KORS kor⁴s, sbst. n. o. interj; ss. sbst. best. -et; pl. == ((†) -er DYBECK Runa 1842–43,
4: 62 (
1711)).
Anm. Gen. sg. obest. korses anträffas hos
KOLMODIN Dufv. 223 1754,
MURBECK CatArb. 2: 168 (c. 1750. Gen. sg. best. korsens förekommer stundom i ä. tid, i sht i religiöst l. ålderdomligt spr., t. ex.
Filipp. 2: 8 (
NT 1526),
WESTE FörslSAOB 1823.
( kors(s) (eors(s), korsz, kårs(s)) 1524 osv. kortz 1596–1671 (: kortzwägar). kosch (i bet. II) 1856. koss (i bet. II) 1891–1935) [fsv. kors, krussa; jfr sv. dial. kors, koss, d. kors, nor. dial. kross, kors, isl. kross; jfr äv. fsax. crūci, holl. kruis, ffris. kross, nordfris. kross, korss, fhft krūzi, t. krenz, feng. o. eng. cross, ffr. crois, fr. croix, fir. cross; ytterst av lat. crux (gen. crucis). Formen kors utgår trol. från en ffris. form motsv. nordfris. korss; se
ArkNF 47:263 f.
1931. – Jfr
KROASERA,
KRUCIFIX,
KRYSS,
KRYSSA]
[KORS I]
I) sbst. [KORS I.1]
1) straffredskap, vanl. bestående av en lodstolpe med ett nära dess övre ända anbragt tvärträ, varpå hos vissa folk i forntiden förbrytare fästes med händer o. fötter för, att lida en plågsam död; i sht om det kors på vilket enligt den bibliska berättelsen Kristus led dö. den. Armarna på, stammen av ett kors. Joh. 19: 19 (NT 1526.
(Nattvarden påminner) om hans
(dvs. Kris- tus' Ewiga offer, som han på Korsett giordt haffuer.
KOF 1: 316 (
1575).
Manslachtare,.. hemlighe mördare, och Kyrcketiwfwar beenbrytas .. (men fordom Korsfästes the, neglades widh korsset). SCHRODERUS Comenius 669 (
1639).
NPs. 1921, 519:
1. – särsk.
[KORS I.1.a]
a) (i religiöst spr., nlindre br.) i uttr. kor- sets trä l. stam, förr äv. galge, om Kristus' kors. LPETRI 2Post. 55 b (
1555).
COLUMBUS BiblW B 1 a (
1674).
(De) togo .. (Jesus) ned från korsets trä och lade honom i en grav. Apg. 13: 29 (Bib. 1917.
[KORS I.1.b]
b) (i religiöst spr., mindre br.) i uttr. korsets död l. pina, död osv. på korset, död gm korsfästning. Lydhactugh (var Jesus) in till dödhen, ja till korsens dödh. Filipp. 2: 8 (
NT 1526.
NPs. 1921,
518: 2.
[KORS I.1.c]
c) (i religiöst spr., mindre br.) övergående i bet: korsfästning, död gm korsfästning. Ho Guds Son för osz ibland sig nämna, / Skal bli til korszet dömd. BRENNER Pijn. 93 (
1727).
[KORS I.1.d]
d) (
†)
i uttr. svärja på l. om korset l. det heliga korset, avlägga ed vid Kristus' kors. The .. gi(n)go fram och swo(re) paa kors(et). OPETRI Tb. 3 (
1524;
uppl. 1929; möjl. till
2. Han swor om Gudh och thet helge korss, / At
(osv.). HUND E14 83 (1665).
JMESSENIUS 1629 i
HB 1: 117.
[KORS I.1.e]
e) (i religiöst spr.) bildl., närmande sig bet:. Kristus' offerdöd på korset. Din Fristad är Hans Korss, dit lif är i Hans Död! Posten 1769,
s. 576.
Korset allena är det, som verkar tron. MODIN Pascal 220 (
1890).
AULEN AllmTron 47 1923.
[KORS I.1.f]
f) (
i vitter stil)
om Kristus' kors ss. symbol för kristendomen. α) mer l. mindre närmande sig bet: den kristna läran. Månge wardha .. till fiender Christi korsz. Filipp. 3: 19 (NT (
1526).
HAMMARSKÖLD SvVitt. 1: 14 (
1818).
Predika korset. CANNELIN (
1921).
Det (hade) ej förunnats honom att se korset triumfera över halvmånen. GRIMBERG VärldH 6: 46 (
1935). β)
i uttr. höja l. plantera korset (jfr 2, införa kristendomen. Han (dvs. Olav Tryggvason) det dyra korset / Höjde först i Norrska landen. GEIJER I. 3: 281 (
1815).
SUNDÉN 1886.
[KORS I.1.g]
g) (
i sht i vitter,
särsk. religiös stil)
i bildl. anv., övergående i bet: lidande, vedermöda. jfr HUS-, ÄKTA-, ÄKTENSKAPS-KORS. [KORS I.1.g.α]
α) med anslutning till den bibliska berättelsen att Kristus bar sitt kors till avrättsplatsen; särsk. i uttr. bära, förr äv. draga kor- set l. sitt kors o. d., tåligt bära ett lidande l. en motgång o. d., Gud pålägger ngn ett kors, Gud pålägger ngn ett lidande l. en motgång (ss. en prövning); äv. i försvagad anv. Huilkin som icke tagher sitt kors påå sigh, och fölyer mich, han är mich icke werdigh. Mat. 10: 38 (NT (
1526).
Sielff skal tw intit lidhande eller cors läggia tich på halsen. OPETRI 1Post. 54 b (
1528). Gud har pålagt oss ett svårt kors.
WESTE 1807. Ack! att i Jesu spår jag gått/ Och korsets börda ej försmått!
Ps. 1819,
432: 5.
Tack för det kors jag bära fått,/ Kanske långt mera värdt! CVASTRANDBERG 1: 323 1877.
TuÅ 1916,
s. 204.
[KORS I.1.g.β]
β) (
numera nästan bl. i religiöst spr; se dock γ')
övergående i bet: lidande, plåga; motgång olycka; elände, vedervärdighet (ofta uppfattad ss. en av Gud sänd prövning); äv. konkret, om ngt som förorsakar ngn lidande l. olycka o. d. Effter ingen ting så goodh är till ath döffua nidh kötit medh såsom corsit och lidhande. FörsprRom. 5 b (NT (
1526).
Sidst skole wi ock följa Christum vti korsz, motgång och bedröfwelse. SWEDBERG SabbRo 355 (
1690,
1710). Gud
oss länge haar i korsetz skola öfwat.
Fånge 9 (c. (
1710).
Ju större kors, ju bättre Christen. Ps. 1819 235: 1. Embets-Examina – detta Universiteternas korss.
SvLittFT 133 sp. 166 NoK 110: 63 1931. – särsk.
[KORS I.1.g.beta.alpha-prim]
α') (
†)
i pl. VDAkt. 1716 nr 196.
Hava många kårs. SCHULTZE Ordb. 2196 (
c. (
1755).
TERNSTEDT Fénelon Vish. 135 1877.
[KORS I.1.g.beta.beta-prim]
β') i uttr. hava sitt kors, hava sitt eget bekymmer l. lidande, sina egna svårigheter o. d. Den rijke haar och sitt korsz. GRUBB 666 1665.
Hwar haar sitt kors. TÖRNING 76 (
1677).
BESKOW Pred. 335 (
1901).
[KORS I.1.g.beta.gamma-prim]
γ') (
ngt vard.)
konkret, om person som är till plåga l. bekymmer för ngn, "plågoris". UUÅ 1868,
IV. 3: 15. Jag har sett kommendörer med stora korset, som sjelfve varit stora kors för sin omgifning.
HEDENSTIERNA Kaleid. 34 (
1884).
Origlnalet Pavén, Pacius' allt i allom och på samma gång hans kors och plåga. AHRENBERG Männ. 4: 260 1909. jfr
HUS-KORS.
[KORS I.1.g.beta.deltap-rim]
δ') (
numera knappast br.)
konkret, om ngt som är svårt att förstå l. förklara, ngt svårbegripligt l. svårförklarligt ställe i ngn text l. i ngt lärossytem o. d; "krux". BIBERG 1: 290 (
c. 1820.
HUNDGREN Minn. 3: 235 (
1871,
1889). Den cartesianska fiosoflens kora.
HORELIUS Metaf. 313 (
1895). jfr: Om theruthi
(dvs. hos t.ex. Homeros) förefaller något mörckt eller swårt, så säya the
(som kunna klandra bibeln för dess otydlighet) at Poeten hafwer medh flijt vpreest ett korsz, thermedh han wil Grammaticos plåga och tormentera.
SYLVIUS Mornay 497 (
1671,
1674).
[KORS I.2]
2) föremål avsett att vara en bild av Kristus' kors; dels med därå anbragt bild av den korsfäste Kristus, dels utan dylik bild; såväl om större kors (t.ex. om i katolska länder utomhus uppställda kors vid vilka de troende förrätta sin andakt) som om kors av små dimensioner; jfr KRUCIFIX I (dvs. ett) litit korss med en kedhia.
G1R 7:18 (
1556).
Bära kors på bröstet (såsom Biskopar, Abboter m. fl.). NORDFORSS 1805. Kyrkotornets gyllene kors.
RYDBERG Dikt. 1: 15 (
1878,
1882).
NILSSON FestdVard. 159 (
1925).
BÖÖK Lejon 208 (
1935). jfr
ALTAR-,
BILD-,
BISKOPS-,
GULD-,
HALM-,
JUL-,
PROCESSIONS-,
SILVER-,
TRIUMF-,
ÄRKEBISKOPS-KORS. – särsk.
[KORS I.2.a]
a) (
†)
i uttr. Kristi kors, om krucifix med bild av den korsfäste Kristus. BOLINUS Dagb. 33 (
1668).
[KORS I.2.b]
b) (
†)
i uttr. varken gå till kors eller till kyrka, eg: icke förrätta andakt vare sig vid ngt kors l. i ngn kyrka; helt försumma gudstjänsten. DYBECK Runa 1847,
s. 8 (
1683).
SAXON Härjed. 37 (
1894).
AHNLUND Oljob. 195 (
1924;
i fråga om förh. i Värml. på 1600-talet).
[KORS I.2.c]
c) (
†)
i uttr. den som har korset signar l. kor- sar sig själv först, eg: den som har krucifixet välsignar sig själv först; bildl: den som har hand om förrådet o. d. tillgodoser sig själv först. SvOrds. C 4 b
1664; jfr
GRANLUND Ordspr. (c. 1880. jfr: Korsze sig den korszet har.
BRENNER Dikt.2: 72 1719. [KORS I.2.d]
d) (
i fråga om ä. förh.)
i uttr. kyssa korset, till bekräftelse på en överenskommelse l. en utfästelse o. d. kyssa ett krusifix. SvTr. 4:309 (
1557;
i fråga om ry, förh.). Därs. V. 1: 75 (
1595;
i fråga om ry. förh.).
[KORS I.2.e]
e) [jfr d. krybe til korset; jfr äv. sv. dial. krypa till krysset, mnt. to deme kruze krupen]
i uttr. krypa till korset, eg. (i fråga om ä. förh.) : ss. botövning krypa på sina knän till ett krucifix; numera bl. (vard.) bildl: ödmjuka sig, göra bot o. bättring, tillstå sina förseelser;. äv: giva med sig, giva efter, giva tappt. Han tillfrågades, vem som hade lagt det kors ut om påskedag om morgonen, att allmogen skulle krypa där till. AHNLUND Oljob. 191 (cit. fr. (
1541).
SCHULTZE Ordb. 2190 (
c. (
1755).
Om jag känner svenskarne rätt, så kommer nog vår stormodige danske frände att slutligen krypa till korsset och falla till bönboken. CRUSENSTOLPE Tess. 3: 117 1847. SDS
1904,
nr 67 A,
s. 1.
[KORS I.2.f]
f) om kors på en grav, gravvård i form av ett kors. KOF II. 2: 171 (
c. (
1655).
STRÖM SvenskOrdspr. 72 1926. jfr: Mor Bohm var värd en rejäl begravning .. det skulle köpas .. tårta med ett kors på.
HELLSTRÖM Storm 167 1935; jfr
7 a . jfr
GRAV-KORS.
[KORS I.2.g]
g) (
förr)
om kors upprest till minne av ngn olyckshändelse. WESTE FörslSAOB 1823.
[KORS I.2.h]
h) (i fråga om äldre, i sht medeltida förh.) om korsformigt märke som korsfararna anbragte på sina kläder; särsk. i uttr. taga korset o. d., sätta dylikt märke på sina kläder ss. inledning till deltagande i korståg; äv. om korsformigt märke på ordensdräkt inom andlig riddarorden. OPETRI Clost. A
4 a (
1528).
Tagen korset på, I kämpar, / Att mot Morer draga ut! GUMÆLIUS Bonde 170 (1828). De orsaker, som drevo individerna att taga korset och draga ut mot de otrogna. SYLWAN (o. Bing) 1: 30 1910. –
Anm. Denna anv. kan äv. hänföras till
7. [KORS I.3]
3) [urspr. specialfall av 2 h]
om ordenstecken i form av ett kors. Kommendör med stora korset av vasaorden. PH 5: 2960 1756. För öfrigt måtte det vara en käck karl, han har två kors: det svenska och det Fransyska.
GUSTAF III 3: 294 1788.
TjReglArm. 1889,
s. 58. – jfr
DANNEBROGS-,
JÄRN-,
KOMMENDÖRS-,
ORDENS-,
STOR-KORS m.fl.
[KORS I.4]
4) i allmännare anv. av 2, om föremål som huvudsakligen består av tvenne i mer l. mindre rät vinkel över varandra förenade stycken l. armar; stundom särsk. om den del av ett korsformigt föremål där armarna mötas. STIERNHIELM Virt. 5 (
1650,
1668). Karet sättes in uti et annat större kar, på et kors, som blifvit lagdt på dess botn.
THUNBERG Resa 1: 273 (
1788).
LEVANDER FattFolk 146 (
1934). – jfr
ANKAR,
ARM-,
BLOMSTER-,
DIOPTER-,
FÄSTE-,
GEVÄRS-,
HATT-,
HÄR-,
JÄRN-,
SPINDELVÄVS-KORS. – särsk.
[KORS I.4.a]
a) (
†)
om "jakobsstav" (se d. o. 2. BoupptSthm 1676,
s. 101 b.
[KORS I.4.b]
b) (
tillf.)
om gångkors. STRINDBERG RödaR 29 (
1879). jfr
DREJ-,
GÅNG-,
RÄKNE-,
VÄND-KORS.
[KORS I.4.c]
c) (
mindre br.)
om kors som bildas av midtposten o. tvärposten i ett fönster. ROTHSTEIN Byggn. 552 (
1859).
LärovKomBet. 1884–85, III. 1: 243. jfr
FÖNSTER-KORS.
[KORS I.4.d]
d) (
†)
om ett korsformigt, benhårdt brosk som förr troddes förekomma i lijärtat på mycket gamla hjortar. BERCHELT PestOrs. H
6 h (
1589; klärsset,
felaktigt för korset).
IERICI Colerus 1: 299 (
c. 1645. jfr
HJORT-KORS.
