KONSTRUKTION kon¹strukʃω⁴n (kånnstrucktschón DALIN), r. l. f; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. -er. (förr äv. skrivet construction) [jfr t.
konstruktion, eng. o. fr.
construction; av lat.
constructio (gen.
-ōnis), vbalsbst. till
construere (se
KONSTRUERA)]
[KONSTRUKTION 1]
1) (i sht i fackspr.) motsv. KONSTRUERA 1. – jfr
BETONG-,
BLOCKHUS-,
BRO-,
BYGGNADS-,
FACKVÄRKS-,
JÄRN-,
LÅD-,
MASKIN-,
TAK-,
TRÄ-,
VAPEN-KONSTRUKTION m. fl.
[KONSTRUKTION 1.a]
a) abstr; ss. byggn. ofta motsatt: dekoration. RÅLAMB 8: 140 (
1691;
i fråga om fastningsvärk). DALMAN
12 (
1765;
i fråga om fartyg).
En bländare af fyrkantig konstruktion. 2UB 10: 331 (
1907).
Ornamentala bårder .. följa bågar och murkrön .. tjäna till att starkare markera byggnadens (dvs. moskéns) konstruktion. MUNTHE IslamK 67 (
1929). – särsk. (
ngt vard.)
motsv. KONSTRUERA 1 a. (Dan- tes) andliga konstruktion.
SÖDERHJELM ItRenäss. 48 1907.
HELLSTRÖM Malmros 37 (
1931).
[KONSTRUKTION 1.b]
b) (
i fackspr.)
konkret, om byggnad l. mekanisk inrättning o. d. (numera vanl. med särskild tanke på byggnaden osv. ss. konstruerad på visst sätt); i sht förr äv. om ritning l. modell (till byggnad l. mekanisk inrättning o. d.). WETTERBERGH Penning. 478 (
1847).
ROTNSTEIN Byggn. 16 (
1856).
Mekaniska konstruktioner (järnbroar, järnfartyg, urvärk o. s. v.). STEFFEN Lönarb. 96 (
1900). Med bro förstå vi nu en af trä, sten eller järn uppförd konstruktion öfver ett vattendrag.
PT 1910,
nr 159 A
s. 3.
[KONSTRUKTION 2]
2) motsv.
KONSTRUERA 2. jfr
PAPPERS-,
TANKE-KONSTRUKTION m. fl.
[KONSTRUKTION 2.a]
a) abstr. Lyceum 2: 118 1811.
(Geijers första his- toriska föreläsnigar) ledo
(enligt honom själv) .. af det fel, som inom vetenskapen får namn af konstruktion.
NYBLÆUS Forskn. 2: 279 (
1881).
När .. (författaren) avlägsnar sig från området för sina erfarenheter, råkar han lätt in på konstruktioner. NordT 1928 s. 463.
Följdriktighet och logisk konstruktion utgjorde icke Stendhals starka sida. Bon- nierLittH 4: 197 1950. särsk. α)
språkv. motsv. KONSTRUERA 2 b; jfr b slutet nedan. NF 1884. β) (
†)
konstruktiv metod; jfr KONSTRUKTIV 2. BerRevElLärov. 1843, Bil. S,
s. 71.
[KONSTRUKTION 2.b]
b) konkret, om produkt av tanke. l. fantasivärksamhet, ofta utan (erforderligt) underlag i erfarenheten l. värkligheten; (värklighetsfrämmande) tankebyggnad; framställning vari vissa principer l. viss(a) teori(er) genomförts utan (erforderlig) hänsyn till erfarenheten l. värkligheten; påhitt, fantasifoster.
Schelling .. yttrar sig såsom vore denna kunskap om en personlig Gud blott en vettenskaplig construction. SvLitTidn. 1821, Bih. sp.
56. De halvlärda konstruktioner, som folk .. utge som äkta folkminnen.
NordT 1929,
s. 332.
(Uppgiften) torde .. vera en fullständigt fri konstruktion.
SvD(A) 1931,
nr 245 s. 4. – särsk.
språkv. teoretisk (konstruenrad) språkform; jfr a . Landsm. XX. 1: 9 1903.
[KONSTRUKTION 3]
3) mat. motsv. KONSTRUERA 3. [KONSTRUKTION 3.a]
a) abstr. α) motsv. KONSTRUERA 3 a. Vid behandlingen af så väl teorem som problem tillkommer ofta tecknande af geometriska storheter eller en s. k. konstruktion. MELLBERG Bergroth 9 (
1885).
[KONSTRUKTION 3.a.β]
β) motsv. KONSTRUERA 3 b. Om änkla Æquationers Geometriska Construction. PALMQUIST Alg. 2: 18 (
1746).
[KONSTRUKTION 3.b]
b) konkret: sammanfattningen av de ritningar som äro nödvändiga för att bevisa ett teorem l. riktigheten av en problemlösning. Ofta måste (man) giöra någon construction förut (dvs. före beviset), at kunna komma til rätta med beviset. STRÖMER Eucl. Föret. B 1 b 1744; jfr a . BORELIUS Log. 73 (
1863).
