174 (
1928).
Ssgr:
–
konstläder(s)-papp.
SDS 1908,
nr 185, s. 4.
Konstläderpapp utgör en läderliknande, hårt pressad papp av lumphalvtyg, cellulosa eller basad trämassa .. utan tillsats av läderavfall. VaruhbTull- taxa 1: 251 1931.
–
(3 b) KONST-LÄKNING. (
numera föga br.)
med. o.
veter. motsatt: självläkning. SvLittFT 1838, sp.
562. LUNDBERG HusdjSj. 15 (
1868).
–
(4 b) KONST-LÄMNING. (
numera föga br.)
konkret; jfr -MINNE. Forntidens konstlemningar. Polyfem V. 39: 3 1812. CLAËSON
2: 150 1857.
–
KONST-LÄRA,
r. l. f. [KONST-LÄRA.ssg 1]
1) (
i fackspr.,
numera mindre br.)
till 3: framställning av ngn konst l. vetenskap, särsk. dess praktiska utövande. (Man har) gjort .. (filosofen) till en särskilt konstlära för skolan och dess ordensmän. LEOPOLD 5: 124 (
1806).
EkonS 1: 84 1891 2NF 16: 981 1911.
[KONST-LÄRA.ssg 2]
2) till 4: lära(n) l. vetenskap(en) om konsten, dess väsen o. arter; konstteori. Lyceum 2: 64 1811.
Ehrensvärds konstlära. ESTLANDER KonstH 468 (
1867).
Motsatsen mellan naturalismens och romantikens konstläror. VETTERLUND StDikt. 68 (
1894,
1901).
JOSEPHSON Tessin 1: 59 (
1930).
–
KONST-LÄRD,
p. adj. [KONST-LÄRD.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
till 3; särsk. (förr) ss. hedrande epitet för utövare av ett (mera konstmässigt) yrke o. d. Ehrborne, wällachtad och konstlärd Hr Nicolas Wankijff. BoupptSthm 1675,
s. 1420 a, Bil.
1674.
Verd. 1891,
s. 106.
[KONST-LÄRD.ssg 2]
2) till 4. ATTERBOM PoesH 3: 109 (
1848).
Lärarna (vid konstakademier) utgöras af konstnärer och konstlärde. 2NF 1: 410 (
1903).
ROOSVAL FornkristK 235 (
1933).
–
KONST-LÄRLING. (
numera föga br.)
person som arbetar på sin konstnärliga utbildning; konstadept, konstelev. ConvLex. 1: 378 1821.
NYBLOM i
3SAH 8: 267 1893.
–
KONST-LÖS.
[KONST-LÖS.ssg 1]
1) (
†)
till 3: olärd, oskolad; oskicklig. Linc. (
1640;
under iners).
En stark, vild, men ännu nästan alldeles konstlös phantasi. SvLitTidn. 1815, Bih. sp.
104. [KONST-LÖS.ssg 2]
2) till 3, 4: som saknar (större) konstfärdighet l. konstskicklighet l. konstnärlighet; som vittnar om bristande konstfärdighet osv; ofta (stundom med anslutning till KONST [KONST-LÖS.ssg 8]
8) övergdende i bet.: enkel, okonstlad. GEIJER I. 5: 7 (
1810).
Anacreon .. bekant för sina glädtiga konstlösa sånger, fulla af natur och behag. TEGNÉR (WB) 2: 344 (
1816).
Hans väsende är alltid obemödadt och konstlöst. WALLIN Rel. 4: 154 (
1832).
(Popy- ruspelarens o. palmkolonnens) härstamning från en mera konstlös byggnadsteknik.
STRÖMBOM EgyptK 50 (
1928).
Avledn:
–
konstlöshet ,
r. l. f. särsk.
till KONSTLÖS 2. SILVERSTOLPE i
2SAH 2: 316 1802.
JOSEPHSON Tessin 2: 30 (
1931).
[KONST-MAKARE.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
till 5: person som (yrkesmässigt) gör konster; taskspelare; cirkusartist. WESTE (
1807).
WETTERBERGH Sign. 35 (
1843).
Lindansare och konstmakare, som gingo från gård till gård. WRANGEL FornTid. 90 (
1926).
[KONST-MAKARE.ssg 2]
2) (
†)
till 6: häxmästare, svartkonstnär. LAGERBRING HistLit. 134 1748.
[KONST-MAKARE.ssg 3]
3) (
numera knappast br.)
till 7: person som har "konster" för sig; ränksmidare, intrigör; krångelmakare. SAHLSTEDT Hoffart. 83 (
1720). Tolgs Prästegårds ägor, hvilcka illistige Konstmakare, vid alla uptänckeliga tillfällen söka förminska.
VDAkt. 1779,
nr 419.
ÖSTERGREN (
1930;
angivet ss. förekommande ibland).
–
KONST-MAKERI ¹⁰⁰⁴, sällan ³~⁰⁰². (numera föga br.) till 5; jfr -MAKARE 1; äv. bildl. Markskriare samlade .. folkskockar omkring sig med sina konstmakerier.
.
ALMQVIST Sätt. 6 (
1835;
bildl.).
En Abbé Voglers bekanta konstmakerier på orgeln. PALMBLAD Fornk. 2: 252 (
1844).
HJÄRNE SvFrämm. 201 (
1904,
1908;
bildl.).
[KONST-MAKERSKA.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
motsv. -MAKARE 1; äv. bildl. ATTERBOM LÖ 2: 34 (
1827;
bildl.).
ÖSTERGREN (
1930;
an- givet ss. sällsynt).
[KONST-MAKERSKA.ssg 2]
2) (
knappast br.)
motsv. -MAKARE 3. AUERBACH (
1911).
ÖSTERGREN (
1930;
angivet ss. sällsynt).
Konstmarknaden företer ingenstädes i Tyskland en så ymnig tillförsel (som i Berlin). ESTLANDER KonstH 370 (
1867).
SvD(A) 1934,
nr 102, s. 26.
–
(3 b) KONST-MARMOR. (
i sht i fackspr.)
imiterad marmor. .
2UB 7: 77 1903.
– (
3)
KONST-MASKIN. (
†) (inventiös) mekanisk inrättning l. maskin; jfr
KONST 9. (Vid Avesta finnas) Skär- Valts- och Klipp-värk, med flere Konst-machiner.
HÜLPHERS Dal. 17 (
1762).
BL 1: 153 1835.
–
(3 b) KONST-MASSA.
tekn. på artificiell väg framställd plastisk massa (komposition) använd till formande av föremål av olika slag. .
HantvB I. 1: 28 1934.
GÖTHE Sergel 172 (
1898).
Villa Malta i Rom .. nybygdes af konstmecenaten Ludvig I af Bayern. AB 1900,
nr 242 A s.
4. GT 1935,
nr 222, s. 1.
–
KONST-MEDVETANDE ~⁰²⁰⁰, n. i sht
estet. (en konstnärs) kännedom om konstens väsen o. lagar; äv. allmännare, närmande sig l. övergående i bet.: konstsinne. ATTERBOM VittH 254 (
1845).
(
c. (
1860).
NORDENSVAN SvK 82 (
1892).
Forntidens dyrbaraste konstminnen. LEOPOLD 5: 152 (
c. 1820.
2NF 14: 806 1910.
–
(3 b) KONST-MJÖLK. (
i sht i fackspr.)
på artificiell väg framställd mjölk; mjölkersättning. SCHULTHESS 1885.
LAHT 1929,
s. 165.
–
KONST-MOBILIER, pl.
konstnärliga mobilier. SD(L) 1894,
nr 106, s. 8 –
KONST-MOTIV.
motiv för konstnärlig framställning. TT 1871,
s. 9.
Därs. 1900, Byggn.
s. 107.
–
(4 b) KONST-MUSEUM.
BtRStP 1865–66,
IV. 1: nr 66, Forts.
s. 4.
SvD(A) 1933,
nr 19, s. 9.
–
KONST-MÅLARE.
[jfr d. kunstmaler, t. kunstmahler]
(
numera föga br.)
konstnärlig målare; artist. LIND 1: 1060 (
1749).
Konstmålaren Pehr Hörberg. VetAH 1796,
s. 39.
HantvB I. 1: 417 1934.
–
KONST-MÅLERI ¹⁰⁰⁴ l. ³~⁰⁰². (numera föga br.)
jfr -MÅLARE; äv. konkret, koll. WIKFORSS 1: 999 1804.
HantvB I. 1: 351 (
1934;
konkret).