[KORS I.4.e]
e) (
förr)
om parerstång på svärd; äv. om det ställe på ett svärd där klinga, parerstång o. kavle mötas. PORATH Pal. 1: A 2 b
1693.
HOLMBERG Nordb. 34 (
1852). ALM
BlVap. 7 1932.
[KORS I.4.f]
f) (
förr)
om de båda sidouddarna på spjut av visst slag. RUNEBERG 2: 141 1831.
[KORS I.4.g]
g) (
†)
om korsformig blomma. PARTEDI 1729 hos
LÖNNBERG Artedi 45. [KORS I.4.h]
h) i fråga om kyrka med korsformig grundplan. [KORS I.4.h.α]
α) om midtpartiet i en korskyrka, där korsarmarna o. långhuset skära varandra. De satte sig på en bänk, främet i korset. EURÉN Kotzebue Orth. 3: 10 (
1794).
Kupolen på korset (i kyrkan). UPMARK Lübke 354 1872. [KORS I.4.h.β]
β) (
föga br.)
oeg., om korsarm i en korskyrka. TOPELIUS Fält. 2: 192 (
1856).
[KORS I.5]
5) [eg. specialfall av 4]
om partiet kring korsbenet hos människor o. ryggradsdjur. [KORS I.5.a]
a) anat. om den nedre delen av ryggen hos människan, där ryggrad o. höftben tillsammans liksom bilda ett kors; förr äv. om korsbenet. Kulan bleff uthi ryggbenedh rätt uthi korset qvar sittiandes. CGYLLENHIELM i HH 2: 16 (
c. 1640.
HOORN Jordg. 2: 16 (
1723).
(Sv.) Korset,
(lat.) Os sacrum.
SAHLSTEDT 1773.
SvUppslB 10: 1112 1933.
[KORS I.5.b]
b) veter. om den del av bålen hos ryggradsdjur som är belägen över bäcken, korsben o. de främre svanskotorna. Tå hästen .. är styfföfwer Korset. IERICI Colerus 2: 332 (
c. 1645.
(En viss häst har) en tilltalande framdel, men ett stupande kors.
TIdr. 1897,
s. 141.
SvAyrshireFT 1927, 3–
4: 6. jfr
HAK-KORS.
[KORS I.6]
6) [eg. specialfall av 4]
astr. i l. (i sg. best.) ss. namn på stjärnbilder. [KORS I.6.a]
a) (
mindre br.)
om en stjärnbild på norra hemisfären, vanl. kallad Svanen; äv. kallad Norra korset, förr äv. Sankt Bengts (dvs. den helige Benedikts) kors. S. Bängts Korsz.
RÅLAMB 4: 5 1690.
JING Edd. 175 1820.
SvUppslB 6: 744 (
1931: norra korset).
[KORS I.6.b]
b) om en stjärnbild på södra hemisfären, vanl. kallad Södra korset. SPEGEL GW 163 (
1685).
BERGSTRAND Astr. 39 (
1925: Södra korset).
[KORS I.7]
7) (ritad l. målad l. ristad l. på annat sätt framställd) figur, i sin enklaste form bestående av två linjer som skäm varandra i mer l. mindre rät vinkel. [KORS I.7.a]
a) om figur, eg. avsedd att avbilda l. symbolisera Kristus' kors (jfr 2. Psalmböckernas förgyllda kors lyste i deras svarta, handskklädda händer. ZETTERSTRÖM Ulf 17 (
1926). – jfr
INVIGNINGS-,
JUL-KORS. – särsk.
[KORS I.7.a.α]
α) om kors som ritats i magiskt syfte tillskydd mot ondt. Skära kors i spild mat. (Ett forn-bruk, på det ej hin h. skall få makt med förrådet). GRANLUND Ordspr. (
c. (
1880).
På sina håll ritade man .. kors .. på det som hade med kreaturen att skaffa, för att bevara dem och vad som kom från dem. Norrl. 14: 53 1926.
[KORS I.7.a.β]
β) [anv. delvis utgående från 2 h]
om korsformigt tecken i flagga. KlädkamRSthm 1561–65 I,
s. 122 a.
STIERNMAN Com. 3: 174 (
1663).
Svenska flaggan är blå med gult kors. SFS 1906,
nr 55, s. 1.
[KORS I.7.a.γ]
γ) (
numera föga br.)
om i allm. med handen l. fingrarna (i luften) tecknad figur i form av ett kors, ofta avsedd att vara ett skyddsmedel mot ondt (jfr α), korstecken, särsk. i uttr. göra l. (i folkligt spr. i vissa trakter, i fråga om i luften ritad figur) slå korsför sig l. ngn l. ngt, göra korstecken framför l. över sig osv. Presten (skall vid do- pet) göra kora j barnsens ansichte och bryst, och seya (osv.). OPETRI Hb. A 4 a (
1529).
Wij .. göre kors på honom som döpas skal. LPETRI Exorc. E
3 a (
1562).
Sigge steg til Häst igen, gjorde korss för sig, som hans mor hade lärt honom. DALIN Vitt. II. 6: 108 (
1740).
När naglarna klippas, skall kors med saxen göras på handens in- ock utsida. Landsm. VIII. 3: 369 (
c. (
1900).
Gummoma vid vägkanten skulle dock slå kors för sig om (osv.). JOHANSON SpeglL 27 1926. [KORS I.7.a.δ]
δ) i symbolisk anv. Korset spelade en stor roll inom kristenheten, det var ett välsignelsens tecken. HILDEBRAND Medelt. 3: 422 (
1900).
Gemensamt för alla, som låta tatuera sig, äro de symboliska bilderna. Tro, hopp och kärlek (kors, ankare, hjärta) finnas i oändligt många versioner. Fatab. 1928,
s. 105.
[KORS I.7.a.ε]
ε) korsformigt tecken vid en persons namn i matrikel l. dödsannons l. på gravsten o. d., angivande att personen i fråga är död; äv. med efterföljande årtal l. datum angivande att personen dödt det angivna året osv; jfr 2 f; äv. om korsformigt tecken i ordbok, angivande att ett visst ord l. en viss betedelse l. en viss form av ett ord kommit ur bruk. LIDÉN SvSpr. 11 u (
1848).
FOGELQVIST ResRot 132 (
1926). – jfr
DÖDSKORS.
[KORS I.7.b]
b) i allmännare anv. av a (jfr 4. Två vita ryor, av vilka den ena hade svart och röd bård och "ith kors midt vpå". SYLWAN Ryor 85 (
cit. fr. 1559.
(Pestsmittade hus böra ha) något särdeles Tekn medh ett stoort Korsz vppå Porten.
STIERNMAN Com. 2: 182 (
1638).
Rutstyngen bilda en kvadrat på afvigsidan och ett kors på rätsidan. LUNDIN KvSlöjd 114 (
1892). – särsk.
[KORS I.7.b.α]
α) (
i fackspr.)
i uttr. som närmare angiva korsets form. Latinskt kors, med tvärarmen kortare än huvudarmen o. anbragt ngt över dennas midt. Grekiskt kors, med tvärarmenlika lång som huvndarmen o. anbragt på midten av denna. Korsat kors, vars armar i sin ordning äro försedda med tvärarmar. Själfva förrättningen (dvs. multipliceringen) betecknas med et vridit korss (X) eller en punct (.) emellan Factorerne. PALMQUIST Räkn. 11 (
1750).
Ett grekiskt kors. LJUNGGREN Resa 83 (
1871).
(Kyrkan) fick en grundform lik det latinska korset. HILDEBRAND Medelt. 1: 21 (
1879).
(Sv.) Korsadt kors
(t.) wiederholtes Kreuz.
KLINT 1906. jfr
ANDREAS-,
ANKAR-,
ANTONIUS-,
ANTONS-,
FRIMURAR(E)-,
HAK-,
HJUL-,
KLÖVERBLADS-,
KNAPP-,
KRYCK-,
MALTESER-,
PATRIARKAL-KORS. –
Anm. Vissa av hithörande uttr. o. ssgr kunna äv. hänföra sig till
1 o.
2 samt
a. [KORS I.7.b.β]
β) mus. framför en not anbragt tecken bestående av två parallella linjer som skäras av andra parallella. linjer o. betecknande att tonen skall höjas med ett halft tonsteg ..
(Noten) har kors för sig. HOLMBERG 1: 626 (
1795).
Sätta kors el. korsa för en not. Därs. BERGENSON Mus. 14 (
1903). jfr
DUBBEL-KORS.
[KORS I.7.b.γ]
γ) om figur bestående av två varandra korsande linjer l. om en enda linje som dragas (drages) över ngt skrivet ss. tecken på att det skrivna icke skall vara gällande; särsk. i uttr. stryka l. draga ett kors, förr äv. stryka osv. kors över ngt, göra ngt ogiltigt gm överkorsning; äv. bildl. RP 8: 749 (
1641).
CRUSENSTOLPE Tess. 4: 68 (
1849).
Frankernas .. uppträdande på historiens skådeplats stryker ett kors öfver alla dittills rådande politiska kombinationer. RYDBERG Kultförel. 4: 66 1887.
[KORS I.7.b.δ]
δ) om korsformigt tecken som i skrift anbringas ss. märke för att angiva ngt ss. anmärkningsvärdt l. minnesvärdt; förr äv. i uttr. göra kors. Och them wij haffue latiid i szame register fortechnat mett eth korss, wele wij inthet borgelege giffue. G1R 11: 277 (
1537).
SÄFSTRÖM Banquer. Rr 2 a 1754. – särsk. (
numera mindre br.)
i uttr. rita l. stryka ett kors i almanackan o. d., vid ett datum i almanackan sätta ett kors för att minnas vad som då tilldragit sig o. d., förr äv. i uttr. skriva kors på dörren, på alla väggar o. d., rita kors på dörren osv. för att erinra sig ngt. Skrifva kors på dörren. HOLMBERG 1: 514 (
1795).
SvD(A) 1954,
nr 122, s. 3.
[KORS I.7.b.ε]
ε) om den punkt där armarna i en korsformig figur skära varandra (jfr 4 e, h ). RÅLAMB 13: 27 (
1690).
LINNÉ Sk. IV (
1751).
Lägenheten har synnerligen fördelaktigt läge .. i korset, där fyra vägar mötas. PT 1907,
nr 44 B,
s. 2. jfr
GATU-,
SPÅRVÄGS-,
VÄG-KORS.
[KORS I.7.b.ζ]
ζ) i utvidgad anv., om figur med flera än fyra varandra korsande armar; i ssgrna ALF-, FEMUDDA-KORS. [KORS I.8]
8) [anv. eg. syftande på den flagga med rödt kors i vitt fält som användes av ifrågavarandeorganisation]
i överförd anv., i uttr. röda korset, om en 1863 på initiativ av Schweizaren H. Dunant bildad internationell sammanslutning med huvudsaklig uppgift att bereda hjälp åt sjuka o. sårade i krig; äv. om en svensk förening med samma syfte, under åren 1886–1915 officiellt kallad Svenska föreningen röda korset, från 1915 Svenska röda korset. NF 5: 420 1882.
FörslReglSjukvFält 1889,
s. 113.
SFS 1915 s. 813.
[KORS I.9]
9) i uttr. o. förb. som angiva att tvenne föremål äro placerade i sådant förhållande till varandra att de bilda ett kors (i bet. 2, 4) l. att två linjer skära varandra i form av ett kors (i bet. [KORS I.7]
7) l. att tvenne rörelser försiggå mer l. mindre vinkelrätt mot varandra o. d. [KORS I.7.a]
a) i förb. med föregående prep., i sht i uttr. i kors. Lägga armarma i kors, (sitta l. stå o. d.) med armarna i kors (jfr ), lägga armarna resp. (sitta osv.) med armarna lagda korsvis över bröstet. Lägga benen i kors, (sitta) med benen i kors, i sittande ställning lägga resp. (sitta) med det ena knäet över det andra.
SthmTb. 1584,
s. 25 a. Sätter sigh .. Ogierningzmannen neder .. på Jorden uppå sine i Kors slagne Been.
Rel- Cur. 281 (
1682).
Patienten .. begärade at någon .. skulle i kors klippa några hår af hans hufvud. MÜNCHENBERG Scriver Får. 169 (
1725).
Han går af och an med armarna i korss. Riccobomi Catesby 24 (
1761).
De mästa Catholska Kyrkor äro i kors bygde på samma sätt (som Notre Dame). THUNBERG Resa 1: 45 (
1788). 2:ne "i kors liggande kanoner".
SPAK Unif. 42 (
cit. fr. 1868;
i emblem på uniformsmössan).
Elma teg, satte sig bekvämt till rätta med benen i kors, och iät den andra gå. STIERNSTEDT Liw. 100 (
1925). – särsk.
[KORS I.7.a.α]
α) uttr. lägga armarna l. händerna i kors,med armarna l. händerna i kors, ss. beteckning för lättja l. sysslolöshet l. likgiltighet för ngt. HC11H 4: 148 (
1673).
Skall jag sitta med händerna i kors och låtsas om ingenting, medan de spinna ihop sina intriger? MICHAELSON Ungk. 159 (
1892).
SvD(A) 1934,
nr 214, s. 4.
[KORS I.7.a.β]
β) i uttr. icke lägga, stundom (i vissa trakter) sticka två strån, ngn gg ett strå i kors, ngn gg icke göra strå i kors l. icke lägga sticka i kors, icke bry sig om att göra ngt, vara ovärksam l. likgiltig. ISOGÆUS Segersk. 85 (
c. 1700. LÆSTADIUS
2Journ. 383 (
1833).
En vecka i Antwerpen utan att göra strå i kors. AEDELFELT 1874 hos
SÖDERHJELM Prof. 202.
Tänk bara en sådan flicka, som aldrig lagt ett strå i kors. TAVASTSTJERNA Inföd. 77 (
1887).
Makterna lade icke två strån i kors för Finlands sak. NORDENSTRENG Gripenbg 107 (
1921).
[KORS I.7.a.γ]
γ) (
ngt vard.)
i uttr. se l. titta i kors, skela. WESTE (
1807).
WESTER Reymont Bönd. 2: 61 (
1924).
[KORS I.7.a.δ]
δ) (
†)
i uttr. sitta i kors, sitta (på marken o. d.) med benen lagda i kors under sig. LINNÉ Diet. 1: 36 (
c. 1750.
[KORS I.7.a.ε]
ε) (
†)
; se dock slutet) i uttr. i kors, i olika riktningar, i sicksack; jfr . STIERNHIELM Herc. 34 (
1648,
1668). Hundarne ren i sträckande lopp i kors emot Hararne springa.
BELLMAN (BellmS) 2: 159 (
1777,
1791). – särsk. (
i vissa trakter,
vard.)
bildl., i uttr. tala i kors, tala osammanhängande l. förvirrat, tala hit o. dit. ENERVANDER 1892 hos
CYGNÆUS 11: 7.
Sedan kvicknade han till och talade i kors och var alldeles virrig. HORNBORG Fort. 120 (
1910).
[KORS I.7.a.ζ]
ζ) [jfr d. paa kryds og tværs]
i uttr. i l. på kors och tvärs, förr äv. i kors och (i) tvär, i kors och (i) kvär, i olika riktningar, hit o. dit, kors o. tvärs (jfr b ); äv. bildl. Här (i dryckeslaget) säts an uti kors, och i qwär; opå rad, och i runden. STIERNHIELM Herc. 228 (
1648,
1668). När iag .. / Neptunus böliors fält i korss och qvär måst plöija.
