KONSUMTION kon¹sumʃω⁴n, stundom -tʃω⁴n, r. l. f; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. (knappast br.)
-er (
MEURMAN 1846,
DALIN (
1852))-
(förr äv. skrivet con-. -sumption 1633–1885. -sumtion 1716 osv.) [jfr t.
konsumtion, eng.
consumption; av lat.
consumptio (gen ..ōnis), vbalsbst. till
consumere (se
KONSUMERA)]
[KONSUMTION 0]
förbrukning (av en vara o. d.); i sht i fackspr. orfta motsatt: produktion; äv. mer l. mindre konkret: vad som förbrukas (av en vara o. d.), åtgång (av en vara o. d.) gm förbrukning; stundom närmande sig bet: avsättning (se d. o. 3. Konsumtion av, förr äv. på ngt. RP 3: 191 (
1633;
med prep. på). Ähr iche heller consumptionen af kopparen nu så stoor, att
(osv.). Därs. 4: 3 (
1634).
RINMAN Jernförädl. 20 (
1772;
med prep. på). Til Expeditions Chefen
(inlämnas) Förslag öfver .. consumtion och behållning af Proviant och Utrednings Persedlar.
ReglArméenFl. 1788,
s. 17. Kooperativ konsumtion .. består däri, att konsumenterna sammansluta sig för att själfva inköpade varor de förbruka, eller låta producera dem för egen räkning. CASSEL, SocPol.
33 1902. – jfr
INOMLANDS-,
LYX-,
MASS-,
MJÖLK-,
SALPETER-,
SOCKER-,
STÅNGJÄRNS-,
VED-,
ÄGG-,
ÖL-KONSUMTION m. fl. – särsk.
i oeg. o. bildl. anv; jfr KONSUMERA d. Den starka konsumtion af ministrar, som .. (genom ett parlamentariskt styrelsesätt, uppstår. NDA 1875,
nr 126, s. 2.
Hushållsbildningen, och därmed konsumtionen av familjebostäder, bestämmes i första hand av äktenskaps ingående och upplösning. SvD(A) 1934,
nr 33 s. 16.
Ssgr (
i sht i fackspr.):
–
KONSUMTIONS-ACCIS. (
förr)
[KONSUMTIONS-ACCIS.ssg 1]
1) jfr ACCIS 1 samt -AVGIFT. MUNTHE FortifH III. 2: 96 (cit fr. 1707.
LfF 1908, s.
28 (i fråga om förh. på 1700-t.).
[KONSUMTIONS-ACCIS.ssg 2]
2) (
†)
ämbetsvärk l. ämbetslokal för upptagande av konsumtionsaccis (i bet. 1); jfr ACCIS 2. RARP 16: 344 1697.
SthmHCal. 1762,
s. 84.
–
KONSUMTIONS-ARTIKEL.
förbrukningsartikel. HOLMBERGSSON Sartorins 192 (
1800).
–
KONSUMTIONS-AVGIFT ~⁰² l. ~²⁰. (i fråga om ä. l. utländska förh.) viss avgift som erlägges för varor som försäljas o. förbrukas; jfr
-ACCIS 1.
PH 4: 2824 (
1754).
SFS 1893,
nr 85, s. 6.
–
KONSUMTIONS-BEHOV.
behov (av viss vara) för förbrukning (under viss tid). JÄRTA 1: 148 1816.
LAHT 1912,
s. 385.
–
KONSUMTIONS-BESKATTNING.
jfr -SKATT. AdP 1789,
s. 841.
–
KONSUMTIONS-FÖRENING.
konkret: sammanslutning av varuförbrukare för anskaffning av förnödenhetor, särsk. livsmedel o. d; äv., i utvidgid anv., om en dylik förenings affärslokal; jfr HUSHÅLLS-FÖRENING l. NNorrlKorr. 1867,
nr 65, s. 3.
Afhandling om konsumtionsföreningar. RUNDBÄCK (
1869;
boktitel. SOM
MARIN EkonL 2: 114 (
1916).
Anm. I samma bet. användes stundom (
vard.)
den förkortade formen konsum. 3NF 1929.
SvUpslB 1933.
–
KONSUMTIONS-FÖRSLAG. (
†)
sjömil. redogörelse för åtgången av förnödenheter. PH 5: 3456 1752.
ReglArméenFl. 1788 s. 14.
–
KONSUMTIONS-JOURNAL. (
†)
sjömil. journal för antecknande av åtgången av förnödenheter. Regl- ArméenFl. 1788, s. 10.
–
KONSUMTIONS-KREDIT.
kredit som tages i anspråk för anskaffande av förnödenheter o. d. för omedelbar (personlig) förbrukning; motsatt: prodilktionskredit. RYDQVIST StatsekonBetr. 151 1865.
EkonS 1: 405 1894.
–
KONSUMTIONS-SKATT.
skatt (ofta i form av tull l. monopol o. d.) som erlägges för varor som förbrukas i ett land, förbrukningsskatt. HOLMBERGSSON Sartorius 212 1800.
SvRiksd. I. 3: 160 1933.
–
KONSUMTIONS-SOCKER.
Socker färdigt för konsumtion. TT 1897, Allm.
s. 245.
–
KONSUMTIONS-VARA,
r. l. f. förbrukningsvara. AdP 1789,
s. 839.
CASSEL Teor SocEkon. 61 1934.