–
KONST-MÄSSIG.
[jfr t. kunstmässig]
[KONST-MÄSSIG.ssg 1]
1) som överensstämmer med konstens regler, som fyller konstens fordringar. [KONST-MÄSSIG.ssg 1.a]
a) till 3. JernkA 1817, 1:
130. Den konstmässigt skurna demanten.
SC 3: 145 (
1822).
Karl Johans konstmässiga realpolitik. BLANCK GeijerGötDiktn. 7 (
1918).
[KONST-MÄSSIG.ssg 1.b]
b) till 4; ofta liktydigt med: konstnärlig. Det skönas konstmessiga uttryckande. Lyceum 2: 55(
1811).
SYLWAN (o. Bing) 1: 54 1910.
[KONST-MÄSSIG.ssg 2]
2) (
†)
till 3 b: konstgjord, artificiell. LIVIJN 2: 76 1831.
En konstmessigt danad tidsenhet. MELIN JesuL 3: 64 (
1849).
Avledn:
–
konstmässighet ,
r. l. f. [konstmässighet.avl 2.a]
a) till -mässig 1 a. DALIN 1852. DE GEER
VSkr. 1: 193 (
1853,
1892).
[konstmässighet.avl 2.b]
b) till -mässig 1 b. Frey 1849,
s. 412.
SANDER i
3SAH 10: 88 1895.
–
KONST-MÄSTARE.
( konst- 1624 osv. konste- 1614–1633. konsto- 1623 [jfr t. kunstmeister]
[KONST-MÄSTARE.ssg 1]
1) till 3 o. 4: konstförfaren l. konstskicklig mästare (i ngt), konstnär; särsk. (förr) om skicklig yrkesman o. d; numera bl. ngn gg (tillf.) i allmännare anv: "mästare", "konstnär". Ämbetesmän, Handwerkare, och Konstmästare, som kunna allahanda göra, thet nyttigt och nödigt är vthi gemene leffuerne. BOT VIDI 24Lijkpr. P
1 b (
1624,
1628). Förfahrne KonstMästare uti Lust- Örte- och Trä-Gårdar.
AHLICH XX (
1722).
Du är allt en konstmästare att språka du, Larson! DAHLBÄCK Åb. 176 (
1914). jfr
DIKTKONSTMÄSTARE.
[KONST-MÄSTARE.ssg 2]
2) (
numera bl. i vissa trakter, vard.) till
5: person som gör konststycken (för att roa en åskådarskara), rolighetsmakare; särsk. (förr): akrobat, cirkusartist o. d.
Markskriare och konstmästare draga skaror af folk omkring sig med sina upptåg. MoB 5: 214 (
1784).
LEFRÉN Förel. 2: 144 (
1817).
ÖSTERGREN (
1930;
angivet ss. förekommande ibland).
[KONST-MÄSTARE.ssg 3]
3) (
†)
till 6: person som är kunnig i o. sysslar med hemliga konster; häxmästare. BtHforsH 1: 134 (
1623).
Wärldenes Förste och arge KonetMästare (dvs. djävulen). BROMAN Glys. 1: 326 (
1707).
[KONST-MÄSTARE.ssg 4]
4) (
†)
till 7: person som använder list o. knep l. som spinner ränker l. intriger; ränksmidare, intrigmakare; jfr -MAKARE 3. MoB 3: 198 (
1776).
BJÖRKMAN (
1889) .
[KONST-MÄSTARE.ssg 5]
5) till 9. [KONST-MÄSTARE.ssg 5.a]
a) (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) mekaniker; maskinbyggare; konstruktör av konstbyggnader o. d. POLHEM Invent. 59 (
1729).
Befästningar som anläggas af konstmästare. RICHARDSON Krigsv. 3: 412 1749.
SthmStCal. 1795,
s. 123.
DELEEN (
1829).
2NF 29: 847 (
1919;
i fråga om förh. 1749.
[KONST-MÄSTARE.ssg 5.b]
b) (
förr)
bärgv. till 9 a, b: (titel för) tjänsteman som hade i uppdrag att anlägga o. övervaka konsterna vid en gruva. JOHANSSON Noraskog 3: 32 (cit fr. (
1613).
RINMAN (
1788).
Kristoffer Polhem, "konstmästare" vid Falu grufva i början af 1700-talet. SvRike I. 1: 98 1899. jfr
GENERAL-,
ÖVER-KONSTMÄSTARE.
– (
5)
KONST-MÄSTARINNA ¹⁰⁰³², sällan ³~⁰⁰²⁰. (numera knappast br.) fem. till -MÄSTARE 2. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 120 (
1880;
i fråga om förh. 1761.
– (
3,
4)
KONST-MÄTIG. (
†)
konstmässig (se d. o. 1. STIERNHIELM
Arch. D
1 b
1644.
.
–
KONST-MÖBEL.
konstnärlig möbel; äv. koll: möblemang bestående av konstmöbler. .
Gyllenlädersarbeten .. för beklädnad af konstmöbler. MeddSlöjdF 1897,
2: 50.
En i konsthandlaren Mattssons lokal .. utställd konstmöbel. PT 1900,
nr 43, s. 2.
–
KONST-NJUTNING.
njutande av konst; njutning som konst giver. Phosph. 1812,
s. 148.
Med en spektakelbiljett köper (man) en konstnjutning. BESKOW Theat. 1832,
s. 13.
SvD(A) 1934,
nr 39 s. 12.
–
KONST-NYFÖDELSE ~⁰²⁰⁰. [bildat av V.
RYDBERG i puristiskt syfte] (
föga br.)
(konst)renässans. Roms .. skönhetsskatter från antikens eller konstnyfödelsens dagar. RYDBERG Sägn. Föret. (
1874).
WIRSÉN Ton. 39 (
1893).
2NF 1: 410 1903.
–
KONST-OBJEKT. (
i sht i fackspr.)
konstföremål, konstalster. LJUNGGREN Est. 2: 320 (
1860).
DN(A) 1930,
nr 326, s. 10.
–
KONST-ODLING.
[KONST-ODLING.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
landt. till 3 b: odling (av foderväxter o. d.); motsatt: naturlig växt. HOLMBERGSSON Sartorius 27 (
1800).
[KONST-ODLING.ssg 2]
2) till 4; jfr -KULTUR. ENBERG i
2SAH 7: 300 (
1815).
Esthetiken .. är en filosofi öfver konstodlingens historia. BEMALMSTRÖM 5: 371 (
c. (
1860).
Minnesmärkena af forntidens och medeltidens konstodling. MeddSlöjdF 1894,
s. 7.
LAURIN 3Minn. 133 (
1931).
–
KONST-OMDÖME ~⁰²⁰. omdöme om l. uppfattning av konst l. konstvärk; äv. == -FÖRSTÅND. Att .. hennes (dvs. fru Nordenflychts) konstomdöme icke var säkert .. skönjes bäst af (osv.). HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: 319 (
1818).
Konstomdömen åldras tidigt. PAULI Paris 38 (
1915).
–
KONST-OMRÅDE ~⁰²⁰. NORDENSVAN SvK 141 (
1892).
Förtjänstfulla arbeten på olika konstområden har Sander skänkt vår litteratur. TEGNÉR i 3SAH 15: 14 1900.
Rig 1932,
s. 113.
– (
3)
KONST-ORD.
[jfr t. kunstwort]
(
numera mindre br.)
teknisk l. vetenskaplig term; fackord, fackterm. STIERNHIELM Vitt. 182 (
c. (
1650).
Förklaring på de i Vetenskaperna brukeliga konstorden. RUDER Anl. 13 (
1749).
Man har (i musiken) .. antagit och med konstord betecknat olika rörelsegrader. BAUCK 1Musikl. 1: 55 (
1864).
PedT 1908,
s. 326.
–
KONST-ORT,
sbst.¹ ort där (större) samling av konst l. av utövande konstnärer finnes. IllSvH 6: 236 1881. Düsseldorf och andra tyska konstorter.
Finland 337 1893.
GELLERSTEDT i
3SAH 16: 25 1901.
–
(9 a, b) KONST-ORT,
sbst.² bärgv. ort för gruvkonst. RINMAN 2: 125 1789.
JernkA 1844,
2: 59.
–
(3 b) KONST-OST. (
i fackspr.)
konstgjord ost, ostersättning. AHB 128: 61 1887.
LAHT 1900,
s. 280.