ROSENFELDT Vitt. 203 (
1686).
Urvärkets (dvs. världens) hiul löpa omkring hvarandra både i kors och tvär. Hoffmann Förnöjs. 302 (1752). Er (dvs. de lärdas) konst, at öfver hårstrån kifva, / Och skrifva, skrifva, skrifva, skrifva, / I kors och tvärs och med och mot. KELLGREN 2: 67 1777.
DA 1793,
nr 294, s. 1.
Intressesammanflätningar på kors och tvärs i ekonomien. SvD(A) 1934,
nr 1, s. 12.
[KORS I.7.a.η]
η) (
numera knappast br.)
i uttr. i kors och kringel, förr äv. i kors och (i) krok l. kröke l. ring. J korss ok uti krook. LUCIDOR (SVS) 183 (
1672).
Allenast rimen de vid ändan redo stå, / Så må alt annat fritt i kors och kröke gå. DÜBEN Boileau Sat. 14 (
1722).
SALVIUS BrudGrafskr. 55 (
1739, (
1757).
De .. reste och foro, den ene hit, den andre dit i kors och kringel, för brinnande lifvet. HÖGBERG Vred. 3: 323 (
1906).
[KORS I.7.b]
b) (
numera föga br., se dock )
utan föregående prep., närmande sig bet. av ett adv.: i kors; äv: tvärs. LINNÉ Sk. 252 (
1751).
1 st.
6 1/2 oktavers Taffelfortepiano af Mahogony, hvari basoch diskantsträngarne gå kors öfver hvarandra.
ExposSlöjdprodSthm 1847,
s. 6.
OoB 1896,
s. 18. – särsk.
[KORS I.7.b.α]
α) [jfr d. kryds og kvær, t. kreuz und quer]
(
fullt br.)
i uttr. kors och tvärs, förr äv. tvärs och kors, i olika riktningar (som skära varandra), åt olika håll, hit o. dit; stundom bildl. KELLGREN 2: 166 (
1790).
Tvärs och kors. ARNELL Scott Sjöfr. 202 (
1829).
Der (dvs. på Riddarhuset) talades kors och tvärs. LILJECRONA RiksdKul. 448 (
1841).
Och de skrämda flädermössen / Fladdra kors och tvärs, förryckta. GELLERSTEDT 2Dikt. 64 (
1881).
ELGSTRÖM Pig. 97 (
1929). jfr (†) Du .. lop landet korss och tvär.
ROSENFELDT Vitt. 238 (
c. 1680.
[KORS I.7.b.β]
β) (
†)
i uttr. kors och långs åt, kors och än- dalångs, == . VDAkt. 1677,
nr 187.
De honungsfulla kakorne, som Bien tilklistrat, kunna vid inkastandet i sållen skäras korss och ändalångs med en tunn knif; ju bättre flyter Honungen. LINDSTRÖM Bi 23 1780.
[KORS I.7.b.γ]
γ) (
†)
åtföljt av en bestämning inledd av prep. om. [KORS I.7.b.gamma.alpha-prim]
α') i uttr. kors om ngt, tvärs över ngt. (Man) drar .. linean S. M. Korgs om henne (dvs. ekvinoktialen) i Winckel medh (linjen) I. F. L. RÅLAMB 4: 112 1690. [KORS I.7.b.gamma.beta-prim]
β') i uttr. kors (l. kors och krångel) om var- andra, om varandra, utan ordning, huller om buller, hit o. dit. VDAkt. 1749,
nr 60.
Nu (guds)- tjensten var förbi, hvarpå de litet sungo / Och sedan hopetals kors om hvarandra sprungo. LIVIN Kyrk. 105 (
1781).
Nu .. ligga dessa (jordbitar) kors och krångel om hvarandra. CRÆLIUS Nås 94 (
1837).
[KORS II]
II) [jfr motsv. anv. i d. Anv. utgår urspr. från åkallande av l. ed vid Kristus' kors (se I 1)]
(
starkt vard.)
inter. uttryckande bestörtning l. förvåning l. häpnad l. överraskning o. d. Hoy Korsz! töras j detta göra. BRASCK FörlSon. H
4 b (
1645).
Kors! kors! hvad böcker! BROMAN HelsB 263 (
1747).
Korss huru han skapar til sig. Riccoboni Catesby 8 (1761). Kors, aldrig trodde jag ändå att Mäster Smith hade ett så obevekligt hjerta. JOLIN MSmith 10 (
1847).
Kors, vad dina vackra ögon ska gråta! BERGMAN JoH 260 (
1926). – särsk.
[KORS II.7.a]
a) i uttr. kors i Jesu namn (äv. sammanskrivet; äv. förvridet; jfr JESUS anm.), kors i Guds l. Herrans nmn, kors i Kristi namn (äv. eufemistiskt: i Kristinehamn) o. d. Kors i Jesu namn, hvad du är vacker, flicka! ALMQVIST DrJ 166 (
1834). Men kors, i guds namn, klockan är ju
2 på morgonen.
CARLÉN Skuggsp. 2: 15 (
1865).
Kors i herrans namn! AUERBACH (
1911).
Kors i Kristinehamn! ÖSTERGREN 1930. jfr: Hå kors i jesses, har han slagit lampan i golvet.
FRÖDING ESkr. 2: 84 (
1892;
jfr JESUS anm. ). jfr äv: Kors i Göta rike!
ÖSTERGREN 2: 1507 (
1926; jfr
GÖT sbst.¹ ¹ a anm.). [KORS II.7.b]
b) i uttr. kors för fan l. tusan o. d. Kors för fan, nu var jag blifven rent af galen. VDAkt. 1792,
nr 475.
Kors för tusan. Strix 1897,
nr 14, s. 3.
Kors för fasen! KNÖPPEL SvRidd. 136 (
1912).
[KORS II.7.c]
c) i uttr. kors i alla (eviga) tider, kors i alla (mina) da(ga)r, förr äv. kors i evighet. Kors i evighet! DALIN Arg. 2: 54 (
1734,
1754). Kors i alla eviga tider!
JOLIN Kom. 110 (
1845).
Så bittida uppe, kors i alla dagar! HAGBERG Shaksp. 3: 314 (
1848).
FRÖDING NDikt. 65 (
1894).
[KORS II.7.d]
d) i uttr. kors bevars, stundom kors bevara l. bevara mig l. bevare oss; jfr. BEVARA, v.¹ ¹⁰ f , BEVARS 4. Kors bevare oss. IHRE Superstit. 39 (
1750).
Men, kors bevars väl, skrek Susanna, / Och släpte nålar, sa1 och tråd, / Skal detta vara Hennes Nåd!!! LENNGREN (SVS) 2: 87 (
1796).
Då sade fröken häpet: "kors bevara" / och knäppte händerna tillsamman fromt. FRÖDING NDikt. 18 (
1894).
Kors bevare mig väl, Augustin, var inte så besatt högstrafvande! QUIDING Hvidehus 170 (
1899). Kors hevars, va hon ä fjär!
ÖSTERGREN 1930.
Ssgr
A
(If
[KORS 1]
1) –
KORS-AFTON. (
förr)
dagen före korsmässan om hösten (se -MÄSSA), äv. kallad helga korsafton; jfr AFTON 5. BOTIN Utk. 446
1764.
SvTyHlex. 1872.
–
KORS-ARM,
r. l. m. om arm (se ARM, sbst. III 4) i ett kors. särsk. [KORS-ARM.ssg 1]
1) till I 2; särsk. i fråga om krucifix. CARLÉN Skuggsp. 1: 264 (1861, 1865). [KORS-ARM.ssg 2]
2) till I 4. AntT 4: 33 1872. särsk.
[KORS-ARM.ssg 2.a]
a) om de utskjutande partierna i en korskyrka, i sht om partierna av tvärskeppet; jfr KORS I 4 h . BRUNIUS Metr. 65 (
1836).
THORDEMAN KyrkArkit. 101 (
1923).
[KORS-ARM.ssg 2.b]
b) i fråga om vattenhjul. VetAH 1742,
s. 161.
–
(I 7 b 9) KORS-BAND.
[KORS-BAND.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
om band l. sträva o. d. som är anbragt i kors över l. tvärs över ngt. SkeppsgR 1547. särsk. [KORS-BAND.ssg 1.a]
a) om band som knytes i kors omkring l. över ngt. HdlCollMed. 1684,
s. 397.
[KORS-BAND.ssg 1.b]
b) [eg. specialfall av a]
post. omslag bestående av i kors knutet band l. av en pappersremsa o. d. omslutande postförsändelse som mot ett porto som är lägre än vanligt brevporto skall befordras i icke tillslutet skick; i sht i uttr. il. under korsband. SFS 1850,
nr 16, s. 3.
Sändningar under korsband. UB 7: 110 (
1874).
ÅKERHIELM GamlRoman 112 (
1967).
c) post. i överförd anv. av
b: postförsändelse under korsband, korsbandsförsändelse.
SUNDÉN 1886. jfr
MASS-,
UTGIVAR(E)-KORSBAND.
d) anat. o.
veter. om varandra korsande ligament i knäleden resp. i nackleden. ROSENSTEIN Comp. 79 (
1736).
MÜLLER LbAnat. 53 (
1905).
[KORS-BAND.ssg 2]
2) [anv. torde eg. syfta på den korsslå som i ä. tid anbragtes på ifrågavarande ställe på den ställning efter vilken pipans kärnmur formades]
bärgv. om den vidaste delen av en masugn, buk. JOHANSSON Noraskog 3: 256 (
i handl. fr. 1684.
BonnierKL 7: 1330 (
1925).
Ssgr (i allm. till -BAND 1 c; post.):
–
korsbands-avgift.
BtRiksdP 1876,
I. 1: nr 24, s. 2.
–
korsbands-brev låda. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) korsbandslåda. jfr BREVLÅDA 3. GEIJER Postförf. 163 (
1890).
–
korsbands-försändelse .
till -band 1 b, c, konkret. SvT 1852,
nr 197, s. 2.
–
korsbands-låda .
för korsband avsedd brevlåda (se d. o. 3. CEDERBERG Korresp. 20 (
1884).
–
korsbands-paket. (
förr)
ss. korsband befordrat paket. SFS 1850,
nr 16, s. 3.
PostHb. XI 1858.
–
korsbands-porto .
BtRiksdP 1870, I: 1: FörslPoststadg.
s. 39 1869.
–
(I 1, 2, 7 a β) KORS-BANER. (
i högre stil)
eg: av korsfararna användt baner med kors i duken, äv. om flagga överhuvud med dylikt kors; äv. bildl. PHRYGIUS HimLif. 151 (
1615;
bildl.). Bepröfvadt, blågult korsbanér!
SÖDERBERG Rytm. 51 (
1907).
–
(I 9)
KORS-BEFRUKTA.
jfr BEFRUKTA, v.¹ [KORS-BEFRUKTA.ssg 1]
1) biol. , i sht bot. i pass. med intr. bet. l. refl: fortplantas gm korsbefruktning (se -BEFRUKTNING 1, 2); äv. reciprokt: ömsesidigt befrukta varandra. MosskT 1892,
s. 249. UtsädT
1895,
s. 249.
Rotfrukterna korsbefrukta sig och korsa sig till och med ofta med vilda växter. LAHT 1919,
s. 41.
[KORS-BEFRUKTA.ssg 2]
2) landt. o.
trädg. tr., med avs. på blomma l. växt: föranstalta att korsbefruktning äger rum hos (ngt).
LmUppslB 371 1925.
–
(I 9)
KORS-BEFRUKTNING.
[KORS-BEFRUKTNING.ssg 1]
1) bot. befruktning gm överförande av pollen från en blomma till en annan på samma l. annat stånd, äv. om befruktning mellan olika former l. arter, korsning. ARESCHOUG BotEl. 217 (
1863).
LAHT 1901,
s. 151.
[KORS-BEFRUKTNING.ssg 2]
2) zool. om den hos djur normalt förekommande befruktningen mellan olika individ, äv. i fråga om hermafroditiska djur. WALLENGREN (o. HENNIG) 4: 9 1913.
– (jfr
I 2)
KORS-BELÄTE. (
†)
krucifix. LIND 1: 502 1749.
SvMerc. 1762,
s. 263.
–
KORS-BEN.
[KORS-BEN.ssg 1]
1) anat. o.
veter. till I 5: den del av ryggraden som ingår i bäckengördelns ben; jfr HELIG-BEN. HOORN Siphra 3 (
1715).
ESSEN-MÖLLER KvinnlUnderl. 23 (
1932).
[KORS-BEN.ssg 2]
2) till I 9. [KORS-BEN.ssg 2.a]
a) (
föga br.)
i uttr. slå (jfr b), förr äv. kasta korsben (för ngn), sätta krokben (för ngn). BJÖRKEGREN 714 (
1784).
ÖSTERGREN (
1930;
angivet ss. mindre vanl.). [KORS-BEN.ssg 2.b]
b) (
mindre br.)
i uttr. slå korsben (jfr a), ragla. BLANCHE Dard. 59 (
1847).
SIWERTZ Sel. 1: 15 (
1920).
Ssgr (till -BEN 1; anat.):
–
korsbens-hål .
om i korsbenet befintliga hål tjänande till genomgång för korsbensneverna. FLORMAN Anal. 1: 335 (
1823).
MÜLLER LbAnat. 22 (
1965).
–
korsbens-kota var särskild av de sammanväxta ryggradskotor som tillsammans bilda korsbenet. THORELL Zool. 2: 233 (
1861).
SVENSON Sinnessj. 6 (
1907).
– (jfr
I 2)
KORS-BILD. (
†)
bild av Kristus' kors; äv.: krucifix. DIJKMAN Obs. G 5 a (
1686).
Korsbilden på Altaret. BÆLTER Cerem. 166 (
1762). GUMÆLIUS
Engelbr. 79 1858.
–
(I 7 b 9) KORS-BLAD.
trädg. växt tillhörande släktet Crucianella Lin., med motsatta blad. HbTrädg. 6: 69 (
1876).
SVENSSON Kulturv. 530 1893.
–
(I 7 b 9) KORS-BLADIG.
bot. om växt försedd med korsvis ställda blad. SvBot.nr 324 (
1807).
NYMAN FanerogFl. 222 (
1873).
–
KORS-BLOMMA,
r. l. f. [KORS-BLOMMA.ssg 1]
1) till I l. a) [namnet möjl. föranledt av växtens blomning vid korsmässotiden]
växt tillhörande släktet Polygala Lin., särsk. om arten Polygala vulgare Lin., jungfrulin, mjölköka, mjölkört. FRANCKENIUS Spec. D
4 b
1638.
FRIES BoUtfl. 3: 236 1864.
[KORS-BLOMMA.ssg 1.b]
b) [namnet föranledt av pistillens huvudlika märken, vilka erinra om spikhuvuden o. liknats vid de spikar med vilka Kristus fastnaglades vid korset]
växt tillhörande släktet Passiflora Lin., i sht om arten Passiflora cæ rulea Lin., passionsblomma, äv. kallad Kristi korsblomma. Cristi Kårszblomma. RUDBECK HortBot. 44 (
1685).
NORLIND AllmogL 387 (
1912).
