KORV kor⁴v, r. l. m., om person m.||(ig.). om djur m. l. r; best. -en; pl. -ar ((†)
-er G1R 20: 179 1649,
BtÅboH I. 3: 28 (
1624)).
[fsv.
korver; jfr sv. dial.
korv, korve, kurv, kurve, nor.
kurv; av omstridt urspr; sannol. samma ord som isl.
kurfr, avskuren bit, stump, feng.
cyrf, avskuret stycke, till germ.
kerban, skära (se
KARVA, v.)]
[KORV 1]
1) kok. i (vanl. cylinderformig) hylsa av djurtarm (i senare tid äv. av pergamentpapper o. d.) stoppad färs av finhackat l. (numera vanl.) malet kött, fläsk o. d. (l. blandning av blod, mjöl m. m.) med tillsats av kryddor m. m., vilken vanl. förtäres kokt, stekt l. rökt, serverad hel l. i bitar l. skivor; äv. koll. o. ss. ämnesnamn. Bereda, göra, stoppa korv. Rökt, kokt, stekt, bräckt korv. VarRerV 27 1588.
(Du skall se till) att kåldun, korffver och alltt annedt, som faller så väll effter the fådr ther slachtede bliffve, som effter oxerne, måtte så tilpyntett .. bliffve, att folckit väll kan förtaredt. G1R 25: 375 (
1555).
Kommer främmande in där Korf kokas, spricker han sönder (enl. folktron). FERNOW Värmel. 259 (
1773).
NORLIND AllmogL 367 (
1912). jfr
BLOD-,
BOTTEN-,
BRÄCK-,
FALU-,
FISK-,
FLÄSK-,
FRANKFURTER-,
GRYN-,
HACK-,
ISPEN(S)-,
JUL-,
KOK-,
KÖTT-,
LEVER-,
MEDISTER-,
POTATIS-,
PRINS-,
STEK,
STÅNG-KORV m. fl. – särsk.
[KORV 1.a]
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Flere äre dagaren, än kårffuarne. SvOrds. A 6 b 1604.
All ting haar en ända, men Korfwen haar twåå. GRUBB 26 (
1665).
Seent roopa kasz, når Korfwen är vpähten. DENS. 713.
Måttliga korfvar ä bäst. WESTE 1807 [jfr motsv. uttr. i sv. dial.]
. Bind intet korfven vid hunden; du kan väl ändå mistan. RHODIN Ordspr. 7 (
1807).
Hurudan klocka har du? – Lagomma korfvar ä' bäst! Ett vanligt spindelur. ARKADIUS Pakkala 33 (
1895).
[KORV 1.b]
b) (
vard.)
i jämförelse, för att beteckna ngn l. ngt ss. rund(t) o. tjock(t). Tjock som en korf. WESTE 1867.
MinnVg. 173 1900.
[KORV 2]
2) i oeg. o. bildl. anv. (jfr 3. a) om korvliknande föremål. VetAH 1781,
s. 16. – särsk.
[KORV 2.a.α]
α) [jfr d. pōlse, om hårvalk]
(
†)
om valk (för uppstoppning). Frågas: Hvad är Lisetta? Svar: .. Carcaser, Korfvar, Pjen .. Alt detta / Man nämner med et ord Lisetta. MedelvKlädedr. 6 1773. [KORV 2.a.β]
β)(vard., numera föga br.)
Korfvar kallas i famil(jär) el. låg styl Runda veck på strumpor som äro illa uppdragna, på kläder som sitta påsigt. WESTE FörslSAOB 1823.
[KORV 2.b]
b) zool. i ssgn SJÖ-KORV. [KORV 2.c]
c) i ssgn SÖL-KORV. [KORV 3]
3) (starkt vard.) i sht förr användt öknamn på lägre befattningshavare tillhörande ordningsmakt o. d. (poliskonstapel l., i ä. tid, vaktknekt o. d., möjl. äv. tulitjänsteman), särsk. (förr) på medlem av stadsvakt, stadsvaktssoldat, vaktkarl. (Stadstjänaren hade sagt) thet en pige her j staden, som ængilst klede drage schulle, hade giortt sin venskap med en korff. 2SthmTb. 1: 262 (
1547).