–
(4 b) KONST-PALATS.
palats som hyser många o. värdefulla konstvärk; större o. förnämligare byggnad för utställning av konst. GÖTHE Sergel 86 (
1898;
om Villa Borghese i Rom). Den elegantaste delen af hela utställningen
(i Paris) .. är Champs Elysées med sina båda konstpalats.
TT 1900, Allm.
s. 239.
ZETTERSTRÖM StorS 104 (
1925).
–
KONST-PAUS.
[jfr t. kunstpause]
eg: konstnärligt beräknad paus i ett musikstycke o. d; vanl. allmännare l. bildl; särsk: paus som göres i tal för starkare framhävande av det nysssagda l. det närmast efterföljande. NORMAN MusUpps. 102 (
1883,
1888). Då hr Staaff uttalat dessa ord, gjorde han en liten konstpaus för att knipa sig en applåd.
NDA 1914,
nr 96, s. 4.
DN(A) 1934,
nr 93, s. 19.
–
KONST-PEDAGOGISK.
som gäller l. har syftning på osv. undervisning(en) i konst.
2NF 25: 1502 (
1917).
Konstpedagogisk verksamhet innefattande föredrag och studiecirklar. SvD(A) 1934,
nr 283 s. 3.
–
KONST-POESI.
i sht estet. o. litt.-hist. motsatt: naturpoesi, folkpoesi. HÖIJER 3: 309 (
c. 1810. Kalidasa, .. vid hvars tid
(den indiska) poesien redan var konstpoesi.
BAGGE Wendt 51 (
1835).
HIRN Barnlek 153 (
1916).
–
KONST-POET.
i sht estet. o. litt.-hist. jfr -POESI. HÖIJER 3: 315 (
c. (
1810).
Halft folkskald, halft konstpoet är den unge albanesiske patrioten Charlampios Kotscheff. PT 1903,
nr 214, s. 3.
–
KONST-POLITIK.
sammanfattande benämning för strävanden o. åtgärder som röra konstens l. konstnärernas praktiska entressen. DN 1899,
nr 10475 A,
s. 2.
PAULI Konstn. 191 (
1913).
Konstpolitiken – -både konstnärernas och politikernas – har tagit död på konsten. SvD(A) 1933,
nr 281, s. 17.
–
KONST-POLITISK.
jfr -POLITIK. AB 1897,
nr 262, s. 3.
PAULI Konstn. 191 (
1913).
Avskedet (dvs. en viss sångares avsked från Kungl. operan) har andra orsaker, icke konstnärliga, utan konstpolitiska. SvD(A) 1934,
nr 284, s. 24.
–
KONST-PRINCIP.
i sht estet. Allmänt giltiga konstprinciper. ESTLANDER KonstH 57 (
1867).
Naturalismen som konstprincip. NoK 83: 146 1927.
–
KONST-PRODUKT.
[KONST-PRODUKT.ssg 1]
1) till 3: med konst framställt alster, teknisk l. industriell produkt o. d; särsk. till 3 b, motsatt: naturprodukt. SPRINCHORN PedUtsk. 11 (
i handl. fr. (
1804).
Korksyra .. är .. helt och hållet en konstprodukt. BERZELIUS Kemi 1: 381 1808.
HufvudkatalSonesson 1920, 3:
144. särsk. i oeg. l. bildl. anv. En juridisk konstprodukt.
JÄRTA 2: 388 1824.
(Staden Skanderborg) är alltigenom en konstprodukt och utvecklas därför långsamt.
SvGeogrÅb. 1931,
s. 139.
[KONST-PRODUKT.ssg 2]
2) till 4: konstalster. Lyceum I. 2: 52 (
1810).
JOSEPHSON Tessin 2: 195 (
1931).
–
KONST-PRODUKTION.
äv. konkret, numera bl. koll; jfr -ALSTRING. Frey 1846,
s. 355 (abstr.). Afbildningar af krigsskepp för fulla segel och andra konstproduktioner.
BACKMAN Dickens Pickw. 2: 195 (
1871).
Motivbildningen inom den inhemska konstproduktionen (under medeltiden). Fatab. 1932,
s. 10.
–
KONST-PROSA estet. konstnärlig prosa; särsk. motsatt:folklig prosa. 2NF 15: 1330 1911.
NoK 97: 156 1930.
–
KONST-PROVINS.
konsthist. område som (under viss period) utgör en enhet i fråga om konstens l. ngn viss konstarts karaktär o. utveckling. Flod- ström SvFolk 316 (1918). Kreta och Hellas under bronsåldern utgjorde en lika självständig och avskild konstprovins som Egypten eller slätterna kring Eufrat ooh Tigris. KJELLBERG GrekRomK 5 (
1932).
–
KONST-PUBLIK,
r. publik som intresserar sig för konst o. understöderr konstutövningen. En verklig konstpublik började för första gången (i slutet av 1850-talet) uppstå i Sverige. SvH 10: 274 1909.
SvD(A) 1930,
nr 273, s. 9.
–
(3 b) KONST-PÄRLA,
r. l. f. (
i sht i fackspr.)
konstgjord pärla, pärlimitation. AHB 123: 56 1885.
–
KONST-REGEL,
sbst.¹ ( konst- 1631–1891. konste- 1797 regel för utövande av (en) konst; vanl. i pl. [KONST-REGEL.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
till 3. L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 113 (
1631;
i fråga om undervisning).
REUTERDAHL InlTheol. 37 (
1837).
[KONST-REGEL.ssg 2]
2) till 4. HASSELROTH Campe 133 (
1794).
(Författare som skriva) utan afseende på ordning, sammanhang, plan, och konstreglor.
ENBERG i
2SAH 7: 318 1815.
BEMALMSTRÖM 8: 293 1853.
–
(9 a, b) KONST-REGEL,
sbst.², l.
-REGLA, r. l. f.
( konst- 1819–1906. konste- 1684. -regel 1684–1891. -regla 1684–1906) [jfr t. kunstregel]
(
förr)
bärgv. == -GÅNG 3. JOHANSSON Noraskog 3: 252 (i handl. fr. 1684.
(Konst-)Hjulet gick ganska jemnt utan minsta ryckning och slitning i konstreglan.
JernkA 1819,
s. 92.
Därs. 1906,
s. 547.
–
KONST-RESA,
r. l. f. resa som företages för studium l. utövande av konst. CRUSENSTOLPE Tess. 1: 105 (
1847).
Vid mogen ålder valde .. (Mozart) Wien till sin vistelseort, den han, med undantag för några konstresor, ej mera lemnade. BAUCK 1MusH 145 (
1862).
NILSSON ArkeolUppt. 8 1933.
– (
3,
5)
KONST-RIDARE. (
numera knappast br.)
konstberidare. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 114 (i handl. fr. (
1795).
CRUSENSTOLPE CJ III. 1: 204 (
1846).
AFZELIUS Minn. 46 (
c. 1870;
i fråga om förh. (
1808).
Ssgr (numera knappast br.):
–
konstridar(e)-sällskap .
LdVBl. 1835,
nr 19, s. 3.
HIRN Barnlek 412 (
1916;
i fråga om förh. c. 1795).
–
konstridar(e)-trupp.
WENNERBERG Bref 2: 25 (
1851).
STRINDBERG Hum. 1: 250 (
1878).
– (
3,
5)
KONST-RIDERI. (
†)
== -RIDNING; äv. konkret, om inrättning (ridhus l. cirkus o. d.) där konstridning bedrives. EHRENGRANAT Ridsk. Tillägg 2 1836. KrigVAT 1843,
s. 216 (konkret).
– (
3,
5)
KONST-RIDNING.
konstmässig ridning, ridning "i den högre skolan"; särsk. om dylik ridning ss. uppvisning (å cirkus o. d.) för allmänheten. EHRENGRANAT HästRör. 28 (
1818).
SFS 1868,
nr 22, s. 7.
LUNDELL 1893.
– (
3,
4)
KONST-RIK.
( konst- 1554 osv. konsta- 1620. konste- 1622–1716) [KONST-RIK.ssg 2.a]
a) (
numera bl. i högre l. vitter stil, föga br.) om person (l. om ngns hand o. d.): mycket konstfärdig l. konstskicklig; förr äv. allmännare: skicklig, begåvad. Ändoch han
(dvs. Gilius Bössgjutare) kunstrijck nogh ähr.
G1R 24: 372 (
1554).
De der äro mera kånstrike, lärde och förståndige, än andre, .. de gjöra Gudi och trone det största motstånd. BORG Luther 2: 638 (
1753).
