KONSTNÄR kon³st~nä²r l. ~næ²r, stundom konstnä⁴r i. -æ⁴r (ko`nstnär WESTE; kå`nnstnä'r DALIN; kons³sr~næ²r l. D⁰⁴. LoW (1911)), m.||ig.; best.
-en, äv.
-n; pl.
-er ³~²⁰ l. ⁰⁴⁰. ( G1R 11: 249 1537 osv.) ((†)
== (
SPEGEL GW 258 1685,
BRENNER Dikt. 1: 161 (
1707,
1713));
-ar (VOIGT
Alm. 1671,
s. 21,
SCHULTZE Ordb. 2494 (
c. 1755)); -e (
5Mos. 27: 15 (
Bib. 1541: konstenäres
gen. pl.),
G1R 29: 379 (
1560))); förr ngn gg av. KONSTNÄRARE, m; pl.
==.
( konst- 1538 osv. kånst- 1615–-c. 1755. konst(h)e- 1538–1750. kunste- 1537–1560. kånste- 1705. -nair 1781. -ne(h)r 1538–1729 -nä(h)r (-näär) 1537 osv. -närare (-nerare) 1680–1712 -närer, sg. 1635 [jfr d. kunstner; efter mnt. kunstener; jfr t. künstler; avledn. av
KONST; med avs. på avledningsänd. jfr
BORGENÄR KÖRSNÄR,
RESENÄR m. fl.]
[KONSTNÄR 1]
1) (
numera bl. ngn gg arkaiserande, med anslutning till 2 l.
[KONSTNÄR 3]
3) motsv. KONST 3: konstskicklig l. konstfärdig person; person som utövar en konst, förr äv: som idkar (ngn) vetenskap; mästare; förr särsk: (bättre) handtvärkanre, tekniker, byggmästare, ingenjör o. d; äv. i mer l. mindre överförd l. bildl. anv.
G1R 11: 249 1537.
Glassgiutere och andre konsthenere. Därs. 20: 215 (
1549).
The Gamble konstenerer hade thenna Watukonsten medh besynnerligh flijt och konst bygdt. SCHRODERUS JMCr. 362 (
1620).
Gvdh then Aldrawijseste, som är en Konstnäär öfwer alla. ARVIDI B 1 b
1651. Dædalus Mycions Son och Icari Fader var en berömd Konstner.
EHRENADLER Tel. 174 (
1723).
Flere Konstnärer hafva varit sysslosatte med Jerns Rafinering och Fabrikation af Stål. LBÄ 44–
50: 371 (
1801).
SUNDÉN (
1886).
Gud är (i Platons Timaios) handtverkare, konstnär (δημιουϱγός) eller byggmästare (τεκταινόμενος). SÖDERBLOM Gudstr. 173 (
1914). jfr
BYGG-,
BYGGNADS-,
MÄT(E)-KONSTNÄR. – särsk.
[KONSTNÄR 3.a]
a) (
†)
i uttr. konstnär i ngt, mästare i ngt. Konstnärer uti Fördåhlde Wettenskaper. VOIGT Alm. 1690,
s. 4.
[KONSTNÄR 3.b]
b) (
†)
i överförd anv., i uttr. konstnär till ngt, övergående i bet: upphovsman till ngt. Qvickheten .. är konstnär till all Lögn. THORILD 3: 343 1794.
[KONSTNÄR 2]
2) motsv. KONST 4: utövare av (ngn) skön konst; artist; i ä. tid stundom svårt att skilja från 1; äv. i mer l. mindre överförd l. bildl. anv. Utövande konstnär. Bildande konstnär, utövare av bildande konst. En konstnär av hög klass l. rang. Svenska konstnärernas förening, sammanslutning av svenska utövare av bildande konst, stiftad
1890.
DAHLBERG Dagb. 151 (
1667;
uppl. 1912; om kopparstickare).
De uti General Basen förfarnaste Mästare och konstenärer. JANSSONIUS HMMöller O
3 b (
1744).
Historieskrifvaren hörer lika mycket till filosofernas klass som till skalders eller konstnärers. GEIJER I. 5: 191 (
1811).
Han är väl icke konstnär, / Men aktad dilettant. WENNERBERG 1: 36 (1881). Konstnär är den, som i djupet har konstnärsviljan och av den föres dit tendensen icke vill. LARSSON Id. 150 (
1908).
