KORSETT korsät⁴, r. (l. m.); best. -en; pl. -er. Anm. Den fr. pl. -formen corsets förekomer i JournLTh. 1810, s. 679 (i bet. 2. (förr äv. skrivet cor- -set 1735–1865 -sett 1722 osv.) 1) (förr) till kvinnodräkten hörande plagg bestående av ett under den öppna överklädseln framstickande livstycke som snördes över barmen ovanpå linnet l. en särskild bröstlapp. BoupptToftnäs 1723 (1722). Någre hade (pp 1400-talet, dubbla Tröjor: den inre kallad Stack, som nu heter Corset. 1Saml. 3– 5: 316 (1773). En Daphne uti schäferhatt, / I lintygsärmar bar och platt / Med röda snörband i corsetten. LENNGREN (SVS) 2: 189 (1797). – Möjl. avses i ngt av här anförda språkprov ett plagg närmast motsvarande det under 2 nämnda plagget. 2) till kvinnodräkten hörande, under klänningen buret, stramt åtsittande livstycke, huvudsakligen avsett för formande av figuren, såatt klänningen må kunna sitta väl, samt försett med insydda fjädrar av fiskben l. metsall l. med resårer av gummi; i sht förr äv. försett med (i allm. i ryggen anbragt) snörinrättning för att kunna hårdt åtdragas; stundom om liknande plagg buret av män. BJÖRKEGREN 650 1784. (Ett porträtt av) farmor som ung flicka .., snörd i en korsett, som gjorde henne smal som en blomsterstängel. MÖRNER Bråv. 135 (1916). Löjtnanten bar verkligen korsett för figurens skull. ÖSTERGREN (1930). HELLSTRÖM Storm 332 (1935). jfr DIREKTOAR-, GROSSESS-KORSETT. – särsk. med. oeg., om visst slags ortopediskt bandage för avhjälpande av deformiteter i ryggraden. Sayres metod att stöda upp den sjuka ryggraden med en korsett. FärhLäkS 1881, s. 151. En ortopedisk korsett. WIDE MedGymn. 366 (1902). jfr GIPS-, LÄDER-, STÖDJE-, TRÄ-KORSETT. Gymnastik bör (vid sholios) gifvas samtidigt med korsettbehandlingen. WIDE MedGymn. 377 1902. KatalÅhlénHolm 90: 201925. GHT 1895, nr 211 A, s. 1. KRUSENSTJERNA TonySLär. 30 (1926). SFS 1891, nr 64, s. 53.