[KORS-BLOMMA.ssg 2]
2) .
till i 7 b, 9. [KORS-BLOMMA.ssg 2.a]
a) (†) bot. blomma med fyra korsvis ställda blomblad. EUPHRASÉN Linné 47 1792.
[KORS-BLOMMA.ssg 2.b]
b) byggn. i den gotiska byggnadsstilen använd ornamental avslutning på en spira, sammansatt av fyra kring ett skaft korsvis sittande, ofta förenklade blad o. en mellan dem uppskjutande spetsig knopp. BRUNIUS SkK 697 (
1850).
Korsblomman är bestämd att kröna tornspetsar, fialer, baldakiner, grafmonument o. s. v. ADLER Meyer 196 (
1893).
2SvKulturb. 1– 2: 96 1954.
–
(I 7 b 9) KORS-BLOMMIG bot. om växt: vars blommor hava fyra i kors sittande kronblad; särsk: som tillhör familjen Cruciferte; i pl. äv. ss. namn på denna familj. BERLIB Lrb. 71 (
1852).
SFS 1919,
s. 2660.
–
KORS-BLOMSTRIG.
om växt. [KORS-BLOMSTRIG.ssg 1]
1) till I 7 b, 9, == -BLOMMIG. FRIES Ordb. (
c. 1870.
[KORS-BLOMSTRIG.ssg 2]
2) (
enst.) till
I 7 b,
8: som har blommorna sittande i kors.
DALIN 1852.
[KORS-BLOMSTRIG.ssg 3]
3) (
föga br.)
till I 9: som fortplantas gm korsbefruktning. JÖNSSON Gagnv. 55 (
1910).
–
(I 4, 7 b) KORS-BLÄCKEN. (
föga br.)
== -BLÄCKER. GENTZ Lindgren. 55 1928.
–
(I 4, 7 b) KORS-BLÄCKER bot. växten Menyanthes trifoliata Lin., vars tredelade blad erinra om ett kors, vattenklöver, bockblad, getkål. LINNÉ Fl. nr 173 (
1755;
fr. Dalsl.).
POST Ogräsv. 97 (
1891). särsk. om blad av ifrågavarande växt.
LINDGREN Läkem. 43 (
1902). - (I
7 b,
9) -BO, r. l. m. l. f.
bot. växten Senecio vulgaris Lin., boört, korsört.
HOLMSTRÖM Naturl. 159 (
1895).
BOLIN Åkerogräs. 107 (
1926).
– (jfr
I 4 b)
KORS-BOM. (
föga br.)
gångkors. HOLMBERG 2: 929 1795.
AUBRBACH 1911.
–
(I 7 b 9) KORS-BORR.
bärgv. bärgborr med korsformigt skär. TT 1881,
s. 13.
JernkA 1897,
s. 63.
–
KORS-BRODER.
( kors- 1528–1967. korse- 1645 [ fsv. korsbrodhir]
[KORS-BRODER.ssg 1]
1) (
†)
till I 1 g: "broder" l. kamrat i lidande l. vedermöda o. d. Then som intet är en Korsebroder, / Är och ey heller en Christen goder. GALLIUS KGyllenstierna B 4 a
1645.
NorrbHembSkr. 1: 487 (cit fr. 1831.
[KORS-BRODER.ssg 2]
2) (i fråga om ä. l. utländska förh.) medlem av andlig orden som på sin ordensdräkt bär ett kors; jfr KORS I 2 h. OPETRI Clost. A 4 b (
1528).
DALIN (
1852;
om riddare av ryska orden). särsk. oeg: flagellant.
VerdS 152: 26 1907.
–
(I 7 b 9) KORS-BYGGD,
p. adj. (
i sht i fackspr.)
om byggnad: vars grundplan bildar ett kors. KKD 5: 241 (
1711).
Den korsbyggda liggtimmerkyrkan. TurÅ 1931,
s. 32.
–
KORS-BYGGNAD.
[KORS-BYGGNAD.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till I 5; jfr BYGGNAD 5 c. Man .. fordrar .. hos tjuren .. kraftig korsbyggnad. Landtm. 1893,
s. 563.
[KORS-BYGGNAD.ssg 2]
2) till I 4, 7 b, 9, konkret; jfr BYGGNAD 3. [KORS-BYGGNAD.ssg 2.a]
a) om byggnad, i sht kyrka, vars grundplan bildar ett kors. DALIN Hist. 1: 185 1747.
VLS 154 1887.
[KORS-BYGGNAD.ssg 2.b]
b) (
knappast br.)
om tvärskeppet i en kyrka byggd i korsform. HÜLPHERS SvStäd. 2: 79 (
1785).
BRUNIUS Metr. 51 (
1836).
–
(I 7 b 9) KORS-BÅGE.
(fsv. korsbughi] [KORS-BÅGE.ssg 1]
1) (förr) armborst vars stock tillsammans med bågen bildar en korsformig figur; jfr BÅGE sbst.¹ ¹. RICHARDSON Krigsv. 1: 383 (
1738).
BALCK Idr. 1: 413 (
1886).
[KORS-BÅGE.ssg 2]
2) (
mindre br.)
byggn. diagonalbåge, kryssbåge; jfr BÅGE sbst.¹, ³. MÖLLER 1: 211 (
1745).
BRUNIUS GotlK 3: 353 (
1866).
AUERBACH (
1911) .
–
(I 1 g β) KORS-BÄGARE. (
†)
bildl; jfr BÄGARE 1 a . BAAZIUS Posse 73 1677. Alle som i församlingen äro moste .. tilsamman likasom vtdricka korsbägaren.
SWEDBERG SabbRo 401 (
1688,
1710).
DENS. Cat. 325 1709.
–
(I 7 b 9) KORS-BÄR.
[KORS-BÄR.ssg 1]
1) bär av växten Rhamnus Catharticus Lin., getapel, vars tornar bilda kors med grennarna. LINDESTOLPE Färg. 52 (
1726).
AHB 53: 39 1871.
[KORS-BÄR.ssg 2]
2) (
mindre br.)
(bär av) växten Evonymus europæus Lin., benved. LINDMAN NordFl. 183 (
1903).
–
(I 1)
KORS-BÄRANDE,
p. adj. [KORS-BÄRANDE.ssg 1]
1) till I 1. Christus, Fastlagshögtidens korsbärande, törnekrönte .. hjelte. ROGBERG Pred. 1: 174 (
1827).
BRUNIUS Resa 1838 235
1839.
[KORS-BÄRANDE.ssg 2]
2) (1 högre stil) bildl., till I 1 g . GEZELIUS ASilfvereparre A
2 h
1665. En Korszbärande Christens Bild och afmålning. BROBERGEN
143 (
1693,
1768).
–
KORS-BÄRARE.
[KORS-BÄRARE.ssg 1]
1) till I 1. KRÆMER Orient. 384 (
1866,
om Kristus). [KORS-BÄRARE.ssg 2]
2) (
i högre stil)
bildl., till I 1 g α. PJGOTHUS Tål. A
2 a
1601.
DALIN 1852.
[KORS-BÄRARE.ssg 3]
3) (
numera bl. tillf.)
till I 2 h, 7 a : korsfarare. LAGERBRING 1Hist. 2: 283 (
1773).
3SAH 25: 56 (
1911;
oeg., om Turkiets fiender).
–
(I 1 g α) KORS-BÄRARINNA. (
i högre stil)
bildl.; jfr -BÄRARE 2. PJGOTHUS Tål. E
7 h (
1601).
WESTE (
1807) .
–
(I 1 g α) KORS-BÄRERSKA. (
i högre stil)
bildl., == -BÄRARINNA. ROTHOVIUS EPedersdr A 4 b
1622. CALLERHOLM
Stowe 185 1852.
–
KORS-BÄRNING. särsk.
konst. till I 1: bildframställning av Kristus bärande sitt kors. BRUNIUS GotlK 2: 282 (
1865).
–
KORS-BÖRDA,
r. l. f. (
numera bl. tillf.)
[KORS-BÖRDA.ssg 1]
1) till I 1. På den andra (stenpelaren föreställes) .. Frälsaren under sin tunga korsbörde, SthmStCal. 1765 s. 17. [KORS-BÖRDA.ssg 2]
2) bildl., till I 1 g . MURÆUS Arndt 1: 221 1647.
BL 18: 295 1856.
–
(I 7)
KORS-DALER (efter t. kreuztaler] (förr) benämning på ett urspr. i Nederländerna, senare äv. i Tyskland präglat mynt som i prägeln visade ett kors, äv. kallat albertustaler; jfr DALER I 2. STIERNMAN Com. 3: 189 (
1664). HEINRICH
1814.
–
(I 9)
KORS-DEFENSION. (
†)
bef. om sådan anordning av flanker o. kurtiner i en fästningsbastion att de kunna försvara varandra; jfr DEFENSION 1 b. SMOLL Fortif. 17 1693.
–
(I 7 9) KORS-DELAD,
p. adj. delad gm två varandra korsande linjer. En korsdelad ring. BRUNIUS GotlK 2: 126 1865.
PT 1899,
nr 163, s. 3 –
(I 9)
KORS-DRAG.
[KORS-DRAG.ssg 1]
1) drag (se DRAG I 18) tvärs igenom ett boningsrum o. d., tvärdrag; äv. bildl. VetAH 1815, s.
219. Det idépolitiska korsdrag, varuti Schweiz för närvarande finner sig försatt.
SvD(A) 1933,
nr 217, s. 5.
Finns det någon verklig grund för denna mycket utbredda fruktan för drag, särskilt korsdrag? Därs. 1934,
nr 251, s. 9.
[KORS-DRAG.ssg 2]
2) (1 fackspr.) om dragande av ngt i två varandra korsande riktningar; jfr DRAG I 12. Myllningen sker genom ett enkelt harfdrag eller .. två korsdrag med en lätt, fin rätpinnharf. ARENANDER Lin. 15 1910.
[KORS-DRAG.ssg 3]
3) jäg. ställe där en fågelgrupps flykt korsar en annan grupps; jfr DRAG I 11. Balck Idr. 2: 27 1887.
–
(I 1 g α) KORS-DRAGARE. (
i högre stil)
person som är betnngad av vedermödor o. lidande o. d. BLIBERG Acerra 698 (
1737).
SUNDBERG Tal 59 (
1885).
–
(I 1 g α) KORS-DRAGERSKA. (
i högre stil)
jfr -DRAGARE. HC11H 6: 118 (
1713).
CANNELIN (
1921) .
–
(I 1)
KORS-DÖD,
r. l. m. (
i högre stil)
död gm korsfästning. BL 16: 333 1848.
GHT 1936,
nr 48, s. 7.
–
(I 9)
KORS-ELD.
mil. om beskjutning av ett mål från två l. flera olika håll; jfr ELD 9 b.
SvTyHlex. 1851.
NoK 109: 105 1931. särsk. bildl. En korseld af frågande blickar rigtades mot fru Westberg. HEDENSTIERNA
FruW 23 1896.
–
(I 7 b 9) KORS-FANER.
tekn. faner bestående av två l. flera tunna träskivor som hoplimmats så att fibrerna i den ena skivan korsa dem i den andra. Korsfanor av furu. SvD(A) 1921,
nr 14, s. 4.
–
(I 2 h 7 a β) KORS-FARARE.
hist. deltagare i korståg. LittT 1796,
s. 112.
–
(I 4, 7 b) KORS-FISK. (
i vissa trakter)
sjöstjärna, som till formen erinrar om ett kors med mera än fyra armar; jfr KORS I 7 b ζ. FISCHERSTRÖM 1: 251 1779.
SvRike I. 1: 168 (
1899;
anfört från Sverges västkust).
–
(I 4)
KORS-FLYGEL byggn. utskjutande parti av tvärskeppet i en korskyrka. ATTERBOM Minn. 395 (
1818).
2NF 16: 1418 1912.
–
(I 1, 4, 7) KORS-FORM;
pl. -er. –
(I 1, 4, 7) KORS-FORMAD,
p. adj. –
(I 1, 4, 7) KORS-FORMIG.
–
KORS-FOT.
[KORS-FOT.ssg 1]
1) till I 1, om den nedersta delen av ett kors; jfr FOT 4 c. UtstÄKyrklKHernös. 1912,
s. 131.
[KORS-FOT.ssg 2]
2) (
†)
till I 2; jfr FOT 4 b. STIERNHIELM WgL 102 1663.
[KORS-FOT.ssg 3]
3) till I 4, 7 b: korsformig(t) underlag l. fot å möbel o. d., jfr FOT 4 b. 1. Rundt bordh medh Kors foot vnder.
BoupptSthm 1673,
s. 319 b.
UpplFmT 44: 137 1932.
–
(I 9)
KORS-FRÅGA,
r. l. f. (
föga br.)
om frågor som riktas till olika personer l. till en o. samma person rörande olika saker. Hygiea 1857,
s. 729.
(Advoka- ten) pressade de motsträviga vittnena med skickliga korsfrågor, som blevo allt besvärligare.
SvD(A) 1932,
nr 257, s. 15.
–
(I 4, 7 b 9) KORS-FÅGEL [jfr d. korsfugl, t. kreuzvogel]
(
†)
korsnäbb. SIGFRIDI A 3 b
1619.
–
(I 1)
KORS-FÄSTA,
v., -are ((†) PERICI Musæus 5: 82 b (
1582).
BULLERNÆSIUS Lögn. 425 (
1619)); jfr
-FÄSTELSE,
-FÄSTNING.
[fsv. korsfästa; jfr d. korsfæste, isl. krossfesta]
fastbinda l. fastspika (ngn) vid ett kors, avliva (ngn) gm att fästa honom vid ett kors. The skola offuerantwardha honom hedningomen till ath .. korszfestas. Mat. 20: 19 (
NT 1526. särsk.
[KORS-FÄSTA.ssg 2.a]
a) (
i högre stil)
i p. pf., i uttr.
den korsfäste, om Kristus på korset.
WALLIN Rel. 1: 82 (
1821,
1825).
[KORS-FÄSTA.ssg 2.b]
b) [jfr Joh. 19: 6]
i uttr. ropa korsfäst o. d., övergående i bet. yrka på bestraffning; särsk. bildl. HÖGBERG Vred. 3: 303 (
1966).
[KORS-FÄSTA.ssg 2.c]
c) (
i högre stil)
bildl. The som Christo tillhöra the haffua korszfest theras köt medh thes lustar och begärilse. Gal. 5: 24 (
NT 1526.
(En troende människa) kårsfester .. sin gambla Adam medh fasto, åtterhåld och Annatt sådant.
KOF 1: 190 1575.
NutMusL 1921 s. 108.
Ssgr:
–
korsfäst-rop.
[jfr
Joh. 19: 6]
ropet "korsfäst"; jfr -fästa b. WIKNER Pred. 61 (
1872).
-skri. ==
-rop.
(Evange- liet) talar .. om den tyste ensamme, som bakom jubelropen hörde korsfästskriet.
MotMål. 1921,
s. 73 –
(I 4)
KORS-FÄSTE.
mil. korsformigt fäste på vapen. ALM VapnH 110 (
1927).
–
korsfästelse-straff.
( -fästelse- 1834. -fästelses- 1760 BÆLTER JesuH 6: 502 (1760). RYDBERG (o. TEGNÉR) Engelhardt 1: 81 1834.