Den konstrike mästaren (arkitekten) William Boy. HAMMARSKÖLD KonstH 403 (1817). Med konstrik hand. JOHANSSON HomOd. 17: 341 (
1845).
WISÉN Oden 75 (
1873). särsk. (†) ss. hedrande epitet för yrkesman (handtvärkare o. d.).
STIERNMAN Com. 2: 24 (
1634).
Balberaren Konsterijk M:r Johan Doh. VRP 1664, s.
195. BoupptVäxjö 1779.
[KONST-RIK.ssg 2.b]
b) i överförd anv.: som vittnar om stor konstfärdighet l. konstskicklighet, sinnrik, konstfull, konstmässig, konstnärlig. Ett konstrikt arbete, smycke. Konstrika tapeter, vävnader, broderier. LÆLIUS Bünting Res. 1: 172 (
1588).
Bönemannen fahr alt fort medh sin konstrijka Oration. Landsm. XVII. 3: 43 (
1672).
Dekonstrikaste redskap. GEIJER I. 5: 201 1819. Latinska språket med dess konstrika byggnad.
DE GEER Hjertkl. 84 (
1841).
Konstrikt utspunna .. melodier. HELLSTRÖM Malmros 322 (
1931).
Avledn.:
–
konstrikhet .
utom i vitter stil bl. till -rik b. SERENIUS B 4 a (
1734).
Böttigers poesi .. eger, med all sin konstrikhet, det enklas .. fägring. WIRSÉN i 2SAH 56: 149 (
1879).
ÖSTERGREN (
1930) .
–
KONST-RIKTNING.
Euterpe 1: 6 (
1823).
(Vi) se .. nästan vart femte år eller decennium nya konstriktningar .. dyka upp. NutMusL 1922,
s. 51.
–
(9 a, b) KONST-RÄNNA,
r. l. f. (
†)
bärgv. ränna som för vatten till ett konsthjul. JernkA 1898,
s. 365 (
1624).
ÖMAN Ungd. 186 (
1889).
–
(9 b) KONST-RÖR.
( konst- 1790–1872. konste- 1732 (numera knappast br.)
i sht bärgv. till vattenuppfordringsvärk (i sht till gruvkonst) hörande rör. KOLMODIN QvSp. 1: 683 (
1732). MÖLLER
1790.
SvTyHlex. (
1851,
1872).
–
KONST-SAK.
konstföremål, konstvärk. GT 1788,
nr 49, s. 2.
Möbler, bijouterier och konstsaker av olika slag. NDA(A) 1934,
nr 303, s. 7.
–
(4 b) KONST-SALONG.
(mindre) lokal för utställning av konstvärk. LUNDIN NSthm 509 (1889). En separat utställning i Schultes konstsalong i Berlin. FinBiogrHb. 2519 1905.
–
(9 a, b) KONST-SCHAKT.
bärgv. Schakt vari gruvkonst är anbragt. HC11H 12: 81 (
1697).
RINMAN (
1788) .
2NF 24: 935 1916.
–
(3 b) KONST-SIDEN.
jfr -SILKE. KemT 1911,
s. 136.
Mönstrade Konstsiden. UNT 1929,
nr 10360, s. 5.
–
(3 b) KONST-SILKE.
konstgjort silke. KemT 1900,
s. 131.
Damstrumpor .. av fint konstsilke. KatalÅhlénHolm 37: 55 1916.
SvGeogrÅb. 1932,
s. 158.
Ssgr:
–
konstsilke(s)-industri,
–
konstsilke(s)-produktion,
–
konstsilke(s)-tråd m. fl.
–
KONST-SINNE.
med intresse för konst(en) förenad begåvning l. förståelse för konst; jfr -KÄNSLA. Phosph. 1810,
s. 101. (I tidskriften Heim- dall) igenkänner man i en mängd förträffliga "essays" utgifvarens
(dvs. J. E. Rydqvists) fina konstsinne och kritiska mästerskap.
WISÉN i
2SAH 54: 74 (
1878).
Grekernas konstsinne vände sig öfvervägande åt det plastiska. VALENTIN Musikh. 1: 50 1900.
DN 13/9 1931, Söndagshil.
s. 12.
–
(4 b) KONST-SKAPANDE,
p. adj. (
i sht i vitter stil)
Den konstskapande Phantasien. SvLittFT 1835, sp.
207. NORLIND AMusH 35 (
1920).
–
KONST-SKEDE.
i sht konsthist. skede (period) i konstens historia. EICHHORN Stud. 3: 117 (
1881).
2NF 34: Suppl.
2 1922.
– (
3,
4)
KONST-SKICKLIG.
som är skicklig i en (l. sin) konst; konstfärdig; äv. i överförd inv., om sak: som vittnar om (är gjord med) konstskicklighet. SvTyHlex. (
1851).
Konstskickliga arbetare. NORDENSVAN SvK 25 (
1892).
All slags bravur och konstskicklig komposition voro honom (dvs. skalden) förhatliga. HEIDENSTAM Tank. 58 (
1899).
STRINDBERG HMin. 2: 192 (
1905).
Avledn.:
–
konstskicklighet ,
r. l. f. EKELUND 1FädH 1: 5 (
1829).
HantvB I. 1: 442 1934.
[KONST-SKOLA.ssg 1]
1) skola för undervisning i utövande av (bildande) konst; äv. i mer l. mindre utvidgad l. oeg. anv. WIKFORSS 1: 999 (
1804).
De medeltida kyrkobyggnaderna utgjorde våra första konstskolor. NORDENSVAN SvK 8 (1892). Valands konstskola i Göteborg. ENGSTRÖM Mem. 8 (
1927).
[KONST-SKOLA.ssg 2]
2) grupp av konstutövare (ofta en mästare med sina direkta l. indirekta lärjungar) som utmärker sig genom gemensamma konstideal, samma stilriktning o. d. Poetk 1816, s. XXXIII. Theodor Blanchs konstsalong är ett neutralt område för olika konstskolor.
LUNDIN NSthm 510 (
1889).
SvD(A) 1933,
nr 242, s. 5.
SCHOLANDER 2: 29 (
1866).
SvD(A) 1930,
nr 81, s. 3.
– (
3)
KONST-SKRIFT.
(i fackspr.) Modern konstskrift. ASKENBERG (
1916;
boktitel).
.
NF 2: 657 (
1877).
KJELLBERG GrekRomK 118 (
1932).
[KONST-SKRIVARE.ssg 1]
1) [jfr (ä.) t. kunstsckreiber]
(
†)
till 4: skönskrivare, kalligraf. SCHULTZE Ordb. 4357 (
c. (
1755).
GEIJER I. 1: 253 1845.
[KONST-SKRIVARE.ssg 2]
2) (
förr)
till 9 a, b; titel för gruvbokhållare; äv. i uttr. konst- och gruvskrivare. Bergv. 1: 55 (
1624).
ALMQUIST Bergskoll. 62 (
1909;
i fråga om förh. 1660.
[KONST-SKYDD.ssg 1]
1) lagligt skydd för konstnärs rätt till reproduktion l. avbildning o. d. av sitt konstalster. SvSlöjdFT 1909,
s. 60.
[KONST-SKYDD.ssg 2]
2) skyddsanordningar som under krig göras för samlingar av konstvärk o. d. 2NF 36: 1154 (
1924).
Ssg (till
-SKYDD 1):
–
konstskydds-lag ,
r. l. m. SvSlöjdFT 1909,
s. 61.
– (
3,
5)
KONST-SKYTT. (
numera mindre br.)
skicklig skytt (som uppträder vid förevisningar o. d.). SCHULTZE Ordb. 4309 (
c. (
1755).
CEDERSTRÖM Ströft. 101 (
1915).
–
KONST-SKÖN,
adj. i sht
estet. konstnärligt skön (ofta motsatt: naturskön); särsk. substantiverat, i uttr. det konstsköna, det av konsten frambragta sköna, "skön konst", äv. allmännare: "det sköna". TEGNÉR FilosEstetSkr. 227 (
1808).
Ju mera konstskön en religionskult är, desto mera sinlig är den. BEMALMSTRÖM 1: 15 (
c.(
1860).
Guyaus .. sats, att det natursköna alltid står högre än det konstsköna. NoK 90: 182 1928.
Avledn: konstskönhet, r. l. f. i sht estet. Polyfem V. 16: 2 (1812). WARBURG Ehrensvärd 141 (
1893).
–
KONST-SLAG. (
mindre br.)
konstart. SvLitTidn. 1820, sp.
472. NYBLOM i
2SAH 57: 56 1880.