2NF 1910.
[KONSTRUKTION 4]
4) (i fråga om l. med anslutning till Kants l. vissa efterkantiska filosofers filosofi) filos. motsv. KONSTRUERA 4. [KONSTRUKTION 4.a]
a) abstr. LittT 1795,
s. 137.
HÖIJER 2: 47 (
1790;
i fråga om Kants filsofi). I con-structionen är en beständig fortgång ifrån inskränkning i allmänhet ned til fullkomlig bestämning eller existens.
Därs. 68 ATTERBOM PhilH 525 (
1835;
i fråga om F. W. Schellings filosofi).
BOSTRÖM 2: 118 (
1838;
i fråga om J. G. Fichtes fiosofi).
[KONSTRUKTION 4.b]
b) (
†)
konkret, om resultatet av en filosofisk konstruktion (i bet. a). CAAGARDH 1827 hos BERZELIUS
Brev 10:
25. Språket .. är menniskotankens ursprungliga konstruktion, ett yttre, ett yttradt förstånd (λόγος).
TEGNÉR (WB) 6: 174 (
1828).
[KONSTRUKTION 5]
5) språkv. motsv. KONSTRUERA 5. – jfr
GERUNDIAL-,
GERUNDIV-KONSTRUKTION.
[KONSTRUKTION 5.a]
a) abstr: (sätt för) ordfogning; jfr SYNTAX; numera nästan bl. i inskränktare anv., om det förhållande att ett ord förbindes med viss(a) formkategori(er), särsk. kasus, l. viss(a) preposition(er) o. d. vid sammanställning med andra ord till ett (begripligt) helt. Konstruktion med geni- tiv är sällsynt hos detta verb. Wår construction eller ordawäf. SWEDBERG Schibb. 110 (
1716).
(Man bör formulera brev enligt vissa regler) fast än construction skulle blifva något tvungen.
BIURMAN Brefst. 14 (
1729).
Deponentia, hvilkas natur och construction tillåta et sådant participium (dvs. gerundivum). HOF PhilosGr. 50 (
1782).
Syntaxen eller Läran om Ordens språkriktiga Konstruktion (hopställning i meningar). MOBERG Gr. 12 (
1815).
Konstruktionen och ortografien äro icke alldeles felfria (hos B. v. Platen), men tankarne desto redigare. DE GEER i 3SAH 1: 153 (
1886).
Om den opersonliga konstruk-tionen. LJUNGGREN (
1926;
boktitel).
[KONSTRUKTION 5.b]
b) konkret: ordfogning i vilken ett ord antingen styr i rättar sig efter ett annat, fras; stundom i allinännare anv: ordfogning. GIESE Sprachm. 1–
3: 494 (
1730).
Icke en enda mening godkändes, utan att man ägde visshet att hof rätten förut begagnat samma konstruktion och i hvarje ord i samma bemärkelse. DE GEERR Minn. 1: 120 1892; jfr
a. PedT 1898, s.
409.
NOREEN VS 7: 34 (
1906).
Ssgr (i allm. till
1; i sht i fackspr.):
–
KONSTRUKTIONS-BLAD.
bokb. den hälft av försättspapperet på vilken pärmen fastlimmas.
KEY Amatörbokb. 29 1916.
–
KONSTRUKTIONS-BYRÅ.
byrå (se d. o. 3) för utförande av ritningar o. beräkningar m. m. för framställning av maskiner, brobyggnader, fartyg o. (l. SFS 1876,
Bih. nr 1, s. 13.
.
–
KONSTRUKTIONS-DEPARTEMENT(ET). (
förr)
sjömil. avdelning inom den sjömilitära förvaltningen som handlade ärenden hörande till örlogsfartygens konstruktion, byggnad o. underhåll. KrigVAH 1811–15, s. 254 (i fråga om förh. (
1804).
(
i handl. fr. 1861.
–
KONSTRUKTIONS-DEPLACEMENT.
skeppsb. det beräknade deplacement som ligger till grund för ett fartygs konstruktionsritning. ,
s. 14.
–
KONSTRUKTIONS-DETALJ.
(utförligare ritning över) inrättning l. föremål ingående ss. (ofta konstitutiv) detalj i en konstruktion. HOLMBERG Artill. 2: 58 (
1882).
TT 1898, Byggn.
s. 54.
HufvudkatalSonesson 1920,
2: 150.
–
KONSTRUKTIONS-DJUPGÅENDE ~⁰²⁰⁰, n. skeppsb. 2UB 9: 572 (
1906).
Konstruktionsdjupgåendet .. räknas från konstruktionsvattenlinjen ..till nollspantets underkant på ytterkant spant å stålfartyg samt till spunningens ytterkant å träfartyg. SvUppslB 13: 517 1932.
–
KONSTRUKTIONS-FEL,
n. särsk.
till 1 o. 5. TT 1874, s
88.