–
(4, 7 b 9) KORS-FÖRBAND. (
mindre br.)
byggn. förband (se d. o. 2 a) med vartannat skift ss. löpskift o. vartannat ss. koppskift o. med löpstenarna midt över varandra bl. i vartannat löpskift, kryssförband. STURTZENBECHER 1805.
UpplFmT 44: Bil. s. 159 1930.
–
(I 9)
KORS-FÖRHÖR.
[jfr d. krydsförhør, eng. cross examination]
jur. i det eng. processystemet: förhör som anställes med ett av part påkallat vittne l. med parten själv gm motparten l. dennes advokat; äv. (i sht vard.) i utvidgad anv., i fråga om sv. förh: snärjande l. noggrant förhör. NF 8: 1397 1884.
(Den misstänkte) har hela torsdagen varit utsatt för ingående korsförhör inför de två .. kriminalkonstaplarna.
SvD(A,
1930,
nr 213, s. 20.
–
(I 9)
KORS-FÖRHÖRA.
[jfr d. krydsforhøre, eng. cross examine]
jfr -FÖRHÖR. BACKMAN Dickens Pickw. 2: 27 (
1871).
DN(A) 1931,
nr 41, s. 1.
–
(I 5 b)
KORS-FÖRLAMNING.
veter. förlamning av bakkroppen, särsk. hos häst, korslamhet. DN 1897,
nr 9958 A,
s. 2.
– (jfr
I 1)
KORS-GALGE. (
†)
kors; jfr GALGE 2. EKBLAD 74 1764.
–
(I 9)
KORS-GALOPP.
ridk. felaktig form av galopp vid vilken hästen går i höger galopp med frambenen o. i vänster galopp med bakbenen l. omvändt. KrigVAH 1830,
s. 202.
HAMILTON Ridn. 125 (
1923).
–
(I 7 b 9) KORS-GATA. (
mindre br.)
sidogata, tvärgata; äv: ställe där tvenne gater korsa varandra; jfr KORS I 7 b . Linc. (
1640).
LINNÉ Öl. 32 (
1745).
ERIXON Skultuna 1: 641 (
1921).
–
(I 2, 7 a) KORS-GLORIA.
å bildframställning av Kristus l. Gud fader: ljuskrets kring huvudet i vilken bakom huvudet synas tvärarmarna o. överdelen av ett latinskt kors; jfr GLORIA 2. BRUNIUS Metr. 179 1854.
Rig 1931,
s. 37.
–
(I 7)
KORS-GYLLEN. (
förr)
benämning på ett portugisiskt guldmynt som i prägeln hade ett kors, krusad; jfr GYLLEN sbst.¹ G1R 26: 286 1555.
SthmTb. 1577, s.
71 b.
–
KORS-GÅNG, pl.
-ar. [KORS-GÅNG.ssg 1]
1) (föga br.) till I 1, eg. om Kristus' gång med korset till Golgata; bildl., om mycket mödosam vandring l. mödosamt förehavande överhuvud; jfr KORS I 1 g, GÅNG I 2. NordT 1883,
s. 393.
SELANDER Keller Seldw. 2: 247 (
1913.;
bildl.). [KORS-GÅNG.ssg 2]
2) (
†)
till I 2. procession vid vilken krucifix bäres; jfr GÅNG I 2. SCHRODERUS Os. 2: 477 (
1635).
[KORS-GÅNG.ssg 3]
3) [benämningen möjl. föranjedd därav att ett krucifix ofta finnes upprest på gar den i fråga l. att gångarna användas för processioner vid vilka krucifix bäres; jfr
KORS 1 2]
(
1640;
under peristylium).
HAHR NordeurRenässArkit. 149 1927.
[KORS-GÅNG.ssg 4]
4) till I 4, om gång i tvärskeppet i en korskyrka; jfr GÅNG III 1 b. BROMAN Glys. 1: 71 (
1726).
Upsala(A) 1927,
nr 118,
s. 7.
[KORS-GÅNG.ssg 5]
5) (
mindre br.)
till I 7 b, 9: gång (se d. o. III 1) som korsar en annan sådan; äv: ställe där tvenne gångar kersa varandra; jfr KORS I 7 b . Korszgångarna (i trädgården) från Hörne til Hörne med Springbrunnen mitt vthi. Mollet Lustg. E
4 a
1651. AVHAUSWOLFF
1808 hos
BÅÅTH-HOLMBERG Flick- Dagb. 115.
–
(I 4)
KORS-HASPEL tekn. haspel (se HASPEL, sbst.¹ 3) från vars i ståndare vilande vals för uppvindning av bärlinan utgå flera handhävstänger vinkelrätt mot axeln. NF 6: 802 1882.
–
KORS-HERRE.
[ fsv. korshärra; jfr d. korsherre]
(i fråga om äldre l. utländska förh.) om medlemmar av vissa andliga ordnar som uppstodo på korstågens tid; särsk:. riddare tillhörande Tyska orden; jfr KORS I 2 h, 7 a . Tytzske herres orden, the man kallar korszherrar. OPETRI Clost. A 4 a
1528. Kors-Herrarna i Preussen.
BOTIN Hem. 2: 31 (
1756).
SvUppslB 1933.
–
KORS-HÄLLE,
n. [senare ssgsleden är hesläktad medHÄLLA, sbst.²]
(
†)
bildl., om lidande o. d. betraktat ss. en boja l. ett hinder o. d.; jfr KORS I 1 g, HÄLLA, sbst.² ¹, 2. Igenom strafftager Aud från osz Tillfälle / Att synda, och lägger på osz ett Korshälle. TÖRNEWALL D 8 a
1694.
–
(I 9)
KORS-HÄNVISNING ~⁰²⁰. (i fackspr.)
i skriftligt arbete: hänvisning från ett ställe till ett annat där ngt nämnes som står i nära sammanhang med det förra stället o. från vilket hänvisas till detta.
–
(I 2 h, 7 a) KORS-HÄR,
r. l. m. hist. här bestående av korsfarare. LittT 1796,
s. 114.
–
(I 9)
KORS-IGENOM. (
†)
tvärsigenom. De Svenske och Danske bröto kors igenom hvarandras leder.
LOENBOM Stenbock 2: 74 (
1758).
–
(I 1 g β) KORS-KALK.
( kors- 1672–1755. korse- 1674 (†) bildl.; jfr -BÄGARE, KALK, sbst.¹ I b . LUCIDOR (SVS) 258 (1672). Är vår korss-kalck stundom bitter,/ Si, så liufvas Han af tröst. KOLMODIN Dufv. 238 (1734). SCHULTZE Ordb. 2126 (c. 1755.
–
KORS-KNUT.
[KORS-KNUT.ssg 1]
1) till I 7 b: visst slags knut i vilken tvenne snören o. d. flera gånger korsa varandra; jfr KNUT sbst.¹ l. DALIN (
1852).
HÖGBERG Utböl. 1: 42 (
1912).
[KORS-KNUT.ssg 2]
2) till I 7 b, 9, å byggnad l. brunnskar o. d. av trä: knut (se KNUT, sbst.¹ 1 b [KORS-KNUT.ssg 3]
3) som utmärkes av att stockarna hophuggits ett stycke innanför ändarna, så att dessa skjuta fram utanför hophuggningen. JernkA 1851,
s. 177.
SUNESON GGrund 84 (
1926).
Ssgr (till -KNUT 2):
–
(I 5)
KORS-KNÖL. (
numera knappast br.)
anat. i bäckenhålan inskjutande del av korsbenet jämte nedersta delen av angränsande ländkota, "promontorium". SCHÜTZERCRANTZ 1Förlossn. 50 (
1785).
2NF 4: 826 1905.
CANNELIN 1921.
–
(I 7 b 9) KORS-KOPPLA.
el.-tekn. låta (en dubbeltrådig telefonlednings bägge trådar) med vissa bestämda mellanrum korsa varandra till undvikande av ljudöverföring mellan olika ledningar. NYSTRÖM Telef 152 (
1885).
2UB 10: 91 1906.
– (jfr
I 4 h β)
KORS-KOR. (
†)
om sidoarm i korskyrka; jfr, KOR, sbst.² l. BtÅboH I. 1: 81 (
c. 1615.
VgFmT II. 1: 81 (
c. 1670.
–
(I 5)
KORS-KOTA.
anat. om de sammanväxta ryggkotor som tillsammans bilda korsbenet. BERLIN Lsb. 5 (
1852).
NorstedtUppslB 776 1927.
–
(I 7 b 9) KORS-KOVALL.
örten Melampyrum cristatum Lin., brun kovall, korsskepling, med blommorna i fyrsidiga ax. GOSSELMAN BlekFl. 107 1865. SvUppslB 15: 1165 1933.
–
(I 4, 7 b) KORS-KRABBA. (
i vissa trakter)
sjöstjärna; jfr -FISK. SvRike I. 1: 168 (1899; anfört från Sverges västkust).
–
(I 4, 7, 9) KORS-KUPOL-KYRKA.
konst. kyrka med korsformig grundplan o. såväl midt- som sidorummen täckta av kupoler. THORDEMAN KyrkArkit. 70 1923.
–
(I 7 b)
KORS-KUVERT. (
i fackspr.)
till brev o. d. användt kuvert bestående av ett pappersblad som skurits o. vikits på sådant sätt att kuvertet i tillslutet skick på baksidan företer en figur med tvenne varandra diagonalt korsande linjer. SPF 1850,
s. 318.
SFS 1918, s.
1825.
– (I
4 h)
korsknut(s)-KVADRAT. (
i fackspr.)
i korsformig kyrka: midtkvadrat. BRUNIUS Metr. 36 (
1854).
–
(I 7 b)
KORS-KYPERT. (
i fackspr.)
visst slags vävnad med korsliknande mönster i solvnotan, fyrskaftatlas. ANDERSSON Väfn. 33 (
1880).
HENRIKSSON Vävn. 159 (
1930).
–
KORS-KYRKA.
[KORS-KYRKA.ssg 1]
1) till I 4, 7, 8: kyrka med korsformig grundplan. GYLLENIUS Diar. 327 (
c. 1676.
HågkLivsintr. 7: 129 1926.
[KORS-KYRKA.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
till I 4 h. [KORS-KYRKA.ssg 3.a]
a) om korsarm i en korskyrka (i bet. 1). UpplFmT 6– 15: 231 1883.
AntT XV. 1: 113 1896. b)
om den del av en korskyrka (i bet. 1) där tvärskepp o. långhus skära varandra. CORNELL NorrlKyrklK 36 (cit. fr.
1738.
–
(I 2 d)
KORS-KYSSA,
-ning. [jfr fsv. korskysning]
(
i fråga om ä. förh.)
till bekräftande av överenskommelse o. d. kyssa ett kors; nästan bl. ss. vbalsbst. -ande l. -ning. G1R 3: 144 (
1526).
Her Feltherren sade intet hafva för varit i bruuk korskyssa. RP 11: 251 1645.
SvTr. 3: 640 1895. särsk.
[KORS-KYSSA.ssg 3.a]
a) (
†)
gm korskyssning bekräfta l. stadfästa (ngt). Hwadh som desse (dvs. några ryska rådsher- rar) swäria och korskyssa, skall bindha Drottningen, Regeringen och Storförsten deres principaler. HSH 26: 199 1633.
b) (†) ss. vbalsbst.
-ning, övergående i bet: gm korskyssning bekräftad överenskommelse o. d.
G1R 25: 273 (
1555).
AFZELIUS Sag. 7: 82 (
1853).
Ssgr (i fråga om ä. förh.):
–
korskyssnings-ceremoni.
HJÄRNE K12 74 1902.
–
KORS-KÅL.
[möjl. urspr. felaktigt förKIRS-KÅL; jfr
FRIES Ordb. (
c. 1870)] (
†)
[KORS-KÅL.ssg 1]
1) växten Ranunculus ficaria Lin., kålranunkel, svalört. ASPELIN Fl. 35 (
1749).
LINNÉ Sk. 15 (
1751).
[KORS-KÅL.ssg 2]
2) växten Sempervivum tectorum Lin., taklök. DYBECK Runa 1845,
s. 61.
[KORS-KÅL.ssg 3]
3) växten Aegopodium podagraria Lin., kirskål, kvaller. HbTrädg. 6: 10 1876.
–
(I 5 b)
KORS-LAM.
veter. förlamad i bakkroppen; i sht om häst. TLäk. 1833,
s. 371.
ÖSTERGREN 1930. avledn: korslamhet, r. l. f.
veter. förlamning i bakkroppen; särsk. i fråga om häst.
FLORMAN Abildgaard 81 (
1792).
ÖSTERGREN (
1930) .
–
(I 7 b, 9) KORS-LANDSVÄG. (
†)
ställe där landsvägar korsa varandra. VDAkt. 1661,
nr 217. Därs.
1694,
nr 475.
–
(I 1, 4, 7) KORS-LIK,
adj. –
(I 1, 4, 7) KORS-LIKNANDE , p. adj.
–
(I 4, 7) KORS-LOD. (
förr)
mil. artilleriprojektil försedd med två rörliga armar lagrade kring en axel i projektilens midt, vilka skulle ställa sig i vinkel mot varandra sedan projektilen lämnat loppet, o. sålunda bilda ett kors; jfr KRYSSLOD ArkliR 1559:
3 1559.
Krig VAT 1847,
s. 86.
–
(I 1, 4, 7) KORS-LUND. (
†)
korsform. Kÿrkian är .. vpbÿgt vthi korslund.
VgFmT III. 3–4: Bil. 2,
s. 38 1583.
–
(I 9)
KORS-LÄGGA.
[fsv. korslagdher, p. pf.]
lägga (ngt) i kors; i sht i p. pf. SCHRODERUS Os. 2: 362 (
1635).
Han satte sig till rätta med korslagda ben. BERGMAN LBrenn. 9 (
1928). särsk.
[KORS-LÄGGA.ssg 3.a]
a) i uttr. (med) korslagda ar- mar l. händer, i fråga om likgiltighet l. lättja; jfr KORS I 9 a . Man bör .. låta Ryssland först, at man ej ärnar med korslagda armar lämna Finland till grannens discretion. HÖPKEN 2: 90 (
1747).
De korslagda armarnas politik. SDS 1929,
nr 80, s. 4.
[KORS-LÄGGA.ssg 3.b]
b) (
†)
i p. pf., närmande sig bet: korsformig.
HAMMARSKÖLD Sv Vitt. 1: 19 (
1818).
–
(I 5)
KORS-LÄND. (
föga br.)
länd. PRP 1703,
s. 648.
LärovKomBet. 1884–85, III. 1:
253. –
(I 1)
KORS-MAN,
m. [KORS-MAN.ssg 1]
1) hist. person som strider för kristendomen; jfr KORS I 1 f. Lösen eller härrop (vid slaget vid Stiklastad 1030), skulle vara, Fram, Fram Kristmän, Korsmän, Kungamän. LAGERERING 1Hist. 1: 401 1769.
[KORS-MAN.ssg 2]
2) (
enst.)
om Kristus. LfF 1880,
s. 9.
–
KORS-MIDT.
[KORS-MAN.ssg 1]
1) till I 2, 7, om skärningspunkten mellan armarna på ett kors l. en korsformig figur. BRUNIUS GotlK 2: 170 (
1865).
[KORS-MAN.ssg 2]
2) i kyrka med korsformig grundplan: (det) parti där långhuset o. tvärskeppet skära varandra; jfr KORS I 4 h . Den italienska konsten (älskar) att öfver korsmidten sätta en kupol. UPMARK Lübke 350 (1872). MUNTHE IslamK 28 (
1929).