Att han "skiält dem (dvs. stadsvakten) för kårfwar", det skulle ingen kunna bevisa. HALLMAN DanvFolk 75 (
cit fr. c. (
1676).
Till all lycka fanns det ej korfvar på Mariegatan. TOPELIUS Dagb. 1: 48 (
1883).
ENGELKE Småstad 114 (
1906).
LEVANDER Brottsl. 182 (
1933). jfr
THESLEFF Förbytarspr. 1912.
Ssgr (i allm. till 1; i sht kok.):
A
–
KORV-BEREDNING Alm. 1886,
s. 42.
–
KORV-BODA. (
i Finl.)
salubod l. butik där korv försäljes. Viborg 1857,
nr 99 s. 4.
–
KORV-FABRIKANT.
LoW 1862.
–
KORV-FÖRGIFTNING.
med. gemensam benämning på vissa sjukdomar som förorsakas av specifika köttförgiftningsbakterier l. dessas gifter ("botulism'); jfr KÖTT-FÖRGIFTNING. WoJ (1891). WIRGIN Hälsn. 2: 79 (
1981).
–
KORV-FÖRSÄLJARE.
Vid kortförsäljarens hörn var folksamling. WALLBECKHALLGREN VandrEl. 163 (
1910).
–
KORV-GUBBE. (
vard.)
manlig (gatu)försäljare av varm korv; ofta (skämts.) i förb.
varm korvgubbe. SDS 1929,
nr 320, s. 5.
–
KORV-GÖRING l.
-GÖRNING. (
numera mindre br.)
korvberedning. FISCHERSTRÖM 2: 479 1780.
VHem 1921, nr
29,
s. 16 –
KORV-HORN.
( korv- 1733 osv. korva- 1926 (jfr t. wursthorn] horn (se d. o. 4) som användes bid korvstoppning. EGERIN Kokb. 208 (1733).
–
KORV-JÄRN.
[jfr t. wursteisen]
(
förr)
"korvhorn" av järn. MÖLLER (
1745,
1755;
under boudiniere).
LIND (
1749;
under wurst-horn).
–
KORV-KAKA.
ett slags pudding av lever, risgryn l. korngryn m. m.
WARG Bih. 95 (
1765).
HÖGSTEDT KokB 202 (
1920).
– (
3)
KORV-KAPTEN.
(förr, vard. o. skämts.) kapten vid stadsvakten. VexjöBl. 1838,
nr 49, s. 3.
SCHOLANDER 3: 327 1877.
–
KORV-KITTEL.
[KORV-KITTEL.ssg 1]
1) till 1. HÖGBERG Vred. 3: 61 (
1906).
[KORV-KITTEL.ssg 2]
2) (förr, vard. o. skämts.) till 3; benämning på stadsvaktens vaktkontor. MoB 1: 26 1824.
GHT 1898,
nr 266 B, s.
3 (i fråga om ä. förh.)
.
–
KORV-KNEKT. (
†)
öknamn på medlem av stadsvakt; jfr KORV 3. RP 10: 355 1643.
BoupptSthm 1674,
s. 521 a, Bil.
HALLMAN DanvFolk 74 (
cit. fr. c. 1675.
–
KORV-KRUS. (
förr)
krus som till formen liknar en i ring lagd korv; jfr RING-KRUS. ADLER Meyer 330, 365 1894.
–
KORV-KRYDDA,
r. l. f. ( korv- 1678 osv. korva- 1918 [jfr t. wurstkraut]
BoupptSthm 1678,
s. 231 a, Bil. Mejram. Nyttjas mest som korvkrydda.
GbgTrädgFPrisuppg. 1920,
s. 28.
–
KORV-LÄPP. (
†)
veter. Läpparna (hos hästar) för tjocka och hårda, för mjuka,sladdriga, hängande, lika som dubble, kallas Korfläppar. BURE Häst. 13 (
1821).
–
KORV-MAKARE.
( korv- 1576 osv. korva- 1640. korve- 1840 Linc. 1840. jfr: Dirich Korffmach [er]
. TullbSthm 30/8 1576.