Som grafisk konstnär räknas .. (Edvard Munch) som den mest betydande i Norge. 2NF 37: 629 1925. – jfr
BILD-,
BOK-,
DANS-,
DEKORATIONS-,
FORM-,
FÄRG-,
GLAS-,
LITOGRAF-,
ORD-,
RENÄSSANS-,
SCEN-,
SPRÅK-,
SÅNG-,
TAL-,
TON-,
TRÄDGÅRDS-,
VERS-KONSTNÄR m fl.
[KONSTNÄR 3]
3) [anv. utgår möjl. åtm. delvis från 1, men anslutes nu alltid till 2]
(företrädesvis ss. senare led i ssgr) i allmännare l. överförd anv., för att beteckna ngn ss. synnerligen skicklig l. elegant i utförande av ngt; med bestämning angivande det vari personen i fråga utmärker sig: "mästare". Han är en värklig konstnär i sitt fack. Konstnärer af rakknifven. RYDBERG Ath. 157 (
1859).
Gustaf Vasa kunde, när han ville, vara en politisk konstnär. 2VittAH 22: 408 1861. – jfr
LEVNADS-,
LIVS-,
RID-,
RÄKNE-,
SIM-KONSTNÄR m. fl. – särsk.
med anslutning till KONST 5; jfr
FEMTON-,
FÖRVANDLINGS-,
KORT-,
LASSO-,
SVÄLT-, TUSEN
(DE)-KONSTNÄR m. fl.
[KONSTNÄR 4]
4) († utom ss. senare led i ssgr) motsv. KONST 6: person som utövar hemliga konster, som kan l. brukar "trolla".
En sådan kraft (näml. att göra sig o. andra skottfria) kommer enda och allena af then, tusendfals arghetenes kånstnär, diefwulen. ISOGÆUS Segersk. 838 (
c. (
1700).
Om mörksens konstenär .. spelar sina strek. KOLMODIN QvSp. 2: 381 (
1750;
om djävulen).
HÖGBERG Frib. 36 (
1910). jfr
SVART-,
TROLL-KONSTNÄR.
Ssgr (i allm. till
2):
A
(
numera knappast br.):
–
KONSTNÄR-FÖRSTÅND, se
B.
–
KONSTNÄR-MÅLARE. (
†)
"konstmålare", artist. TT 1890,
s. 54.
B
–
KONSTNÄRS-ADEPT.
konstadept. CEDERCREUTZ StarkMänn. 47 (
1920).
–
KONSTNÄRS-ANDA,
r. l. f. jfr ANDE VIII 2 b. Frey 1841,
s. 138.
Stockholmsklimatets inflytande på konstnärsandan. NORDENSVAN SvK 303 1892.
–
KONSTNÄRS-ANDE. (
i sht i vitter stil)
konstnärlig ande, konstnärlig begåvning; äv. konkret, om konstnärligt begåvad person. LJUNGGREN Est. 1: 91 (
1856).
En konstnärsande af den friskhet, känslighet och älskvärdhet som Egron Lundgren. EICHHORN Stud. 3: 139 (
1876,
1881). Rydberg
(bar) en konstnärsande inom sig.
RUDIN i
3SAH 11: 43 1896.
–
KONSTNÄRS-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. till 2, förr äv. till 1; abstr. o. konkret. ÖDMANN MPark 284 (
1800;
till KONSTNÄR 1; abstr.).
Konstnärsarbeten af sten (äro tullfria). SFS 1911,
nr 80, s. 24.
–
KONSTNÄRS-BANA,
r. l. f. jfr BANA, sbst.¹ 1 g . En vacker, lysande, törnbeströdd konstnärsbana. LING i
2SAH 16: 43 (
1835).
(Troilis) konstnärsbana visar en gradvis utveckling i tekniken. NORDENSVAN SvK 453 (
1892).
Mången frestar konstnärsbanan utan att ha gudagnistan. SEGERSTEDT Händ. 121 1926.
–
KONSTNÄRS-BEGÅVNING.
äv. konkret, om konstnärligt begåvad person. EICHHORN Stud. 1: 267 (
1869).
En konstnärsbegåvning av djupare art än den rent formala skicklighetens. STRÖMBOM EgyptK 67 (
1928).
–
KONSTNÄRS-BILDNING. (
föga br.)
utbildning av konstnärer. SVEDELIUS Statsk. 2: 196 (
1868).
Vårt lands nutida konstnärsbildning. RUDIN i 3SAH 11: 60 1896.