–
(I 7 b 9) KORS-MINA. (
i sht förr)
mil. i fästningskrig använd mina som har minugnarna anordnade i form av ett kors. HAZELIUS Bef. 296 (
1836).
–
(I 7)
KORS-MÄRKA.
[ fsv. korsmärkter, p. pf.]
märka (ngt) med ett korsformigt tecken; i sht i p. pf. PERINGSKIÖLD MonUpl. 7 (
1710).
Korsmärkta sköldar. SvD(A) 1935,
nr 126, s. 13.
– (jfr
I 7)
KORS-MÄRKE.
[ fsv. korsmärke]
korsformigt märke l. tecken. SvTr. V. 1: 100 (
1595).
2NF 32: 1104 1921. särsk.
[KORS-MÄRKE.ssg 1.a]
a) (
†)
om med handen gjort korstecken;jfr KORS I 7 a . PERINGSKIÖLD Hkr. 1: 145 (
1697).
[KORS-MÄRKE.ssg 1.b]
b) (
i högre stil)
till I 7 a . KrigVAH 1885,
s. 313.
–
(I 1)
KORS-MÄSSA,
r. l. f. eg. om tvenne helgdagar som firades under den katolska tiden, näml. den
3 maj, äv. kallad
korsmässan om våren, o. den 14 september, äv. kallad
korsmässan om hösten; numera bl. ss. folklig benämning på var särskild av dessa dagar.
BRAHE Oec. 97 (
1581;
uppl. 1920). Om svalan heter det .. allmänt i vårt land, att hon anländer vid korsmässa på våren och försvinner vid korsmässa på hösten.
Fatab. 1915,
s. 229.
Ssgr (numera bl. i folkligt spr.):
–
korsmässo-dag(en).
( -mäss- 1844. -mässa- 1615 – c. 1645. -mässe- 1629. -mässo- 1689 osv.) PETREIUS Beskr. 6: 44 (
1615).
LD 1909,
nr 108, s.
2.
-korn. viss sort av korn (se d. o.
4. Det fanns ett slags korn, som kallades korsmässokorn, därför att det såddes om korsmässan (om våren, den
3 maj).
SvKulturb. 5– 6: 51 1930.
-tid(en).
( -mäss- 1798. -mässo. c. 1540 osv.) OPETRI Kr. 189 (c. 1540.
–
(I 1)
KORS-NEDTAGNING ~⁰²⁰. konst. bildframställning av den döde Kristus' nedtagande från korset. BRUNIUS GotlK 2: 313 1865.
–
(I 5)
KORS-NERV anat. korsbensnerv. ROSENSTEIN Comp. 215 (
1738).
MÖLLER LbAnat. 235 (
1905).
–
(I 7 b, 9) KORS-NÄBB,
i bet. 1 m. l. r., äv. n., i bet. 2 r. l. m., äv. n. [KORS-NÄBB.ssg 1]
1) zool. fågel tillhörande släktet Loxia Lin., som utmärkesav näbb vars spetsar korsa varandra; jfr -NÄV 1. Mindre korsnäbben, fågeln Loxia curvirosta Lin. Större korsnäbben, fågeln Loxia pityopsittacus Borkh. VetAH 1783,
s. 50.
MALMBERG Fångstm. 203 (
1924). jfr
BÄNDEL-KORSNÄBB.
[KORS-NÄBB.ssg 2]
2) (
†)
näbb vars spetsar korsa varandra; jfr -NÄV 3. MARKLIN Illiger 195 (
1818).
–
(I 7 b, 9) KORS-NÄSSLA.
växt tillhörande släktet Galeopsis Lin; särsk. om arten Galeopsis tetrahit Lin., pipdån, blinddån, o. arten Galeopsis speciosa Mill. (Galeopsis versicolor Curt.), gulplister. NF 5: 792 (
1882).
BOLIN Åkerogräs. 116 (
1926;
fr. Östergötl.).
–
(I 7 b, 9) KORS-NÄTA. (
i vissa trakter)
[KORS-NÄTA.ssg 1]
1) växten Lamium album Lin., vitplister. LINNÉ Fl. nr 493 (
1745). RETZIUS
FlOec. 348 (
1806).
LYTTKENS Ogräs 40 (
1885;
fr. Västergötl.).
[KORS-NÄTA.ssg 2]
2) växt tillhörande släktet Galeopsis Lin., jfr -NÄSSLA. NF 5: 792 1882.
–
(I 7 b, 9) KORS-NÄV,
i. bet. 1 m. l. n., i bet. 2 n. (†) [KORS-NÄV.ssg 1]
1) == -NÄBB l. RUDBECK Samolad 74 (
1701). HALENIUS
1838.
[KORS-NÄV.ssg 2]
2) == -NÄBB 2. RUDBECK Samolad 76 (
1701).
–
(I 1)
KORS-OFFER.
(i religiöst spr., mindre br.) om Kristus' offerdöd på korset. Thet Påfweske Messeoffret är försmädeligit emot Christi Korsz Offer. SCHRODERUS Os. III. 2: 124 (
1635).
2NF 19: 290 1913.
–
(I 7 b, 9) KORS-OMSLAG ~⁰² l. ~²⁰. (föga br.)
== -BAND 2 b. VexjöBl. 1842,
nr 50, s. 4.
ÖSTERGREN 1930.
–
(I 7 b)
KORS-ORD.
[efter eng. crossword]
ordgåta bestående av en (kvadratisk) figur indelad i ett antal rutor, av vilka vissa skola utfyllas med varandra korsande rader av bokstäver som vid läsning i lodrät resp. i vågrät riktning bilda på förhand bestämda ord, "ordfläta". SvD(A) 1925,
nr 125, s. 10. särsk. i bild.
SvD(A) 1933,
nr 316, s. 10.
Ssg:
–
korsords-gåta korsord. Upsala(A) 1925,
nr 46, s. 6.
–
(I 1, 2 h) KORS-ORDEN hist. benämning på vissa andliga riddarordnar som uppkommo på korstågens tid. BÆLTER JesuH 6: 504 (
1760).
2NF 1911.
–
(I 4, 7 b) KORS-PEN.
metall. RINMAN Jern- förädl.
163 (
1772).
Korspen, hvarmed förstås at banen, eller penen, så väl af städet, som på hammaren, är gjord uti et kors, antingen som et latinskt T eller som et L. DENS. 2: 782 1789.
2NF 26: 713 1917.
–
(I 9)
KORS-POLLINATION.
bot. överföring av pollen från en blomma till en annan; jfr -BEFRUKTNING 1. FORSSELL LbBot. 215 (
1890).
–
(I 4 c)
KORS-POST. (
i fackspr.)
fönsterpost bestående av en vertikal post o. en tvärpost. VGR 1711,
s. 133.
ArbB 192 1887.
–
(I 2, 7) KORS-PRYDD,
p. adj. –
KORS-PUNKT.
punkt där armarna i ett kors skära varandra. [KORS-PUNKT.ssg 1]
1) till I 4 h. TT 1884,
s. 123.
Scück o. Lumdahl Lb. I:
104 1901.
[KORS-PUNKT.ssg 2]
2) till I 7 b . Ortens .. läge vid korspunkten af de från sydväst .. och söder .. dragna landsvägarna. RAMSAY VägvFinl. 197 (
1895).
–
(I 4, 7 b) KORS-RAM. (
†)
om fönsterkarm som medelst korspost ärdelad i fyra fält. WIKFORSS 1: 981 1804. – (I
7 b)
-REDUTT. (förr)
mil. korsformig redutt.
HAZELIUS Bef. 53 (
1836).
WoJ 1891.
–
(I 7 b 9) KORS-REM.
[KORS-REM.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
rem som korsar en annan sådan. WIKFORSS 1: 981 1804.
SCHULTHESS 1885.
[KORS-REM.ssg 2]
2) tekn. i kors lagd rem använd för kraftöverföring från en axel till en annan som icke roterar åt samma håll som den förra. PriskatalWSonesson 1895,
s. 197.
–
(I 2 h)
KORS-RIDDARE.
[KORS-RIDDARE.ssg 1]
1) (i eg. bet. bl. i fråga om ä. förh.) riddare som deltog i korståg; äv. bildl. LittT 1796,
s. 111.
2SAH 56: 103 (
1879;
bildl.).
[KORS-RIDDARE.ssg 2]
2) (
i fråga om ä. förh.)
== -HERRE. KorsRiddarna i Preussen. LAGERERING 1Hist. 2: 481 (
1773).
GRIMBERG SvH 170 (
1906).
Ssg (till -RIDDARE 2):
–
korsriddar(e)-orden. (
i fråga om ä. förh.)
ÖSTERGREN 1930.
–
(I 9)
KORS-RIM.
stil. sätt att rimma varvid en rad icke rimmar med den omedelbart följande raden, utan först med den därpå följande. 2NF 23: 415 (
1915).
NoK 29: 38 1924.
–
(I 5 b)
KORS-RO,
sbst. (
†)
korsben. BURE Häst. 7 (
1821).
–
(I 7 b 9) KORS-ROT.
växten Senecio vulgaris Lin., boört, korsbo. TILLANDE B 6 b 1683. JUSLENIUS 267 1745.
–
KORS-RYGG.
== KORS I 5 a; i sht i sg. best. Han plågades.. af en jämn värk öfver korsryggen. VetAH 1764,
s. 58.
MOBERG Sedebetyg 382 (
1935).
–
(I 7 b)
KORS-RÅ,
sbst. (
†)
landtmät. femstenarör. RAAM Åkerm. 79 (
1670).
–
(I 7 b)
KORS-RÄFFLA,
r. l. f. (
föga br.)
geol. i fråga om räfflor som korsa varandra. (Jag) har .. på ett ställe iakttagit korsrefflor i en lodrät bergvägg af rapakivi. Fénnia IV. 5: 22 1891.
Därs. XLVII. 9: 24 1927.
–
KORS-RÄV.
[KORS-RÄV.ssg 1]
1) till I 7 b: varietet av den vanliga räven med korsformig, mörk teckning på reggen; i sht förr äv: skinn l. pälsvärk av detta djur. G1R 11: 305 (
1537;
om skinn av korsräv).
SvUppslB 23: 744 1935. jfr
GRÅ-KORSRÄV.
[KORS-RÄV.ssg 2]
2) om korsning mellan vanlig räv o. silverräv; jfr
KORS I 9.
ÖSTERGREN (
1930).
Ssgr (till -RÄV 1):
–
korsräv(s)-boa.
(-rävs-) jfr BOA sbst. 2. ESSÉN Hustr- Förfl 62 1913.
–
korsräv(s)-skinn .
( -räv- 1797–1930. -rävs- 1930 NEMNICH Waaremlex. 1: 96 (1797). ÖSTERGREN (1930) .
–
(I 7 b)
KORS-RÖR,
sbst.¹ i sht
tekn. vid hopsättning av rörledningar användt korsformigt förbindelsestycke som brukas, då två avgreningar skola midt emot varandra utgå från huvudledningen. NYSTRÖM Telegr. 385 1869.
SvUppslB 9: 644 1932.
–
(I 7 b)
KORS-RÖR,
sbst.² (
†)
landtmät. == -RÅ. BJÖRKMAN Skogssk. 299 1868. JUHLIN-DANNFELT
341 1886.
–
(I 7 b)
KORS-RÖSE. (
†)
landtmät. == -RÅ. NoraskogArk. 4: 51 1657.
Därs. 306 1717.
–
(I 7 b 9) KORS-SJÖ.
sjögång vid vilken vissa vågor löpa i vinkel mot de övriga; äv. om enstaka våg som löper i vinkel mot övrega vågor. Krig VAH 1841,
s. 124.
FROSTERUS Jord. 38 1930.
–
(I 9)
KORS-SKANK. (
vard.)
i fråga om korsning med benen; jfr -BEN 2. Konståkning vardt det jnst ej mycket, / af slikt föll "korsskank" mest i tycket. GELLERSTEDT Hemtr. 19 (
1905;
i fråga om skridskodkning). särsk.
[KORS-SKANK.ssg 2.a]
a) (
†)
i uttr. slänga korsskank, i fråga om dans. Det var en glädie til at se .. (flickorna från Kapstaden) trafva en hop contradanser,.. medan våre Svänska gossar mittemot slängde kors-skank. WALLENBERG (SVS) 1: 272 (
1771).
[KORS-SKANK.ssg 2.b]
b) (
föga br.)
i uttr. slå korsskank med l. för ngn, sätta krokben för ngn. SvTyHlex. (
1851).
SCHULTHESS (
1885) .
–
(I 7 b)
KORS-SKANS (
förr)
mil. == -REDUTT. HAZELIUS Bef. 53 (
1836).
2NF 9: 235 1908.
–
(I 7 b)
KORS-SKIVA,
r. l. f. (
numera knappast br.)
landtmät. == -TAVLA. JernkA 1839,
s. 230.
Verd. 1883,
s. 147.
–
(I 9)
KORS-SKJUTNING. (
föga br.)
mil. jfr -ELD. Krig VAH 1805,
s. 13 –
(I 1 g)
KORS-SKOLA,
r. l. f. (
numera knappast br.)
bildl. Gudh .. hafwer sina vthi Kors-Schola här i Werlden. UNGIUS Alm 23 1644.
ATTERBOM Minnest. 2: 145 1853. jfr: (†) Wivallius .., som igenom sina ilfundiga practiker honom
(dvs. dMichel Pfeffer) uthj stor korsskola bracht och fördt hafver.
SCHÜCK Wivallius 1: 237 (
i handl. fr. c. 1645.
–
(I 9)
KORS-SKOTT. (
föga br.)
mil. i pl; jfr -ELD. STÅHLSVERD 50 1755.
–
(I 7 b 9) KORS-SKRUV.
i sht mil. å gevär: skruv som tjänar att på olika sätt sammanhålla mekanismen o. stocken. KÄLLSTRÖM Jagt 108 (
1850).
ALM Eldhandv. 1: 77 (
1933).
–
KORS-SKÄR.
bärgv. å bärgborr: korsformigt skär, TT 1893, s. 81.
–
(I 7 b 9) KORS-SKÄRA,
v. (
†)
göra en korsformig skåra l. inskärning i ngt; särsk. ss. vbalsbst. -ande, -else l. -ning, konkret: korsformig skåra l. inskärning, korsformigt snitt. TrenchisrB 24 (
1696: korsz-skiärande,
sbst.).
SCHULTZE Ordb. 4430 (
c. 1755: kårs-skärelse). En kors-skärning gjordes .. genom blåsan och Vagina.
Vecko- skrLäk. 3: 78 1782.
VetAH 1815, s.
273.
–
(I 7 b 9) KORS-SKÄRARE,
m. l. r. (
†)
korsnäbb (se -NÄBB 1). DELEEN 604 (
1829;
med hänv. till korsnäf).
–
KORS-SKÄRNING. (
föga br.)
om skärningspunkten mellan tvenne sadeltak som korsa varandra i rät vinkel; jfr KORS I 4 h, 7 b . BRUNIUS Metr. 240 (
1854).
–
(I 9)
KORS-SLAGEN,
p. adj. (
mindre br.)
lagd i kors, korslagd. Rosenberg stod med korsslagna armar. CARLÉN Rosen 448 (
1842).