–
KORV-MAT.
( korv- 1730 osv. korva- 1926 [KORV-MAT.ssg 1]
1) mat bestående av korv(varor). [KORV-MAT.ssg 2]
2) (numera föga br.) == -SMET. Oec. 179 (
1730).
Då korfmaten blifvit väl blandad, instoppas den i omsorgsfullt rengjorda ox-, får- eller svintarmar. ArbB 39 1887.
–
KORV-MYNTA,
r. l. f. (
†)
örten Tanacetum Balsamita Lin., trädgårdsmynta. SERENIUS (
1734,
1757;
under mint).
–
KORV-PINNE.
[jfr d. pōlsepind]
(i vissa trakter ) == -STICKA. MÖLLER Jordbr. 235 (
1881).
–
KORV-SJÖ.
geogr. av floden övergiven vattenfylld flodbåge; jfr MEANDER Ymer 1905,
s. 21.
HimHavJord 1: 86 1925.
–
KORV-SKINN.
( korv- 1665 osv. korve- c. 1710 [jfr t. wursthaut]
av djurtarm (i senare tid äv. av pergamentpapper o. d.) bestående hölje om korv. Ondt wäya paddan för Korffskinn. GRUBB 506 (
1665).
TT 1872,
s. 298.
–
KORV-SMÖRGÅS ~⁰² l. ~²⁰. smörgås med pålägg av korv. LUNDIN Alp. 218 (
1883).
–
KORV-SPAD.
spad somerhålles, då korv kokas; jfr -SÅD. WARG 447 1755. särsk. (
vard.)
i uttr. det är klart som korvspad, det är alldeles klart, självklart. GRANLUND Ordspr. (
c. (
1880).
Det var ju klart som korvspa att vi skulle ha börjat spruta på taket. STRÖMBERG Tjuvp. 71 (
1916).
–
KORV-SPETA,
r. l. f. ( korv- 1797 osv. korva. 1661–1882. korve- c. 1695 (i vissa trakter) == -STICKA. BoupptVäxjö (1797). En korf sammanhållen af två korfvaspetor. Landsm. II. 8: 9 (c. 1830, 1882). särsk. (†) i bildl. anv. ss. nedsättande benämning på: värja VRP 1663, s. 159. Tid- fördrijf A 5 h (c. 1695.
–
KORV-SPRUTA,
r. l. f. spruta varmed korvmaten inpressas i korvskinnen. BoupptVäxjö (
1860).
DN(A) 1934,
nr 218, s. 14.
–
KORV-STICKA,
r. l. f. pinne l. sticka (vanl. av trä) varmed korvskinnet efter stoppningen tillslutes vid ändarna. TAMMELIN Alm. 1723,
s. 22.
Korfstickor (av hagtorn) kunna rengöras och brukas flera gånger. LANGLET Husm. 579 (
1884).
En knippa korvstickor av ståltråd. RedNordM 1926,
s. 21.
–
KORV-STOPPARE,
r. l. m. apparat l. maskin för korvstoppning. JernkA 1868,
s. 38.
SDS 1928,
nr 271, s. 15.
–
KORV-STOPPNING.
SVEDELIDS Lif 28 (
1887). särsk. (
vard.)
bildl., om inpluggande i ngn av minneskunskaper o. d. Förberedelsen till studentexamen .. påminner om andlig korvstoppning. SvTidskr. 1931,
s. 67.
Ssgr:
–
korvstoppnings-maskin.
SydsvD 1870,
nr 26, s. 4.
–
korvstoppnings-metod. (
vard.)
till -stoppning slutet. Verd. 1887,
s. 61.
–
KORV-SÅD.
( korv- 1749–1828. korve- 1596–1807) (
†)
korvspad. UppsDP 28/1 1596. Det är så klart, som
korfve-sod.
RHODIN Ordspr. 40 1807; jfr
-SPAD slutet.
HEINRICH 1828.
–
KORV-TID(EN).
( korv- 1807–1914. korve- 1771 (numera föga br.)
om slakttiden på hösten. WALLENBERG (SVS) 1: 155 (
1771).