–
KONST-SLÖJD.
jfr -HANDTVÄRK, -INDUSTRI. SC 1: 457 (
1820).
Den första föreningen till konstslöjdens och hemslöjdens befrämjande var "Svenska slöjdföreningen", som tillkom år 1845. SlöjdkomBet. 1907–08,
s. 159. Finlands folkliga konstslöjd.
Fatab. 1927,
s. 200.
Ssgr:
–
konstslöjd(s)-forskare.
–
konstslöjd(s)-forskning.
Fatab. 1931,
s. 275.
–
konstslöjd(s)-museum.
( konstslöjd-) UB 7: 644 (1875). Röhsska konstslöjdmuseet (i Göteborg). GHT 1934, nr 46, s. 11.
–
konstslöjd(s)-skola,
r. l. f. MeddSlöjdF 1890,
s. 20.
–
konstslöjd(s)-utställning.
NerAlleh. 1886,
nr 122, s. 2.
–
KONST-SMAK.
NORRMANN Eschenbg 1: 100 (
1817).
Det är den franska konstsmaken som för närvarande dominerar i Europa. SD 1892,
nr 335, s. 6. ROOSVAL
FornkristK 58 1933.
–
KONST-SMED.
tillvärkare av konstnärliga smidesarbeten. (Under medeltiden) var hvarje låssmed äfven konstsmed. ArbB 2061887. SÖDERHJELM Upps. 186 (
1907).
–
KONST-SMIDD,
p. adj. konstnärligt smidd. LINDGREN Ital. 71 (
1896).
Konstsmitt dörrhandtag. SvD(A) 1921,
nr 190, s. 3.
–
KONST-SMIDE.
konstnärligt smide; äv. konkret. AFZELIUS Sag. 1: 61 (
1839;
konkret).
Konstsmidet (blomstrade) på Kreta, Rhodos och i Sikyon. PALMBLAD Fornk. 2: 275 (
1844).
HANSSON NVis. 127 (
1907;
konkret).
–
(3 b) KONST-SMÖR. (
i sht i fackspr.)
konstgjort smör, smörersättning; särsk. om margarin. TT 1878, s.
21.
AHB 128: 5 1887.
STARCK Kemi 254 (
1931).
–
KONST-SNICKARE.
konstnärlig snickare, förfärdigare av konstmöbler; jfr EBENIST. FinMus. 1907,
s. 84 1750.
SvD(A) 1934,
nr 256, s. 6.
–
KONST-SNICKERI ¹⁰⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². jfr
-SNICKARE; äv. konkret, om alster av konstsnickeri.
DALIN 1852.
Michel Angelo tillskrifves utkast till konstsnickerier. MeddSlöjdF 1895,
s. 150.
MÖRNER Söderh. 1: 136 1923.
–
KONST-SNIDARE.
konstnärlig träsnidare. NYBLOM Minn. 1: 49 (
1904).
Ssg:
–
KONST-SNIDERI ¹⁰⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². jfr
-SNIDARE; äv. konkret, om alster av konstsnideri. Gallerporten med sina konstsniderier.
AMINOFF StPtbg 23 (
1909).
–
KONST-SNILLE.
jfr -GENI; äv. konkret, om snillrik konstnär. LittT 1796,
s. 361. Det enda sätt, hvarpå statens tillgångar tillåta att belöna äfven de största konstsnillen.
FRANZÉN Minnest. 1: 45 (
1811).
ATTERBOM PoesH 1: 77 (
1848).
–
KONST-SPRÅK.
[KONST-SPRÅK.ssg 1]
1) till 3: språk (uttryckssätt l. sammanfattningen av termer o. d.) som tillhör ngn viss konst l. vetenskap; facklig terminologi; äv., i fråga om litteratur: med konst utarbetat språk, konstmässigt l. lärdt språk. MÖLLER 3: 1977 (
1790).
Det Philosophiska Konstspråket hos Tyskarna. LittT 1795,
s. 131.
Homeros' språk är ett slags episkt konstspråk. SCHÜCK VLittH 1: 44 1898.
NoK 97: 157 1930.
[KONST-SPRÅK.ssg 2]
2) till 3 b: konstgjort (fritt uppfunnet) språk (hjälpspråk); motsatt: naturligt språk. 2NF 33: 284 1921.
[KONST-SPRÅK.ssg 3]
3) (
i fackspr.)
bildl., till 4: sätt varpå konsten "talar" (dvs. giver sig uttryck); konstform. TT 1898, Byggn.
s. 72. Schütz förenar och sammansmälter
(i sin musik) två helt motsatta konstspråk.
JEANSON (o. RABE) 1: 179 1927.
– (
5)
KONST-SPRÅNG.
äv. bildl. LUCIDOR (SVS) 445 1674.
EHRENGRANAT Ridsk. I. 1: 55 (
1836;
i fråga om häst). Stilistiska konstsprång.
BEMALMSTRÖM 7: 406 1845.
–
(9 a, b) KONST-STAT. (
förr)
bärgv. sammanfattande benämning på konsterna vid en gruva l. ett antal gruvor; äv. om personalen vid konsterna. Konst-Statens Betiente (i Sala). Bergv. 1: 212 (
1653).
Kronans konststat vid Stora Kopparberget. 2RA 3: 690 1734.
2VittAH 23: 134 (
1857,
1863;
i fråga om förh. (
1651).
WILSKMAN Släktb. 1: 220 (
1912;
i fråga om förh. (
1677).
Ssgr (förr; bärgv.):
–
konststats-arbetare .
Bergv. 2: 282 (
1743).
WoJ 1891.
–
konststats-medel, pl. (
förr)
till "konststaten" hörande l. till densamma anslagna pänningmedel. Bergv. 2: 263 (
1741).
ALMQUIST Bergskoll. 61 (
1909).
–
(3 b) KONST-STEN. (
i fackspr.)
stenhård massa avsedd att ersätta sten (i sht byggnadssten), konstgjord sten. UB 4: 440 (
1873).
SvUppslB 1933.
– (
3,
4)
KONST-STICKA,
v., -ning. (
i fackspr.)
utföra (ngt) med konstmässig l. konstnärlig stickning (mönsterstickning o. d.); nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. SthmModeJ 1855,
s. 29 (:
konststickning konkret). Konststickade saker från medeltiden.
RYDBERG KultFörel. 6: 491 (
1888).
Ett (täcke) i konststickning. LINDER Tid. 41 (
1924).
–
(9 a, b) KONST-STIGARE.
( konst- 1660–1917. konste- 1684 [jfr t. kunststei- ger]
(
förr)
bärgv. arbetsförman vid gruvkonst(er). BlBergshV 19: 224 (
1660).
HÜLPHERS Dal. 360 (
1762).
ALMQUIST Bergskoll. 59 (
1909).
–
KONST-STIL.
Historiska, moderna konststilar. Iduna 8: 92 (
1820).
Den assyriska konststilen. Frey 1850,
s. 470.
Läran om konststilarne. SFS 1891,
nr 47, s. 6.
SvRokoko 3 1924.
– (
3)
KONST-STOPPA,
-ning. stoppa (söndrigt tyg o. d.) på ett konstskickligt sätt (så att lagningen icke skall märkas); i sht i pass. o. ss. vbalsbst. -ning. Schallenfeld Met. 65 (1886: konststoppning). SvD(A) 1931, nr 32, s. 21 (: Konststoppning).
– (
3)
KONST-STOPPERI ¹⁰⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². ateljé där konststoppning utföres. SvD(A) 1926,
nr 316,
s. 9.
Därs. 1931,
nr 32,
s. 21 (i annons).
–
KONST-STUDERANDE,
p. adj. ofta substantiverat. FWSCHOLANDER 1870 i
3SAH 13:
275. NordT 1925,
s. 551.
–
KONST-STUDIUM.
(FORSSELL o.) GRAFSTRÖM 123 (
1833).
Behofvet af allvarliga konststudier har af ingen kraftigare framhållits än af Goethe. 2NF 26: 7 1917.
–
KONST-STYCKE.
( konst- 1615 osv. konste- 1553–1773) [jfr t. kunststück]
[KONST-STYCKE.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
till 3, == -VÄRK 1; stundom svårt att skilja från 2. PHRYGIUS HimLif. 143 (
1615). Een handwärcksman, som will
[göra it]
konstycke at skräppa med. SCHÜCK Wivallius 1: 202 (i handl. fr. (
1636).
Ett Naturens Konststycke. JLARNELL hos BAAZIUS Posse Q
4 a (
1677).
