KONVEX konväk⁴s, adj; adv. -T. (förr äv. skrivet con-) [jfr t.
konvex, eng.
convex, fr.
convexe av lat.
convexus, välvd, buktig, p. pf. av
convehere, sammanföra, av
com (se
KON-) o.
vehere, föra, forsla (jfr
VEHIKEL)]
[KONVEX 1]
1) utåtbuktad; kupig; motsatt: konkav. En konvex lins, spegel. En konvex yta. RÅLAMB 8: 210 1691. Fogle-vingen är .. convex eller förhögd på den öfra
(sidan). TRIEWALD Förel. 1: 321 (
1728,
1735).
(De långsynta) hafva gagn af Convexa Glas.
DURÆUS Naturk. 127 (
1759).
BERGSTRAND Astr. 123 (
1925). – jfr
BI-,
DUBBEL-,
KONKAV-,
PLAN-KONVEX.
[KONVEX 2]
2) geom. om vinkel: som är större än summan av två räta vinklar. BERGROTH Geom. 13 (
1876).
A
–
KONVEX-GLAS.
[jfr t. konvexglas]
oftalm. konvext glas för glasögon. SFS 1881,
nr 73, s. 2.
–
KONVEX-KONKAV.
( konvex- 1873 osv. konvexo- 1854–1888) [jfr t. konvex-konkav, eng. convexo-concave]
(
i fackspr.)
om spridningslins: som på ena sidan begränsas av en konvex, på den andra av en konkav yta. FOCK 1Fys. 301 (
1854).
MALMBERG David 7 (
1910).
–
KONVEX-KONVEX.
(konvex- 1885–1889. konvexo- 1845–1889) [jfr t. konvexkonvex, eng. convexo-convex]
(
†)
om lins o. d: bikonvex GYNTHER ConvHlex. (
1845).
FOCK 1Fys. 301 (
1854).
BJÖRKMAN 1889.
B
(
†):
Avledn. (till
1):
–
KONVEXITET r. l. f. [jfr t. konvexität, eng. convexity, fr. convexité, lat. convexitas]
[KONVEXITET.avl 1]
1) (
i sht i fackspr.)
konvex buktning l. krökning. WALLERIUS Tank. 137 (
1776).
BotN 1931,
s. 248.
[KONVEXITET.avl 2]
2) (
numera bl. anat., föga br.)
konkret: upphöjning. LINNÉ Ungd. 2: 299 (
1734).
Slätten är flack .. samt lagd af naturen uti lindriga och knapt synliga convexiteter, .. afskilde med .. dälder. DENS. Sk. VI 1751.
LbKir. 1: 455 1920.