– (
2)
KONSTRUKTIONS-GRÄNS geogr. gräns mellan politiska l. administrativa enheter, fastställd o. dragen oboroende av geografiska l. etniska förhållande; motsatt: naturlig gräns. AB 1899,
nr 221 A,
s. 3.
SvGeogrÅb. 1929, s.
244.
–
KONSTRUKTIONS-KONTOR.
jfr -BYRÅ. Jernvägsbygnadernas kontruktionskontor. TT 1877,
s. 59 (
i fråja om förh. i Norge).
NILSSON Skeppsb. 46 1932. särsk. (
förr)
mil. o.
sjömil. om till armén l. flottan hörande "konstruktionskontor". SthmStCal. 1812,
s. 139.
STS 1841,
nr 1, s. 3.
–
KONSTRUKTIONS-KÅR. (
förr)
sjömil. till flottan hörande kår (föregångare till nuvarande mariningenjörkåren) som hade till huvudsakligt åliggande att uppgöra ritningar o. förslag rörande sjökrigsmateriell o. att övervaka arbetena på kronovarvet; utom i uttr. flottans (l. flottornas) kon- struktionskår företrädesvis i sg. best. Hofcal. 1808,
s. 134.
– (
5)
KONSTRUKTIONS-LEXIKON.
språkv. lexikon över konstruktioner i ett språk. Tyskt konstruktionslexikon. MORÉN (1889; boktitel). –
KONSTRUKTIONS-LÄRA,
r. l. f. särsk.
språkv. till 5. [KONSTNÄRS-LÄRA.ssg 3.a]
a) (†) del av grammatiken, avhandlande ordens inbördes ordning (stundom med inbegrepp av satsföljden). SVEDELIUS FrGr. 239 81814).
SCHILLER SvSpr. 7 (
1859).
[KONSTNÄRS-LÄRA.ssg 3.b]
b) (
föga br.)
del av syntaxen, redogörande för de olika slagen av konstruletioner med avs. på deras beståndsdelar.
NOREEN VS 7: 99 (
1914).
–
(1 b) KONSTRUKTIONS-MATERIAL. (
i fackspr.)
material avsett att användas för framställning av maskiner, brobyggnader o. d. TT 1895,
M. s. 56.
–
KONSTRUKTIONS-OFFICER l.
-OFFICERARE. (
förr)
mil. o.
sjömil. officer (tillhörande "konstruktionskåren" l. tjänstgörande vid till armén l. flottan hörande konstruktionskontor o. d.) med uppgift att utföra l. biträda vid utförande av konstruktioner. ReglTjArméenFl. 1796,
s. 10.
BtRiksdP 1878,
I. 1: nr 1, Bil.
nr 3 a,
s. 9.
–
KONSTRUKTIONS-RITNING. (
i fackspr.)
[KONSTNÄRS-RITNING.ssg 1]
1) till 1, konkret: medelst ritinstrument utförd ritning som framställer konstruktienen av ngt som skall byggas l. tillvärkas o. som är så utförlig att den kan användas ss. arbetsritning; särsk. skeppsb. om huvudritning för fartygsbyggnad, framställande fartygskroppens form. WITT Skeppsb. 104 (
1858).
NF 6: 690 1882.
KROON Reprodukt. 77 (
1935).
[KONSTNÄRS-RITNING.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 3 a , b. [KONSTNÄRS-RITNING.ssg 2.a]
a) mat. utförande av geometrisk(a) konstruktion(er). PedT 1904,
s. 350.
[KONSTNÄRS-RITNING.ssg 2.d]
d) gren av linearritningen, omfattande uppritning av figurer med angivna geomotriska egenskaper, ytmönster o. d.; äv. kallad geometrisk konstruktionsritning. NDA 1861,
nr 205, s. 2.
DN 1893,
nr 8820, s. 2.
–
KONSTRUKTIONS-SPANT.
skeppsb. i konstruktionsritning till fartyg: var särskild av de vertikala tvärskeppsplanens skärningslinjor, imaginärt spant. WITT Skeppsb. 377 (
1863).
NILSSON Skeppsb. 40 (
1932).
–
KONSTRUKTIONS-STAT. (
förr)
sjömil. jfr -KÅR. Hofcal. 1796,
s. 146.
–
(1 b) KONSTRUKTIONS-STÅL.
tekn. jfr -MATERIAL. 2NF 31: 579 1920.
–
KONSTRUKTIONS-UPPGIFT ~⁰². särsk. mat. till 3: geometriskt problem som består i att med utgångspunkt i vissa givna förhållandEn upprita geometrisk figur som fyller vissa givna villkor l. bestämma ngt geometriskt element i förhållande till viss geometrisk figur; äv. i uttr. geometrisk konstruktionsuppgift. Verd. 1890,
s. 294.
PedT 1896,
s. 7.
–
KONSTRUKTIONS-VATTENLINJE ~⁰⁰²⁰. skeppsb. i konstruktionsritning till fartyg: vattenlinje till vilken det vid ritningens uppgörande avsedda konstruktionsdeplacementet beräknas. WITT Skeppsb. 361 (
1863).
NILSSON Skeppsb. 214 (
1932).