–
KONSTNÄRS-BIOGRAFI.
NF 3: 446 1879.
–
KONSTNÄRS-BLOD. (
i vitter stil)
bildl., ss. symbol för konstnärlig begåvning l. konstnärligt temperament. NYBLOM i 3SAH 16: 89 1901.
(C. G. Pilo) hade några droppar af det äkta, varma konstnärsblodet i ådrorna.
SIRÉN Pilo 19 (
1902).
–
KONSTNÄRS-DRIFT.
konstnärlig drift l. böjelse (jfr DRIFT 11 a). Den skapande konstnärsdriften. LUNDEGÅRD Prom. 1: 58 (
1893).
SvD(A) 1930,
nr 208, s. 9.
–
KONSTNÄRS-EGENSKAP ~¹⁰², äv. ²⁰⁰. egenskap som är utmärkande för en (värklig) konstnär. Verd. 1891,
s. 16.
Hos dessa konstnärer (dvs. de florentinska medeltidsmålarna) .. finner han (dvs. Egron Lundgren) de konstnärsegenskaper, han sätter högst. NORDENSVAN SvK 286 (
1892).
–
KONSTNÄRS-ELEV.
konstelev. RUDIN i
3SAH 11: 24 1896.
–
KONSTNÄRS-FAMILJ. särsk.
om till samma familj hörande utövande konstnärer; äv. (tillf.) bildl: grupp l. skola av konstnärer o. d. Agnolo del Moro, veronesisk konstnärsfamilj. NF 1: 270 1875.
(P. Hilleström) tillhör .. som målare .. denna nu skisserade konstnärsfamilj
(dvs. rokokons sedeskildrare). LINDBLOM Rokokon 76 (
1929).
–
KONSTNÄRS-FÅFÄNGA ~⁰²⁰ l. ~²⁰⁰. fåfänga som anses vara utmärkande för konstnärer. BRUNIUS Metr. 259 (
1836). Man är .. alltför benägen att fördöma hvad man kallar konstnärsfåfänga, utan att .. göra sig reda för, hvilka de andeliga krafter äro, som dana konstnärssjälen.
WIESELGREN Bild. 191 (
1881,
1889).
–
KONSTNÄRS-FÖRBUND.
sammanslutning av konstnärer; särsk. i sg. best., om en år 1886 av svenska konstnärer (i opposition mot Konstakademiens dåvarande organisation o. värksamhet) bildad sammanslutning. GHT 1886,
nr 189 A,
s. 2. BonnierKL (
1925).
Avledn:
–
konstnärsförbundare ,
m. (
ngt vard.)
medlem av konstnärsförbundet. SvD(A) 1931,
nr 276, s. 4.
LAURIN 4Minn. 7 1932.
–
KONSTNÄRS-FÖRENING.
jfr FÖRENING 7 c. BtRiksdP 1869, IV.
1: nr 39, s. 10.
, IV.
1: nr 9, s. 26.
–
KONSTNÄRS-FÖRMÅGA.
konstnärlig förmåga; äv. konkret, om konstnärligt begåvad (o. värksam) person. Den hänförande dikten, föredragen med stor konstnärsförmåga. RYDQVIST i 2SAH 12: 319 (
1827).
.
–
KONSTNÄRS-FÖRSTÅND.
( konstnär- 1837. konstnärs- 1869 osv.) jfr KONST-FÖRSTÅND. , sp.
503.
EHTEGNÉR i
3SAH 11: 123 1896.
Den uppvexande konstnärsgenerationen. Frey 1841,
s. 133.
SvD(A) 1926,
nr 310, s.
3.
BEMALMSTRÖM 7: 285 1849.
[KONSTNÄRS-GILLE.ssg 1]
1) (
†)
till 1: handtvärksskrå. TByggn. 1859,
s. 2 (
i fråga om fornromerska förh.). [KONSTNÄRS-GILLE.ssg 2]
2) till 2: sammanslutnrg av konstnärer (för främjande av gemensamma intressen o. för sällskapligt umgänge); särsk. i sg. best., om en i Stockholm år 1845 bildad (till år 1854 kvarlevande) förening av svenska konstnärer. Minnen ur Konstnärsgillet. (1848; boktitel). LUNDIN o. STRINDBERG GSthm 462 (
1881;
om Konstnärsgillet i Sthm).
Konstnärsgillet i Finland. FinlStatskal. 1925,
s. 316.