JENSEN Montgomery 257 1909.
–
(I 7 b 9) KORS-SNITT. (
i sht i fackspr.)
korsformig inskärning i ngt. WESTE FörslSAOB (
1823).
ÖSTERGREN 1930. särsk. (†) om ettslags fordom bruklig gudsdom.
(Man kunde for- dom) rensa sig i mörka saker med Kors-snitt, det var, at äta et stycke bröd eller ost, hvaruti Prästen skurit ett kors, som skulle fastna i halsen på den ätande, om han .. var skyldig.
DALIN Hist. 2: 53 (
1750).
MÖLLER (
1790,
1807).
–
(I 7 b)
KORS-SPINDEL.
zool. spindeln Aranea diadema Lin. (Epeira diademata), som kännetecknas av en ljus, korslik teckning på ryggen. SCHULTZE Ordb. 4789 (
c. 1755.
4Brehm 14: 542 1931.
–
(I 9)
KORS-SPRÅNG. (
†)
springande hit o. dit, språng åt det ena o. det andra hållet; äv. bildl. DALIN Arg. 2: nr 45, s. 4 1734. CHYDENIUs
222 (
1765;
bildl.).
–
(I 7 b 9) KORS-STAG.
tekn. stag som kursar ett annat stag; i sht i pl. TByggn. 1859, s. 12. SD
1899,
nr 7, s. 2.
–
(I 7 b 9) KORS-STAPEL.
[KORS-STAPEL.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
stapel (av ved, torv o. d.) i vilken varven (av ved osv.) korsa varandra. JernkA 1878,
s. 542.
TLev. 1908,
nr 5, s. 3.
[KORS-STAPEL.ssg 2]
2) (
†)
klockstapel av s. k. klockbockstyp.
BROMAN Glys. 2: 254 (
c. 1745.
–
KORS-STAV.
[KORS-STAV.ssg 1]
1) (
i fackspr.)
till I 2: stav som upptill slutar i ett kors. 2VittAH 21: 206 (
1853,
1857).
Fornv. 1934 s. 179.
[KORS-STAV.ssg 2]
2) om "jakobsstav"; jfr KORS I 4 a. NORDENSKIÖLD Periplus 148 (
1897).
–
(I 9)
KORS-STEG .
[KORS-STEG.ssg 1]
1) danssteg vid vilket benen kastas i kors. WESTE (
1807).
SvD(A) 1923,
nr 289 s. 8.
[KORS-STEG.ssg 2]
2) i uttr. göra l. taga korssteg, ragla ENGSTRÖM Kryss. 5 (
1912).
MOBERG Sedebetyg 366 (
1935).
[KORS-STEG.ssg 3]
3) jäg. BiblJäg. 4: 158 (
1897).
Korssteg .., ett särsildt tecken i hjortdjurens spår, som uppstår, då bakfoten sättes något vid sidan af framfotens spårstämpel, som därvid endast delvis täckes af bakfotsstämpeln. 2NF 1911.
–
(I 7 b)
KORS-STEN,
sbst.¹ (sbst.² se SKORSTEN) (föga br.) miner. visst slags sten som i tvärsnitt visar en korsformig teckning. WALLERIUS Min. 400 (
1747).
Kiastolit, korssten .. användes särskildt i Spanien till amuletter, rosenkransar o. d. 2NF 13: 1480 1910.
–
KORS-STJÄRNE-BRODER.
(korstierno) (förr) medlem av viss andlig orden; jfr KORS I 2 h. OPETRI Clost. A 4 a
1528.
–
(I 7, 9) KORS-STRECK.
streck som korsar ett annat. Pålackarna hafva mäst like hosstäfver mäd oss: dock någre särdeles mäd genomdragne korsstreck äller ock öfversatte accenter. TIÄLLMANN Gr. 57 (
1696).
Fornv. 1930,
s. 166. särsk.
[KORS-STRECK.ssg 3.a]
a) övergående i bet: par av varandra korsande streck; äv: korsformigt märke. NILSSON Ur. I. 3: 29 (
1843).
En filbunke .. delades med ett korsstreck i fyra kvadranter. TurÅ 1910,
s. 363.
[KORS-STRECK.ssg 3.b]
b) (
†)
om med handen o. d. gjort kerstecken; jfr KORS I 7 a . DRYSELIUS Måne 422 1694.
–
(I 7 b 9) KORS-STRÄNGAD,
p. adj. om stränginstrument: försedd med strängar som korsa varandra. SmålAlleh. 1883,
nr 152, s. 1.
2NF 21: 805 1914.
–
(I 7 b 9) KORS-STRÄVA,
r. l. f. tekn. sträva som korsar en annan sträva; i sht i pl; jfr -STAG. JernkA 1861, s. 156. Därs. 1901,
s. 389.
–
(I 7 b 9) KORS-STYNG l.
-STYGN, ngn gg
-STING. i sht
handarb. styng som korsar ett annat; par av styng som korsa varandra; ofta övergående i bet: prydnadssöm som utföres med dylika styng på ngt glest tyg l. över stramalj vars trådar efter sömnadens utförande utdragas. 2. st. sydde Lähnstohlar med så kalladt korss sting. ÅgerupArk. Bouppt.
1744.
PLATEN Glaseock 1: 302 (
1836;
om varandra korsande styng vid segelsömnad).
Korsstyngen bilda kors på såväl rät- som afvigsidan af tyget. LUNDIN KvSlöjd 95 (
1892).
En matta, hroderad i korsstyng och pärlor. LINDER Tid. 32 (
1924).
Ssgr (handarb.):
– korsstyngs-arbete . äv. konkret. QvinlHemsl. 61 1880.
– korsstyngs-broderi . Freja 1874, s. 137.
–
korsstyngs-sydd ,
p. adj. De korsstyngssydda tofflorna. LINDER Tid. 67 (
1924).
–
korsstyngs-söm. abstr. o. konkret.
Freja 1874,
s. 146.
Korsstyngssömmen bör .. hänföras till den grundläggande och oumbärliga slöjden. Verd. 1883,
s. 54.
–
(I 1 g)
KORS-STÅND. (
†)
tillstånd av vedermöda o. d. Tå (dvs. vid giftermål) heeter thet: Vthur Echtenskapsstånd i Korsstånd. SCHRODERUS Albert. 2: 186 (
1638).
–
(I 9)
KORS-STÄLLNING.
stil. kiasm. LINDROTH Here. 1611913.
–
(I 9 a)
KORS-SYNT,
p. adj. (
föga br.)
skelögd. GRANBERG Skokloster 41 (
1963).
ÖSTERGREN (
1930) .
–
(I 7 b 9) KORS-SÖM.
( kors- 1554 osv. korse- 1529 (: korssesöms, elliptiskt för ssg), 1546 (: korssesöms bonadt) 1548–1556 (: Korssessöms dyne)) (numera knappast br.) handarb. söm utförd med styng som korsa varandra, korsstyngssöm; i sht om prydnadssöm utförd med dylika styng; jfr
-STYNG.
(Ett täcke) korssesöms, gammalt.
Fatab. 19007,
s. 83 (
1529;
elliptiskt för ssg).
NSH 37: 39 1548.
Sengetäken sytt medt korse söm på Tuist. VgFmT I. 8–
9: 87 1554.
Sömmadsb. 19 1915.
Fatab. 1934,
s. 268.
Ssgr:
–
korssöms-bonad (
förr)
jfr BONAD d. GripshR 1546–47. -broderi. SYLWAN Ryor 93 (
1934).
–
korssöms-bänkdyna.
( -bencke-) (förr)
GripshR 1546–47.
–
korssöms-mönster . Fatab. 1928,
s. 81.
–
korssöms-täcke . (förr) 17GripshInvent. 1553.
Fatab. 1907,
s. 83.
–
(I 7 b 9) KORS-TAK.
byggn. tak bildat av tvenne sadeltak som korsa varandra i rät, vinkel. OfferdalKArk. N II
1,
s. 70 1744.
2UB 1: 426 1898.
–
(I 4, 7 b) KORS-TAPP.
tekn. axeltapp av järn med ett utsmidt kors för dess fastsättning vid ändan av en träaxel. DA 1793, nr 89, s.
3.
2NF 2: 539 1904.
–
(I 7 b)
KORS-TAVLA.
landtmät. instrument för utsättande av räta vinklar, bestående av en på ett stativ fäst, vågrät skiva på vilken är anbragt ett rätvinkligt, vågrätt kors. Hand- ledLandtmät. 27 (1855). NoK 101: 15 (
1930).
Ssg:
–
korstavel-mätning.
landtmät. HOLMSTRÖM LbFältm. 43 (
1880).
–
KORS-TECKEN.
[ fsv. korslekn]
korsformigt tecken. [KORS-TECKEN.ssg 1]
1) (†) == KORS I 2. DALIN Arg. 1: 100 (
1722,;
1754. jfr: På sin Klädnat hår han
(dvs. prästen) Christi Kors-Tekn.
PREUTZ Kempis 497 (
1675). särsk. ==
KORS I 2 h; förr äv. i uttr. antaga l. mottaga
korstecknet, taga korset (för att deltaga i korståg).
MÖLLER 1: 417 1745.
2SAH 7: 176 1815.
[KORS-TECKEN.ssg 2]
2) == KORS I 7. DIJKMAN Obs. G
5 a
1686.
FolklEtnSt 1: 140 1916. särsk.
[KORS-TECKEN.ssg 2.a]
a) == KORS I 7 a . Cat. 1567, s. C
6 a. Korszteknet, som anten formehras vthi Wädret eller på Kroppen, skal
(icke) kunna til ryggia drijfwa Sathans Spökelser.
SCHRODERUS Os. 1: 423, (
1635).
Korstecken och exorcismen vid döpelsen bibehöllos till (1811). ANJOU Kyrkoh. 80 (
1846).
WRANGEL FornTid. 229 (
1926). jfr (†) Tagh thet, helga kors tekn bådhe j titt ansichte och bryst.
OPETRI Hb. A
4 a
1529. särsk. (†) i uttr. mottaga,
korstecknet, låta signa sig l. bliva signad med, korstecken. För at .. visa sin afsky för hedendomens mörker, emottogo några korsstecknet,hvilken act kallades Primsigning.
TROIL Isl. 55 (
1777).
HAGBERG Pred. 1: 213 (
1822).
b) mus. ==
KORS I 7 b .
MECKLIN BegTonk. 14
1862.
BERGENSON Mus. 15 1903.
–
KORS-TECKNA,
-ing. jfr -TECKEN. [KORS-TECKNA.ssg 1]
1) till I 2 h: sätta ett korsformigt märke på (ngn) ss. invigning till deltagande i korståg; numera bl. i p. pf. The som til sådan Tågh (mot saracenerna) läto korsztekna sigh, them tilsadhe the (dvs. kardinaler o. biskopar) alle theras Synders Förlåtelse. SCHRODERUS Os. 2: 745 (
1635).
RYDBERG KultFörel. 6: 319 (
1888).
[KORS-TECKNA.ssg 2]
2) till I 7: teckna l. rista ett korsformigt märke på (ngt); nästan bl. i p. pf. Hon tillade, at hon .. höll icke för synd, at korsteckna alla dörträn i ladgården dymelveckan. Posten 1769 s. 561.
2VittAH 21: 369 1857.
SvUppslB 15: 1113 1933. särsk. ss. vbalsbst.
-ing, konkret.
LILJEGREN Runl. 145 (
1852).
UpplFmT 16 – 18: 38 1894.
[KORS-TECKNA.ssg 3]
3) till I 7 a : göra korstecken. [KORS-TECKNA.ssg 3.a]
a) (mindre br.) tr: göra korstecken över (ngt). (Han) Upplyfte högra handen, korstecknande sitt anlete. ASScF VIII. 2: 86 (
1863,
1867).
[KORS-TECKNA.ssg 3.b]
b) intr. En knäböjande, korstecknande försam ling. RYDQVIST Resa 214 (
1838).
LINDQVIST BakMoln. 49 1911.
[KORS-TECKNA.ssg 3.c]
c) ss. vbalsbst. -ande l. -ing. SCHRODERUS Os. III. 2: 131 (
1635).
REUTERDAHL SKH 4: 441 (
1866).
–
(I 7 b 9) KORS-TIMRA,
-ing. (mindre br.)
uppföra l. bygga (ngt) av timmer som korsa varandra; äv. ss. vbalsbst. -ing konkret: byggnadsvärk uppfört av timmer som korsa varandra. BERGMAN GotlGeogr. 62 (
1879).
En .. byggnadskomplex, hvars korstimrade .. fasad .. (m. m.) bilda den trognaste tafla af en medeltida stadsinteriör. STEFFEN BrittStröft. 206 (
1895).
SvSkog. 866 1928.
–
(I 4, 7 b) KORS-TROLL (
i vissa trakter)
sjöstjärna; jfr -FISK. LINNÉ Vg. 172 (
1747).
LARSEN (
1884) .
–
KORS-TRÄ.
[ fsv. korsträ]
[KORS-TRÄ.ssg 1]
1) (
†)
== KORS I 1. BRUNIUS GotlK 3: 114 (
1866). jfr: Christi korszträ
LILLIENSTEDT Vitt. 254 (
c. 1680.
[KORS-TRÄ.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till I 7 b, 9: trä som korsar ett annat trä. BoupptSthm 1678,
s. 1231 a, Bil.
2UB 1: 6 1897. särsk. (†): tvärpost på fönster.
LIND 1: 502 1749.
–
KORS-TRÄD. (
†)
[KORS-TRÄD.ssg 1]
1) == KORS I 1. DIJKMAN AntEccl. 124 (
1678,
1703).
DRYSELIUS Monarchsp. 274 (
1691).
[KORS-TRÄD.ssg 2]
2) == KORS I 2. Jag tror att han (dvs. hästen) räds för ett korsträd, som står / Till höger om vägen, helt nära. PoetK 1822,
s. 24 [KORS-TRÄD.ssg 3]
3) till I 7 b, 9, == -TRÄ 2. GADD Landtsk. 1: 366 (
1773).
RINMAN 2: 1004 1789.
–
KORS-TÅG.
[KORS-TÅG.ssg 1]
1) hist. till I 2 h, 7 a , om krigståg som företogos från slutet av 100-talet till slutet av 1200-talet från Europas kristna stater till orienten i syfte att befria Palestina från mohammedanerna; äv. om krigståg som under medeltiden fördes mot hedniska länder l. mot kyrkans fiender. Predika korståg. SCHÖNBERG Bref 1: 152 (
1772).
Korstågens riddarväsen. Schück o. Lundahl Lb. 1: 98 (
1901).
De s. k. "korstågen" till Finnland från Sverige, först Erik den heliges omkring 1158.., vidare Birger Jarls tvänne korståg (osv.). FLODSTRÖM SvFolk 9 (
1918).
WIRGIN Häls. 3: 8 (
1933). jfr
BARN-KORSTÅG.
[KORS-TÅG.ssg 2]
2) i bildl. anv. av l. Alltsedan Polyfem slutat sina korståg mot Jurn. f. L. o. T. (dvs. Journal för Litte- raturen ock Theatern), (så osv.). Polyfem IV. 7: 1 1811. Korståget för den franska monarkiens återupprättande. STAVENOW G3 162 1901. jfr
RÖSTRÄTTSKORSTÄG.
