KOPPLA kop³la², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.), -ING (se d. o.); -ARE, -ERSKA, se d o. ( kobbl- 1541–1784. kobl- 1741– h 1755. kopl- (co-) 1596 – c. 1755. koppl- 1620 osv. kubbl- 1669. kåpl. 1757 jfr AN-, AV-, BORT-, EFTER-, FAST-, FRÅN-, FÖR-, HOP-, I-, IN-, LÖS-, NED-, SAMMAN-, TILL-, UR-, UTKOPPLA m. fl. 1) (i sht i fackspr.) (medelst särskild därför avsedd anordning) sammanfoga, förbinda, förena (föremål l. del(ar) av föremål ofta av maskin l. apparat o. d., med ett annat l. enannan resp. med varandra); äv. i mer l. mindre utvidgad anv: sammanfoga (sammanbygga), förbinda; förena; i p. pf. ofta i adjektivisk anv. SERENIUS L 1 a (1734). Lokomotivet har fyra kopplade, samt tvenne okopplade hjul. TT 1879, s. 154. (Turbinerna) äro direkt kopplade till dynamon. 2UB 9: 115 (1905). Ett öppet byggnadssätt .. med friliggande och kopplade hus. 2NF 34: 124 1922. – särsk. a) med avs. på djur, särsk. (i sht jäg.) hund(ar): binda i koppel; förena i koppel, hopkoppla; jfr KOPPEL sbst.¹ ¹ a. SCHULTZE Ordb. 2394 (c. (1755). (Ryttarna) afsitta, koppla sina hästar, (o.) framrycka till fots. KrigsmSH 1801, s. 121. (Jakt)- Hundarne dresseras kopplade. Ehrencreutz Hund. 26 (1856). SPARRE Fyrm. 167 (1920). – särsk. i oeg. l. bildl. anv. (i fråga om annat än djur). ZEIPEL 1: 44 (1822). Förmåga att samla och koppla tankarne. RYDBERG 8: 248 1874. b) mus. i orgel: förbinda (tangenter l. klaviaturer l. stämmor); jfr KOPPEL sbst.¹ 1 c. WESTE (1867). LYSANDER Almevist 58 (1878). WESTER GotResnOrgl. 140 (1936). c) med avs. på järnvägsvagn(ar) o. d.; jfr KOPPEL sbst.¹, ¹ d. ReglSJMachinEld. 1857, s. 21. ENGSTRÖM o. CARLSON HlednTrafk. 29 (1917). d) byggn. α) med avs. på byggnadsdelar (i sht kolonner l. pilastrar samt fönster): förena l. förbinda medelst ngn gemensam del (bas, omfattning l. dyl.); i sht i p. pf. ss. adj. Fyra par kopplade kolonner utmärkte nedra afdelningen (av altaruppsatsen). 2VittAH 21: 186 (1853, 1857). Vissa byggnadsled fördubblades eller "kopplades" (i Italien under renässansen). WRANGEL ByggnH 31 (1904). Fatab. 1933, s. 105. β) i p. pf. ss. adj., om yttre o. inre fönsterbåge: förenade med gångjärn o. hakar, så att ytter- o. innerfönster följas åt vid öppnande o. stängande. BILDMARK EntrePr. 155 (1921). WIRGIN Häls. 1: 79 (1931). e) mil. med avs. på gevär: ställa tillsammans roteparvis (till ett gevärskoppel); jfr KOPPEL sbst.¹ ² d. Piquetten kopplar sina Gevär i Compagnie-gatorna (i lägret). TjReglArm. 1819, 4: 40. Därs. 1889, s. 312. SvKulturb. 11– 12: 327 1932. f) i sht el.-tekn. med avs. på elektrisk ström(ledning), elektrisk apparat o. d: sätta i ledande förbindelse (med), förbinda (med en annan l. med varandra). Koppla i serie, i parallell. TT 1886, s. 131. Kopplas en glimlampa parallellt med en säkerhetspropp (så osv.). TMatFysKemi 1922–23, s. 21. jfr KORS-, PARALLELL-, SERIE-, STJÄRNKOPPLA m. fl. g) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Till dessa två kväden ("Stridsdikten" o. "Gåtlek") kopplades sedan de andra fem (under dem gemensamma titeln "Wartburgsstriden"). BÅÅTH WagnerS 1: 44 (1903). När skilda gener på detta vis hålla ihop (dvs. när de i samma kromosom liggande generna äro oskiljaktigt för- enade), säger man att de äro kopplade vid varandra. HOFSTEN Ärftl. 1: 246 (1927). – särsk. α) (numera föga br.) kem. i p. pf. ss. adj., om syra l. radikal: förenad med ett kemiskt ovärksamt ämne som medföljer syran osv. i dess förening med ett annat ämne; äv. om kemiskförening: som innehåller en "kopplad" syra osv. BERZELIUS ÅrsbVetA 1841, s. 82. L. Svanbergs uptäckt af en kopplad svafvelsyra, som innehåller alkohol i stället för etyloxid. DENS. Brev 13: 267 (1844). LVetA IV. 4: 126 1909. β) sjöt. gm räkning l. gm konstruktion på sjökortet sammanföra (tillryggalagda kurser o. distanser) till en gemensam kurs l. distans, generalkurs, generaldistans (för att därigm bestämma fartygets position i ett givet ögonblick). HAUSWOLFF Nav. 277 (1756). SvUppslB 1933. 2) (†) refl: förbinda sig, sammanrota sig (med ngn l. med varandra); äv. intr: ha förbindelse (med ngn), driva sitt spel tillsammans (med ngn), "spela under täcke" (med ngn). Dij wordom .. warnadhe för allehanda dieffuulens snaro, såsom .. hyckla och kobbla sigh medh Euangelij fiender. PERICI Drusæus 6: 67 b (1582). (Det) klagadesz ännu Jämmerligen öffwer många gambla af trullsällskapett, som framgent kubblade med Sathan. JournLTh. 1811. s. 1166 1669. CFDAHLGREN 2: 218 (1842; intr.). 3) i fråga om åstadkommande av äktenskaplig förening l. (olovlig) könslig förbindelse mellan man o. kvinna; jfr KOPULERA 2.

[KOPPLA 3.a]

a) (numera knappast br.) tr: förena (en person med en annan l. ett par) i äktenskap; sammanföra till könslig förbindelse; förr äv. i uttr. koppla (ngn) åt (ngn). Det osällste Par / Som Hymen någonsin ell Plutus koplat har. ÖB 36 (1712). Har (fadern) kopplat sin Dotter åt dig? LEVIN Schiller Cab. 123 (1860). HAGBERG Shaksp. 1: 8 1847. b) intr: (av dåliga bevekelsegrunder) stiftaäktenskap (mellan personer) l. (numera vanl.): sammanföra personer till olovlig könsförbindelse, bedriva koppleri. (Att) oordentligha byggia Echtenskapet genom coplande. BALCK MusÆus S 7 a 1596. Missförståndet 49 (1740). Hon hycklar, endast hennes drägt är sedig, / Sjelf kopplar hon. HAGBERG Shaksp. 7: 79 (1849). STRINDBERG HögreR 211 (1899). ÖSTERGREN (1930) .