–
KONSTNÄRS-GRILL. (
†)
(produkten l. resultitet av en) konstnärlig nyck l. konstnärligt infall; jfr GRILL, sbst.²
.
–
KONSTNÄRS-GRY,
n. (
i sht i vitter stil)
jfr -ANLAG. i
2SAH 29: 20 (
1856).
Godt konstnärsgry finnes det .. hos denne unge målare. SD 1892,
nr 345, s. 3. 2NF
7: 136 1907.
–
KONSTNÄRS-GÄRNING. (
i sht i vitter stil)
konstnärlig värksamhet (i sht sammanfattande, om en persons livsvärk ss. konstnär). 2NF 19: 143 (
1913).
(
1919).
–
KONSTNÄRS-HAND. (
i sht i vitter stil)
en konstnärs hand; konstnärlig hand, konstnärligt handlag. , sp.
650. De gamla, af verklig konstnärshand utförda
(porträtten). RAMSAY Barnaår 3: 44 (
1904).
–
KONSTNÄRS-HUS.
byggnad med samlingslokaler för konstnärer, utställningslokaler m. m. TT 1899, Byggn.
s. 143.
.
–
KONSTNÄRS-HÅG. (
i sht i vitter stil)
jfr HÅG 3. NF 5: 1205 (
1882).
(
1892).
–
KONSTNÄRS-INDIVIDUALITET.
Ha l. vara en utpräglad konstnärsindividualitet. ,
nr 99, s. 3.
2NF 1: 487 1903.
–
KONSTNÄRS-INGIVELSE ~⁰²⁰⁰.
–
KONSTNÄRS-INSTINKT ~⁰², äv. ~²⁰. konstnärlig instinkt. Vestra Norges naturskönhet väckte .. (Griegs) konstnärsinstinkt.
(
1882).
KIHLMAN 2Skälmrom. 16 (
1923).
–
KONSTNÄRS-KALLELSE. (
i sht i vitter stil)
jfr KALLELSE 4 b. ESTLANDER KonstH 482 (
1867).
.
–
KONSTNÄRS-KLUBB. särsk.
i sg. best., benämning på en i Stockholm
1856 bildad klubb av svenska konstnärer.
ATTERBOM Minn. 227 (
1817).
(
1933;
om Konstnärsklubben i Sthm).
–
KONSTNÄRS-KOLONI.
samling av konstnärer som för någon tid slagit sig ned gemensamt på en ort. Konstnärskolonin i Rom, som samlar / nationerna som profver vid hvarann. HEIDENSTAM Vallf. 196 (
1888).
,
nr 345, s. 3.
–
KONSTNÄRS-KRAFT.
konstnärlig kraft; äv. konkret, om värksam konstnär. De bästa konstnärskrafterna flyttade från hemlandet. (
1872).
NORDENSVAN SvK 25 (
1892;
abstr.).
NF 2: 1418 (
1878).
Romanen börjar nere i Rom, i skandinaviska konstnärskretsar. BÖÖK 4Sekl. 198 (
1920,
1928).
–
KONSTNÄRS-KYNNE. (
i sht i vitter stil)
jfr -INDIVIDUALITET, -LYNNE, -TEMPERAMENT. RYDBERG Varia 134 (
1894).
(Den ryske målaren Verest- jagin var) En stark personlighet med ett absolut manligt konstnärskynne.
AHRENBERG Männ. 1: 1201904.
–
KONSTNÄRS-KÄNSLA. (
i vitter stil)
känsla som ngn har i sin egenskap av konstnär l. som är utmärkande för en konstnär. Don Antonios konstnärskänsla (blev) sårad. LAGELÖF Antikr. 238 (
1897).
.
–
KONSTNÄRS-LIDELSE. (
i sht i vitter stil)
en konstnärs till det högsta mått stegrade kärlek till konsten l. sin konst. (
1913).
HEDVALL RunebgStil 265 (
1915).
–
KONSTNÄRS-LIV.
en enskild konstnärs liv (från den konstnärliga värksamhetens synpunkt) l. konstnärers liv i allm; äv: konstliv. Ett oredigt sorl från det vaknande konstnärslifvet på andra sidan Östersjön trängde .. då och då ända fram till (Konst-)Akademiens sessionssal. Frey 1841,
s. 133.
Det intresse denna unga sångerska härstädes väckt har föranledt oss att göra oss närmare underrättade om hennes förflutna konstnärslif.
NDA 1867,
nr 274, s. 2.