Ssgr (till -TÅG 1; i sht hist.):
–
korstågs-koloni . av korsfarare grundat samhälle i orienten. BOËTHIUS HistLäsn. 2: 333 1898.
–
korstågs-löfte.
högtidligt löfte att deltaga i korståg. NF 8: 1408 1884.
–
korstågs-predikant.
person som predikade korståg. NF 2: 1583 1878.
–
korstågs-rike.
av korsfarare grundat rike i orienten. –
korstågs-tecken. (
†)
== KORS I 2 h. MÖLLER 1790.
NORDFORSS 1805.
–
(I 7 b 9) KORS-TÖM. (
i fackspr.)
vid parkörning använd töm med remmar som korsa varandra. DA 1771, nr 258, s. 3.
2NF 30: 779 1920.
–
(I 7 b 9) KORS-TÖRNE [KORS-TÖRNE.ssg 1]
1) växten Rhamnus Catarthicus Lin., getapel; jfr -BÄR. MÖLLER (
1745;
under bourg-épine).
LIND (
1749;
under creutz-dorn).
[KORS-TÖRNE.ssg 2]
2) växt tillhörande släktet [file:K2501] Gleditschia Lin. LAURELL Träd 19 (
1891).
SVENSSON Kulturv. 380 1998.
–
(I 7 b 8) KORS-VALV byggn. fyrsidigt valv som kan tänkas uppkommet gm att tvenne tunnvalv korsa varandra i rät vinkel, kryssvalv. KÖNIG Mec. 109 (
1752).
THORDEMAN KyrkArkit. 61 (
1923).
–
KORS-VECKA,
r. l. f. [KORS-VECKA.ssg 1]
1) (
†)
till I 1 g: vecka uppfylld av lidande. (Den avlidna) tilbragte .. sine sidste svåre korsveckor med största tålamod. VLBibl. Brev 25/1 1796.
[KORS-VECKA.ssg 2]
2) (
i fråga om ä. förh.)
benämning på dagarna mellan bönsöndagen o. Kristi himmelsfäråsdag, under vilka man under den katolska tiden företog processioner med kors; jfr KORS I 2. PPGOTHUS Und. B 4 a 1590. HORG Luther 1: 9 1755. LEVERTIN
Linné 17 1906.
–
(I 4)
KORS-VINDA,
r. l. f. (
†)
I) gångkors; jfr KORS I 4 b. EKMANSON Sterne 1: 155 (
1790).
[KORS-VINDA.ssg 2]
2) == -HASPEL. LfF 1836,
s. 70.
–
(I 7 b 9) KORS-VIRKE.
[KORS-VIRKE.ssg 1]
1) byggn. byggnadskonstruktion bestående av ramar av timmer(ofta förstärkta medelst sneda strävor) med fyllning av sten l. lera; äv. om själva ramvärket i på detta sätt uppförd byggnad. Ett Hans Larss(ons) Stenhus .. halfft vpmuret aff sten och halff medh Korsswirke. SthmTb. 1556,
s. 62 a. En byggnad af bränd sten uti korsvirke.
LdVBl. 1830,
nr 25, s. 3.
NILSSON ArkeolUppt. 107 1933. jfr
EK-KORSVIRKE.
[KORS-VIRKE.ssg 2]
2) (
föga br.)
i allmännare anv. av 1, om trävirke i byggnad vilket består av timmer som korsa varandra. BlBergshV 18: 60 (
1687; om
masugnskrans). Tornets korsvirke.
TOPELIUS Lb. 2: 428 (
1975).
[KORS-VIRKE.ssg 3]
3) (
†)
i utvidgad anv. av 1: hus byggt av korsvirke. SthmTb. 1586,
s. 34 b.
Därs. 1590 s. 61 b.
Ssgr (till -VIRKE 1):
–
korsvirkes-bod.
(-virks-) SthmTb. 1586 s. 35 b.
Därs. 1591 s. 6 b.
–
korsvirkes-byggnad.
( -virks- 1872 konkret; jfr BYGGNAD 3. UPMARK Lübke 437 (1572). ÖSTERGREN 1930.
–
korsvirkes-byggning. (
†)
konkret: korsvirkesbyggnad; jfr BYGGNING 4. SthmTb. 1555,
s. 66 b.
–
korsvirkes-hus.
( -virke- 1599–1905. -virkes- 1876 osv. -virks- 1556–1910) SthmTb). 1566, s. 25 b. ÖSTERGREN 1980.
-teknik.
Fatab. 1917,
s. 145.
-vägg.
AHB 83: 71 1575.
–
(I 9)
KORS-VIS,
n. [fsv. korsvis, sbst.]
(†) i uttr. i l. uti korsvis, i form av ett kors, korsvis (se -VIS, adv.). G1R 27: 156 1557.
1VittAH 4: 271 1783. särsk. övergående i bet.: huller om buller, om varandra. CIHALLMAN
270 1778.
–
(I 9)
KORS-VIS,
adj. [KORS-VIS.ssg 1]
1) (
föga br.)
placerad i kors l. korsvis. HARTMAN Fl. XIV 1820. "Hälsepris" har korsvisa manliga och kvinnliga rim. CASTREN
StormaktstDiktn. 195 (
1907).
WRANGEL Dikten 111 (
1912). särsk.
(†) ss. adv.
-vist, korsvis; äv. i uttr. ändelägnes och korsvist, huller om buller, om varandra.
KyrkohÅ 1913 MOA.
s. 4 (
1575).
På backarna .. (funnos) Träd ändelings och korsvist kulikastade, att man måste klyfva öfver. LINNÉ Skr. 5: 57 (
1782).
[KORS-VIS.ssg 2]
2) (
†)
ömsesidig. KyrkohÅ 1909, MoA.
s. 65 1539.
–
(I 9)
KORS-VIS,
adv. [ fsv. korsvis, adv.]
på sådant sätt att ett kors l. en korsformig figur uppkommer, i form av ett kors, i kors; jfr KORS I 9 a. LÆLIUS Bünting Res. 2: 93 1555.
(Biskop Ludgerus) brukade i sitt Wapn itt Swärd och en Biskops Staaff korszNils öfwer hwar andre.
SCHRODERUS Os. 2: 470 (
1635).
PH 5: 3617 (
1754).
Att dividera en täljare och en nämnare .. med ett och samma tal .. (är att, (förkorta korsvis). ZWEIGBERGK Räkn. 41 1539.
ERIXON Möbl. 2: XIII 1926. särsk.
[KORS-VIS.ssg 2.a]
a) (
numera knappast br.)
övergående i bet.: från olika håll, utan ordning; förr äv.: huller om buller, om varandra; jfr KORS I 9 a . SCHRODERUS Os. 2: 756 1635.
(Med bullret o. sorlet) blandade sig .. ljudet af alla möjliga och omöjliga instrument, strömmande förbi våra öron korsvis från alla håll.
ÖDMAN VårD 1: 92 1887. (†) Då
(dvs. under "döde- soten") i en koya trång de siuka korssvis ligga.
RISELL Vitt. 473 1722.
[KORS-VIS.ssg 2.b]
b) (
†)
i uttr. tvärt och korsvis, kors och tvärs (se KORS I 9 b a). LINNÉ Skr. 5: 35 1752.
–
(I 7 b 9) KORS-VÅG;
pl. -or. (i Finl.)
bölja som korsar en annan bölja; i sht i pl.; äv. om bränningar; äv. bildl. VetAH 1769, s. 154 (bildl., om åsar som korsa varandra). ARKADIUS Pakkala 32 (
1595).
BERGROTH Finlsv. 304 (
1917).
–
KORS-VÄG.
[KORS-VÄG.ssg 1]
1) (i religiöst spr., föga br.) till I 1, bildl.: korsetsväg, lidandets väg; jfr KORS I 1 g. PREUTZ Kempis 185 1675. O Jesu! .. / På dolda
kors-vägen hielp söka vår trefnad.
ÖSTERLING Lärops. 285 (
1727).
RUDIN 1Evigh. 1: 10 (
1569,
1876).
[KORS-VÄG.ssg 2]
2) till I 1, eg. om den väg som Kristus vandrade med korset till Golgata; i överförd anv.: vallfartsväg vid l. i katolska kyrkor med gm kors, bildframställningar o. inskriptioner utmärkta mellanrum (stationer) markerande de olika momenten av Kristus' vandring från Pilatus' hus till Golgata; jfr KALVARIEBÄRG 2. HILDEBRAND Medelt. 3: 407 (
1900).
SvUppslB 1933.
[KORS-VÄG.ssg 3]
3) till I 7 b, 9: väg som korsar en annan väg; äv.: sidoväg, avtagsväg; ofta: ställe där en väg korsar en annan l. där en väg utgår från en annan; jfr KORS I 7 b . RÄÄF Ydre 3: 155 (cit. fr. (
1608).
Kan hade intet hunnit långt, när han träffade en Kors-väg. EKELUND Fielding 338 (
1765).
FOGELQVIST ResROt 148 (
1926). särsk. bildl.
BÖTTIGER 3: 97 (
1843,
1858). Ulrika, vi stå vid en korsväg i vårt lif, der vi antingen måste skiljas eller följas.
STRINDBERG SvÖ 4: 109 (
1891).
Ssgr (till -VÄG 2):
–
korsvägs-andakt.
i katolsk kyrka. SvUppslB 15: 1126 1933.
–
korsvägs-station.
NF 5: 512 1882.
–
korsvägs-vandring.
LYSANDER HelLand. 52 (
1936).
–
(I 5 a)
KORS-VÄRK,
sbst.¹,
r. l. m. (mindrebr.) med. [KORS-VÄRK.ssg 1]
1) värk i korsryggen. WISTRAND Husmed. 97 (
1840).
[KORS-VÄRK.ssg 2]
2) om värk som vid förlossning är lokaliserad till korsryggen. HOORN Mirab. 65 (
1709). DENS.
Siphra 29 1715.
–
(I 7 b 9) KORS-VÄRK,
sbst.²,
n., förr äv. -VÄRKE . ( -värk 1569–1930. -värke 1579–1805) [KORS-VÄRK.ssg 1]
1) (
mindre br.)
–
KORS-VIRKE 1. Ett huss bygt j korswerck. SthmTb. 1569,
s. 36 a. Hus af .. korsvärk med sten eller .. ler .. måge upbyggas.
2RA 1: 619 (
1723).
Dessa skräpqvarter, / .. / åt hvars korsverk marmorn hånfulit ler. STURZEN-BECKER 3: 221 (
1861).
ÖSTERGREN 1930.
[KORS-VIRKE.ssg 2]
2) i allmännare anv. av 1; jfr -VIRKE 2. [KORS-VIRKE.ssg 1.a]
a) (
enst.)
gallervärk. Järnsängarnas korsvärk. JernefeltMänn. 152 1595. b) (
†)
i byggnad: våning, etage; jfr BOTTEN II 5 c. Fatebuur (är) fodrat på begge sijdor tiIl första korswärck med tunna brider. BoupptSthm 25/1 1673. MÖLLER (
1745,
1755).
[KORS-VIRKE.ssg 3]
3) (
†)
== -VIRKE 3. SthmTb. 1579,
s. 68. a.
SthmStadsord. 1: 88 1641.
[KORS-VIRKE.ssg 4]
4) (
†)
pålvärk av korsvis hopsatt timmer. HB 1: 239 1588. Stadzmur, wallar, korszwercke, och Rundeiar befästa staden.
SCHRODERUS Comenius 612 (
1669).
Ssgr (till -VÄRK I, mindre br.):
–
korsvärks-byggnad konkret. [korsvärks-byggnad.ssg 1]
1) jfr BYGGNAD 2. MÖLLER 1790. ÖSTERGREN
1930.
[korsvärks-byggnad.ssg 2]
2) jfr BYGGNAD 5 a. En biskoppsgård, .. bestående af 4 längor, af hvilcka en är grundmurad, men de öfrige 3:ne med korsvärcksbyggnad. CORYLANDER LundDomk. 114 (i
handl. fr. 1754.
KrigVAH 1844,
s. 193.
-byggning. (†) konkret: korsvirkesbyggnad; jfr
BYGGNING A.
SthmTb). 1579,
s. 63 b.
Därs. 1551,
s. 17 a.
-hus.
( -värk- 1566. -värke- 1756. -värkes- 1635–1776. -värks- 1576–1960) SthmTB 1566, s. 103 b. ÖSTERGREN 1930.
–
(I 7 b 9) KORS-VÄRKA. (
†)
ridk. om ryttare: gm användande av vänstra handen o. högra skänkeln (l. omvändt) invärka på (hästen) för att behärska honom, invärka på (häst) medelst diagonala hjälper. KrigVAH 1830,
s. 205 EHRENGRANAT Ridsk. II. 1: 64 (
1836).
PLATEN HlednRytt. 32 (
1556: korsverkan,
sbst.).
–
(I 7 b 9) KORS-VÄXT,
r. l. f. bot. växt tillhörande familjen Cruciferm (med fyra korsvis ställda kronblad). HOLMSTRÖM Naturl. 142 (
1995).
2NF 36: 1184 1924.
–
(I 9 a γ) KORS-ÖGD,
p. adj. (
föga br.)
skelögd. LILJESTRÅLE Fid. s. 19 (
1772;
bildl.). UpplFmT 19–
22: 51 1696.
–
(I 7 b 9) KORS-ÖRT.
[fsv. korsört; jfr t. kreuzkraut]
[KORS-ÖRT.ssg 1]
1) växt tillhörande släktet Senecio Lin.; i allm. om arten Senecio vulgaris Lin., boört, äv. kallad vanlig l. allmän kors- ört. FRANCKENIUS Spec. C 1 a (
1638).
BOLIN Åkerogräs. 107 1926. jfr
KLIBB-,
SKOGS-,
ÅKER-,
ÄNGSKORS-ÖRT m. fl. särsk.
[KORS-ÖRT.ssg 1.a]
a) växten Senecio jacobæa Lin. RUDBECK HortBot. 40 (
1686).
LAHT 1919,
s. 171.
[KORS-ÖRT.ssg 1.b]
b) växten senecio silvaticus Lin., skogsboört. NYMAN HbBot. 265 (
1858).
[KORS-ÖRT.ssg 2]
2) (
†)
växten Melampyrum cristatum Lin., korskovall. VetAH 1750,
s. 96 (fr. Jämtl.).
AHLMAN 1872.
[KORS-ÖRT.ssg 3]
3) (
†)
växt tillhörande släktet Galeopsis Lin. WAHLENBERG FlSv. 370 (
1824). särsk. om arten Galeopsis speciosa Mill., hampnässla.
ASPEGREN BlrkFl. 45 (
1823).
[KORS-ÖRT.ssg 4]
4) (
föga br.)
växten Paris quadrifolia Lin., ormbär, trolibär. ASPEGREN BlekFl. 30 (
1823).
FRIES Ordb. (
c. 1870;
fr. Blekinge).
B
(
†):
–
(I 7 b 9) KORSE-SÖMMAD,
p. adj. (
†)
sydd med korsstyng. Korssesömade Hyende. GripshR 1650.
Avledn.
–
-KORSAD ,
p. adj. till I 7 a , i ssg: försedd med så l. så beskaffat kors; jfr GUL-KORSAD.
–
KORSIG ,
adj. (
†)
till I 1, 4, 7: korsformig. LIND 1: 1049 1749.