Det är inte ondt om en korf i korftiden. GRANLUND Ordspr. (
c. 1880.
Hembygden- (Hfors) 1914,
s. 58.
–
KORV-TILLVÄRKNING ~⁰²⁰. ArbB 39 1887.
– (
3)
KORV-TRUMMA,
r. l. f. (förr, vard. o. skämts.) stadsvaktens alarmtrumma. När vinet är slut och korftrumman slår an, / Då ligger min supbror och jag på hvarann. BELLMAN SSkr. 3: 412 (
c. 1780. särsk. (†) bildl. Bland publicitetens
korf-trummor är det ej godt att stämma sin luta.
3SAH XL
I. 2: 74 1835.
–
KORV-TÅG(ET).
( korv- 1769–1933. korve- c. 1690–1778) hist. (med hänsyftning på den medförda provianten given) benämning på den bondeexpedition som 1598 företogs mot de på Upplands kust landstigna finnarna, "skinktåget"; förr äv. oeg. o. bildl., om kiv o. gräl. WERWING Hist. 1: 387 (
c. 1690.
(Sv.) Vara på korftog,
(lat.) rixas exercere.
IHRE 1769.
FRYXELL Ber. 4: 259 (
1830).
Vi kunna hafva nöjetberätta våra läsare, att det stora, årliga korf tåget emot Aftonbladet .. äfven för i år nyligen tagit sin början. AB 1841,
nr 230, s. 3. SvUppslB
1933.
–
KORV-VAGN.
liten vagn (med kokapparat) som användes vid gatuförsäljning av varm korv. DN(A) 1933,
nr 269 s. 24.
–
KORV-VAROR, pl.
(EKENBERG o.) LANDIN (
1893).
Dåligt beredda eller fördärfvade korfvaror erbjuda .. en stor fara genom bildandet af s. k. korfgift. VerdS 73: 16 1898.
–
KORV-ÖRE. (
starkt vard.)
i uttr. inte ett korvöre o. d., inte ett öre, inte ett "kopparöre", inte det minsta; vartenda korvöre, vartenda öre. Strix 1902,
nr 19, s. 1. Han .. super upp hvartenda korföre han äger och här.
NORDSTRÖM Landsortsb. 94 (
1911). Jag äger inte ett korvöre.
VårvindFrisk. 15 1922.
B
(
†):
C
(
†):
Avledn. –
KORVA v. [KORVA.avl 1]
1) (
vard.)
göra l. stoppa (kött o. d.) till korv; göra l. stoppa korv. Korfning är ju blott ett finare sätt att konservera köttet. NILSSON FolklFest. 164 (
1915).
Den hackade (kött-)massan korvas i tarmar. KEYLAND Allmogekost 2: 56 1919.
[KORVA.avl 2]
2) refl., i b äv. i pass. med intr. bet. [KORVA.avl 2.a]
a) (vard.) om klädesplagg, strumpa o. d.: bliva rulsig l. veckig. (Strumpan) får naturligtvis ej korva sig, men samtidigt är allt för hård spänning ödesdiger. VeckoJ 1923,
s. 505.
[KORVA.avl 2.b]
b)fisk. om fiskegarn: sno sig l. rulla upp sig (kring telnarna). ARWIDSSON Strömm. 34 (
1913).
Hade han garnen tomma eller hade de korvats, så attdet tog veckor att reda ut dem och läppa demigen. MÅNSSON Rättf. 1: 36 (
1916).
Särsk. förb:
–
korva upp sig l.
opp sig. (
vard.)
till korva 2. BERNDTSON (
1880).
WoJ 1891.
–
KORVIG ,
adj. [KORVIG.avl 1]
1) (
vard.)
om klädesplagg: som "korvat sig". WESTE FörslSAOB 1823.
VeckoJ 1924,
s. 122. I sportskjorta, korviga strumpor och skor.
ALM Isbr. 23 (
1925).
[KORVIG.avl 2]
2) (
i vissa trakter,
vard.)
om person: "larvig"; ohyfsad, tölpig. JANSON Gast. 62 (
1902). jfr
BERGROTH FinlSv. 328 (
1917).