Pan 1928,
s. 97.
–
KONSTNÄRS-LYNNE.
jfr -KYNNE, -TEMPERAMENT. Frey 1841,
s. 152.
Camille Corot .. är ett konstnärslynne af helt annat slag än Rousseau eller Dupré. NORDENSVAN KonstH 186 (
1900).
–
KONSTNÄRS-MÄSSIG. (
numera knappast br.)
konstmässig, konstnärlig. Alla sujetter spela här (dvs. vid Kungl. teatern i Köpenhamn) konstnärsmessigt. SNELLMAN Tyskl. 11 (
1842).
CRUSENSTOLPE CJ 1: 130 (
1845).
–
KONSTNÄRS-NAMN.
[KONSTNÄRS-NAMN.ssg 1]
1) namn på ngn viss konstnär. EICHHORN Stud. 2: 26 (
1872).
Augsburgs yppersta konstnärsnamn .. är Holbein. ROMDAHL NordeurBildK 160 (
1926).
[KONSTNÄRS-NAMN.ssg 2]
2) namn som ngn bär (blott) ss. konstnär (o. som icke är hans l. hennes värkliga). BLANCHE Bild. 2: 133 (
1864).
Ada Sari, konstnärsnamn för sångerskan Jadwiga Szayer. 2NF 38: 1431 1926.
[KONSTNÄRS-NAMN.ssg 3]
3) (
i sht i vitter stil)
namn av konstnär; namn (rykte) ss. konstnär. Att han .. säkerligen med tiden kommer att förvärfva sig ett aktadt konstnärsnamn. SvT 1852,
nr 193, s. 2.
NORDENSVAN SvK 432 (
1892).
–
KONSTNÄRS-NATUR.
jfr -KYNNE; äv. konkret, om konstnär med tanke på hans (konstnärliga) läggning o. d. UPMARK Lübke 585 (
1872).
Maurer var en vek konstnärsnatur. GÖTHE Sergel 92 (
1898).
JOSEPHSON Romant. 39 (
1926;
kon- kret).
–
KONSTNÄRS-PAR. särsk.
om äkta makar som båda äro utövande konstnärer. Konstnärsparet Georg och Hanna Pauli. ÖresundP 1848, nr 8, s. 1.
SvT 1852,
nr 27, s. 2.
LUNDELL 1893.
–
KONSTNÄRS-PERSONLIGHET.
äv. konkret. EICHHORN Stud. 3: 126 (
1881).
(Sergels) mäktiga konstnärspersonlighet.
GÖTHE Sergel 227 (
1898).
SIRÉN Pilo 27 (
1902;
konkret).
GHT 1934,
nr 23, s. 3.
–
KONSTNÄRS-PORTRÄTT. särsk.
bildl: teckning av en konstnärs personlighet l. värksamhet l. liv. SANDER i 3SAH 10: 97 (
1895;
bildl.).
–
KONSTNÄRS-RESA,
r. l. f. (
mindre br.)
konstresa. FRYXELL i
2SAH 23: 237 (
1848).
WIESELGREN Bild. 199 (
1882,
1889.
–
KONSTNÄRS-RING.
konstnärskrets; utom i tillf. anv. bl. i sg. best. ss. namn på en år
1909 i Stockholm bildad sammanslutning av olika konstidkare.
AHRENBERG Männ. 2: 259 (
1907).
SvUppslB 1933.
–
KONSTNÄRS-RYKTE.
rykte (anseende) ss. konstnär; äv. om ett lands o. d. konstnärliga anseende.Vårt lands konstnärsrykte (i uttandet). CRUSENSTOLPE Mor. 5: 142 (
1843).
RAMSAY Barnaår 5: 88 (
1905).
–
KONSTNÄRS-SAMFUND ~²⁰ l. ~⁰². jfr -FÖRENING. NF 1: 314 (
1875).
2NF 27: 986 1918.
–
KONSTNÄRS-SAMVETE ~⁰²⁰ l. ~²⁰⁰. NORDENSVAN SvK 578 (
1892).
Ett utomordentligt känsligt konstnärssamvete är en af Runebergs mäst karaktäristiska egenskaper. SYLWAN SvLit. 308 (
1903).
–
KONSTNÄRS-SINNE.
konstnärligt sinne, konstnärlig begåvning. SvLittFT 1834, sp.
650. Hans kärlek till skön konst, hans konstnärssinne öfvergaf honom aldrig.
KrigVAH 1882,
s. 150.
