KONSOL konså⁴l l. kon-, äv. KONSOLL -sol⁴ (kångså'll ell. kånnså'll DALIN), r. l. m.; best.
-en, äv.
-n; pl.
-er.
(förr äv. skrivet con-. -sol 1821 osv. -sole 1752–1851 -soll 1871–1923 -solle 1798) [jfr t. konsols; av fr. console]
[KONSOL 1]
1) byggn. o.
konst. från mur, vägg l. pelare framskjutande, jämförelsevis smalt parti avsett att bilda underlag för l. att uppbära annan byggnadsdel, ss. pelare, balkong, gesims o. d.; jfr KRAG-STEN. NTESSIN D. Y. (c. 1700 hos JOSEPHSON Tessin 2: 24.
STÅL Byggn. 2: 51 (
1934).
Taklisten.. utgöres af konsoler med lejonhufvuden och volutor. BÖTTIGER Drottnh. 18 (
1899).
MUNTHE IslamK 106 1929. jfr
BJÄLK-KONSOL. – särsk.
iutvidgad anv. [KONSOL 1.a]
a) om liknande, ss. uppbärande stöd avsett parti på möbel, maskin, redskap o. d. Handtv. 100 (
1574).
Gardinstänger av trä med konsoler o. ringar. NKKAtal. 1916–17,
s. 65.
Matarmaskinens magnetfält är med hjälp av en konsoll fastskruvat vid lagret. NoK 14: 36 1922.
[KONSOL 1.b]
b) artill. på baksidan av en kanon anbragt stöd som mottager o. uppbär kammarskruven, då denna utdrages ur läget. PALMSTIERNA Artill. 149
1872.
UFlott. 3 Bih.
70 1906.
[KONSOL 2]
2) mindre, om en konsol (i bet. 1) påminnande hylla, bord l. skåp anbragt l. fäst vid en vägg o. upptill försedd (försett) med en skiva för placerande av prydnadsföremål o. d.; konsolhylla, konsolbord, konsolskåp. LENNGREN (SVS) 1: 185 (
1778).
Ett litet konsolur, med snidat foder och tillhörande konsol. RedNordM 1927,
s. 31.
Ssgr (i allm. till
1):
–
KONSOL-BALK.
tekn. i brokonstruktion ingående balk som sträcker sig ut över stöden för att uppbära gångbana l. brobana.
2NF 13: 826 1910.
–
KONSOL-BJÄLKE.
tekn. == -BALK. ,
V. s. 78.
– (jfr
2)
KONSOL-BORD.
LILJECRONA RiksdKul. 551 (1941).
.
–
KONSOL-BRO.
tekn. brokonstruktion med konsolbalkar. .
–
(1 a) KONSOL-FJÄDER byggn. o.
tekn. fjäder (se d. o.
II 1) som på midten upphäres av en konsol.
TT 1879,
s. 60.
NERÉN BilB 1 266 1926.
–
KONSOL-FRIS.
byggn. o.
konst. fris uppburen av konsoler.
SCHÜCK Rom 2: 121 (
1914).
(
1935).
–
KONSOL-GESIMS.
byggn. o.
konst. jfr -FRIS. (
1872).
Fatab. 1933 s.
98.
– (jfr
2)
KONSOL-HYLLA,
r. l. f. HemslöjdsutstSthm 1880,
s. 31.
–
KONSOL-KOLONN byggn. o.
konst. liten halvkolonn vilande på en konsol.
HAHR ArkitH 222 (
1902).
–
KONSOL-KOLONNETT byggn. o.
konst jfr
-KOLONN.
(
1904).
–
KONSOL-LAGER,
n. tekn. axellager fastskruvat vid vägg l. pelare. GHT 1867, nr 117 B, s. 4.
–
(1 b) KONSOL-RING.
ar- till. på kanon: ring vari bottenskruven vilar, då den är utdragen ur sitt läge. UFlott. 3: 85 1906 – (
2)
KONSOL-SPEGEL.
till konsolbord hörande väggspegel. ,
nr 212 A,
s. 1.
–
KONSOL-STEN byggn. kragsten. (
1900).
– (
2)
KONSOL-UR,
n finare (stånd)ur avsett att placeras på konsolhylla. ,
s. 32.