Förklaringen är .. ett diplomatiskt konststycke. GEIJER II. 5: 136 (
1838).
Ett konststycke (i knyppling), en finnäsduk. MeddSlöjdF 1897, 2:
46; jfr
4. [KONST-STYCKE.ssg 2]
2) (utförande av) ngt som fordrar särskild konstfärdighet l. konstskicklighet, som är svårt att utföra; jfr
KONST 1 b; äv. med nedsättande bet., med bibet. av förkonstling o. d.
ARVIDI 137 (
1651).
Det dialektiska konststycke (som osv.). GEIJER I. 5: 131 1842. Det var ett konststycke bara att hålla sig kvar på sätet.
SIWERTZ Ämbetsm. 180 (
1912).
[KONST-STYCKE.ssg 3]
3) (
†)
till 3 (f): konstgrepp, metod; medel. EKMAN Siönödzl. 168 (
1680).
Et ganska kostbart Konst-Stycke, när man har en swår torr Hosta, och Heeszheet (är fläderdekokt). ROBERG Beynon 175 (
1697).
LAGERSTRÖM Bunyan 2: 98 (
1727).
[KONST-STYCKE.ssg 4]
4) (
numera knappast br.)
till 4: konstalster, konstvärk; konstföremål, konstsak. GripsInvent. (
1553).
Ehrenstrahl förfärdigade .. (över Karl XI:s o. Ulrika Eleonoras förmälning) et märkeligt konststycke, som ännu finnes på Drottningholm. HC11H 6: 28 (
c. (
1700).
Den yttre harmoni, som utmärker ett genomarbetadt konststycke. BEMALMSTRÖM 7: 335 (
1844).
WoH (1904; med hänv. till konstverk). [KONST-STYCKE.ssg 5]
5) == KONST 5. Akro- batiska konststycken. SLAURENTII Ridd. G
2 a (
1622).
Hvar och en som vill i stad eller å dess område .. förevisa djur, konststycke eller annat dylikt. SFS 1868,
nr 22, s. 7.
GRANVIK Centralafr. 116 (
1927).
[KONST-STYCKE.ssg 6]
6) (
†)
till 7: knep, list; intrig; skälmstycke. Wij .. wete vthaff theras (dvs. våra fien- ders) krijgzpussar och konstestycker. SLAURENTII Ridd. G 3 b 1622. ADLERBETH Ant. 1: 149 (
c. 1792.
–
(9 a, b) KONST-STÅNG.
[jfr t. kunststange]
bärgv. om var särskild av de stänger som förmedla rörelsen från ett konsthjul; särsk. om pumpstängerna i ett vattenuppfordringsvärk. HÜLPHERS Dal. 396 (
1762).
RINMAN (
1788) .
JernkA 1858,
s. 225.
JOHANSSON Noraskog 3: 56 (
1884;
efter handl. fr. (
1654).
DN(A) 1934,
nr 172, s. 8 (i fråga om förh. på 1700-
talet). –
(5 a) KONST-STÖT.
spelt. i biljardspel: stöt som sker "med konst". 2NF 3: 381 1904.
– (
3,
4)
KONST-SVARV.
tekn. jfr -SVARVSTOL. DA 1824,
nr 62, s. 5.
SDS 1897,
nr 432, s. 3.
– (
3,
4)
KONST-SVARVA,
-ning; jfr -SVARVARE. (i sht i fackspr.)
svarva (ngt) på ett mera konstmässigt l. konstnärligt sätt; i sht i p. pf. o. ss. vhalsbst. -ning; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: konstsvarvade figurer o. d. LIND (
1749: Konst-svärfning). Metallytan krusas medelst konstsvarfning.
ÅKERMAN KemTechn. 1: 693 (
1832).
Ett fickur af silfver med enkel Boet, konetsvarfvad i botten. LdVBl. 1834,
nr 30, s. 3.
KarlJohStil. 66 (
1924: konstsvarvning;
kon- kret).
– (
3,
4)
KONST-SVARVSTOL ~⁰² l. ~²⁰. tekn. svarvstol avsedd för konstsvarvning. DA 1771,
nr 222, s. 4.
WoJ 1891.
–
(3 b) KONST-SVÄRMNING biodl. på articifiell väg framkallad delning av ett bisamhälle, konstgjord svärmning. 3NF 3: 371 1924.
–
KONST-SYSTER. (
†)
i pl., om de nio muserna. LUCIDOR (SVS) 201 1672.
–
KONST-SÅNG. (
i sht i fackspr.)
konstnärlig sång (motsatt: natur. l. folksång); stundom särsk. om flerstämmig sång (motsatt: unison sång); äv. i överförd anv., om konstdikt(en). RYDQVIST Resa 99 (
1838).
Det ensidiga odlandet af den flerstämmiga konstsången. PedT 1893,
s. 12.
Folkets sång, .. vilken .. i litteraturen alldeles skymmes undan av konstsången. SYLWAN (o. Bing) 1: 40 1910.
–
KONST-SÅNGARE. (
i sht i fackspr.)
kontstnärlig sångare (motsatt: natursångare); äv. i överförd anv., om konstdiktare. ATTERBOM SDikt. 1: 249 (
1809,
1837).
(Leopold) var .. en samvetsgrann och ädel konstsångare.
CGVBRINKMAN 1835 hos
WRANGEL BrinkmTegn. 286.
2VittAH 19: 9 (
1836,
1850).
– (
3,
4)
KONST-SÖMNAD.
konstmässig l. konstnärlig sömnad; äv. konkret. LAHT 1886,
s. 346 (abstr.). Broderier, konstsömnader, väfnader, m. m.
JUNDIN NSthm 626 (1889).
Konstsömnaden har en uråldrig historia. 2NF 28: 221 1918.
–
KONST-TEKNIK. särsk.
om ngn viss konstarts teknik. LJUNGGREN Est. 2: 219 (
1860).
Träsnittet ut-gör en ärevördig, sedan århundraden bestående konstteknik. 2UB 10: 264 1907.
–
KONST-TEORI.
jfr -LÄRA 2. Den på säkra och stränga filosofiska grunder hvilande konst-teorien. Polyfem III. 17: 4 (
1811).
Examensämnen inom den filosofiska fakulteten äro (bl. a.): .. konsthistoria med konstteori. SFS 1921, s.
1603.
SvD(A) 1933 nr 286, s. 11.
–
KONST-TERM. särsk.
till 3: fackterm, fackord, "konstord", "terminus technicus" KELLGREN 2: 166 1787.
Anglomani, en konstterm som man i Frankrike uppfann för raseriet att härma engelska moder. MoB 7: 144 (
1810).
Ordet i rokoko .., hvilket såsom konstterm .. först lär i hafva användts i Tysklamd. 1MinnNordM IX. 3: 4 (
1885).
Luther undviker alla teologiska konsttermer. SvD(A) 1929 nr 95, s. 3.
–
KONST-TEXTILIER, pl.
konstnärliga textiller. –
KONST-TIDSKRIFT ~⁰², äv ~²⁰ tidskrift som behandlar konstfrågor. NF 4: 781 1881.
2UB 10: 259 1907.
–
KONST-TRADITION.
NF 4: 257 (
1880).
Tiden omkr. 1500.. hörjar man tröttna på den gotiska konsttraditionen. NoK 87: 12 1928.
–
KONST-TRYCK.
konstnärligt tryck (äv. konkret); konstreproduktion. TT 1893, Byggn.
s. 6.
Fotomekaniskt konsttryck. 2UB 10: 264 (
1907).
Ssgr:
–
konsttryck(s)-papper.
(finare) papper avsett för konsttryck. TT 1902,
M. s. 43 –
(3 b) KONST-TRÄ. (
i fackspr.)
träartad massa avsedd att ersätta trä, konstgjort trä, träimitation. GHI 1897,
nr 257 s. 3.
2UB 8: 27 1900.
– (
3,
4)
KONST-TVÄTT. särsk. (
i fackspr.,
föga br.)
om kemisk tvätt. THOLANDER Ordl. (c.
1875.
SD 1893,
nr 15, s.
10.
–
KONST-TÄMPEL. (
i vitter stil)
beggnad (hus, lokal) där konst utövas l. utställes; särsk. om teater. l. opera- l. konsertbyggnad o. d. Drury Lane-teatern är ett af Londons äldsta och största dramatiska konsttempel. STEFFEN ModEngl. 379 (
1893).
