KORSO kor⁴sω, r; best. -n. (äv. skrivet co-) 1) eg., i fråga om förh. i sedeuropeiska länder: (den förnäma våridens) promenad, särsk. i vagn, gm en stads huvudgator, särsk. vid karnevalstiden; äv. i allmännare anv., om festtåg i det fria, särsk. i smyckade vagnar; äv. konkret, om raden av vagnar resp. gående i dylikt tåg. NF 1879. Å Idrottsparken i Stockholm har s. k. allmän corso blifvit populär och parken anordnar numera sådana velocipedfester ganska ofta; senast i går afton var det .. "corso" vid illumination och musik. TIdr. 1897, s. 356. Andra pris i corson borde enligt våra okunniga ögon tagas av den låga bil, som var riggad till ett skepp. SDS 1929, nr 203, s. 3 (ifråga om blomsterkorso i Landskrona). SvUppslB 1931. – jfr BLOMSTER-KORSO. 2) eg., i fråga om förh. i sydeuropeiska länder: bred huvudgata på vilken korso (i bet. 1) brukar äga rum; äv. i allmännare anv., om praktfull l. bred, vanl. trädplantsrad gata l. väg. ANDERSSON (1845). Han kunde gå ut på gatorna och t. ex. på Corson höra utroparna. WULFF Leopardi 262 1913. OoB 1930, s. 368 (om väg inom uställ- ningsomräde). Den som vid korsotiden promenerar på Paseo d6 Recolètos i Madrid. HULTENBERG Lothar SpanSjäl 22 1921.