ANNERSTEDT i
3SAH 17: 30 1902.
–
KONSTNÄRS-SJÄL. (
i sht i vitter stil)
en konstnärs själ; ofta allmännare: konstnärlig begåvning l. konstnärligt sinne l. starkt konstnärligt intresse o. d; äv. konkret, om konstnär l. konstnärligt begåvad o. intresserad person. I går qväll måste jag hemma hos Fogelberg .., i kretsen af konstnärssjälar, föreläsa Vikingen. BÖTTIGER 6: 259 (
1836).
Dirigenten lade in hela sin konstnärssjäl i (musiken). HALLSTRÖM Händ. 339 (
1927).
–
KONSTNÄRS-SKOLA,
r. l. f. [KONSTNÄRS-SKOLA.ssg 1]
1) == KONST-SKOLA 1. RYDBERG KultFörel. 4: 214 (
1887).
[KONSTNÄRS-SKOLA.ssg 2]
2) == KONSTSKOLA 2. KJELLBERG GrekRomK 219 (
1932).
–
KONSTNÄRS-SVEN. (
†)
ung (blivande) konstnär; konstadept. CRUSENSTOLPE Tess. 1: 41 (
1847).
–
KONSTNÄRS-TANKE. (
i sht i vitter stil)
en konstnärs tanke; konstnärlig tanke. LYSANDER Faust 3 (
1875). Att närma sig naturen var ..
(Wickenbergs) ledande konstnärstanke.
2NF 3: 234 1921.
–
KONSTNÄRS-TEMPERAMENT.
jfr -LYNNE; särsk: sorglöst l. livligt o. impulsivt temperament som brukar vara utmärkande för konstnärer o. konstnärligt begåvade personer. Jag .. känner hur ditt konstnärstemperament tar dagen som den kommer. SAMZELIUS Fänr. 138 (
1899).
SvD(A) 1934,
nr 61, s. 8.
–
KONSTNÄRS-UTBILDNING ~⁰²⁰. FRYXELL i
2SAH 24: 238 1848.
Sthm 2: 50 1897.
–
KONSTNÄRS-VILJ,
r. l. f. (
i sht i vitter stil)
konstnärlig vilja (konstnärligt syfte). Legenddramerna Alkestis och Ahasveras, sagodramat Önskningarna äro de klaraste uttrycken för hans (dvs. Per Hallströms) konstnärsvilja. BÖÖK SvStud. 434 (
1913).
ROMDAHL NordeurBildK 122 (
1926).
–
KONSTNÄRS-VÄRKSAMHET ~¹⁰² äv. ~²⁰⁰. konstnärlig värksamhet, konstutövning. LJUNGGREN Est. 1: 6 (
1856).
NF 1: 363 1875.
–
KONSTNÄRS-VÄRLD.
om sammanfattningen av konstnärer (på en viss plats l. i ett visst land osv.). Hufvudstadens hela manliga konstnärsverld. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 507 (
1881).
2NF 14: 866 1910.
–
KONSTNÄRS-ÄMNE.
(i vitter stil) ämne till en konstnär, blivande konstnär; konstadept. TOPELIUS 23: 91 (
1861).
Unga lovande konstnärsämnen. SvD(A) 1933 nr 101, s. 24.
Avledn.
–
KONSTNÄRINNA ,
se d. o.
–
KONSTNÄRISK ,
adj. [jfr d. kunstnerisk]
(
†)
konstnärlig. ATTERBOM VittH 164 (
1845).
Det vore kanske förhastadt att tillerkänna Talis Qualis någon högre grad af konstnärisk originalitet. STURZEN-BECKER i NordLitTid. 1846,
s. 6.
–
KONSTNÄRSKAP ,
n. ( konstnär- 1784 osv. konstnärs- 1847–1934) [jfr t. künstlerschaft]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara konstnär l. att utöva konstnärlig värksamhet; konstnärlighet; konstnärlig begåvning l. förmåga, konstnärlig skicklighet. THORILD Gransk. 1784, 1:
53. Benediktinerorden har isynnerhet utmärkt sig för lärdom och konstnärskap. BRUNIUS SkK 40 (
1850).
Något konstnärsskap kunde ej upptäckas i dessa simpla väggmålningar. ÖDMAN VexlBild. 74 (
1890, (
1893).
Det fanns hos Gustav Adolf en åder av konstnärskap. AHNLUND GA 163 (
1932).