KONTAKT kontak⁴t, r. l. m; best. -en; pl. -er. (förr äv. skrivet contact. Anm. Den lat. formen contactus förekommer hos Fréville Söderh. 1: 176 (1776; i bet. 1 a) )

[jfr t. kontakt, eng. o. fr. con tact; av lat. contactus, beröring, vbalsbst. till contingere, beröra, av com (se KON-) o. tangere (se TANGENT)]

[KONTAKT 1]

1) (i sht i fackspr.) om värkligt vidrörande, berörilig (se d. o. a). BERZELIUS Brev 9: 34 (1808). Jag räddade mig sjelf genom att klänga mig öfver till (fartyget) "Ebro" medan fartygen voro i kontakt. SDS 1897 nr 453, s. 2. Det antogs .. att kemiska ämnen kunde inleda jäsning genom s. k. kontakt. ALMQUIST Ärftl. 4 (1912). PETTERSSON Bakt. 120 (1926). – särsk. a) astr. vid en himlakropps passerande över en annan: den ena himlakroppens skenbara beröring med den andra. SD(L) 1896, nr 390, s. 7. Det är inte så lätt att på sekunden bestämma när månens svarta skiva just börjar snudda vid den i kikaren en smula dallrande kanten av solskivan, den s. k. första kontakten. VästerbK 1927, nr 150, s. 3. b) mat. beröring mellan tvenne linjer l. ytor. LINDELÖF AnGeom. 145 (1864). Två linier (eller ytor) sägas hafva kontakt i en gifven punkt, om de i denna punkt ega en gemensam-tangent (eller ett gemensamt tangentplan). NF 8: 1264 1884. c) geol. beröring mellan tvenne bärgartspartier som gränsa till varandra på annat sätt än gm normala överlagringsytor; i sht konkret; särsk. om gränsen mellan en eruptiv bärgart o. de bildningar som den genomtränger. Graniten finnes i contact med kalksten. HISINGER Ant. 5: 6 (1831). Qvartsiten är utefter hela kontakten impregnerad med kisgnistor. SD(L) 1894, nr 306, s. 8. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 149. d) språkv. om talorganens beröring med varandra vid frambringande av språkljud; äv. konkret: (det) ställe i talapparaten där den för konsonanter utmärkande avspärrningon l. förträngningen äger rum. "N mouillée", icke nj, utan ett n med kontakt i j-läget. Landsm. 1: 67 (1879). NYSTRÖM Talorg. 13 (1888). jfr LÄPP-, TUNG-, TUNGBLADS-, TUNGSPETS-KONTAKT. e) el.-tekn. ledande förbindelse mellan elektriska strömbanor; äv. i uttr. elektrisk kontakt. UB 2: 429 (1873). Fast kontakt, t. ex. i fortsättningsskarvar och avgreningar, åstadkommesgenom svetsning, lödning l. förskruvning, rörlig kontakt, t. ex. i pådragningsmotstånd och borstar, nästan uteslutande genom fjädertryck. BonnierKL 1925. UNT(A) 1934 nr 303 s. 1. – jfr JORDKONTAKT. – särsk. α) om fel i en elektrisk ledning, bestående däri att tvenne ledningar, som normalt icke äro förenade, råkat komma i beröring med varandra. EKBOHRN (1868). NYSTRÖM Telegr. 181 (1868). SFS 1902 nr 137, s. 5. β) konkret: ställe å l. del av elektrisk maskin l. ledning o. d. varest l. varigenom en kontakt l. beröring äger rum l. åstadkommes för framkallande av ström; särsk. om anordning för anslutning till elektrisk ledning av (flyttbar) lampa o. d; vard. äv. liktydigt med: strömbrytare. UB 2: 426 (1873). Hon störtade till kontakten, släckte ljuset och lyssnade ånyo spänt. SIWERTZ Sel. 2: 201 (1920). Med hvarje maskin medföljer kabel, som är försedd med kontakt för anslutning till ljusledningen. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 231. . – jfr ARBETS-, GLID-, LAMP-, LÖP-, NOLL-, PLATINA-, PROPP-, RULL-, SIDO-, SKEN-, SLAP-, STICK-, STÅNG-, VÄGG-KONTAKT. 2) bildl: beröring (se d. o. b), förbindelse (se d. o. 1 d); särsk. i fråga om förbindelse av social l. kulturell l. politisk l. merkantil natur o. d; äv. i fråga om förbindelse av inre l. andlig natur. Bellman (står ibland) i så nära contact med Anakreon, som grundskilinaden mellan antik och modern Lyrik tillåter. ATTERBOM i Phosph. 1812, s. 54. Det gäller att försätta svenskbyborna i kontakt med det svenska jordbruket. SvD(A) 1929, nr 225, s. 6. Även när stånden överlägga var för sig, bevara de kontakten med varandra. SvRiksd. I. 6: 140 1934. jfr NATUR-KONTAKT.