KORRUMPERA kor¹umpe⁴ra, Sveal. äv. -e³r², v. -ade. vbalshst. -ANDE, -ING; jfr KORRUPTION. (förr äv. skrivet co-. -omp- 1768–1800. -ump- 1627 osv.)

[jfr t. korrumpieren, fr. corrompre; av lat. corrumpere, fördärva, försämra, förfalska, av com (se KON-) o. rumpere, bryta l. riva sönder, förstöra, till en ieur. rot rup, bryta m. m. (jfr ROB, ROV). – Jfr ERUPTION, RUPTUR, RUTT]

[KORRUMPERA 1]

1) (†) utom i a,

[KORRUMPERA 1.b]

b) skada, fördärva; äv. i pass. med intr. bet. RARP 1: 75 (1627). Fisk .. corrumperas lätteligen. WEESTERDAHL Häls. 144 (1764). – särsk.

[KORRUMPERA 1.a]

a) (fullt br.) moraliskt fördärva, demoralisera; företrädesvis i p. pf. i adjektivisk anv. GUSTAF II ADOLF 516 1628. Ett Coromperat Samhälle. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 379 (1800). BÖÖK 4Sekl. 259 (1928).

[KORRUMPERA 1.b]

b) (i fackspr., fullt br.) med avs. på språk, ord, uttal, textställe o. d: fördärva, vanställa; vanl. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Lyceum 2: 169 (1811). Enär texten (i" Versio vulgata") blifvit betydligt korrumperad. NF 2: 460 1877. (Den nordamerikanska staden) Galvas namn är en korrumperad form av "Gävle". SydSVGeogrSÅb. 1925, s. 24.

[KORRUMPERA 2]

2) besticka, muta. 3SAH XLIII. 1: 124 1666. Korrumperade politiska ärabetsmän. 2NF 38: 940 1926.