–
(3 b) KONST-ULL. (
i fackspr.)
visst konstgjort (av lump, vävnads. l. stickavfall o. d. tillvärkat) spånadsämne, "schoddy".
BtRiksdP 1872,
5: nr 9, s. 25. VaruhbTulltaxa 1:
280 1931.
–
KONST-UNDERVISNING ~⁰⁰²⁰. undervisning i utövande av konst (l. i konstens historia). Bt- RiksdP 1890, 8Hufvudtit.
s. 66 – (
3)
KONST-UR,
n. med särskild konstskicklighet o. sinnrikhet inrättat ur (som utom dagens timmar osv. äv. visar t. ex.andra orters tid, datum, årets kyrkliga högtider, himlakropparnas rörelser m. m.). KIELLBERG KonstHandtv. Urm.
3 1755.
NORDIN i
2SAH 4: 130 (
1806).
Bland konstur må nämnas medeltidsuret i Lunds domkyrka. 2NF 38: 1119 1926.
–
(4 b) KONST-UTSTÄLLNING ~⁰²⁰. Konstutställningen på Charlottenborg (i Köpenhamn). SydsvD 1870,
nr 1, s. 3.
LINDER Tid. 74 (
1924).
– (
3)
KONST-UTTRYCK ~⁰² äv. ~²⁰. jfr
-TERM.
SC 2: 172 (
1821).
Den tyska estetikens konstuttryck. 2NF 3: 1450 1965.
–
KONST-UTVECKLING ~⁰²⁰. Det var under Konung Christian IV:s regering, som den Danska konstutvecklingen .. började. HAMMARSKÖLD KonstH 379 (
1817).
LINDBLOM Rokokon 9 (
1929).
–
KONST-UTÖVANDE ~⁰²⁰⁰ p. adj. –
(9 a, b) KONST-VAKT,
m. bärgv. ==. -VAKTARE. SD(L) 1895, nr 201, s. 4.
– (
3)
KONST-VARA,
r. l. f. (
numera föga br.)
konstprodukt (se d. o. 1) betraktad ss. handelsvara; vanl. i pl. MÖLLER (
1790).
TT 1896, Alim.
s. 190.
–
KONST-VATTEN.
( konst- 1660–1909. konste- 1615–1668) [KONST-VATTEN.ssg 1]
1) bärgv. till 9 a, b: vatten som driver konsten (konsterna) i en gruva; äv. om det vatten som uppumpas ur en gruva gm gruvkonst(en) l. -konster(na). Den grafuan .. som konstevattnet löpper fron konsten i. OxBr. 11: 20 (
1615).
LEIJELL PVetA 1751,
s. 11.
JernkA 1909,
s. 42 (i fråga om förh.
på 1666-talet). [KONST-VATTEN.ssg 3]
3) (
†)
till 9 c: vattenkonst. MoB 5: 171 1784.
–
(3 b) KONST-VATTNA,
-ing. (mindre br.)
konstbevattna; i sht i pass. samt ss. vbalsbst.
-ing. Hela parken är konstvattnad.
KRÆMER Span. 25 (
1860).
JÖNSSON Gagnv. 93 (
1916: konstvattning).
–
KONST-VETENSKAP ~⁰⁰² äv. ~²⁰⁰. Tidskrift för konstvetenskap (grundad
1916. CLAËSON
2: 370 (
c. (
1859).
Nationalmuseum, som har att verka för .. konstvetenskapens främjande. SFS 1921,
s. 2431.
Avledn:
–
konstvetenskaplig ,
adj. Pris för förtjenstfullt konstvetenskapligt arbete. MeddSlöjdF 1892,
s. 20.
STRÖMBOM EgyptK 10 1928.
– (
3,
4)
KONST-VIDRIG.
[jfr t. kunstwidrig]
(
numera föga br.)
som strider mot konstens regler; icke konstmässig; okonstnärlig. (
1836).
Denna illa placerade och alldeleskonstvidriga altarprydnad. BRUNIUS Resa 1836 271 (
1839).
CANNELIN (
1921).
Avledn:
–
konstvidrighet ,
r. l. f. (
numera föga br.)
BEMALMSTRÖM 7: 286 1849.
–
(3 b) KONST-VIN. (
i fackspr.)
vin framställt av frukt l. bär utan tillsats av druvsaft, konstgjort vin. (
1884).
JÖNSSON Gagnv. 257 (
1910).
– (
3,
4)
KONST-VIS,
sbst. (
†)
i uttr. på konstvis, == -VIS, adv. God är then psalm, som är gudelig, andelig (osv.).., fast icke orden äro på konstwis swarfwade. SWEDBERG Schibb. 104 (
1716).
,
s. 20.
– (
3,
4)
KONST-VIS,
adv. (
†)
med konst; konstfärdigt, konstskickligt; konstnärligt. Konst Gudinnor, /.. I som ../ Lärt mig en och annan gång / Konst- och rim-wis orden skräda. BRENNER Dikt. 2: 50 1714.
–
KONST-VÄG.
[KONST-VÄG.ssg 1]
1) till 3 b, i uttr. på konstväg, på artificiell väg. BotN 1901,
s. 186.
De på konstväg beredda tallhartserna. JÖNSSON Gagnv. 317 (
1910).
[KONST-VÄG.ssg 2]
2) till 4, i uttr. i konstväg, i fråga om konst(en). CRUSENSTOLPE Tess. 3: 205 (
1847). Allt det ljuvliga han får se i konstväg.
OoB 1932,
s. 380.
–
KONST-VÄN,
m. ||ig. jfr -ÄLSKARE. Euterpe 1: 5 1823.
(Till Paris) strömmade .. alla konstvänner, vilka ville njuta av musiken i dess högsta fulländning.
NORLIND AMusH 691 (
1921).
–
KONST-VÄRDE.
konstnärligt värde. Phosph. 1810,
s. 109.
Några taflor af utmärkt konstvärde .. prydde väggarna. CALLERHOLM Stowe 338 (
1852).
SÖMMARIN EkonL 1: 62 1915.
–
KONST-VÄRK,
n. [KONST-VÄRK.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
till3: utförande av ngt som fordrar stor konstfärdighet l. konstskicklighet l. sinnrikhet; vanl. konkret: konstfärdigt l. konstskickligt l. sinnrikt arbete, konstfull inrättning l. byggnad o. d., ofta närmande sig bet: "mästervärk", "undervärk" o. d;äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv; jer -STYCKE 1. Thetta vndersamme och på then tijdhen nye Konstwärk (dvs. en "konsteld" som kunde brinna under vattnet). SCHRODERUS Os. 2: 330 1635.
(Chr. Polhem) sysselsatte sig med hvarjehanda konstverk, som fordade mechanisk skicklighet.
AFZELIUS Sag. XI. 2: 173 (
1870).
De politiska stämplingarnas konstverk. SVEDELIUS i 2SAH 55: 341 1878.
[KONST-VÄRK.ssg 2]
2) (
föga br.)
till (1), 3: konststycke (se d. o. 2. DALIN (
1852).
Hon genomförde det konstverket att i en liten skvalleraktig, skandalsjuk stad dölja sin svaghet. AHRENBERG Landsm. 107 (
1897).
[KONST-VÄRK.ssg 3]
3) till 4, konkret: produkt av konstnärlig värksamhet, konstalster (företrädesvis om mera betydande sådant); förr äv. koll., == KONST 4 b; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.
NORDFORSS (
1805;
koll.).
Jag fordrar af et konstverk et objectivt uttryck af det ideella. HÖIJER 2: 255 (
c. (
1808).
Ett luftigt konstverk af svarta spetsar låg lätt öfver hennes hår. LUNDEGÅRD LaMouche 31 (
1891).
Förslag till inköp eller beställning af konstverk eller konstalster. SFS 1906 nr 45, s. 2.
Den expressionistiska romanen är sällan ett fullbordat konstverk. NoK 83: 125 1927.
[KONST-VÄRK.ssg 4]
4) (
†)
till 7, 8: konstgrepp, list, knep; förställning. (Lubo- mirskis o. andras förespeglingar) var idel konst-värck: NORDBERG C12 1: 319 (
1740).
ENVALLSSON Förm. 52 (
1799).
[KONST-VÄRK.ssg 5]
5) (
†)
till 9: mekanisk inrättning, maskin,maskineri, maskinell anläggning. SERENIUS R 1 a (
1734).
TUNELD Geogr. 272 (
1741).
FAHLBECK NatFörm. 29 1896. särsk.
bärgv. ==
KONST 9 a, b. Directenr Öfver-Konstvercken. Commero. Råd, Hr. Christ. Pohlhem.
