KORRUPTION kor¹upʃω⁴n r. l. f; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. -er. (förr äv. skrivet co-) [jfr t.
korruption, eng. o. fr.
corruption; av lat.
corruptio (gen.
-ōnis), vbalsbst. till
corrumpere, fördärva (se
KORRUMPERA)]
[KORRUPTION 1]
1) fördärv, förstörelse; äv. om (kemisk) process varigm ngt fördärvas l. skämmes, förruttnelseprocess; numera bl. om moraliskt o. d. fördärv, sedefördärv. Förgifftigh blifwer Lufften .. offta, genom särdeles corruptioner. PALMCHRON SundhSp. 6 (1642). Ett sedefördärf, som täflar meå corruption i de största städer. RADEMINE Knigge 1: 89 (
1864).
BÖÖK 4Sekl. 48 (
1928). – särsk. (
†)
i fråga om språkliga företeelser: förvanskning; äv. konkret: förvanskad ordform l. dyl. BJÖRNSTÅHL Resa 3: 14 (
1777).
WIKNER Vitt. 141 (
1878).
[KORRUPTION 2]
2) bestickning, korrumpering; (om moraliskt förfall vittnande) mottaglighet för gåvor l. dyl. (i sht pänningar), besticklighet; förr äv. konkret, i sht i pl: mutor.
HSH 7: 305 1727.
HTSkån. 6: 364 (
1771;
i pl., om mutor). SvD(A) 1934,
nr 267, s. 4.
BERGMAN Mark. 169 (
1919).
–
KORRUPTIONS-MIDDAG,
(vanl. skämtsam) benämning på middag som arrangerats för att vinna de inbjudna gästerna för ngt visst ändamål. (
1878).
SvD(A) 1935,
nr 191, s. 7.
–
KORRUPTIONS-TID(EN). (
knappast br.)
i sht om frihetstiden (1718–1772) , om bl. a. utmärktes av en vidt utbredd koruption. HÖPKEN 2: 690 1774.
–
KORRUPTIONS-TIDEVARV(ET).
knappast br.) jfr -TID(EN). 3SAH 11: 268 1896.