HENEL 1729 143
1730. NORDIN i
2SAH 4: 132 (
1806).
Ssg:
–
konstvärks-skydd.
till -värk 3: lagligt skydd för konstnärs rätt till reproduktion l. avbildning o. d. av sitt värk. SvSlöjdFT 1916,
s. 68.
–
KONST-VÄRKSTAD ~⁰² l. ~²⁰. (i sht i vittert spr., mindre br.) konstateljé. BREMER GVerld. 2: 147 (1866). TT 1895, Byggn.
s. 82.
–
KONST-VÄRLD. (
i sht i vittert spr.)
konstens värld; dels om sammanfattningen av konstutövning o. konstvärk (ngnstades l. under en viss tid), dels (o. oftare) om sammanfattningen av konstutövare o. konstintresserad6 (ngnstädes l. under viss period o. d.). Jag skrifver det hela konstvärlden nästan länge sagt. C. A. EHRENSVÄRD Brev 1: 40 (
1781). Hufvud-vilkoret för möjligheten af en esthetik är .. det, att en rik konstverid förefinnes.
LJUNGGREN Est. 1: 1 (
1856).
SvD(A) 1930,
nr 252, s. 11.
– (
3,
4)
KONST-VÄVA,
-ning; jfr -VÄVARE, -VÄVERI, -VÄVERSKA, -VÄVNAD. väva (ngt) konstmässigt l. konstnärligt; särsk. om mönstervävning o. d; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Lyceum I. 1: 22 (
1810).
Konstväfdaband efter mönster från Kulturhist. Museum. KultHFKonstslöjdutst. 1897,
s. 11.
SvD(A) 1934,
nr 209, s. 1.
– (
3,
4)
KONST-VÄVERI ¹⁰⁰⁴ äv. ³~⁰⁰². jfr
VÄVA; öv. konkret, om ateljé l. fabrik för konstvävning.
UPMARK Lübke 35 (
1872).
Borås konst- och damastväfveri. KatalIndUtstSthm 1897,
s. 100.
– (
3,
4)
KONST-VÄVERSKA.
kvinnlig konstvåvare. LUNDIN NSthm 629 (
1889).
3NF 15: 210 1911.
– (
3,
4)
KONST-VÄVNAD.
jfr -VÄVA; vanl. konkret, om alster av konstvävning. AFZELIUS Sag. 1: 138 (
1839;
konkret). LAHT 1886,
s. 346 (abstr.). HantvB
I. 1 411 (
1934;
konkret).
Ssgr:
–
konstvävnads-arbete.
abstr. o. konkret. –
konstvävnads-skola,
r. l. f. –
KONST-YRKE. (
i sht i fackspr.)
till 4: konstnärligt grke (konsthandtvärk o. d.), förr äv. till 3: yrke som fordrar särskild konstskicklighet. SP 1792,
nr 102, s. 1.
De uppfinnngar .., som vanligen göras under utöfningen af något konstyrke. JernkA 1817,
2: 168. Vi veta, i hvilket djupt förfall konstyrkena voro under
1800-talet.
SvSlöjdFT 1908,
s. 68.
– (
3,
6)
KONST-ÅKARE.
idrott. jfr -ÅKNING. Tldr. 1897,
s. 15.
SvD(A) 1929,
nr 6, s. 6.
– (
3,
5)
KONST-ÅKERSKA idrott. kvinnlig konståkare. IdrFinl. 3: 150 1906.
UNT 1929,
nr10164,
s. 8.
– (
3,
5)
KONST-ÅKNING idrott. särsk.
i fråga om skridskoåkning: åkning som fordrar o. är avsedd att uppvisa särskild konstskicklighet i rörelserna (stor vighet o. balanseringskonst o. d.). SANTESSON Nat. 122 (
1880).
SvD(A) 1930,
nr 31, s. 4.
Ssg:
–
konståkning-skridsko.
skridsko särskilt avsedd för konståkning; vanl. i pl. SD(L) 1892,
nr 183, s. 11.
UNT 1929,
nr 10164, s. 9.
–
KONST-ÅSIKT ~⁰², äv. ~²⁰. jfr -TEORI, -UPPPATTNING. SvLitTidn. 1826, sp. 162. De konståsigter, hvilka från universitetens lärosalar föredrogos. LJUNGGREN SAHist. 1: 262 (1886).
–
KONST-ÅSKÅDNING ~⁰²⁰. jfr -ÅSIKT. 2VittAH 19: 37 (
1836, (
1850).
Den antika konståskådningen .. blef .. (i Sverge) med Sergel en lefvande verklighet. GÖTHE Sergel 159 (
1898).
ROOSVAL FornkristK 150 (
1933).
–
KONST-ÄLSKANDE,
p. adj. [KONST-ÄLSKANDE.ssg 1]
1) (
†)
till 2, 3. STIERNHIELM Arch. D
2 h (
1644).
Professorer, Studenter och andra Konst-Älskande Män. Rüdling Suppl.
257 1740.
[KONST-ÄLSKANDE.ssg 2]
2) till 4; äv. substantiverat: konstälskare. StatutMålBildhAcad. 1773,
s. 16.
SP 1792,
nr 268, s.
4. Rec. kan .. icke annat än uppmana hvarje konstälskande, att sjelf läsa och begrunda dessa tankar.
Lyceum 2: 65 1811.
AlllsvSaml. 1930,
nr 50, s. 9.
–
KONST-ÄLSKARE.
jfr -VÄN. MÖLLER (
1790).
FORSSELL (o. GRAFSTRÖM) 135 (
1855).
Prins Baisongur .. var en av de mest hängivna och lidelsefulla konstälskare och konstbefordrare, som någonsin funnits. MUNTHE IslamK 294 1929.
–
KONST-ÄRENDE.
Lärarna (vid en konstakademi.. bilda, jämte akademiens ledamöter, en styrelse, som på sätt och vis utgör en administrativ myndighet för konstärenden. 2NF 1: 410 1903.
– (
3,
4)
KONST-ÖVAD,
p. adj. (-övd c. 1690 (†) konstförfaren, konstskicklig. TRUDEEN Vitt. 190 (
c. 1696.
BRINKMAN i
2SAH 13: 97 1828.
–
KONST-ÖVANDE,
p. adj. [KONST-ÖVANDE.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
till 3, 5. För den konstöfvande Ryttaren är högst nödigt, att (osv.). EHRENGRANAT HästRör. 46 (
1818).
[KONST-ÖVANDE.ssg 2]
2) (mindre br.) till 4: konstutövande. Hufvudstadens konstälskande och konstöfvande kretsar. Finland 358 1893. 2UB 10: 278 1907.
–
KONST-ÖVNING.
[KONST-ÖVNING.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
till 3, 5: utövande av l. övning i ngn konst l. i konststycken o. d. CARLSTEDT Her. 3: 345 (
1833).
HEDBERG RomD 67 (
1877).
[KONST-ÖVNING.ssg 2]
2) (
mindre br.)
till 4: konstutövning. NYBLOM i
3SAH 13: 92 1898.
B
(
†):
C
(
†):
–
KONSTE-KABINETT,
KNEKT, -MÄSTARE, -REGEL, -RIK, se A.
– (
3,
4)
KONSTE-RIM . (†) konstfullt rim.
LINDSTEN Vitt. 394 (
1715).-RÖR, -STIGARE, -STYCKE, -VATTEN, se
A. D
(
†):
Avledn.
–
KONSTA -ning.
( konst- 1698–1865. kånst. 1737 – c. 1755 (†)
1) till 3: använda konst l. konstgrepp l. konstfärdighet (vid utförande av ngt). BJÖRNER Vols. 114 (
1737).
SCHULTZE Ordb. 2494 (
c. 1755.
[KONSTA.avl 2]
2) till 7, == KONSTRA 2. Ehuru han (dvs. en tredskande gäldenär) söker på alt konsta. ÅgerupArk. Brev 20/4 (
1698).
Si så hrister dock efter mycken kånstning sjelfva sanningen änteligen ut. ENEMAN Resa 2: 196 (
1712).
Konsta .. Hafva konster, upptåger för sig. DALIN 1852.
–
KONSTER ,
m. [efter mnt. kunster]
(
†)
till 3: person som är skicklig i ngn (l. sin) konst, "konstmästare", mästare; äv. om mästare i lärda idrotter. Konster Eric Jonson. G1R 8: 117 (
1532).
SVARTG1 163 1561.